Rotmos kalas, Halloween och allhelgonadagen

Hösten har verkligen gått fort men det känns i kroppen att det var längesen det var semester. Jag börjar bli lite sliten. Den här tiden på året påverkas jag av mörkret också Till jul ska jag vara långledig. Jag har inte riktigt börjat längta efter jul än men det börjar smyga sig på. Det enda jag gjort än så länge är att köpa årets glögg men den står självklart oöppnad fram till 1 advent.  

Två av våra grabbar har fyllt år Gustav har fyllt 22 år och Jesper 31 år. I helgen hade vi det årliga Rotmos kalaset som vi har i samband med Jespers födelsedag. 

Vi hade alla barn och barnbarn hemma. Som ni vet så är det något som jag älskar ❤️ Ellie hade varit lite orolig, för hon gillar inte rotmos men Juni hade lugnat henne med att säga: var inte orolig Ellie mormor har säkert fixat korv och pommes till oss. Ja, så klart att mormor hade det 😊

Emil ringde mig här om dagen och hade ärende i stan så jag fick möjligheten att spontant bara ta en lunch med honom så där mitt i veckan. Vi har ett sushi ställe här i stan som har väldigt bra sushi.

Det har varit Halloween och allhelgonadagen. Halloween är kul för de små och jag kör en väldigt sparsam dekorering hemma. Som ni vet så gillar jag heminredning men skelett och spöken tycker jag inte är så dekorativa tyvärr. Tjejerna kom och spökade för mig. Jag minns en gång för ganska längesen när Emil klockan 19 på kvällen sa att de hade Halloweenfest på skolan och att de skulle vara utklädda. Eftersom jag på den tiden inte hade någon tidsuppfattning så tyckte jag det var helt rimligt att börja sy en halloween kostym vid den tiden. Jag var inte klar förrän klockan var 03 men kostymen har hängt med och finns faktiskt var idag. Ellie har haft den ett år. Så det blev bara lite små pumpor och några spindlar. Allhelgonadagen har fått en helt ny betydelse för mig. Det var inget jag brydde mig speciellt mycket om förr. Nu känns det viktigt att åka och tända ljus för alla de man saknar. Det har nu blivit en tradition för mig och Micke. 

Samma dag som Gustav födes för 22 år sedan fick vi också svar på varför Lollo hade varit hängig och haft feber som inte ville försvinna. Hon var 4 år och 10 månader och beskedet är var förälders värsta mardröm. Hon hade cancer, Leukemi. Den här tiden på året är därför fyllt av minnen som kommer tillbaka. Hon behandlade i 2,5 år och den tiden var otroligt jobbig. För mig var oron det som var värst. Idag är hon en frisk 26 år min lilla Lollo ❤️ men den tiden har för alltid satt sina spår i mig.