Det bästa med våren är ju alla extra lediga dagar man har. Egentligen är det ju på hösten man skulle behöva dem. För när man börjar jobba efter semestern har man inte en enda extra ledig dag, förrän jul. Fast hur som helst är det ju roligare att vara ledig på våren.
Under den här ledigheten har jag och Micke haft premiärtur med husvagnen. Förra året var vi till Kinnekulle, det rekommenderar jag varmt. I år blev det västkusten, Bovallstrand och Smögen. Vi hade det så bra. Startade hela vistelsen med att bli bjuden på en Aperol i solen hemma hos Marie som jag träffade för första gången för 40 år sen.... Vi gick alltså ettan till nian tillsammans 💖
Jag älskar att vara ute med husvagnen. Är det någonstans som jag kan koppla av så är det där. Frågar ni min man så är jag inte så bra på det, i husvagnen heller men det är bättre där i alla fall. Jag sover himla gott. Efter en trevlig kväll hos Marie, grillade vi. På fredagen sov vi länge och sen åkte vi till Smögen, åt lunch, promenerade och köpte färska räkor, kräftor och havskatt. Micke som älskar att fiska och äter i princip all fisk utom surströmming hade aldrig ätit havskatt. Förutom Gös är nog Havskatt den absolut godaste fisken.
Vi hade inte jätte varmt men det blev en tur nere vid haven och plockande av snäckor, stenar och pinnar. Jo, vi har pinnar hemma också. Min kära make har redan påpekat det. Fast vi har inte grånade pinnar som legat i havet och blivit så där fina. Pinnen jag nu släpade hem ska ligga i mitt meditationsrum och där kommer den passa in så bra. På fredag blev det en trevligkväll på Torgboden i Bovall tillsammans med Marie och Jocke. Jag somnade som en stock på kvällen av både havsluft och rödvin.
Huset stod kvar när vi kom hem 👍🏼 våra ungdomar hade skött sig. De brukar de göra, så jag räknade inte med något annat. Fast de hade inte lagat sig någon mat. Jag hade lagt fram enkel mat för dem att laga och sen hade de fått pengar till att gå ut och äta en av dagarna. De tyckte det var bättre att ta av sina egna pengar och gå ut och äta alla dagar mamman och pappan var borta. Ja ja de är ju vuxna så de gör som de vill.
Nu var vi ju inte borta jättelänge men jag hann sakna både huset, katten, ungdomarna och våra små troll. De tittade förbi oss på söndagen. Ellie har fått glasögon, hon var så fin i dem. Sen är det verkligen jätteskönt för henne att kunna se ordentligt.
Det växer i trädgården och ännu en sort av tulpanerna jag satte i höstas har kommit upp. De är så himla fina!
Nu har jag berättat allt som var kul och bra med helgen och att jag började med det är för att det är ju det som uppväger allt. Ni kommer ihåg att jag körde på i trädgården förra helgen. Plus att jag var så stolt över att jag cyklat. Jag tror inte att det var cyklingen som var problemet utan att jag lyfte tungt i trädgården och hackade med ett järnspett för mina små odlingslådor. Jag hade redan när jag skrev sist börjar få ont. Så här i efterhand förstår jag att jag både provocerade och överansträngde mina leder. För det blev mycket värre. Det blev en inflammation och en ilsken smärta i min vänstra handled. I fredags när Micke och jag åt lunch i Smögen, fick han hjälpa mig att dela min mat. Det gick verkligen
inte, jag kände hur tårarna brände innanför ögonlocken – vad fan blir det
ärligt talat, vad ska det bli av mig tänkte jag.
Jag blir både arg, ledsen och frustrerad. Jag är bättre nu tack och lov men jag måste lära mig att ta hänsyn till mina sjukdomar. Det är såklart en process det här med. Precis som alla andra förändringar man går igenom i livet. Fast detta är inte lätt alls. Jag identifierar mig som en frisk, pigg, glad, stark person med många bollar i luften, mycket energi som klarar allt själv.
Det är inte jag att vara sjuk, trött och svag. Det är definitivt inte jag, att behöva hjälp med en sån sak, som att dela min mat.
Grejen är ju den, att jag är inte frisk. Som jag skrivit om tidigare är det alla möjliga fel på mig. Det verkar som om jag börjat samla på autoimmuna sjukdomar och jag måste äta massa olika mediciner varje dag. Efter som jag svimmat av magsmärta några gånger så utreder de min mage nu och prover visar att jag nu också kan ha fått en inflammatorisk tarmsjukdom. Det ska utredas mer. Ni kan väll snälla hålla tummarna för att jag inte har fått det också. Jag är tacksam för att jag har bra mediciner och att jag inte behöver känna mig sjuk så ofta.
Jag måste ta hänsyn till sjukdomarna och vila och återhämta mig. Jag borde exempelvis dela upp trädgårdsarbetet och inte göra allt på en gång. Jag ska verkligen försöka tänka på detta. Så ont som jag hade natten till fredag har jag nog aldrig haft. Eftersom jag hade druckit Aperol i solen med Marie kunde jag inte heller ta någon värktablett.
När jag vilar, inte gör något, tittar på film eller sitter och läser och skriver. Känner jag mig lat sen tycker jag att det är fruktansvärt tråkigt att vila. Att vila när jag tagit ut allt och är helt slut, det funkar då vilar även jag. Fast om man nu ska stoppa innan det och på riktigt få in detta i vardagen. För att tag sen lade jag in hemma helger i kalendern. För att inte fylla den med saker varje helg men bara för att jag är hemma är det inte säkert att jag vilar. Jag känner mig sjuk och lat när jag inte gör något. Jag behöver ändra det tänket så att jag ser det som ett sätt att hålla sig frisk. Jag kanske ska börja med att fundera på vad som är rimligt att utföra och göra på en dag. För om jag har en gräns där så kanske jag inte behöver känna mig lat i alla fall. Då är det bara att hitta på något sätt att stå ut med att ha tråkigt eller hitta på något roligt att göra medan jag vilar och återhämtar mig. Lugna promenader brukar funka men jag har ju inflammation i en hälsena just nu så det funkar inte så bra.
Nej nu får det vara nog om detta. Har någon orkat läsa mitt gnäll ända hit ska jag ge det glädjande beskedet att det är slut på gnället nu. För det är dags att börja laga mat och nu har jag ju faktiskt medan jag skrivit detta, vilat en stund 👍🏼
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar