Konstgjord bukett, en coffee table book och första gången på hockey

Jag såg en tjej på TikTok som hade gjort så fina och verklighetstrogna buketter av konstgjorda blommor. Jag har massor med blommor liggande i förrådet. För jag kastar ju inget, för man vet aldrig när man kan få användning av det igen. Jag studerade tjejens knep och sökte på buketter på nätet. Sen plockade jag fram allt jag hade i förrådet och satte igång. 

Så just nu är detta min nya hobby skulle man kunna säga. Vet ni vad en fin kostgjordbukett kostar att köpa? Det är helt ofattbart dyrt mellan 1000kr - 5000kr för en som ser ut som mina ungefär. Det är säkert finare kvalité på blommorna i de buketterna men jag är väldigt nöjd med mina som inte kostade mig speciellt mycket eftersom jag som sagt aldrig kastar något, jag en gång köpt 🙈 En av blommorna som kom till användning igen var det över 20 år sen jag köpte. Det är återbruk på högnivå tycker jag.👍

Buketten i mitten har jag på toan nere och om ni undrar så kommer produkterna från Rapsodine i Mariestad. Jag tycker om att de är från Sverige och det är inte fantasi priser på det som det ibland blir på saker som är tillverkade här. 

Som jag skrev sist så lyssnar jag på en bok om kvinnor med adhd just nu. Så förutom att hjärnan är besatt av att göra buketter. Är den besatt av tankar kring min adhd just nu. I boken stötte jag på ett symptom som är vanligt hos adhd personer som heter RSD (rejection sensitive dysphoria"), ett särskilt begrepp för personer med adhd som undviker avvisning till varje pris. Stämmer det på mig? Ja, det gör det verkligen och detta är till och med ett av mina största bekymmer. Jag kan låta bli att fråga saker som jag är osäker på svaret på. En avvisning även en liten, gör mig oerhört skamsen. Jag medicinerar min adhd. Det är till enormt stor hjälp i mitt dagliga arbete. Fast mediciner har ibland biverkningar och min ger mig ångest, när den är på väg ur kroppen. På psykiatrin har jag fått hjälp och vi försöker komma på ett sätt att medicinera bort den där ångesten och finjustera medicineringen. Så nu i några dagar har jag testat att ta min medicin en gång på morgonen och sen fylla på vid lunch. Det har känts jättebra men man kan inte mixtra och testa sig fram hur som helst. För man har ju inte hur mycket tabletter som helst eftersom det är väldigt strikt hur mycket man får ta ut och hur ofta skulle de ta slut för fort om jag bara testar att öka dosen. Så det jag behövde göra, för att få fortsätta testa om 2 tabletter per dag funkar för mig. Var att skriva till min sköterska på psykiatrin. Fast där slog min RSD in. Jag var så rädd att de skulle säga att jag inte fick prova att jag nästan inte vågade fråga. När man pratar om detta säger de flesta som inte har det här problemet "vad är det värsta som kan hända, att du får ett nej" ja det är det värsta som kan hända för då kommer den där skammen som jag vill undvika till varje pris. Så jag fick ta fram papper och penna (som jag har lärt mig är mitt sätt att sortera när jag kör fast) för att göra en analys av situationen och på så sätt få ett annat och större perspektiv. Efter de kände jag mer redo att ändå skriva till psykiatrin och be om att få prova att ta min medicin gånger 2 om dagen.  Vet ni vad? Jag fick det! Jag tror att jag kan ha gått miste om många möjligheter i mitt liv ,just på grund av att jag inte vågat fråga. Jag ska jobba med detta nu, när jag är medveten om att jag har problemet. 

