Husbilssemeseter norröver i landet

På onsdag förmiddag bar det av på vår första riktiga husbilssemester! Som jag skrivit om tidigare var det inte hela familjen som åkte utan det blev bara jag, Micke och Linnéa. Första stoppet blev Ludvika, där åt vi lite lunch och fikade hos Mats och Rosie. Micke lånade en båtmotor av Mats som vi skulle ha senare under resan. Första natten stod vi vid Tyttboforsen

Vackert och väldigt rogivande att somna till forsens brus.

Det var verkligen hur mysigt som helst. Campingliv när det är som bäst! Ja i alla fall var det bäst fram till det började skymma...

..för då hittade myggen oss! De hade kalas på oss hela natten om man säger så. När jag vaknade på morgonen satt ett 50 talet full ätna myggor i taket på husbilen och väntade på att få komma ut. Vi packade ihop oss ganska snabbt och åkte från myggen eller vi hade ganska många med oss även när vi åkte som vi slogs mot ända fram till Gävle.

Vi stannade på Furuviksparken

En väldigt fin park som verkligen passar om man har små barn. Linnéa som älskar apor var det också perfekt för. Det finns ett tivoli också men det var inte Linnéa alls intresserad av. Det är häftigt med exotiska djur tycker jag också.

Apropå exotiskt så gjorde vi en tur in på Jula, kommer inte ihåg var men det saknar helt betydelse. Jag skulle i alla fall ha campingstolar men kunde inte hitta dem så jag bad om hjälp. När tjejen vänder sig om mot mig ser jag de största botoxade läppar jag någonsin sett. Eller jag hoppas de var botoxade för annars hade hon en enorm allergiskreaktion och behövde betapred eller kanske till och med adrenalin för att häva den reaktionen. Hur som helst så tappade jag helt fattningen för jag har aldrig sett något liknade i verkligheten. Jag lyckades stamma fram min fråga och fick absolut bästa tänkbara service, inte det jag gnäller om. Alla får ju göra precis som de vill men hon såg på riktigt inte klok ut, hon såg sjuk ut. Det blir så jäkla obergiplig hur de tänker. Har man en skitstor näsa som man inte alls trivs med eller ett stort födelsemärke så förstår jag absolut att man kan tänka sig en operation men när man gör så man inte ser klok ut vad är liksom meningen med det?

Efter besöket på Furuvik åkte vi vidare till Bollnäs för att träffa min barndomsvän Annika och hennes familj. De bjöd på jättegod mat och fika.

Linnéa fick en kompis. Hon lekte med den här lilla hunden hela kvällen. Vi hade så himla trevlig att klockan sprang i väg alldeles för fort. Vi måste ses igen snart <3

När vi åkte från Annika var klockan ganska mycket så vi stannade redan i Hudiksvall

Detta var vad vi vaknade upp till! Vi visste att vi hade en lång dag i bilen framför oss. Men för att Linnéa skulle orka med så gjorde vi ganska så många stopp.

Utan för Sundsvall stannade vi och badade i havet.

Sen blev det ett lite längre stopp vid Högakustenbron. Otroligt vackert där!

I Vilhelmina stannade vi och gjorde de sista inköpen innan det bar av mot fjällen och vildmarken.

På vägen passerade vi Trappstegsforsen också.

Jag trodde inte att Linnéa skulle reagera så starkt på detta och bli så imponerad som hon blev men det var en mäktig syn när vi kom upp på kalfjället.

Micke har varit där uppe i fjällen förut och kände till en naturcamping som vi skulle stå på. Ingen ström och ingen dusch men tillgång till vatten och riktiga toaletter i alla fall. Jag föredrar om det finns el och dusch men jag klarar mig utan i alla fall ett par dagar.

Precis bakom träden ligger det en fors

Så här vackert var det nere vid den! Visst ser bilden nästan ut att vara photoshopad.

