Frost, bromsarbackar och vanliga uppförsbackar

Det är höst på riktigt när frosten kommer. Jag älskar den här årstiden. Jag vet inte varför men det är något med luften och naturen som är så rogivande tycker jag. 

Eftersom jag nästan alltid analyserar saker så ska jag kanske till nästa inlägg analysera varför jag älskar den här årstiden så mycket. 

Klockan 8 i morse lämnade jag bilen på verkstaden för att få nya bromsbelägg. Jag tycker det är ganska tråkigt med såna utgifter och har dragit på det länge, trotts att oljudet från bromsarna bara blivit värre och värre. Man kan göra mycket roligare saker för pengarna tycker jag och laga bilar blir aldrig billigt. Så råkade Micke köra min bil i fredags och hörde oljudet och då var det ingen idé att gnälla om att jag inte alls ville lägga mina pengar på bromsbelägg utan det var bara att boka in en tid på verkstan. Sen fick jag ett långt utlägg om att man måste ha fungerande bromsar på bilen. Det begriper faktiskt jag också men de funkade ju fortfarande invände jag. Fast av Mickes min att döma så var det heller inte godtagbart argument. Jag förstod att jag förlorat den här diskussionen och nu står alltså bilen på verkstan.  

Jag är sliten i kroppen! Det spelar ingen roll att jag försöker intala mig att jag nog inbillar mig så hjälper det inte. Jag hade så pass ont i mina leder i morse att jag faktiskt fick lov att ta min medicin vilket jag inte behövt på ett tag. 

Igår cyklade jag till Bjurbäcken innan jag åkte till jobbet

En ganska kort tur men kroppen kändes tung och benen trötta. 

Så jag har tänkt att lyssna på kroppen och låta den vila och bara göra sånt som fyller på med energi. Jag har tränat målmedvetet inför Lidingö och ganska många gånger bara tränat utan både inspiration och motivation så lite njutning är på sin plats faktiskt.

Solskenet fick mig på väldigt bra humör i morse och jag ville ut i skogen och andas. Så efter jag lämnat bilen gick jag hem och bytte om. Fick på mig en mössa, vindtät jacka och tog med mig stavarna. 

Jag älskar att gå i skogen och ta kort. Det var faktiskt så allt började en gång i tiden. Jag hade ju aldrig rört på mig men ville komma igång. Att då gå ut på en promenad och hitta ett fint motiv och lägga ut som dagens bild blev något som gjorde att jag kom ut en stund nästan varje dag i alla fall och det har fortsatt. Jag gör ett träningscollage för varje pass jag kör även om det bara är en promenad. 

Det blev en väldigt lång promenad idag och jag önskar ni hade kunnat vara med. Den var fantastisk! Små kyligt, klar luft och solsken. Utsikten från Lårhöjden är underbar och det är värd att gå dit fast det är uppför, uppför och uppför. Det är som livet självt, det består av många helt vanliga uppförsbackar och belöningen får man när man tagit sig till toppen!  

En Värmlandsskog med blommande ljung och solsken. Finns inte så mycket som slår det faktiskt. För mig är det här som är livet. 

Nej nu kom sms:et att bilen var klar så det är bäst att gå och hämta den.