Jag vet att jag inte är ensam, vi är många som bantat hela
livet. Vi borde vara trådsmala vid det här laget men det flesta är det inte.
Många väger mer än någonsin och många har precis startat ett nytt bantningsprojekt. Den här gången kommer det att funka! Blir jag bara smal så blir allt bra!
Du gör allt rätt, tränar, räknar kalorier och äter
regelbundet. Men så blev du så hungrig att det slank ner 4 rostade
mackor med marmelad. Ett katastrofalt val!! Ångesten är total och du är förmodligen
den sämsta människa i världen som inte ens kan hålla dig till en enkel diet.
Jag tycker att jag kan kalla mig för expert på det här området eller i alla fall specialist, för jag är
en av dem som kört det här racet i 20 år. Fast någon gång måste man komma fram till
att det inte fungerar att fortsätta göra något som inte fungerar.
Mars 2013 slutade jag röka, började träna och banta. Ja allt
på en gång varför inte liksom… dömt att misslyckas. Jag la i en högväxel för
att fixa detta, 1200 kcal och hårdträning, nu jäklar skulle jag bli smal!
Jag
blev slav under vågen, jag vägde mat, räknade och vägde mig själv. Varje dag
startade jag med att kliva upp på vågen. Visade vågen ner var det en bra dag
och visade den upp en dålig dag. Sen kunde så klart en ökning på 0,4 kg bero på
att jag skulle ha mens men nej så tänkte jag inte.
Att träna hårt och inte äta något är verkligen inget som funkar bra. Mat och speciellt hunger gav mig ångest och det hände att jag hade sån ångest över något jag ätit att jag faktiskt kräktes. Jag hade utvecklat en ätstörning. När man pratar om ätstörning så tänker de flesta på anorexi men det finns väldigt många fler sorters ätstörning. Mitt förhållande till mat var verkligen inte ett bra förhållande och det råd jag fick var att äta normalt och det var det jag försökte men vad som är normalt är svårt att veta när man bantat i 20 år.
Att träna hårt och inte äta något är verkligen inget som funkar bra. Mat och speciellt hunger gav mig ångest och det hände att jag hade sån ångest över något jag ätit att jag faktiskt kräktes. Jag hade utvecklat en ätstörning. När man pratar om ätstörning så tänker de flesta på anorexi men det finns väldigt många fler sorters ätstörning. Mitt förhållande till mat var verkligen inte ett bra förhållande och det råd jag fick var att äta normalt och det var det jag försökte men vad som är normalt är svårt att veta när man bantat i 20 år.
Det var då jag bestämde mig! Jag måste sluta banta. Jag var rökfri och jag hade insett hur mycket jag gillar att träna och fått in en rutin på det.
Jag
måste få må bra som jag är. Jag måste träna för mitt välmående och livet inte
för att se snygg och smal ut. Hur viktigt det är med den mentala hälsan skriv
det massor om i hälsobloggar. Men hur lätt är det att ta till sig rådet att
vara nöjd med sig själv från en träningscouch med magrutor som väger 50 kg
mindre än en själv. Jag fick ändå alltid känslan av att det är dit man måste nå
innan man kan vara nöjd med sig själv på riktigt.
När man läser om viktnedgång så står det alltid att det är
bara att springa mer och äta mindre så fixar du det. Vore
det så enkelt, varför är det så många som misslyckas? För att halva befolkningen
är lata och inte har någon karaktär? Nej så är det inte, utan för att det inte
alls är så enkelt! Vi matas i tidningar om hur lätt det går att gå ner i vikt
som om det faktiskt fanns en Quickfix men det gör inte det. Det finns
i och för sig en operation som man kan göra men inte ens det är enkelt.
Så hösten 2014 började min nya resa. Att hitta en hållbar livsstil men livsstil som jag vill leva mitt liv. Resan är till stor del en mental resa. Första målet var att vara nöjd som jag är. Trotts övervikt, hängmage och fula bröst eller vad mer man kan hitta på som man inte är nöjd med. Jag ville få vara nöjd som jag är och inte bara säga det utan känna mig nöjd även inne i mig.
Jag kan ju inte göra så mycket åt den jag är men jag kan i alla fall sluta mata mig själv med negativa tankar om mig själv och istället fokusera på mina bra saker. Med tankens kraft kan du förändra mycket. Du är inte dina tankar och alla har vi en inre kritiker. Börja lyssna på vad den säger. Är den snäll eller elak? Min var inte snäll kan jag säga. Fast vi är vänner nu så länge hen håller sig till konstruktiv kritik och i övrigt är snäll! Man får faktiskt lov att be hen hålla käften ibland. Det här vet jag kan låta lite flummig och många är inte helt medvetna om att de har en inre kritiker trotts att vi alla har det. Så att bli kompis med min har varit ett av de stora stegen till ett bättre jag. Kom ihåg att du har makten att förändra dina tankar. Du har valet. Du behöver inte vara slav under din inre kritiker och det hen säger är inte en sanning!
Jag bestämde mig kort och gott för att jag är inte smal eller snygg men detta är ju den kropp jag har. Jag kan inte byta och den är bra nog åt mig. Jag kan använda den till massa saker och den klarat av en massa saker. Den har burit 4 barn det bästa jag har. Den har släpat runt mig i 38 år den kan cykla 15 mil, den kan springa, gå, känna, se, smaka och lukta. Den kan kramas och bli kramad. Den kan älska och bli älskad.
Om man ska sluta banta måste man också jobba på förhållande till mat och till vågen. Mat måste
man äta och att släppa kontrollen som man gör när man inte ska väga eller räkna
är väldigt läskigt. Jag var faktiskt livrädd till att börja med.
Jag fick ta hjälp med detta. Jag har gått på KBT både för mina ätstörningar och för att få kontroll över tankarna. För man får som jag skrev rådet att äta normalt men vad är normal när man bantat hela livet. Kollar men dess utom i tidningar och kostråd så blir man fullständigt förvirrad. Eftersom jag inte ska banta så måste jag hitta ett sätt att äta som fungerar för mig hela tiden. Du måste hitta det som fungerar för dig och vi är alla olika.
Jag började med att fundera på vad jag mår bra av och vad jag inte mår bra av. Vad jag gillar och vad jag inte gillar. Vad jag inte vill leva utan och om det finns något som jag kan avstå helt. Vad som passar i mitt liv till det jobb och arbetstider jag har. Så här ser i alla fall mitt normala förhållande till mat ut :)
- Det viktigaste är att vikten är inte viktig, utan hur jag mår, hur det känns i magen, i kroppen och att det finns ork till träning.
- Jag äter frukost, lunch och middag nu mera. Förut hoppade jag nästan alltid över lunchen för att sen vara så hungrig innan middagen var klar att jag små åt något eller vräkte i mig middagen och låg sen som en boaorm och jäste, orkade inte röra mig knappt.
- Aldrig mer någon svält! Att gå hungrig fungerar kanske ett kort tag men inte hela livet.
- Inga förbud. Om man förbjuder massa saker i livet så får man ofta ångest om man skulle bli sugen på just det och speciellt om man faller för frestelsen. Så jag har inget som är förbjudet men jag dricker inte kcal med undantag för vin som jag dricker ibland. Annars dricker jag vatten. Detta är som sagt mitt val om man dricka är det bästa man vet här i livet ska du inte välja att "förbjuda" det.
- Mat är bränsle om jag äter näringsrik och bra mat till 80%.
På det här sättet har jag nu alltså nått andra mål som att träningen går bra och jag mår bra. Smalare nej men mycket lyckligare som människa. Mental träning är a och o. Vågar du inte gå på badstranden med den kropp du har kanske du ska börja där innan du bantar. För ofta sitter det i huvudet och inte på magen eller rumpan.
Så slutade jag att banta och började leva det liv jag vill leva som den jag är med både fel, brister och för mycket fett på kroppen men med en jäkla ork och kondition!
Jag gråter nästan när jag läser det här! SÅ mycket igenkänning.
SvaraRaderaVi är många som kämpar Cecilia <3 vi borde få medalj!
Radera