Kalas, fyrtioårskris och allhelgonahelgen

Höstlovet är slut och alla barnen är tillbaka i skolan. Det kommer att bli en fin novemberdag idag. Jag ska passa på att köra träning i backe med mina pumpstavar innan jobbet. De fina novemberdagarna brukar inte vara så många så det är bäst att ta vara på dem. 

Igår hade jag kalas för Gustav. Micke tog en så rolig bild på mamma, syster och systerdotter. Tre generationer och samma intresse! 
de umgås :) 

Fast det såg i alla fall inte ut så här när vi fikade, detta var i väntan på att efterrätten skulle bli klar. Gustav hade beställt glass i ugn. Det är något som vi får på jul av farmor. Lite bökigt är det att göra men himmelskt gott! 

Lovveckan har varit bra. Vi har kanske inte gjort så storslagna saker men den har varit bra. Vi var hos farmor som jag skev och och så blev det en tjejdag på IKEA 

med mamma, Zättan och Linnéa. Av mig och Micke ska bebisen få sin första säng och det var den vi var i väg och köpte. 
Nu har hon fått den på plats. Se så fint har hon gjort! Det börjar nog gå in på riktigt nu att vårt första barnbarn är på väg på. Nu blir jag ju bara bonusmormor men Micke blir morfar på riktigt! 

Ja tänk barnbarn och livet runt 40. 
Någon beskrev det som att födas på nytt och jag får nog hålla med. Man går genom många processer i livet, man blir vuxen, man blir sambo, man blir mamma, man är mamma igen, man blir fru och så fyller 40. Jag tycker att det pratas för lite om det sist nämnda. De andra är större grejer så klart men det jag upplevt det sista året är också något stort. Klart man hört ordet fyrtioårskris men ofta mest som ett skämt om människor som är rädda för att bli gamla. 

Visst har man även hört att livet börjar vid 40 och det är kanske sant har jag kommit fram till. Detta är en så himla stor process tycker jag. Det kanske inte är lika stor för alla som det varit för mig. Mamma och jag pratade om detta, för det var stort för henne också. Vi tror att det beror på att vi båda haft en väldigt lång period på nästan 20 år när vi inte hunnit något annat i princip än att vara mammor. Nu när barnen är lite större och kommer ur händerna och det finns tid till mig och mitt. Till att börja med hade jag nog ingen som helst aning om vad jag skulle göra med den tiden men det har växt fram mer och mer.  

Nu har jag över ett år kvar till jag blir 40 men jag har alltid varit lite tidig av mig så jag kör krisen ett år för tidigt :) Winnerbäck sjunger i en av sina låtar: Är det jobbigt att tiden går och man blir äldre, eller kul att vara med? Utan tvekan är det kul att vara med och inte jobbigt alls, inte nu längre. Det har dock varit en process som tagit tid, nästan ett år. För ett år sen ungefär var det verkligen kris på riktigt i mitt liv. Jag kände inte igen mig själv och mina tankar, det var lite som att tappa fotfästet. Vem är man när man inte bara är mamma längre? 

Nu vet jag det och helt plötsligt har jag fått läderhud på näsan! Jag vet vad jag vill och jag vet vad jag inte vill och framför allt vågar jag stå för det! Klart att processen fortgår men jag har kommit jäkligt långt!   

Ja med läderhud på näsan och 60 kg i marklyft! Som jag lyfte på senaste gympasset! Tyckte jag att jag kunde går där ifrån med huvudet högt! 

Styrketräningen är så rolig, jag känner mig stark. Ja i alla fall tills jag försöker göra en chins eller pull ups som det också heter. Då känner jag mig inte så stark. Målet är att göra en men än så länge handlar det om att jag hänger och dinglar i stången haha och med min övervikt är det kanske inte ens så realistiskt att tro att jag ska nå mitt mål. För tålamod är ju inte riktigt min grej heller. 

Halloween och allhelgonahelgen är verkligen ingen bra kombination. Även om jag inte tycker vi ska importera traditioner utan i så fall skapa våra egna så tycker jag att vi kan behöva en trevlig högtid i höstmörkret men inte samma dag som allhelgonadagen. Vi kör en konstig kombo i vår familj. 
Jag och Linnéa var både till Magnus och Jennys grav och satte ljus och blommor. 
Sen gjorde vi en pumpa. Det är klart att det går att kombinera detta men det vore ju väldigt mycket mer praktiskt om man helt enkelt tog det en varsin helg. 

Här om kvällen hade jag och Linnéa manikyr. 
Tiden förändras som sagt och det är inte blöjor och välling längre. Man behövs till andra saker nu mera och det mesta jag gör nu för tiden är att prata, lyssna och svara på frågor. Men jag har också blivit en riktigt bra hårstylist ;) eller kanske inte :)  

Hur som helst har jag i alla fall utfört färgningen efter flickornas önskemål och huvudsaken är att det blev nöjda! 

Nej nu är det dags att hoppa i träningskläderna och köra ett backpass!! För jag har haft träningsvila den här helgen. Det var något som min kropp efterfrågade, jag hade en hård men också väldigt bra träningsvecka förra veckan! 

Tonåring, morgonpigg och världens bästa farmor

Igår morse vaknade jag före klockan sex. Det är faktiskt inte helt okej att vakna så tidigt tycker jag. Fast det var kanske väntat för kvart över nio i söndags gick jag och lade mig. Jag kunde verkligen inte hålla mina ögon öppna längre. 

Om någon sagt till mig för bara 5 år sen att jag skulle frivilligt gå till ett gym klockan sju på morgonen någon gång i framtiden hade jag förmodligen skrattat. Det fanns inte i min värld då men nu är det en del av min vardag. Jag är så himla stolt över den förändring jag gjort i mitt liv. Det är därför jag tjatar så mycket om det. En del stör sig på mig att jag delar all min träning på nätet och en del blir inspirerad. Jag kommer i alla fall fortsätta att dela så här på bloggen får ni stå ut!  
Kände mig stark och pigg efteråt. Våran jättegravida Lizette hade varit hos barnmorskan på en extra kontroll och kom och åt frukost med mig och hjälpte mig att fixa ordning allt för att kunna fira den här lilla grabben. 
Som fyllt 13 år igår. Han blev tonåring! Eget bankkonto med insatta pengar fick han i present. Jag satte mig bredvid honom i sängen och lyckades välta ut den varma chokladen så det var choklad, grädde och marshmallows i hela sängen. Tack och lov blev det inte värre än att täcket gick att skölja av. Gustav har ett kedjetäcke och det kan man inte köra i tvättmaskinen hur som helst. Lizette räddade sen frukosten och gjorde ny choklad så jag kunde ge mig av till jobbet. När jag kom hem efter 9 timmar på Coopan fortsatte vi att fira spagetti och köttfärssås och semla till efterrätt allt enligt Gustavs önskan. 

Det är så underbart att de har lov nu barnen. Inga tider att passa och jag har turen att vara ledig i alla fall 3 dagar nu under veckan så att jag kan vara med mina troll. 

Medan de sov som just små trollungar i morse passade jag på att gå på en väldigt långa promenad. 
11 km blev det och jag behöver förmodligen inte än en gång säga att jag älskar hösten och att det är vackert för det har jag tjatat om i nästan varje inlägg så ni har nog fattat det vid det här laget

När mina trollungar vaknat bjöd mamman på kinamat. Är det lov så är det! 
Man får passa på att njuta och att få ha dem för sig själv en stund. Sen åkte vi en tur upp till farmor. 
Jag och farmor, 86 år är hon och alltid glad och full av värme! 

Olika strumpor, städlördag och vinter cykelbyxor

Det är väll inte så noga sa hon min Ninni!

Sanningen är den att hon orkar i alla fall inte bry sig om såna oväsentliga saker som färgen på strumporna. Huvudsaken är väll att man har strumpor på sig.

