En av de största prestationer som jag gjort!
Jag sprang 15 km och kom i mål, tiden blev 2:02 så jag missade mitt guldmål med två minuter men jag är så jävla nöjd än då.
Micke trodde på mig så mycket att jag fick en blomma av honom redan innan loppet för att han inte skulle kunna vara på plats och ge mig den när jag gick i mål!
Cina hämtade mig på fredag eftermiddag och sen bar det av mot Stockholm. Det blev massa skratta och skoj i bilen så fastnade vi i bilkö utanför Södertälje och skrattade nog ännu mer.
Vi lantisar är ju inte så vana vid bilköer och skôja på värsta Värmlänskan ôm
hur jävla môe bilar de ä i dä däringa Stockhôlm!
Vi övernattade hos Cinas syster i Huddinge. Vi blev bjudna på god mat. Sen skulle vi hämta våra nummerlappar vid Lidingövallen. Ute i sista minuten pga köer igen och sen körde vi fel också, vilket man alltid gör i Stockholm. Det slutade med att vi två minuter efter nummerlappsutlämningen stängt sprang som idioter och lyckades få ut dem tack och lov!
Det gjorde att vi i alla fall inte skulle behöva stressa på morgonen innan start. Det var inget fel på vår övernattning men jag har svårt att sova när jag är borta. Jag är ljudkänslig och när klockan var 04:30 och jag fortfarande inte somnat började jag känna mig lite lätt panikslagen. Då var det 2 timmar till jag skulle gå upp och att veta att man ska springa 15 km när man inte sovit något kändes tufft redan innan start.
Fast det är ju bara att stålsätta sig och bestämma att det inte får påverka mig. En natts dålig sömn klarar vi människor och kan ändå prestera normalt. Underförutsättning att vi sovit bra innan och sover i kapp efter, har jag fått lära mig. Glöm nu inte att jag skrev att man klarar just en natt. Två nätters dålig sömn på rad och det kommer att påverka din förmåga mycket.
Så humöret var på topp trotts allt
Cina och jag taggade innan start!
Vi sprang och sprang det var mycket folk och en tuff banan men vi gjorde vårt eget race.
Micke trodde på mig så mycket att jag fick en blomma av honom redan innan loppet för att han inte skulle kunna vara på plats och ge mig den när jag gick i mål!
Cina hämtade mig på fredag eftermiddag och sen bar det av mot Stockholm. Det blev massa skratta och skoj i bilen så fastnade vi i bilkö utanför Södertälje och skrattade nog ännu mer.
Vi lantisar är ju inte så vana vid bilköer och skôja på värsta Värmlänskan ôm
hur jävla môe bilar de ä i dä däringa Stockhôlm!
Vi övernattade hos Cinas syster i Huddinge. Vi blev bjudna på god mat. Sen skulle vi hämta våra nummerlappar vid Lidingövallen. Ute i sista minuten pga köer igen och sen körde vi fel också, vilket man alltid gör i Stockholm. Det slutade med att vi två minuter efter nummerlappsutlämningen stängt sprang som idioter och lyckades få ut dem tack och lov!
Det gjorde att vi i alla fall inte skulle behöva stressa på morgonen innan start. Det var inget fel på vår övernattning men jag har svårt att sova när jag är borta. Jag är ljudkänslig och när klockan var 04:30 och jag fortfarande inte somnat började jag känna mig lite lätt panikslagen. Då var det 2 timmar till jag skulle gå upp och att veta att man ska springa 15 km när man inte sovit något kändes tufft redan innan start.
Fast det är ju bara att stålsätta sig och bestämma att det inte får påverka mig. En natts dålig sömn klarar vi människor och kan ändå prestera normalt. Underförutsättning att vi sovit bra innan och sover i kapp efter, har jag fått lära mig. Glöm nu inte att jag skrev att man klarar just en natt. Två nätters dålig sömn på rad och det kommer att påverka din förmåga mycket.
Så humöret var på topp trotts allt
Cina och jag taggade innan start!
Vi sprang och sprang det var mycket folk och en tuff banan men vi gjorde vårt eget race.
Vädret var toppen! Vid 6 km var jag riktigt trött och fick ta lite astmamedicin för att lungorna pep. Det var väldigt fin miljö. Inget slår känslan av Vätternloppen men detta var också häftigt!
och så här jävla lycklig är man när man gått i mål och fått sin medalj. Jag var nära på att börja gråta av lycka faktiskt.
Jag tror jag hade tränat nog i alla fall för att klara loppet och jag är glad att jag tränat så mycket backträning. För det var tufft, mycket både uppför och nerför. Jag är stel idag men så sprang jag ju faktiskt 15 km igår så det kanske inte är så konstigt. Jag har inte överbelastnings ont någonstans utan bara träningsvärk så med andra ord höll min kropp.
När jag var som värst ledsen över mina höfter och fötter i våras trodde jag nog aldrig att jag skulle kunna genomföra detta! Men med noga planerad träning gick det!
Fick dock en rejäl energi dipp en timma efter loppet och trodde nästan jag skulle svimma. Det var väldigt obehagligt och nästa gång tror jag att jag ska se till att jag får i mig mer energi direkt efter loppet!
När jag kom hem fick det bli lite Cava för det tyckte jag att jag hade gjort mig förtjänt av.
Och det blev lite kan jag säga för jäklar vad slut man blir efter ett lopp. Jag har sovit som en gris i natt.
och detta var belöningen till mig själv för att jag varit så duktig. De var svindyra men jag tänker så här. Jag har haft skomani och har fått tänka om totalt efter jag fick fel på mina fötter. Det är med sorg i hjärtat jag inser att jag med största sannolikhet aldrig mer kommer kunna använda ett tjugotal av de skor jag äger. Så trotts att de var svindyra är min skobudget betydlig lägre nu. Det är över ett år sen jag köpte skor senast förut låg jag kanske på minst ett par i månaden.
På eftermiddagen idag har vi varig hos syster och firat Wilma som har fyllt 12 år. Det så mysigt när vi ses alla systrarna, barnen och gubbarna.
Muffe och Micke fastnade framför travet såklart!
Det blev en lång diskussion och det enda jag kan säga är: NI TALAR BRA LATIN . hahaha
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar