Skidtur, snakebite och vinterkläder

Vaknade med huvudvärk delux i morse. Vet inte om jag håller på att bli sjuk kanske. Har i alla fall tagit några huvudvärkstabletter och fyller på min kropp med vätska, för jag är väldigt dålig på att dricka. Jag dricker nästan inget, inte ens till maten, utan det blir 8 koppar kaffe om dagen och 
det är liksom allt jag dricker. 

Igår körde jag ett långpass på skidor. Jag har haft träningsvila sen jag skadade mitt knä, men nu var det dags igen. Knät är väldigt mycket bättre, men det känns fortfarande. 

Jag åkte fram och tillbaka och åter och fram på elljusspåret, allt för att slippa nedförsbackarna. Nu behöver jag faktiskt inga nedförsbackar för att jag ska trilla för det klarar jag av ändå. Vill man garanterat falla så ska man sätta staven mellan skidorna när man åker, jag provade två gånger och det var en hundraprocentig utdelning, föll båda gångerna. Att svara i mobilen i medlut är inte heller bra. Svaret på frågan vad man gör då blir: Sitter på rumpan på elljusspåret! 

Efter många vänder började jag känna mig trött och hoppades att jag inte skulle ha så många kilometer kvar för att få ihop en mil. Förvånad och väldigt glad blev jag när jag såg att jag faktiskt passerat en mil med två kilometer. 

Detta är verkligen min form av träning när jag inte har någon tid att passa. Bara åka på med lagom förhöjd puls och lyssna på bra musik. För mig är det lyx att ha två timmar att lägga på sig själv. 

Behöver jag säga att jag inte hade världens bästa glid igår precis, men det betyder också att jag slitit och fått bra träning! Nysnö är inget bra före när man har tejpade skidor.  

Efter långpasset var armarna möra men ibland får man liksom ta tjuren vid horden på en gång. Någon måste ju skotta undan snön. 

Sen blev det en dusch och vila innan det var dags för den värsta prövningen för dagen. Det var dags för att Louise skulle få sina snakbite. Jag har hela tiden försökt att få henne att ta pengarna istället men inte. En arbetskompis påminde mig: ja det är ju svårt att säga nej när man själv har!
Va då jag har tänkte jag innan jag kom på att jag har ju en piercing i näsan sen 100 år tillbaka. Den bara är där jag tänker aldrig på den.  

Jag fick inte följa med in när hon gjorde dem, tjejen som gjorde piercingarna på Louise sa att nervösa mammor sällan har en lugnande effekt på sina barn. Det kan nog ligga något i det! 

Gustav fick en försenad julklapp av Louise igår, hon har gjort den i slöjden och hann inte färdigt till jul. Mario är Gustavs favorit så ni kan gissa hur glad han blev. När Lollo och jag ändå var i stan passade jag på att gå in på Intersport och köpte mig en skidmössa. Jag tycker inte man behöver ha en massa utrustning och grejer för att träna. Man tar vad man har, men grejen är den att jag inget har. Jag har bott inomhus på vintrarna förr och äger inte ens en mössa. Igår när jag åkte skidor hade jag en blå på tok för stor mössa som åkte ner över ögonen på mig och att se när man åker skidor är något som känns som ett måste. Det blev en burk fästvalla också och en sån där man slipar vallan med. När jag skriver detta så blir jag nästan full i skratt. Vad var det som hände liksom. För ett år sen fanns det inte på kartan att jag skulle köpa FÄSTVALLA. Vad skulle jag med den till? Visst kan man ändra sig och byta liv och livsstill men att jag skulle göra det var inte troligt. Jag är väldigt bekväm och gillar inte att bli svettig. Jag är inte träningstypen precis. Dessutom kunde jag förmodligen börja träna men att hålla i och fortsätta det var ju inte möjligt att JAG skulle göra. Jag köpte mig en sak till igår. 

Teromkjol = tantvarning, men så praktiskt. Inte att åka skidor i men fram och tillbaka till jobbet. Jag är trött på att frysa och det är klart jag fryser när jag inte äger kläder för att vara ute på vintern. Förra året fick jag vinterskor av min man för jag ägde inga. Det är ju inte det att jag inte kunnat köpa mig vinterkläder men jag var ju ändå inte ute så jag har inte prioriterat det. Jag gick i ide från november till mars förut. Så nu har jag både vantar, mössa, halsduk och termokjol.Nej nu är det dags att ge sig av till jobbet, huvudvärken börja släppa och det är ju tur det för jag har en långdag framför mig.

Sömn, skidor och knäskada

Gustavs fröken ringde igår, det går bra i skolan nu men Gustav är så trött de två första lektionerna. Han är inte lite trött bara, han sover. Han ligger mot bänken och sover på riktig. Jag tycker så synd om min lilla tröttis. I det här läget är det så att skolan faktiskt ringer till mig och frågar vad vi ska göra. Ja vad ska vi göra? Ibland får jag också slut på idéer. Vi är noga med lägg tid men vi kanske får lov att vara ännu mer noga, nu har jag lovat fröken att vi ska köra morgongymnastik också innan skolan börjar. Helt plötslig kände jag att det där med att söka vårdbidrag för det extra jobb som man som förälder lägger ner kanske är befogat. Vill verkligen få detta att funka men Gustav fyller 12 år i år och vid nästa besöka på BUP ska jag verkligen ta upp detta med sömnen igen. 

Jag vill bara gråta över detta. Han missar så mycket i skolan för att han är trött och hur jobbigt är det inte att vara trött. Tänkt att varje morgon är en plåga att gå upp att hålla sig vaken. Sen att inte kunna somna när man måste för att man inte ska vara så trött när man ska till skolan. Vad ska jag göra?? Avslappningsövningar, massage, sova hos mig, sova utan mig, bättre säng, bättre täcke, bättre kuddar, mörkläggning, mysbelysning, mask för ögonen, ingen datatid före läggning, sagor på band, film innan läggdags allt detta har vi provat.  Återstår bara insomningstabletter? Ska man ens överväga det till ett barn som är 11 år?

:( jag ska fundera vidare på detta. Den 11 februari ska vi till BUP och då ska vi prata om detta igen.

Igår var det träning igen och eftersom jag nu inte får springa så blev det skidor. På elljusspåret som jag åker så finns det en 1,5 km slinga som jag åker. Jag vågar mig inte ens på 2.5 km slingan för det är på tok för branta bakar. Bakarna är branta på 1,5 kilometern med i första backen stöp jag men tog mig runt. Andra gången i samma backe stöp jag igen. Den gången slog jag knät i skidan och det gjorde ont som fan. Det kom lite tårar och medan jag låg där på marken tänkte jag: Detta är inte kul, jag kommer aldrig kunna åka lika bra att halta hem och sälja skidorna. Inte får jag någon träningen heller när det går saktare nerför än uppför och jag ska vara livrädd hela tiden. Vägen tillbaka till bilen gick ju ganska bra och det är faktiskt kul att åka skidor när man inte trilla. Så jag bestämde mig att åka fram och tillbaka på elljusspåret där det inte finns några backar och det fick bra 

8.25 km blev det. Ibland måste man bara vara snäll mot sig själv. Man kanske ska ta sig en funderare på vad det är för krav man egentligen ställer och om de är rimliga. 
Är det rimligt att kasta sig nerför och uppför branta backar på elljusspåret när man inte åkt skidor på 25 år? Nej det är nog inte det. Man kan "kanske" behöva öva lite först på slät mark. 
I min nyfunna glädje i att åka fram och tillbaka där det var plant med endast små backar glömde jag helt bort att mitt knä faktiskt gjorde jäkligt ont. Bara en vända till tänkte jag och så en till och en till och det blev totalt 8.25 som jag skrev. 

När jag kom hem kände jag att knät blev stelare och stelare. Jag började bli svullen också. 


Jag är glad att jag vet att jag bara slog i knät och inte vred det för på kvällen hade jag så ont att Micke fick hjälpa mig av med stumpan. 

Ipren och högläge fick det bli.

Jag var bättre  när jag vaknade så jag har kunnat jobba idag. Knät är väldigt stelt än och svullet dock. 

Skidhumlorna, 5:2 och rykten

Om en timma ska jag, ge mig ut i skidspåret igen. Jag åkte en timma i tisdags och jag har väll tänkt att jag ska åka lika länge idag. Fast jag har sjukt mycket träningsvärk. 

 

Sista hade jag en ganska okej skidtur vädret var bra, byxorna jag fick av Micke höll mina lår varma och den extra fästvallan pappa lagt på gjorde att jag inte hade så bakhalt som första gången jag åkte. Det tråkiga är att jag är så rädd när det går nerför. Jag trodde inte jag skulle vara så här fjantig men jag är på riktigt skiträdd. Nu trillade jag ett par gånger och det var bra att se att det inte händer så mycket, det gör lite ont man blir full i snö men snön är ganska mjuk att falla i. Det är väldigt dåliga spår där jag åker också. Tekniken ska jag öva upp, det är bara att åka åka åka! Man ska se saker positivt, jag har en extrem utvecklingspotential. Pappas Gudde tyckte att hon och jag skulle starta en skidklubb ”vi som inte kan åka skidor men gör det ändå” Så jag tänkte att vi kunde heta Skidhumlorna.

De kan ju inte flyga enligt vetenskapen men gör det ändå :) 
(Den här bilden är mest lik mig Gudde är mer som en skidgeting i formen !)
Vi kanske kan få fler medlemmar i vår skidklubb. Nu vet jag att Gudde överdriver lite när hon säger att hon är dåligt på skidor, hon har åkt Vasaloppet till exempel och det är jäkligt bra gjort tycker jag!  

Januari och Februari är ju verkligen så kallade bantar månader, tidningarna är fulla med tips, råd och helt galna idéer just nu. Bara på mitt jobb kan man se en ökning i försäljningen av grönsaker. Jag hänger inte på trenden utan jag fortsätter med mitt. Det är mycket 5:2 just nu och jag provade i höstas för att se hur det var att leva på 500 kcal just bara för att jag ska ha kunna ha en åsikt. Passar det dig så kör 5:2 men vill man kunna träna så rekommenderar jag inte 5:2 och rekommenderar att du lägger dina kcal på fett och inte kolhydrater de dagar du ska leva på 500 kcal. 

Lite påverkas nog även jag för jag kör LCHF 5:2 just nu. Det läste jag om hos kostdoktorn. 5:2 på LCHF är inte 500 kcal per dag utan 0 kolhydrater 2 dagar i veckan. Vad äter man när man nollar då. Jo kött, fisk, fågel, smör och ägg. Alltså inga grönsaker och inga mjölkprodukter. En sån här dag äter jag mycket fett och kan alltså köra hård träning utan problem.    

Detta äter jag inte en dag jag nollar "söt" omelett med vaniljpulver och kardemumma och lite hallon. 

På jobbet är självklart det stora samtalsämnet de 15 vunna miljonerna. Nu har det gått så många dagar och ingen vet fortfarande något så det spekuleras för fullt. Det är näst intill tjatit

Helbild på framsidan i tidningen på syrran och mig blev det i alla fall :) 

Det mest fascinerande med detta är verkligen hur ryktens sprids. Igår eftermiddag fick jag reda på att det var min syster Sandra som vunnit, två kunder ville hälsa och gratulera henne. Jag undrar verkligen vart det kommer från för Sandra äger inte ens ett spelkort och hon köper aldrig lotter eller spel. Min svärmor har också blivit omtalad och det kan jag kanske lite mer förstå för hon spelar faktiskt KENO varje dag. Fast tyvärr var det ju inte svärmor eller Sandra så jag kommer inte få en endaste liten pytte krona av de där miljonerna. Rykten är faktiskt väldigt intressanta. Vi på butiken vet inte vem vinnaren är och vi kommer heller inte få reda på den om denna inte talar om det för oss. Sen har vi ju så klart några som vi misstänker men de tankarna håller vi för oss själva. Vi har ju lite mer att gå på om vilka som spelar färdiga KENO-system. 

Nej nu väntar skidspåret på mig! 

Vaccinera ditt barn!!

Du låter väll dina barn vaccineras? Det finns de som inte gör det och jag blir lika upprörd varje gång. Vaccinationer är ett sånt där ämne som jag går igång på och som jag också är insatt i av den anledningen.

När Louise blev sjuk var jag väldigt tacksam att hon var vaccinerad för Mässling kan ha en dödlig utgång hon barn under cellgiftsbehandling.

Mässling är en sjukdom som han ha dödlig. Ja inte för friska barn brukar argumentet från vaccinmotståndarna vara, fast det är inte helt sant. Mässling kan ge FRISKA barn en hjärnhinneinflammation som är dödlig. Det är just därför vi vaccinerar våra barn mot mässling. För att de inte ska få den farliga följdsjukdomen. Dödligheten i den hjärnhinneinflammationen är 5-10%

Unicf skriver på sin hemsida att dödsfallen minskat med 74% sen år 2000 tack vare att man idag vaccinerar fler barn. Men än idag är det många barn i andra delar av världen som dör :(

I Sverige kan du som väljer att inte vaccinera åka snålskjuts på oss som har våra barn vaccinerad. Det kärvs inte att alla ar vaccinerade för att  hålla en sjukdom borta men ju fler som avstår ju större är risken att en epidemi bryter ut.

Fast man kan ju låta bli att åka utomlands så minskar man ju risken.

Även påssjuka kan leda till hjärnhinneinflammation och testikelinflammation som i sin tur kan göra pojkar sterila.

Rödahund är inte så farlig men om en gravid kvinna drabbas så har man inte procenten på sin sida, 80% av barnen till mammor som fått rödahund undergraviditeten skadas på något sätt, missbildningar och organskador.

Sen finns det de som avstår från att ge sina barn stelkramp-, difteri- och poliovaccin. Det borde man inte ens få avstå som förälder, jag skulle vilja att det valet inte fanns. Det är lika naturlig att man som förälder inte kan neka ett barn cellgiftsbehandling vid cancer som att man inte borde kunna neka till stelkramp-, difteri- och poliovaccin. Det är så galet att avstå. Jag skulle kunna skriva sju sidor om de här sjukdomarna, men jag hoppar det och kan du inget om dem så sök på google så hittar du massor.

Varför avstår den del? Ja det är ju självklart okunskap i första hand. Men jag tror också att vi som växer upp idag varit så förskonade. Det finns ju bara vattkoppor nu för tiden och svinkoppor.

Vi är också för unga för att minnas vad polio gjorde med barn, vad difteri var och vi har ingen aning om vad smittkoppor var för något. De enda vi vet om smittkoppor är ofta det ärr som mamma och pappa har på armen efter smittkoppsvaccinet.

Smittkoppor utrotades med hjälp av vaccin, låt mässling bli nästa sjukdom som vi utrotar!!!

Kikhostan höll jag på att glömma här i min iver. Jag har själv haft både mässling och kikhosta. Mässlingen har jag inga men efter men helt klart tror jag att min astma är en följd av kikhostan. 

Så var rädd om era barn!

Tankar om ADHD

Nu är jag precis hem kommen från föräldrasamtal på skolan med Linnéa eller det var inte ett föräldrasamtal, utan det var information om vad skolan skrivit i sin utredning som nu skickas till BUP. Även skolpsykologen gör bedömningen att Linnéa ska utredas för ADD/ADHD.

Vi kommer få en tid inom 3 månader men det är sen vi kommer få vänta. Väntetiden är upp till två år nu. Gustav väntade i 14 månader och Louise som också väntar på tid till NP kommer väll hinna börja gymnasiet innan. Det är lite tråkigt att det ska ta sån tid. Just för Linnéa är detta inte alls bra, hon kommer förmodligen behöva medicinera sin ADHD. För att kunna koncentrera sig så att hennes inlärning fungerar i skolan. Jag känner att åren går och hon tappar tid och halkar efter. Hon får kämpa så hårt för att hänga med.  

Tänkt dig själv att försöka lära dig något om du blev störd hela tiden, någon avbröt dig så fort du försökte komma igång. Någon pratade med dig om något spännande som du lyssnade lite på samtidigt som du ska ta in det du läser. Så är det för Linnéa hela tiden, det är det är att ha koncentrationssvårigheter. Jag vet för jag har dem själv. Tänkt dig sen att allt ljus i rummet blinkade och att det var en lampa i ett hörn som oregelbundet blinkade och varje gång den gjorde det var du tvungen att räkna hur många sekunder den lös innan du kunde fortsätta att lära sig skolarbetet. 

Det finns många åsikter om ADHD medicin och jag är varken för eller emot. Det jag kan säga på en gång är det att man inte drogar barnen. Man vet att ADHD är att barnet har en låg aktivitet i hjärnan man skulle kunna säga att hjärnan nästan sover. För att inte somna måste man hålla sig igång hela tiden. Linnéa pratar hela tiden för att hålla sig vaken till exempel. De ADHD medicin gör att öka vakenheten på hjärnan och då kan dessa barn lugna ner sig. De kan lägga energin på skolarbete inte på att hålla sig vakna.

Ja det finns många åsikter om diagnoser också. En del åsikter får mig att gå i taket av ilska. Speciellt den om att det inte fanns diagnoser förr och det gick så bra ändå. För det är ju inte sant. Det gick ju inte bra för de barn som växte upp under 60-70 talet med svårt ADHD för vilka är det som är överrepresenterade inom kriminalvården och missbruksvården? Jo personer med dessa svårigheter. Hade de fått hjälp och förståelse från början hade de kanske inte hamnat där det är idag.

Förståelse för problemet och som förälder och i skolan skapa förutsättningar gör ju stor skillnad. Barn med ADHD uppfattas som slarviga och får ofta skäll, de fick veta att de var odugliga förr. De kunde ju inte lära sig saker, de kunde inte sitta still och lyssna. Kravet var att sitta snäll och tyst. Det var lättare att skolka och inte gå till skolan så behövde man ju inte få reda på att man ändå inget kunde.

Jag är inte alltid en pedagogisk mamma, men jag försöker. Jag blir galen ibland när Linnéa för fjärde gången den här veckan tappar sin mattallrik på golvet. När jag för tionde gången ber henne stänga dörren när hon går ut.

Vet ni varför barn med ADHD inte stänger dörrar och släcker lampor? För man får ingen direkt impuls om det. Att man öppnar dörren när man ska gå ut är ju självklart för annars kommer man ju inte ut. Lika med att tänka lampan, gör man inte det är det ju mörkt och man ser inget alltså en direkt impuls av vad som ska göras. Att släcka kräver en tanke till och det är ju inget du behöver göra, jo för att mamma inte ska skälla om det igen men det är då en tanke i två steg. Ett konsekvenstänkande och det har oftast inte dessa barn.  

Jag måste ju påpeka det som blir tokigt för Linnéa men jag kan ju inte tjata jämt för då blir det ju bara jobbigt för henne. Barn med dessa problem har ofta lågsjälvkänsla ändå och får man dess utom veta att man gör en massa fel hela tiden så blir det ju inte bättre. Fast man måste ju säga till. Linnéa och jag har gjort upp att jag inte ska skälla och det försöker jag verkligen att låta bli. Vi pratar om det som blir fel och försöker göra olika strategier för att det inte ska bli så igen. Linnéa tycker det är jobbigt att hon är sen till skolan. Fast hon är inte sen, hon går när de andra syskonen går men hennes fröken börjar släppa in barnen i klassen 5 minuter innan de börjar och då känner Linnéa sig stressad när flera barn redan är där och har gått in när hon kommer. Detta är ju enkelt att fixa. Det är så bra med Linnéa för hon har så mycket ord och kan förklara så bra hur hon känner. Det är ett morsarv ett av de bra sakerna hon ärvt av mig.

Schema, planera och organisera, det är tur vi har Micke som kan hjälpa oss. Jag brukar tala om för honom hur jag vill att saker ska funka här hemma men eftersom jag själv har svårt med det där så vet jag inte hur jag ska ta mig dit. Där har jag min Micke som kan planera åt mig och så gör jag som han säger och då funkar det. Han kan också förklara varför jag ska göra saker på ett visst sätt, för han har ett konsekvenstänkande som slår allt. Han har till och med lite för mycket av det ibland :)

Vi kämpar på här med detta för att få vardagen att fungera, ibland är det kaos och ibland flyter det på.  

Stressfraktur, proteindrink och 15 miljoner på KENO

Jag har inte haft en tanke på att man kanske ska låta bli att springa när det gör ont, inte ens när foten domnade bort när jag sprang slutade jag att springa. Jag tittade på foten istället, då kunde jag ju se att jag satte ner den på rätt sätt mot marken vilket var viktigt eftersom jag tappat känsel i den. Ont ska med ont förgås har jag tänkt och sprungit vidare. Klart det gör ont jag är ju tung, så har jag sprungit på trotts smärta så tårarna runnit ibland.

Nu har jag fått veta av folk som kan detta med löpning att jag tydligen inte är riktigt klok, att man måste lyssna på kroppen och att jag förmodligen skadat mig själv. 

Jag har antigen en benhinneinflammation eller en stressfraktur i benet.  Jag får inte springa förrän jag inte har ont och som det är just nu gör det ont även när jag vilar :(

Nu har jag läst lite om detta och blir lite orolig, jag är inte alltid så smart tydligen. Jag tar detta på allvar nu och SKA vila. Jag höll på att deppa ihop över detta tills jag skrivit lite med Ida på Alla kan träna och fått lite råd och tips. Jag måste så klart göra om mitt träningsprogram men detta betyder ju inte att jag aldrig mer kommer kunna springa. Jag ska ju bara läka ihop först :) 

Så här kommer min träning se ut framöver

Skidor, styrka, cykelintervaller, bolljäveln och promenader. 

I morse invigde jag min present! Det är mycket prat om kosttillskott och speciellt proteinpulver som man tydligen MÅSTE ha om man tränar. Jag tror inte så mycket på det där utan jag tror på riktig mat.

Detta är min hemgjorda proteindrink

Detta blev ca 4 portioner

50 ml Rapsolja

2 dl Turkisk yoghurt

2 dl Naturell yoghurt

4 äggulor

hallon, blåbär och vaniljpulver (inte vaniljsocker)

Vi har haft en så himla lugn och skön helg. Igår pysslade jag och satt upp gardiner och städade lite. 

Grönt fick bli temat i vardagsrummet och nu är alla julsaker borta äntligen borta. Hur fint det än må vara så är det skönt när man får plocka bort det.  

I morse gick jag upp tidigt, Micke skulle spela bowlingmatch och jag satte mig med bokföring och fakturering åt BK-Filippa 

De tog nästan hela förmiddagen eftersom skrivaren var tvungen att krångla.

Sen hämtade jag Linnéa som har varit på sovaöver party hos en kompis i natt, handlade och sen kom de mina för att fira Lollo tjejen. 

Det är alltid mysigt att ses. 

Pappa hjälpte mig med skidorna så förhoppningsvis ska jag inte ha så bakhalt nästa gång jag ska åka. 

Så här har min Emil suttit hela helgen nästan. Han spelar verkligen för mycket. Det är nog dags att begränsa detta tror jag, för det blir liksom inget annat gör dem. 










I morgon blir det nog en annorlunda dag på jobbet. Vi sålde nämligen en KENO för 60 kr igår som gav en av våra kunder 15 000 000 kr. Tyvärr var det inte jag men det är verkligen jätte roligt att VI har sålt en sån här vinst! 

Grattis till vinnaren säger jag!

Wordfeud, skidor och cava

Wordfeud är mitt spel liksom, jag vågar till och med påstå att jag är BRA på det. Att som dyslektiker vara BRA på ett ordspel är ganska underligt men jag har ett stort ordförråd och det har jag alltid haft även om jag inte vetat hur orden stavas. Men med bloggen och Wordfeud har jag blivit mycket bättre på att stava och du är ♥-ligt välkommen att att utmana mig 

pillan1976 heter jag på Wordfeud. En annan andlednig till att jag är bra på detta kan kanske vara att jag har ca 2500 matcher med Betapet på nätet i ryggen och sen kanske 2000 matcher med wordfeud... det man övar på blir man bra på J

Detta är en extremt lyckad rulling i morse.

Idag har jag åkt SKIDOR för första gången på 25 år då var jag 12 år! 

Sammanfattning: 

Nedförsbacke

Pillan 12 år, jehooo vad kul nu går det undan!!

Pillan 37 år, hjälp vad fort det går!!

Uppförsbacke

Pillan 12 år, fy jobbiga uppförsbackar kör på

Pillan 37 år, hurra nu kan det inte gå fort i alla fall!

Jag hade sjukt bakhalt, inte som på den tiden pappa fixade mina skidor precis då var de liksom alltid bra, ja alla gånger utom en för det är så jag minns det han vallade bara bort sig en enda gång. Ja en gång i tiden tävlade jag i längdskidor. Jag var inte duktig eller så men jag kunde åka skidor i alla fall och även om det gick sjukt sakta idag så fanns det där, jag kunde åka. Det var jobbigt men kul. Till nästa gång önskade jag mig två saker bättre fäste och varmare byxor. Mina lår var som isbitar.

Det har varit sjukt mycket idag, telefonmöte med Ulla skolans specialpedagog och skolsköterskan. Nu är skolans utredning klar och skickas till BUP, så om så där 2 år kanske Linnéa får komma till NP och får diagnos. 

Efter de så var det föräldrasamtal med Emil och hans mentor. Han är så duktig min Emil, så bra betyg och kämpar så bra! Jag blev själv med barnen för 7 år sen, ja jag har haft Micke såklart som varit mitt stora stöd men att få höra att man har barn som är trygga, trevliga och med en god grunduppfostran är stort. Jag har gjort detta, tillsammans med Micke! Ni får tycka jag är självgod men då är jag det. Jag är så stolt över att få så fina ord från en mentor om mina barn. För det har fan inte varit lätt alla gånger efter Magnus gick bort.   

Sen fick vi åka till Karlstad med bilen för att fixa centrallåset. Inte kul att åka en gång till. 

Fast shopping med min man är ju aldrig fel

Han kan detta med presenter han. varma vindtäta byxor så jag inte ska få iskalla lår, vantar och en mixer och CAVA. 

Firar inget men cava känns lite lyxigt tycker jag!   

Tandsprickor, fotsprickor och snöskottning

Det var inte vilken dag som helst igår, det var min Lollos 16 års dag. Vilket också betyder att det var 16 år sen jag blev mamma för första gången. 

Jag gick upp extra tidigt för att göra frukost åt henne. Fröken har önskat att få göra snakebite (två piercingar i underläppen) så mot min vilja har jag beställt tid åt henne. Jag kommer förmodligen svimma när hon gör dem men hon kanske håller mig i handen. Hon är en stor tjej nu bara att inse. Förståndig, klok, rolig och bästaste tjejen i världen så klart min Lollo ♥

Jag jobbade till 19 på hennes födelsedag men vi firade ändå med tacos och bär och grädde till efterrätt. 

Resten av dagens inlägg har jag tänkt ägna åt att gnälla och jag kan inte ens lova er att det kommer bli bättre mot slutet J

Jag har liksom inget flyt just nu L Jag har tappade bort mina glasögon i förrgår och det gjorde jag på vägen från datorn till köket ca 10 meter. Huvudmisstänkt i det här fallet är katten. Utan glasögonen ser jag väldigt dåligt så jag har fått lov att tråckla in linser i ögonen två dagar i rad och använt det från morgon till kväll. Eftersom mina ögon inte är vana vid linser så innebär det att jag ser ut som om jag supit eller gråtit, inget av alternativet ger mitt utseende någon fördel. Du ser så trött och sliten ut mamma sa Linnéa till mig idag.