I fredags tog jag först en promenad med Linnéa runt sjön, sen gick jag själv på en lång promenad i höstsolen. Linnéa älskar när det bara är hon och jag och hon kan fråga. För hon är så vetgirig och hon är otroligt klok. Den här inlägget som hon själv har skrivit delade hon på facebook här om dagen:

Mycket stolt som mamma blir man när man ser en sån här status, från sin elvaåring. Hon kan och vet väldigt mycket om vårt samhälle och vad som händer i det.

Micke kom hem precis när jag kom från min långpromenad som varat i 3 timmar, vet inte hur långt det kan ha blivit men gissar på 15 km totalt så låren kändes lite stela faktiskt.

Det blev tacos till fredagsmys den här veckan och så lite chips och dricka till barnen och ett glas god Cava till mamma.

Jag vet inte vad det blivit för fel på mig eller vad det är. Jag vaknar så tidigt på mornarna. Lördag morgon startade jag redan klockan 06:30 och det tycker jag är lite för tidigt för en ledig dag. Fast det går inte att komma i från att man hinner med väldigt mycket saker när man går upp tidigt.

Vi hade tänkt hitta på något roligt då på lördagen men det fanns väldigt många måsten som vi borde ta tag i. Så vi gjorde det, vek tvätt och städade hela dagen. Som belöning för att barnen hjälpte till fick de baka

CupCakes

Mammas belöning fick bli en löptur på elljusspåret!

Micke fixade en underbar middag

Pepparrotskött!

Detta är också underbart Ingefärste. Perfekt efter att man varit ute och blivit blöt och kall och förlorat vätska.

På kvällen kom Lizette och Urban. Hon börjar bli väldigt rund nu våran Zätt och hon tycker det är tungt. Hon har 58 dagar kvar till beräknad förlossning nu!

Idag hade jag en så kallad bara vara dag. Jag hade alltså tid att måla naglarna först mörklila sen ångra mig och måla dem med guld istället!

Det lila var snyggt men jag fick ingen bra struktur på det så därför bytte jag färg.

Förre helgen köpte jag mig ett par nya cykelbyxor såna som man ska ha på vintern.

Dem tillsammans med skoskydden gjorde att det inte alls var så kallt att cykla idag.

Det var inte min snabbast tur men det kändes så himla bra i kroppen!

Jag har jäkligt ont av min hälsporre och vet inte som sagt om det är samma fot eller om det börjat i andra foten för jag kommer inte ihåg vilken fot det var jag hade ont i men jag tror att jag fått ont i andra foten faktiskt.

Nej fy vad jag är trött nu, klockan är snart nio men eftersom vi ställde om den inatt så är jag helt slut faktiskt så det blir nog att krypa ner helt enkelt! natti natti

Höstlov, LCHF och tung styrka

Nu är det äntligen här HÖSTLOVET! Här sover alla barnen fortfarande och jag sov också ovanligt länge i morse. Så länge att jag faktiskt vaknade med huvudvärk som inte vill ge sig :( 

Jag antog projektet strikt LCHF för att få ordning på magen och är nu inne på dag fem! Magen är redan bättre och jag känner att även magkatarren är mycket bättre! Vad innebär strikt LCHF då, vad är det jag äter och inte äter. Jag äter kött, fisk, fågel, ägg, smör, oljor och lite grönsaker. Det är vad jag äter. Låter kanske väldigt enformigt och ja det är det men det handlar om en vecka till att börja med så ser jag om jag ska köra en till efter det. Så här kan en dag se ut 

Frukost: kaffe med 25g smör och 15 ml grädde 2 ägg och majonäs
Lunch: 150g-200g Rostbiff, 15 oliver 50g mögelost ev kryddsmör
Middag 150g-200g kycklingfilé, 100g sparris 2 msk beasås 
Så här blir då näringintaget för en sådan dag. Jag ligger lite för högt på protein och lite för lågt på fett. Protein ska stå för 20%.

De dagar jag kör tung styrketräning gör det inget då är det i stället ganska bra att ligga lite högre. Med inspiration från podden Styrkebyrån. Gav jag mig av till gymmet igår för att köra tung styrketräning. Nu är det inte bara att hoppa på det om man inte tränat styrka innan. Det rekommenderas att köra alla övningar med lätta vikter i 6 veckor så kroppen lär sig hur man gör innan man går på tyngre lyft men jag är inte nybörjare så kan körde! 

Varför tung styrketräning då? Jo jag har bestämt mig för att prova detta för att jag tror att det passar mig. Det ger väldigt mycket i förbränning och det är så du ska träna för att bli stark, vill du ha synliga muskler är det en annan sorts träning du ska utföra. Jag vill bli stark för att orka med mitt jobb som är tungt. De övningar jag kommer köra är marklyft, knäböj, bänkpress, stångrodd och militärpress och detta ska jag försöka hinna med 2-3 gånger i veckan

5 x 50 kg marklyft, 5 x 35 kg knäböj och 5 x 40 kg bänkpress körde jag igår. Jag måste öva massa mer på tekniken i både marklyft och knäböj. Jag kör sen tre varv med dessa övningar klart på 30 minuter och ger lika mycket som när jag springer milen ungefär! Tycker du att det vekar intressant så lyssna på Clara och Johanna på podden Styrkebyrån. 

Idag kommer Emil hem! Det är inte bara jag som saknar honom. Stina katten är verkligen Emils katt hon skulle aldrig ligga i knät på någon annan i familjen. Hon är inte den gosiga katten precis.

Hon gör dock ett undantag med Emil!

Jag har precis kört min långvecka på jobbet och under den veckan är jag bara jobbet känns det som. I helgen som gick hann jag dock med att några soliga promenader. 

Hösten är ju så fantastiskt vacker! Det ska bli en promenad idag också. Jag har sjukt mycket träningsvärk efter gårdagens styrketräning. Plus att hösten verkligen är värsta årstiden för mina leder. Hälsporren som nästan varit bra har jag väldigt ont av igen och i mina händer :(

Fast även onda händer känns bättre när de får vara fina! Här med ett nytt lack från IsaDora. Enligt mig är det lacken de som är absolut lättast att få på snyggt. För jag är verkligen inte någon expert på att måla naglarna.  

Linnéa har fixat Halloweentema på vår köksbord! 

Hosta, karamellpudding och manikyr

Att jag trodde att förkylningen skulle stanna i näsan var kanske lite väl optimistiskt. Är man astmatiker så brukar man inte klara sig från besvär faktiskt. Mina lungor är tungandade och självklart så hostar jag. Mollipecten jag hade i kylskåpet som jag tog av i morse var visst 4 år för gamla fick jag se, kan ju vara därför den inte har haft någon större effekt eller vad tror ni? :) 

Jag låg på soffan hela förmiddagen igår men det kände jag att jag inte blev bättre av precis. Så jag bestämde mig för att gå en promenad. En väldigt långsam promenad och det var skönt för lungorna att andas in den friska höstluften.  
Det är ju så vackert ute! 
Jag använder nästan alltid kameran i iPhone när jag tar mina bilder och att den inte är så mycket att ha är väl känt. Jag tog nog 20 kort innan jag fick fokus att hamna på spindelnätet men som sagt skam den som ger sig. 

Jag fick hem min man igår kväll, han har ledig fredag den här veckan. Det är skönt för när han kommer hem på fredag eftermiddag blir helgen så himla kort. 
Han hade köpt med norsk karamellpudding som verkligen är underbart gott och barnen var mycket glad både över puddingen och att Micke kommit hem. 

Igår kväll hade jag och Linnéa manikyr kväll. Hennes naglar fick bli rödglittriga  
och jag valde röd metallic. Linnéa har alltid en massa saker att säga och hon är inte tyst en sekund. Det kan vara påfrestande ibland men när jag har ork och tid att låta henne få babbla på märks det på hela henne att hon också njuter av det. Den 3 december är det dags för Linnéa utredning. Det ska bli väldigt intressant tycker både hon och jag. Barn med ADHD behöver inte vara utåtagerande men det är kanske just de barnen som syns mest just för att de är det. Att vara som Linnéa, extremt verbal är inte så ovanligt vid ADHD. Ingen som inte stött på en person som är verbal på det sättet kan förstå hur extrem en sån här person blir. Det är inte så ofta personen själv har insikt i hur verbal hon är. Jag fick inte den insikten förrän jag blev vuxen. Nog för att jag minns hur ofta jag som barn fick höra: snälla Pernilla var tyst en stund! men det hjälpt ju inte. Jag reagerade mest som Linnéa gör, att bli ledsen för att jag märkte att jag upplevdes som jobbig. 