Det fanns dock en sak till som den här platsen saknade och det var mobiltekning. Det gjorde att jag fick panik. Linnéa hade mottagning på sin mobil men hon hade inga pengar. Jag vet att det kanske är hur fånigt som helst men det var inte internet som jag hade panik över. För det klarar jag mig faktiskt utan men att inte kunna få tag i mina barn som var hemma gjorde att jag ballade ur fullständigt. Micke fick i alla fall låna telefonen av de som stod bredvid oss på campingen och kunde be min pappa ringa upp mig på Linnéa mobil. När pappa ordnat och satt in pengar på Linnéas telefon kunde jag varva ner. Jag vet inte vad jag egentligen skulle kunnat gjort om något hände här hemma när jag var 90 mil hemifrån men att inte kunna kontakta mina barn eller att dom inte skulle kunna få tag i mig var inte något jag klarade av tydligen.

När jag väl hade varvat ner från denna traumatiska upplevelse att inte ha någon telefon. Grillade vi och satt uppe och pratade till klockan var halvtvå med Mickes kusin som också var där uppe.

Lördag hade vi hyrt en båt och skulle ut på Leipikvattnet och fiska.
Att sitta still i en båt och fiska är inte Linnéas grej kan jag säga. Jag fick en fin öring men för Linnéa högg det inte en enda gång så hon tröttnade ganska så fort.
Efter vi varit ner till Blå Sjön och handlat och ätit middag fick Micke åka ut själv.

Den galna ungen badade. Jag lovar att vattnet var iskallt och inte var det varmt i luften heller kanske max 13­°C både i luften och vattnet

Vyerna är så storslagna där uppe, detta är en bild ut över Leipikvattnet.
Micke fick i alla fall fisk när han var ute utan oss
bland annat en fin Öring på 1,7 kg

På söndagen var det dags för Linnéa och min fjällvandring som Linnéa sett fram mot så mycket. 

Vi tog husbilen och åkte upp på kalfjället!

Stekenjokk vägen är en av de få ställen i Sverige där man kan ta bilen ändå upp på kalfjället. På vintern ligger det nästan 3 meter snö här. 

Vandring och fika!

Upp, upp, upp ville hon, tillslut var vi nästan på toppen av fjället men där blev det för brant för den här mamman. 

Linnéas glädje över detta var fantastisk precis som utsikten

Det kändes så bra att det kunde bli så himla rätt för henne. Att det var just en sån här grej som skulle vara det roligaste hon varit med om kunde jag faktiskt inte alls tro. Så självklart ska hon få fjällvandra igen min lilla trollunge. Hennes lycka och glädje är så smittande och just där uppe bara 200 m från toppen på fjället fick jag uppleva ett sån där stund av eufori! 

Linnéa och jag besökte även Gaustafallet som inte alls gör sig rättvist på bild. Ett av Linnéas mål var att gå upp till snön på fjället och det hade kanske funkat om det inte kommit så mycket regn under natten att alla vattendrag var överfyllda så vi inte kunde ta oss över. Vi somnade ovaggade den kvällen, efter vår långa vandring. 

Måndag var det dags att vända av hem över efter en vecka som gått extremt fort. Sista stoppet blev Ankarede sameby

Där finns även en servicebyggnad där man kan få sig en dusch! Sen åt vi mat på Fjällripan. Innan det bar av hemåt. 90 mil väntade. Även om det tar längre tid när man stannar lite då och då så är det värt det. Linnéa hade ändå ett enormt tålamod.  

I Strömsund fick det bli kaffepaus.

Målet var att ta oss ända hem men tröttheten tog överhand. Vi orkade inte riktigt ända hem utan stannade över natten i Mora. Då hade vi kört nästan 70 mil. På den ställplatsen ingick friväckning 4:30 av galning i en grön Volvo som sladdade runt bland alla uppställda husbilar. Det ingick även Snooze funktion på denna väckning, 5:30 var han tillbaka och såg till att vi kunde ge oss av i tid hemåt!!

Det var skönt att komma hem och få krama om mina trollungar.