Det sista jag gjorde på jobbet igår var att stoppa in två Läkerol i munnen, som så klart fastnade i tänderna. Jag skyndade att peta bort den för en kund närmade sig kassan och det går ju liksom inte att sitta där med munnen full med Läkerol. Jag fick bort den som satt fast och svalde, sa hej till kunden och känner att jag har väldens hål i tanden minst halva tanden var borta, jag kände också att jag blödde i munnen.

När jag kom hem skulle jag låsa bilen och då funkade inte centrallåset igen. 

Det som jag var till Karlstad och fick fixat förra veckan……… fortsättning följer förmodligen på detta tyvärr

Sen bad Louise mig kolla på hennes fot som hon stukade fredags. Den hade blivit jätte blå och hon är till och med blå under foten.

Så jag startade dagen med att ringa tandläkaren, vårdcentralen och bilfirman. Både jag och Louise fick tid. På tandis trodde de att jag möjligen kunde ha spräckt tanden ända ner till roten i och med att det kom blod. Tack och lov så var sprickan inte så djup utan det byggde upp en ny tand och jag blev 1300 kr fattigare. Blodet hade kommit från tandköttet när tanden lossnade. 

Louise blev skickad till röntgen och efter det vidare till akut ortopeden i Karlstad. AKUTMOTAGNING med ett inte så akut fall betyder låånnggg väntan det vet jag. Jag ringde mamma som skulle komma åka ner och laga mat åt trollen. Micke beslutade att åka hem till barnen till i kväll för vi skulle få sitta där länge, när jag var där med min stukade fot så kom vi dit kl 16 kunde åka hem 01, så jag vet hur det kan vara. Ni kan ju ana min förvåning när vi fick komma in efter 20 minuter och var klara efter 30.

Louise har en spricka i lilltåbenet inne i foten, den syns ganska väll på bilden.

Med sorg i hjärtat håller jag på att söka ett nytt hem till min Nicki. 

Hon och Lillan båkar ständigt och jag måste inse att det inte alls blir bättre utan snarare sämre. Jag har kämpat länge för att få detta att funka men det gör inte det. Så jag söker ett nytt bra hem till henne. Hon kommer att ha ett kontrakt med sig till sin nya familj. 

Sen måste jag lägga om min träning, jag vilade ju inte 6 veckor med mina höfter som jag skulle utan bara två veckor och nu är det onda tillbaka. Jag har dessutom dragit på mig en kraftig benhinneinflammation i inre vadmuskeln

Inte mitt ben, utan ett lånat ben.

Dagens träning fick bestå i att skotta bort all snö som fallit över oss de sista dagarna. 

6 veckor betyder att jag ska springa igen 1 mars. Jag längtar redan. Måste helt lägga om programmet nu, finns andra träningsformer styrka, cykelintervaller, skidor och bolljäveln så klart J

Nu har Micke kommit hem och vi har ätit lite ost och kex, mums var det!

Jag är helt slut nu faktiskt så det ska bli skönt att krypa ner i sängen. 

Dictation

Jag har hittat ett helt nytt sätt att blogga. Ni kommer inte märka någon skillnad men för mig är skillnaden väldigt stor. Jag har nämligen hittat en app som kan skriva det jag säger. För mig som är dyslektiker är skrivandet något som är jobbigt och som tar väldigt mycket tid för mig. Det är oftast därför det inte blir något inlägg när jag jobbar t.ex.

Programmet heter Dictation.

Jag har jobbat fem dagar i rad, så jag antar att det är därför jag känner mig lite trött ochsliten nu.
I morgon ska ni få ett mycket mycket länge inlägg, men nu ska jag sova. Det har inte gått så bra med att prioritera min sömn som jag hade tänkt. Så nu säger jag godnatt men avslutar ändå med att säga att jag är sjukt imponerad av programmet som uppfattar nästan allt jag säger korrekt, använt appen till hela det här inlägget.

Läggtid, kunder och istappar i håret

Efter att ha sett ett tv-program igår är jag nu ännu mer övertygad om att det bästa du kan göra för din hälsa är att SOVA och motionera. Jag ska prioritera min de båda.

Därför har jag bestämt mig för att köra ett litet experiment i två veckor, hänger du på? Jag ska se till att jag får 8 timmars sömn varje natt, sen ska jag utvärdera hur jag mår, om träningen går lättare, ja alla förändringar jag känner av.  

22:30 är min nya läggtid. 

Varje dag matas vi med råd hit och dit om hur vi ska göra för att inte drabbas av hjärt- kärlsjukdomar. Lider man av fetma så ligger man i största riskzonen. Vad är då fetma? Jo har man om man har ett BMI över 30 och det har jag. Fast det där med BMI är verkligen ett dåligt mått på hur det står till med hälsan på folk. I mars vägde jag mindre än nu men klarade bara att springa ca 1 km nu kan jag springa 15 km och väger 4 kg mer, jag har en vilopuls på 52 nu och 78 då, ett blodtryck på 140/100 och 120/70 nute.  

Det vore så klart kul om jag tappade lite vikt men det verkar svårt trotts träning och bra kost (för det mesta i alla fall) men jag skiter i det, jag kommer nog förbli en tjockis men den stora skillnaden är att jag nu är en tjockis som kan springa 15 km!

Jag har haft en bra jobb helg, klart jag önskar att jag inte skulle behöva jobba helg alls men det valet finns liksom inte på mitt jobb och då kan man i alla fall trösta sig med att helgen är väldigt rolig att jobba. Vi har gulliga kunder, jag bara undrar hur vanligt det är att man blir kallad för lilla Snuttan på sitt jobb? Den var en dam som sa det: Hur är det med dig då, lilla Snuttan? Fast det finns kunder man blir galen på också och som man kan skratta ihjäl sig åt. 

I morgon ska jag öppet och inte alls diskret förfölja knarkbruttan som stjäl godis om hon kommer in. Så jävla fräck och bara knallar in och plockar på sig, vägrade att visa väskan när jag sa till henne och vi kan ju inte göra så mycket så länge jag inte ser med egna ögon. Det är ju bara andra kunder som talar om för oss att hon stoppat på sig saker. Jag blir så förbannad, jag vet att jag inte ska ta det personligt men det är mitt jobb de stjäl på. Där jag kämpar för att skapa en trevlig miljö, med kunden i fokus. Där vi försöker hjälpa alla och vi hjälper till med som mycket som vi inte skulle behöva som att översätta brev, kopiera papper, kolla när bussen går, vägbeskrivningar, ja det har till och med hänt att vi gått hem med varor till en kund som skadat sin fot. Det är MIN arbetsplats, nej nu ska jag skriva om något annat jag blir så arg bara jag tänker på henne! Visst är det synd om människor som hamnat snett men ibland har jag svårt att tycka det!  

Micke har åkt till Norge och jag sitter här och frågar mig själv: Var tog den här helgen vägen?

Igår var vi hem till den här tjejen firade hennes 22 års dag, hon är allt för bra på att baka :)

Gustav och Linnéa fick tillbaka sina strömsladdar och var glada igen, jag hoppas att städningen nästa torsdag kommer tas på lite större allvar. Fast det återstår ju att se, regeln är i alla fall klar. Klockan 20:00 på torsdagkväll ska städningen vara klart annars har man ingen kabel till sin dator.

Idag hade jag skrivit långpass på mitt träningsschema. Det var -12°C ute och så här kallt har det aldrig varit när jag skulle ha sprungit någon gång förut. Jag har ingen speciell utrustning eller kunskap om detta. Inte för mycket kläder bara. Utvärdering: jag frös inte men blev väldigt blöt, måste köpa något som skyddar mina lår mot kyla. Stickad mössa gör att man blir dyblöt i håret och dyblött hår i -12°C fryser till is, istappar i håret som slår mot kinderna och nacken är obehagligt och kallt

Det var ett pass fyllt av massa krångel förutom att känna sig blöt, kall och ha istappar i håret så gjorde mina ben onödigt ont tycker jag. Sen fick jag slut i batteriet i telefonen också så jag kunde inte mäta min insats men fram till de telefonen dog hade jag sprungit på bra. Andningen som jag trodde skulle vara ett problem i och med min astma gick jätte bra, det var skönt att andas in den kalla friska luften!   

Jag är ju helt novis vad det gäller löpning undra om det finns någon regel som säger att man ex inte springer ute när det är -20°C. Var går gränsen tro. 

Körde Idas bollprogram med Tabatatimer. Tyvärr var några övningar för svåra för mig, jag trillade av bollen och andra hade jag för klena muskler för att kunna göra. Men så lätt har jag inte tänkt att ge upp, de övningarna jag inte klarade ska jag byta ut mot några andra som Ida visat på sin blogg som jag klarar av! 

Men nu är det LÄGGTID :)

Stömsladd, backintervaller och 206 poäng

Just nu sitter jag här och har lite dåligt samvete. Gustav och Linnéa skulle städa sina rum idag och de har fått 6 timmar på sig och blivit påminda massor av gånger. Så klockan åtta nu i kväll när det fortfarande inte var klart för att de suttit vid sina datorer och spelat istället fick mamman i den här familjen nog och tog strömsladdarna till deras datorer. I morgon kväll ska de få tillbaka dem. Gustav är jätte ledsen och det är nu jag som mamma inte får smälta och ge tillbaka sladden tidigare än jag sagt. Jag hatar verkligen att behöva ge barnen någon bestraffning. Städningen av rummet SKA de göra och det vet de och detta tjatar vi om VARJE vecka och de drar och drar på det och tillslut får man nog. Emils rum var jätte fint! Lollo behövde bara städa sitt skrivbord för hon har stukat foten stackars tjejen. Hon har jätte ont :(

Fredagar är min vägningsdag. Under ganska lång tid har jag lidit av vågmani, så jag är strängt förbjuden att väga mig oftare än en gång i veckan. Fantastiska -3,1 kg sen i fredags. En bra vecka med andra ord men då ska man vara realistisk också och tänka på att säkert 2,6 kg är vätska. Vätska som jag samlat på sig av alla jul och nyårets kolhydrater.

Idag har Micke och jag varit lediga, så skönt att få en hel dag tillsammans innan jag går på min jobb helg. Vi startade dagen med såna där tråkiga saker som ändå måste göras. Vi åkte till återvinningen och sen städade vi bort julen. Så här sent har jag aldrig gjort det.

Sen skulle de nya gardinerna upp i vardagsrummet och allt mitt andra vardagspynt skulle fram. Fast det såg ju så fint och nystädat ur i vardagsrummet när granen var ner plockat och gardinerna nertagna… eller så var det en ursäkt för att kunna skita i att göra klart och istället kunna sticka i väg och träna.

När man hör på radion, TV och kollar på nätet så verkar det som om alla som vill börja träna har en enda gemensam fråga. Vad är den bästa träningen?

Nu ska ni få svaret!

Den bästa träningen är, den som blir av! Spelar ingen roll vad DU gör huvudsaken att du GÖR.