Alltså karamellpuddig är ju som sagt fantastiskt gott men socker, mjöl och kolhydrater av alla de slag har gjort att hela jag är i olag. Konsten att sluta banta får ju inte innebära att jag inte mår bra i kroppen. Magen är konstig, jag har halsbränna, känner mig uppblåst och magkatarren är tillbaka. Så jag funderar på att köra en rehabvecka för magen. En del fastar för att låta magen återhämta sig jag kör något helt annat. Jag nollar kolhydraterna. Det går inte att göra helt för det är kolhydrater i allt men att lägga sig nära noll brukar resultera i bra mage på ett par dagar. En biverkan är huvudvärk men den är aldrig värre än att en Alvedon hjälper. Bestämmer jag mig för att nolla nästa vecka ska ni få följa projektet så får vi också se om det hjälper min mage att komma i form igen. 

Snora, avslutad och helgen som gick

Egentligen ska jag inte gnälla för det är nog nästan ett år sen jag var snorig sist men även om det är länge sen blir det ju inte roligare att vara snorig för det. Fast jag är bara snorig och det är jag tacksam för. Förkyld och astmatisk som jag alltid annars blir är mycket värre. Att jag dess utom lyckats pricka in den här snoran till mina lediga dagar den här veckan känns bra.

Snoran till trotts vaknade jag upp väldigt glad och ganska pigg 30 minuter före klockan. Jag mår väldigt bra i mig själv just nu. Jag var precis på väg att skriva att jag inte vet varför men det vet jag visst. Jag vet exakt varför och det är för att jag jobbat med mig själv och mitt liv. Renast ut och byggt upp, vårdat och analyserat, börjat motionera och ta hand om mig. Resan och utvecklingen får aldrig ta slut men om jag får vakna upp innan klockan ringer och känna mig nyfiken på vad den här nya dagen har att erbjuda mig känner jag mig faktiskt väldigt nöjd med dit jag kommit och där jag är i livet just nu! 

Jag brukar tänka att jag själv är den som ska tycka mest om mig. Jag själv är den som ska älska mig själv mest. Micke och barnen är nog i topp bland de som älskar mig mest men jag själv är inte långt efter nu i alla fall. Om du inte känner dig så är det just det som du ska arbeta med. Många är sin egen största fiende och att liva så blir man inte lycklig av kan jag lova.  

På grund av yttre omständigheter har mitt liv inte sett ut som det gör just nu hela tiden precis. Igår var jag och Louise till Barndagvården för sista gången. 10 år efter Louise avslutade behandling. Den 26 oktober har det gått 13 år sen den där dagen som var en av de bästa i mitt liv och en av det absolut värsta. Jag födde min lilla Gustav som var en helt perfekt kille med massa mörkt hår. Han vägde nästan 4,5 kg. Lyckan över vår nya familjemedlem grumlades en aning när vi senare på dagen fick beskedet att Louise troligen hade Leukemi. Jag kände mig hemskt lurad, det var ju öroninflammation inte kunde väll min lilla 4 åring har cancer. Fram till exakt det ögonblicket trodde jag att inget ont kunde hända mig bara jag var en god människa. Jag var på riktigt så naiv. Att inse att livet inte är rättvist är en tuff lärdom. 2½ år behandlades Louise med cellgifter och det var den tuffaste tiden i mitt och hennes liv. Igår var alltså sista återkontrollen efter avslutad behandling. Vi firade med att äta sushi och shoppa lite. Det är ju inte så att jag tänkt så mycket på just den här dagen men det är ändå en härlig känsla att kunna lägga detta bakom sig på riktigt nu. 

Micke hade kort helg men vi hann med en del grejer ändå. Skogen är kanske inte full av trattisar men de finns. Det är min favorit svamp att plocka. Micke skrattar alltid åt mig för att jag blir så exalterad när jag hittar dem.  

Innan vi åkte var vi in på Coopan och köpte med oss en varsin räkmacka. Inget kan få maten att smaka bättre än att äta den ute tycker jag. 

På söndagen hade Lizettes kompis Jenny fixat med en Baby shower för Lizette. Det var mitt livs första Baby Shower så från början visste jag knappt var det var. 

Det var mycket trevlig och Jenny hade fixat så fint. Mitt bidrag till baby showern var den fina tårtan.. nej jag har inte gjort den men jag har beställd den av min väninna Heidi som är sjukt duktig på tårtor.

Jenny hade bakat och fixat massor. Jag är säker på att Lizette var nöjd!

Tycker det går trögt med de nya sedlarna måste jag säga. Vi har fått in totalt tre stycken på jobbet. 

Jag var så klart tvungen att växla till mig en Astrid så fort jag fick tag på den. Intresset för mynt och sedlar fick jag med mig från min farmor. Hon hade en kaffeburk i chiffonjén med gamla mynt som jag kunde sitta med i timmar och sortera i årtalsordning.  

En annan grej jag pysslade med i helgen var att byta rum. Emil som faktiskt inte är hemma mer än på helgen nu mer behöver inte ha huset största rum längre och det var han också helt enig om. Så han har flyttat in i det lilla rummet och Linnéa fick hans stora. Ingen tapetsering behövdes för Linnéa är en pojkflicka och tyckte det passade henne på pricken precis som det var. 

Hon är jättenöjd och en av de saker som jag shoppade igår när Lollo och jag var i Karlstad var en ny säng åt Linnéa. 

Vi hade en så bra dag i Karlstad igår, först avslutet på sjukhuset och sen lunch med min lillasyster på Bergvik. Sen mötte vi upp Emil som följde med till IKEA. Efter det skulle vi åka till pappa men när jag hade fått in sängen i bilen fick inte Emil plats så han fick ta bussen. Tack och lov så var det inget problem för Emil fast det kändes inte helt bra att ha beräknat så fel så att ett av barnen inte får plats i bilen. 

För egen del blev det inte så mycket shopping den här gången. Det är alltid så att barnen behöver en massa grejer och Linnéa har växt så mycket att hon nästan inte har några kläder som passar längre men nu är ett HM paket på väg hem till oss i alla fall för att råda bot på den mest akuta bristen. 

Jag hittade ett armband på glitter (det i mitten) som jag inte kunde motstå!

Passade så fint till mitt Pandora och min klocka tyckte jag. 

På rusta hittade jag dessa också

Måste vara världens sötaste disksvampar eller hur? 

Lördag, intervallträning och kålpudding.

Nu har jag budat på en persiskmatta igen, vinner förmodligen inte den här auktionen heller eftersom jag är aningen för snål när jag lägger mina bud men hoppas kan man ju alltid göra! 

Det är lördag och jag är ledig. Jag vaknade klockan sju och kände mig utvilad. Redan halv åtta luktade det kaffe i hela huset och frukosten var på gång. Helg betyder att min kära make är hemma också, riktigt bra start på dagen med andra ord. 

Det är en konstig upplevelse att vara morgonpigg. I hela mitt liv har jag varit dödstrött på morgonen och sovit så länge som möjlig. Fast något hände när jag var runt 35. Jag blev helt plötsligt kvällstrött och det resulterade i att jag blev morgonpigg. Träningen har också gjort att jag sover väldigt bra på nätterna. 

Men ska träna intervaller en gång i veckan och varje gång jag gör det tänker jag: jag måste vara idiot som utsätter mig för detta! Det är ju så jobbigt att man nästan kräks. 
20 arbete (max) x 10 vila x 4 minuter och 3 block

Belöningen efter detta fick bli en skön höstpromenad. 
Idag vill jag också träna men jag måste vila idag. Har haft en jätte bra träningsvecka eftersom jag varit så mycket ledig har jag fått ihop 5 olika pass. Så jag kan med gott samvete vila idag. 

Jag var sjukt effektiv igår och det är lite av min natur att göra allt på en gång. Jag vet att jag kan få migrän av att göra på det sättet, det är en balansgång faktiskt. Förut var det inga problem att bara köra på mina effektiva dagar men som sagt nu kan kroppen svara med migrän om jag har otur. 

Höstfint!

Mina höstgardiner på plats! Det är nästan synd att det är så kort tid de sitter uppe innan julgardinerna ska fram. 

Fredagsmyset i blev efter önskemål från några

Kålpudding! Gjorde extra mycket och trodde det skulle bli matlådor men se nej i den här familjen älskar alla kålpudding! 

Frost, bromsarbackar och vanliga uppförsbackar

Det är höst på riktigt när frosten kommer. Jag älskar den här årstiden. Jag vet inte varför men det är något med luften och naturen som är så rogivande tycker jag. 

Eftersom jag nästan alltid analyserar saker så ska jag kanske till nästa inlägg analysera varför jag älskar den här årstiden så mycket. 

Klockan 8 i morse lämnade jag bilen på verkstaden för att få nya bromsbelägg. Jag tycker det är ganska tråkigt med såna utgifter och har dragit på det länge, trotts att oljudet från bromsarna bara blivit värre och värre. Man kan göra mycket roligare saker för pengarna tycker jag och laga bilar blir aldrig billigt. Så råkade Micke köra min bil i fredags och hörde oljudet och då var det ingen idé att gnälla om att jag inte alls ville lägga mina pengar på bromsbelägg utan det var bara att boka in en tid på verkstan. Sen fick jag ett långt utlägg om att man måste ha fungerande bromsar på bilen. Det begriper faktiskt jag också men de funkade ju fortfarande invände jag. Fast av Mickes min att döma så var det heller inte godtagbart argument. Jag förstod att jag förlorat den här diskussionen och nu står alltså bilen på verkstan.  

Jag är sliten i kroppen! Det spelar ingen roll att jag försöker intala mig att jag nog inbillar mig så hjälper det inte. Jag hade så pass ont i mina leder i morse att jag faktiskt fick lov att ta min medicin vilket jag inte behövt på ett tag. 

Igår cyklade jag till Bjurbäcken innan jag åkte till jobbet
En ganska kort tur men kroppen kändes tung och benen trötta. 

Så jag har tänkt att lyssna på kroppen och låta den vila och bara göra sånt som fyller på med energi. Jag har tränat målmedvetet inför Lidingö och ganska många gånger bara tränat utan både inspiration och motivation så lite njutning är på sin plats faktiskt.

Solskenet fick mig på väldigt bra humör i morse och jag ville ut i skogen och andas. Så efter jag lämnat bilen gick jag hem och bytte om. Fick på mig en mössa, vindtät jacka och tog med mig stavarna. 

Jag älskar att gå i skogen och ta kort. Det var faktiskt så allt började en gång i tiden. Jag hade ju aldrig rört på mig men ville komma igång. Att då gå ut på en promenad och hitta ett fint motiv och lägga ut som dagens bild blev något som gjorde att jag kom ut en stund nästan varje dag i alla fall och det har fortsatt. Jag gör ett träningscollage för varje pass jag kör även om det bara är en promenad. 
Det blev en väldigt lång promenad idag och jag önskar ni hade kunnat vara med. Den var fantastisk! Små kyligt, klar luft och solsken. Utsikten från Lårhöjden är underbar och det är värd att gå dit fast det är uppför, uppför och uppför. Det är som livet självt, det består av många helt vanliga uppförsbackar och belöningen får man när man tagit sig till toppen!  

En Värmlandsskog med blommande ljung och solsken. Finns inte så mycket som slår det faktiskt. För mig är det här som är livet. 

Nej nu kom sms:et att bilen var klar så det är bäst att gå och hämta den.