Linnéas Aaron bor i Kalifornien. Där har de inte skillnaden på årstider så som vi har här. Aaron är uppväxt i Minnesota och där har de höst med gula löv som här så han skrev att jag fick skicka hur mycket bilder på hösten som helst för han älskar dem och det har jag gjort. Så gav han mig idén att göra en coffee table book av höst bilderna så det har jag gjort. Jag beställde dess utom en extra som Linnéa ska få ta med och ge Aaron när hon åker dit

Nu på hösten blir jag alltid extra sugen på att fixa i mitt hem. Inredning är ett av mina stora intressen. Jag läser ganska mycket och hänger en hel del på Pinterest och liknande sidor. Jag tycker inte det finns något rätt och fel när det kommer till inredning, bara det är personligt. Det jag tycker kan vara väldigt tråkigt. Är ett hem som är vitt, beige och som ser exakt ut som i en inredningstidning. Det måste finnas en känsla. Bekanta till oss har ett hem som är så olikt mitt. Inget pynt och lull lull men fyllt av alla intressen som familjen har. Köket är fyllt med utrustning för kvinnans stora intresse, bakning och i vardagsrummet finns flera korgar med garner till hennes stickning. Det finns ett stort vitrinskåp med Whiskeyflaskor som mannen samlar. I ena hörnet finns en fåtölj med en bra läslampa, vid den trängs böcker och fisketidningar. Det är så fint 😍 någon bor och lever där.

Så en personlig coffee table book är helt i min smak. När det kommer till inredning finns det så himla mycket gör si gör så och gör för allt i världen INTE så men jag tycker man ska gör som man själv vill. Vad som är du, om alla hem ser lika ut och följer ett speciellt mönster och stil blir det ju inte personligt och inte blir det praktiskt för dig och dina behov. I mitt hem behöver de vara ordning för att jag ska kunna slappna av. Det är för att det är rörigt i min skalle och ligger inte var sak på sin plats tar det upp fokus och energi. Följ gärna min inrednings sida på Insta @fru_nordling Jag är oerhört stolt över mitt hem och hur jag inreder det och vill gärna visa upp det jag gjort och komponerat ihop. Det jag önskar mig är lite mer självförtroende och att jag själv inte ska fastna i vad som man får och inte får när det kommer till inredning.   

Jag tror jag är i en väldigt stor utvecklingsfas i livet just nu. För jag har massor med tankar kring vad jag själv tycker och vem som har bestämt att jag ska tycka som jag gör. Jag har under många år sett till andras behov före mina egna vilket man så klart gör när man har barn. Fast det kan också föra med sig att man inte tycker så mycket om något. En av anledningarna att jag hade så mycket blommor i förrådet som jag skrev om i början är att någon sa eller skrev någonstans att det var fult, saknade klass och stil med konstgjorda blommor. Då plockade jag bort alla jag hade, för det blev som en sanning utan att jag ens frågade mig själv vad jag tycker. Jag läste någonstans att bry sig om vad andra tycker är en överlevnadsinstinkt och inget vi kan välja bort. Vi kommer att bry oss hur vi än gör för andra människor är viktiga. Det man där emot kan välja är vilka som man ska bry sig om vad det tycker. "Någon" som jag inte ens vet vem hade bestämt att det var fult med konstgjorda blommor, så då ville jag inte ha det när "någon" tyckte det var fult. Det är ju inte "någon" som man ska behaga utan det är ju de mina. Detta gäller ju allt inte bara blommor och det är kul att ta fram de där sanningarna man har om livet och syna dem med förstoringsglas. 

En annan sak som jag älskar är att umgås med mina barn. I fredags kom Gustav hem. Vi bjöd på mat och lyssnade på musik och bara satt och pratade.     

På lördagen bjöd min man mig på hockey. Det var första gången på hockey för mig. Jag bryr mig inte så värst om SHL hockey om jag ska vara ärlig men jag är ju värmlänning så det är väll klart jag håller på FBK. Micke håller på Leksand för att han bodde i Dalarna när han var liten. I 6år ja påpekade jag men det där med vilket lag man håller på det kan man inte ändra så där hux flux. Leksand vann matchen vi tittade på och jag var glad för Mickes skull. Det är ju kul att se en match live om ens lag vinner. Jag var väldigt fascinerad över vad fort dem åker, de ser man inte riktigt på TV.