Det är så jag tänker och så åkte träningskläderna på och jag joggade i väg till skogen och körde intervallträning i backe. Sprang det fortaste jag orkade uppför, ”joggade” nedför och så upp igen i 20 minuter. Jag var dyngslut när jag joggade hem. Kroppen är så schyst och bjuder stort på endorfiner efter ett hårt pass, det får man ju tacka för.

Det skulle vara väldigt roligt att ha en träningskompis, i alla fall när man kör intervaller, så man kan pusha varandra. Fast när jag bestämde mig för att börja tärna, bestämde jag också att jag skulle göra detta ensam. Träningen får inte hänga på om jag har någon med mig, dess utom vill jag ju vara fri att träna när JAG kan. Men hör gärna av dig om du skulle vara intresserad av att köra intervaller med mig, jag gör det en gång i veckan!

Jag har en stor fasa och det är att jag skulle tröttna på detta, att jag skulle återgå till det ”vanliga” jag och bli en soffpotatis igen. Jag är rädd att tappa gnistan och glädjen i att springa! Anledningen till min oro är att jag igår var helt jävla slut och då tänker jag så på en gång. Jag vet att VILA är viktigt när man tränar, tid att återhämta sig. Igår orkade jag inte träna, koppen ville inte ens göra en liten enda boll övning. Jag blev andfådd av att torka av bänken.

Det är den energi jag har nu som jag inte vill mista, vill aldrig känna mig så där trött och orkeslös som jag gjorde ibland förut. Jag vill orka!! Leka och busa med mina barn. Göra hoppsa steg med Linnéa, hjula på sommaren, hoppa studsmatta, tävla på BodaBorg. Jag vill LEVA med mina barn inte titta på när de gör det. Ska skriva klart historien om hur allt börja någon dag! 

Fast friskluft måste jag ha och efter lite eftermiddags kaffe tog jag med mig den här bruden på en promenad runt sjön.

Sen kom min Ia <3 och hälsade på. Inga kan prata som vi :)

Hon var lagom trött på mig, för att jag var tvungen att ta ett kort. Hon är en av de mina. Vi pratar inte alltid men vi vet att den andra alltid finns där. En av de finaste människor jag känner. 

Micke och jag passade på att åka till bowlinghallen en stund.

Sjuktstolt över mig själv, nu mera är detta mitt personbästa!

När vi kom hem fixade jag lamkottletter kryddade med timjan. De var på inget sätt otäcka och det var helt okej men inget jag har något behov av att äta igen. Köper jag ett lamm någon mer gång så vill jag ha hel sadel inte kottletter. Det blev ju fruktansvärt svårt med stektiden. Lollo gillade dem i alla fall för hon mumsade i sig alla små bitar som blev över :) 

Stress, pappsen och övningar

Jag måste stressa mindre och ärligt talat vet jag inte hur man gör när man inte stressar?

Min morgon blev en katastrof och det var ett faktum redan när jag snozzat 3 gånger för redan där var jag 30 minuter sen. Varför snozzar man då 3 gånger, jo för att man är så ini h-vete trött. 

Enda räddningen men varför är jag då det? Jo för att jag inte lägger mig i tid. Halv elva igår efter att barnen kommit i säng kanske jag inte borde dragit igång med någon. Ett pass med bollen vid den tiden gjorde nog mer skada än nytta för jag kunde verkligen inte sova för att kroppen gick upp i varv av alla övningar.

Jag hade en tid på bilverkstan att passa i Karlstad idag. När jag väll var framme där hade jag lyckats minska de där 30 minuterna som jag startade för sent från början till 15. Hur hade jag gjort det då tror ni, jo så klart genom att stressa som en tok.

Pappa hämtade mig vid verkstan så jag skulle slippa sitta där hela dagen.

Min fina lilla pappa. Vi hade en riktig mysdag tillsammans han bjöd på lunch och fika och så var vi till både Clas och Kjell… ja Clas Olsson och Kjell & Company så klart. Jag köpte en mobilhållare till bilen.

Sen utnyttjade jag det sista av mitt presentkort på Intersport. Vi hade en jätte mysigdag. När min bil var klart skjutsade han mig tillverkstan och jag åkte hem. 

Tack pappa hjälpen och för en jätte fin dag, jag älskar dig <3

Hemma spelade barnen Wii tillsammans, så jag satte mig i soffan och tittade på. Linnéa kröp upp i knät på mig och så somnade hon och jag en stund. Vi vaknade av att Emil kom hem och han är en tonåring i värsta målbrottet just nu plus att han nog är i en växperiod för han är hungrig jämt, så det var bara att resa sig ur det sköna soffhörnet och fixa mat. Fast Emil hjälpt mig, han kommer bli bra på matlagning för han är väldigt intresserad. Lollo där emot får jag nog vara lite orolig för att hon kommer leva på nudlar när hon flyttar hemifrån. Louise är en konstnärstyp, Emil är en tekniker och praktiker.

Idag fick vi hem den här tjejen från det soliga Spanien med lite uppbränd näsa men annars fin färg efter en veckas semester. Det var skönt att få krama om henne en liten stund även om hon hade lite bråttom hem till sitt. 

När maten landat hade jag bestämt mig för ett 1 timmas springpass. 

Det fick liksom bli så långt det ville. Jag kände mig stark idag och sprang på, kände att jag hade massa ork men benhinnorna gjorde ont. Nu sprang jag ändå bara för att det var så roligt att känna att jag hade ork men jag stapplade till slut och fick stanna och massera ena underbenet flera gånger :(

Sen körde jag bollövningar och lite andra gymnastiska övningar. :)

Men nu ska jag sova så natti natti!