Hosta, karamellpudding och manikyr

Att jag trodde att förkylningen skulle stanna i näsan var kanske lite väl optimistiskt. Är man astmatiker så brukar man inte klara sig från besvär faktiskt. Mina lungor är tungandade och självklart så hostar jag. Mollipecten jag hade i kylskåpet som jag tog av i morse var visst 4 år för gamla fick jag se, kan ju vara därför den inte har haft någon större effekt eller vad tror ni? :) 

Jag låg på soffan hela förmiddagen igår men det kände jag att jag inte blev bättre av precis. Så jag bestämde mig för att gå en promenad. En väldigt långsam promenad och det var skönt för lungorna att andas in den friska höstluften.  
Det är ju så vackert ute! 
Jag använder nästan alltid kameran i iPhone när jag tar mina bilder och att den inte är så mycket att ha är väl känt. Jag tog nog 20 kort innan jag fick fokus att hamna på spindelnätet men som sagt skam den som ger sig. 

Jag fick hem min man igår kväll, han har ledig fredag den här veckan. Det är skönt för när han kommer hem på fredag eftermiddag blir helgen så himla kort. 
Han hade köpt med norsk karamellpudding som verkligen är underbart gott och barnen var mycket glad både över puddingen och att Micke kommit hem. 

Igår kväll hade jag och Linnéa manikyr kväll. Hennes naglar fick bli rödglittriga  
och jag valde röd metallic. Linnéa har alltid en massa saker att säga och hon är inte tyst en sekund. Det kan vara påfrestande ibland men när jag har ork och tid att låta henne få babbla på märks det på hela henne att hon också njuter av det. Den 3 december är det dags för Linnéa utredning. Det ska bli väldigt intressant tycker både hon och jag. Barn med ADHD behöver inte vara utåtagerande men det är kanske just de barnen som syns mest just för att de är det. Att vara som Linnéa, extremt verbal är inte så ovanligt vid ADHD. Ingen som inte stött på en person som är verbal på det sättet kan förstå hur extrem en sån här person blir. Det är inte så ofta personen själv har insikt i hur verbal hon är. Jag fick inte den insikten förrän jag blev vuxen. Nog för att jag minns hur ofta jag som barn fick höra: snälla Pernilla var tyst en stund! men det hjälpt ju inte. Jag reagerade mest som Linnéa gör, att bli ledsen för att jag märkte att jag upplevdes som jobbig. 

Alltså karamellpuddig är ju som sagt fantastiskt gott men socker, mjöl och kolhydrater av alla de slag har gjort att hela jag är i olag. Konsten att sluta banta får ju inte innebära att jag inte mår bra i kroppen. Magen är konstig, jag har halsbränna, känner mig uppblåst och magkatarren är tillbaka. Så jag funderar på att köra en rehabvecka för magen. En del fastar för att låta magen återhämta sig jag kör något helt annat. Jag nollar kolhydraterna. Det går inte att göra helt för det är kolhydrater i allt men att lägga sig nära noll brukar resultera i bra mage på ett par dagar. En biverkan är huvudvärk men den är aldrig värre än att en Alvedon hjälper. Bestämmer jag mig för att nolla nästa vecka ska ni få följa projektet så får vi också se om det hjälper min mage att komma i form igen. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar