Vila, Halvvättern och ett nytt kapitel

Idag tog jag mig en lång sovmorgon förmodligen en mycket välbehövlig sådan. Det var faktiskt längesen jag var så trött på morgonen och det var ganska längesen jag hade så här ont i kroppen. Fast nu har jag tagit full dos med mina mediciner så jag hoppas det värsta av värken kommer att ge sig.

På söndag drar träningen igång igen men fram till dess är det bara vila som gäller eller det heter återhämtning när man idrottat. Det är mindre än en månad kvar till Vansbro halvan den 3 juli och jag funderar väldigt mycket på hur jag ska fixa det jag som är så frusen. Jag ska köpa en våtdräkt, det kommer bli en syn kan jag lova! Haha Fast jag tänker att jag kanske är så svettig när jag väl klämt ner mig i en våtdräkt att kylan inte gör mig något. Nu är bara mitt stora problem att jag liksom också är dålig på att simma. Jag har inget flyt men jag kommer att göra mitt bästa i alla fall!

Idag gör 3 av barnen sista skoldagen och i morgon är det avslutning. Louise slutade förra veckan. I morgon går Emil ur nian och till hösten börjar han gymnasiet. Det må vara en klyscha att säga det men vart tar tiden vägen. Hur kan det går så fort? De gör mig stolta varje dag mina barn. De har blivit såna fina och omtänksamma personer alla fyra. De är duktiga i skolan också så vem som helst skulle vara stolt! 

Igår var jag med Linnéa och köpte avslutningskläder. Jag har gjort allt på ett lite annorlunda sätt i år. Även om jag skulle spara tid på att åka med alla barnen sammatidigt så har jag åkt med var och en av dem. Det är först och främst väldigt mysigt att ha egen tid med bara en i taget plus att det för mina två minsta nästan är en förutsättning för att något ska bli handlat. Linnéa med sin hyperaktiva hjärna och Gustav som tröttnar på 5 minuter på att leta efter kläder. Ska han då också vänta på att någon annan ska bestämma sig har han hunnit dö av tristess innan alla är klara. 

Linnéa fick också nya inlines igår! Hon åker hela dagarna och hon har använt och kört slut på mina gamla inlines så hon förtjänade ett par nya!

Nu till den stora anledningen till att jag har träningsvilla eller återhämtning den här veckan. Jag cyklade Halvvättern i söndags. 15 mil i blåst på 10 m/s och byar upp mot 16 m/s.  

Jag fixade det! 

Jag grinade när jag åkte över mållinjen för då var jag ganska slut. Detta är så otroligt roligt! Ja vet att det inte låter klokt att tycka 15 mil på cykel är kul men det är det! 

Cina och jag vid start! Adrenalinet pumpade!

men i väg kom vi! 

Jag är inte nöjd med min tid men jag är ändå nöjd med att ha genomfört loppet! På grund av oförutsedda omständigheter så gick det väldigt sakta i början. De första 6 milen tog nästan 5 timmar men de sista 9 milen cyklade jag på 3:24 vilket jag är sjukt nöjd med. 8:24 blev sluttiden vilket jag hoppas kunna göra minst en timma på nästa år för självklart blir det Halvan nästa år också! 

Kvällen innan loppet laddade vi med pizza på restaurang Sjövik vid Vätterns strand. God mat och live musik, jag kostade till och med på mig ett glas vin så där dagen föra och allt. 

De senaste veckorna har varit väldigt stressiga som jag har skrivit om förut men det känns ändå som om det går bra. Jag har lärt mig mycket om mig själv så jag tycker nog att jag vilar när jag behöver och jag prioriterar det och det ger resultat på hela mig. 

Så när jag kom hem från Vättern på måndag blev det eftermiddagen på soffan med en ljusbok i öronen efter att ha pratat i fatt med mina barn förstås!

Löpträningen har också börjat fast i väldigt liten skala hur jag ska få mina ben att hålla på Lidingöhalvan (15 km) i september känns lite som en omöjlig uppgift men jag hoppas det ska funka om jag lyssnar på kroppen och har en lugn plan och inte ökar så mycket i taget. 

4 km klarar jag i alla fall.

Nu blev det väldigt mycket om träning och mål i bloggen igen men det är också det som upptar mycket av min tid. Jag tänker på hur både jag och mitt liv förändrats. Jag hittade den här bilden på nätet och tycket den var tänkvärd. 

Jag tycker detta kan få stå för mig. Jag har haft en del rent ut sagt hemska kapitel som jag tagit mig genom men det är ju också så att man lär sig något av dem och utan dem skulle jag ju inte vara den jag är idag. Jag har gjort en otrolig resa tycker jag själv. Jag har utvecklats enormt de senaste 10 år. 

Jag lever ett liv som jag har valt ska se ut som det gör. Jag har valt de människor som finns i det och jag har valt bort de som inte har något i mitt liv att göra. Fast det handlar inte bara om personer, jag har också valt bort många måsten eller saker som jag trodde var måsten och en massa ideal och tänkt genom vad jag står för. Som exempelvis har jag valt bort att försöka gå ner i vikt. Jag har liksom bantat hela mitt liv och bara blivit tyngre och tyngre. Jag har bestämt mig för att vara nöjd med den jag är ändå. Jag har en stark kropp som må hända inte är den snyggaste men den är min! Jag har gjort många förändringar både i det fysiska livet som i det psykiska. Många tankeförändringar som varit till det bättre och som gjort mig till en bättre människa. Jag kan inte svara på om andra ser mig som en bättre människa men det var heller aldrig syftet. Jag ska vara en bättre människa för mig själv och vara min egen bästa kompis inte motarbeta mig själv. 

Om du inte är kompis med dig själv så börja där. Försök att bli vän med det själv. Försök att ha överseende med fel och brister. Alla har dem, jag har massor! Fast jag kan ju inte gå genom livet och känna mig oduglig det går ju inte. Jag precis som du är ju bäst på att leva vårt eget liv. Nu blev jag så där djup igen! :) men det är så jäkla viktigt träna på att älska dig själv! 

Jag öppnade alltså ett nytt kapitel i mitt liv för snart 2½ år sen. Jag skulle vilja säga att det var när jag började träna och slutade röka allt det nya började. Träningen gav mig inte bara kondition utan det gav mig ett nytt liv. Jag hade aldrig tränat, hade aldrig trott att det var det som skulle bli JAG. Bakom mig i alla beslut jag har tagit står min älskade make och stöttar och pushar mig framåt. Du fixar det här, det är klart du ska göra det om du vill, det finns väl inget du inte fixar brukar han säga till mig om jag tvivlar på mig själv ibland. Han är den finaste som finns min Micke! 

På många sätt tror jag att just det här kapitlet jag är i nu är ett av de lyckligaste i mitt liv!