Ugnsgrönsaker, morsdag och ADHD-livet

Micke och jag var ensamma hemma på fredagkväll och skulle göra lite ugnsgrönsaker. Hur gör man lite? När man är van att laga mycket mat? Vi  lyckades fylla en hel plåt innan vi var klara 🙈 

Vi rostade

225°C i 25-30 minuter

• potatis
• sötpotatis
• morot
• papprika
• palsternacka
• rödlök
• vitlök
• fänkål
• körsbärstomater

på med olivolja flingsalt och örter man gillar så enkelt

Tur att jag älskar ugnsrostade grönsaker och att barnen faktiskt var lite hungriga när de kom hem trotts att de ätit ute med kompisar. 

Linnéa tittade in hos mig på jobbet, när hon var på väg till sin arbetsintervju här om dagen. Det var trevligt med lite besök. Jag har inte skrivit så mycket om det men det har gjorts en väldigt stor omorganisation på mitt jobb. För mig har det inneburit att jag nu är väldigt ensam. Jag är den enda som har den befattning som jag har och innan delade jag lite arbetsuppgifter med en kollega. Nu delades våra arbetsuppgifter upp och hon flyttades till en annan avdelning. Så ibland kan det gå en heldag utan att jag pratar med någon. Då är jag mer en pratsjuk när jag kommer hem. Jag är ju väldigt social. Sådana dagar längtar jag faktiskt tillbaka till Coopan. Där det var liv och rörelse hela tiden och galna kunder som man skrattade tillsammans med. Fast det finns för och nackdelar med alla jobb. För var det något jag var efter en arbetsdag på Coop, så var det socialtutmattad.    

Lollo och jag har kommit på att vi kan åka halvvägs var, för att träffas. Så det gjorde vi i onsdags. Vi åt kvällsbuffé på restaurang. Det bästa med att barnen flyttar hemifrån. Är att man uppskattar så otroligt mycket att få spendera tid med dem. Det som en gång var vardag är lyx nu mer.    

Jag har fortsatt med mitt tålamodsprojekt (trädgårsmöblerna). Jag har slipat allt nu och målat en stol. Hur gör man för att inte få färg på sig när man målar? Lite färg är ju förståeligt men jag får färg överallt när jag målar och begriper inte hur det går till? 

Jag har världens gulligaste barn och bonusbarn 💖 som uppvaktad mig på morsdag. Tack alla mina 💖

Jag har börjat lyssna på en podd som heter ADHD livet. Har du ADHD så måste du lyssna! Den har fått mig att komma till en väldigt stor insikt och det är vad det verkligen innebär att ha ADHD. Jag ville ha en diagnos för att få verktyg, medicin och kunskap. För att kunna köra på som vanligt i 180 men att kunna hantera livet att 180 har varit mitt mål utan att krascha. Att det inte är det jag ska lära mig, utan jag ska lära mig köra saktare. Jag kanske inte kommer fram lika fort men jag kommer fram hel. Dessutom så är det inte alltid jag ens kommer fram när det går i 180. 

Podden finns på Spotyfy och Podcaster och på insta heter de @adhd.livet 

Husvagnspremiär, Västkusten och en samling på autoimmuna sjukdomar

Det bästa med våren är ju alla extra lediga dagar man har. Egentligen är det ju på hösten man skulle behöva dem. För när man börjar jobba efter semestern har man inte en enda extra ledig dag, förrän jul. Fast hur som helst är det ju roligare att vara ledig på våren. 

Under den här ledigheten har jag och Micke haft premiärtur med husvagnen. Förra året var vi till Kinnekulle, det rekommenderar jag varmt. I år blev det västkusten, Bovallstrand och Smögen. Vi hade det så bra. Startade hela vistelsen med att bli bjuden på en Aperol i solen hemma hos Marie som jag träffade för första gången för 40 år sen.... Vi gick alltså ettan till nian tillsammans 💖 

Jag älskar att vara ute med husvagnen. Är det någonstans som jag kan koppla av så är det där. Frågar ni min man så är jag inte så bra på det, i husvagnen heller men det är bättre där i alla fall. Jag sover himla gott. Efter en trevlig kväll hos Marie, grillade vi. På fredagen sov vi länge och sen åkte vi till Smögen, åt lunch, promenerade och köpte färska räkor, kräftor och havskatt. Micke som älskar att fiska och äter i princip all fisk utom surströmming hade aldrig ätit havskatt. Förutom Gös är nog Havskatt den absolut godaste fisken. 

Vi hade inte jätte varmt men det blev en tur nere vid haven och plockande av snäckor, stenar och pinnar. Jo, vi har pinnar hemma också. Min kära make har redan påpekat det. Fast vi har inte grånade pinnar som legat i havet och blivit så där fina. Pinnen jag nu släpade hem ska ligga i mitt meditationsrum och där kommer den passa in så bra. På fredag blev det en trevligkväll på Torgboden i Bovall tillsammans med Marie och Jocke. Jag somnade som en stock på kvällen av både havsluft och rödvin. 

Huset stod kvar när vi kom hem 👍🏼 våra ungdomar hade skött sig. De brukar de göra, så jag räknade inte med något annat. Fast de hade inte lagat sig någon mat. Jag hade lagt fram enkel mat för dem att laga och sen hade de fått pengar till att gå ut och äta en av dagarna. De tyckte det var bättre att ta av sina egna pengar och gå ut och äta alla dagar mamman och pappan var borta. Ja ja de är ju vuxna så de gör som de vill. 

Nu var vi ju inte borta jättelänge men jag hann sakna både huset, katten, ungdomarna och våra små troll. De tittade förbi oss på söndagen. Ellie har fått glasögon, hon var så fin i dem. Sen är det verkligen  jätteskönt för henne att kunna se ordentligt. 

Det växer i trädgården och ännu en sort av tulpanerna jag satte i höstas har kommit upp. De är så himla fina! 

Nu har jag berättat allt som var kul och bra med helgen och att jag började med det är för att det är ju det som uppväger allt. Ni kommer ihåg att jag körde på i trädgården förra helgen. Plus att jag var så stolt över att jag cyklat. Jag tror inte att det var cyklingen som var problemet utan att jag lyfte tungt i trädgården och hackade med ett järnspett för mina små odlingslådor. Jag hade redan när jag skrev sist börjar få ont. Så här i efterhand förstår jag att jag både provocerade och överansträngde mina leder. För det blev mycket värre. Det blev en inflammation och en ilsken smärta i min vänstra handled. I fredags när Micke och jag åt lunch i Smögen, fick han hjälpa mig att dela min mat. Det gick verkligen inte, jag kände hur tårarna brände innanför ögonlocken – vad fan blir det ärligt talat, vad ska det bli av mig tänkte jag. 

Jag blir både arg, ledsen och frustrerad. Jag är bättre nu tack och lov men jag måste lära mig att ta hänsyn till mina sjukdomar. Det är såklart en process det här med. Precis som alla andra förändringar man går igenom i livet. Fast detta är inte lätt alls. Jag identifierar mig som en frisk, pigg, glad, stark person med många bollar i luften, mycket energi som klarar allt själv. 

Det är inte jag att vara sjuk, trött och svag. Det är definitivt inte jag, att behöva hjälp med en sån sak, som att dela min mat. 

Grejen är ju den, att jag är inte frisk. Som jag skrivit om tidigare är det alla möjliga fel på mig. Det verkar som om jag börjat samla på autoimmuna sjukdomar och jag måste äta massa olika mediciner varje dag. Efter som jag svimmat av magsmärta några gånger så utreder de min mage nu och prover visar att jag nu också kan ha fått en inflammatorisk tarmsjukdom. Det ska utredas mer. Ni kan väll snälla hålla tummarna för att jag inte har fått det också. Jag är tacksam för att jag har bra mediciner och att jag  inte behöver känna mig sjuk så ofta. 

Jag måste ta hänsyn till sjukdomarna och vila och återhämta mig. Jag borde exempelvis dela upp trädgårdsarbetet och inte göra allt på en gång. Jag ska verkligen försöka tänka på detta. Så ont som jag hade natten till fredag har jag nog aldrig haft. Eftersom jag hade druckit Aperol i solen med Marie kunde jag inte heller ta någon värktablett. 

När jag vilar, inte gör något, tittar på film eller sitter och läser och skriver. Känner jag mig lat sen tycker jag att det är fruktansvärt tråkigt att vila. Att vila när jag tagit ut allt och är helt slut, det funkar då vilar även jag. Fast om man nu ska stoppa innan det och på riktigt få in detta i vardagen. För att tag sen lade jag in hemma helger i kalendern. För att inte fylla den med saker varje helg men bara för att jag är hemma är det inte säkert att jag vilar. Jag känner mig sjuk och lat när jag inte gör något. Jag behöver ändra det tänket så att jag ser det som ett sätt att hålla sig frisk. Jag kanske ska börja med att fundera på vad som är rimligt att utföra och göra på en dag. För om jag har en gräns där så kanske jag inte behöver känna mig lat i alla fall. Då är det bara att hitta på något sätt att stå ut med att ha tråkigt eller hitta på något roligt att göra medan jag vilar och återhämtar mig. Lugna promenader brukar funka men jag har ju inflammation i  en hälsena just nu så det funkar inte så bra. 

Nej nu får det vara nog om detta. Har någon orkat läsa mitt gnäll ända hit ska jag ge det glädjande beskedet att det är slut på gnället nu. För det är dags att börja laga mat och nu har jag ju faktiskt medan jag skrivit detta, vilat en stund 👍🏼     

Plommonblom, eurovision och trädgårdspyssel

Jag undrar om inte varma dagar i maj är de bästa. Temperaturer på runt 20°C, perfekt tycker jag. Det är också vackert med allt som blommar den här tiden. Det är fullt med blom i vårt plommonträd. Så i år finns det hopp om att få lite plommon. Förra året tror jag knopparna frös bort för trädet blommade inte och det blev då så klart inte ett enda plommon heller.

Jag blev så glad när jag fick sms från Mio att mina vardagsrumsbord kommit. Eftersom jag snodde skivan från bordet jag hade där till husvagnen. Så har det sett väldigt tomt ut utan bord. Det blev som jag tänkte mig och då får man ju vara nöjd. 

I onsdags hade jag dejt med Lollo. Vi käkade kvällsbuffé och myste. Extra lyx att få träffa henne en dag mitt i veckan. Jag saknar mina stora barn väldigt mycket faktiskt. Fast så länge som man vet att de har det bra är det ändå okej.
Jag har i alla fall två "barn" kvar hemma och sen lånar vi ju hem småtjejerna ibland. Det gjorde vi i lördags. Vi skulle titta på Eurovision. Så jag fixade popcorn och dricka men innan Loreen hade sjungit, sov båda tjejerna. Jag orkade inte heller kolla klart så jag fick den glada nyheten att hon vunnit när jag vaknade på söndag morgon.

Har ni sett så fina tulpaner! Jag köpte lökar i höstas och kom inte ens ihåg vad jag köpt så när de kom upp blev jag glatt överraskad.

Tanken med helgen var att vi skulle åka ut med husvagnen men vi om bestämde oss när vi fick reda på att sommarvattnet slagits på för året. Då blev det en helg i trädgården istället. Vi gjorde ordning tre nya odlingslådor, planterade ut i växthuset och fixade i min nygjorda rabatt på framsidan. Alla odlingslådor och trädgårdsmöbeln ska målas med svart cuprenol. Jag ska bara slipa hela trädgårdsmöbeln först. Det kommer bli spännande att se om mitt tålamod klara det. Än så länge har jag slipat en fåtölj, så jag har lite kvar om man säger så. 

Jag måste också få skryta med att jag kommit i väg på en cykeltur till. Även denna gång utan cykeldator och jag tvingade mig själv att inte komma på att jag skulle cykla längre än den sträckan jag gjorde gången innan. Inget storhetsvansinne här. Det gick bra även den här gången. Fast just nu är det faktiskt inte så bra med min kropp. Det blev aningen för tungt med trädgårdsarbetet. Jag är ju lat så jag lyfter ju heller mer än jag orkar än att gå två gånger och det sätter sina spår. Jag måste lära mig detta. För priset för att lyfta för tungt, hacka med ett järnspett och gräva för mycket är för högt. 

Rastlöshet, förändringar och inget batteri i cykeldatorn

Vår städandet håller i sig men jag har faktiskt också gett mig själv tid för återhämtning och skruvat ner tempot lite. Jag undrar om Lillis 🐈 vet om att jag behöver ta det lugnt för hon har helt plötsligt blivit väldigt kärvänlig och vill sitta i knä. 😻

Jag tror att städandet och om möbleringarna står för en slags rastlöshet och vilja att förändra. Vilket på många sätt är konstigt för jag gillar inte förändringar så mycket. Kanske därför jag nöjer mig med att möblera om. 😊 Det är tillräcklig förändring för mig. Jag var tvungen att förändra en sak i husvagnen också. Jag förstår att man behöver ett stort bord för att kunna bädda ner sitt delen men i vår husbil gick inte sitt delen ens att bädda ner ändå var bordet gigantiskt, så vi fixade ett annat. Nu har vi gjort lika till husvagnen. Jag är mycket nöjd med detta! Vi har ju kvar det gamla bordet om vi ex ska åka med våra små tjejer men när det bara är Micke och jag som det är i 99% av fallen blir detta perfekt.
Jag är väldigt nöjd med mitt "nya" sällskapsrum. Jag har länge velat ha två Emmafåtöljer. Så helt plötsligt när jag var på Loppis stod de bara där och nu står de alltså i mitt sällskapsrum. Jag hittade en fin karaff också. Att hitta grejer som man kan använda på nya sätt är verkligen det jag gillar med Loppisgrejer. Så karaffen står nu vid min spis och innehåller matolja. 👍🏻

Det har nu gått 17 år sen den där dagen som Magnus lämnade oss. Jag har varit till graven med blommor. Det är fortfarande helt obegripligt hur det kunde hända. Varför det hände men också obegripligt att jag överlevde själv och fick till en framtid både för mig och barnen. Jag var inte stark, jag var tvungen. Fast jag har varit väldigt stark också för barnens skull. För att deras liv precis hade börjat och att jag var tvungen att ge dem en så bra uppväxt som möjligt ändå. Jag bestämde mig där och då att de aldrig skulle behöva sakna något mer än sin pappa. För det kunde jag ju inte göra något åt men kärlek, trygghet och engagemang från mig skulle de aldrig sakna. Jag har lyckats ganska bra, de blev fina vuxna människor alla mina 4:a små troll. Jag har haft hjälp av Micke som är och hela tiden varit väldens bästa bonuspappa. Det blev bra men det går inte en enda dag utan att jag tänker på honom. Älskade älskade Magnus.

Det är lite svårt att byta ämne efter det tunga som jag precis skrivit om. Fast det tunga är min vardag och det har det varit i 17 år. Det är alltid med precis lika mycket vardag som att jag går till jobbet och i dagarna här var det 6 år sen jag började på mitt nuvarande jobb. Även det var en stor förändring i livet. 

Det finns en annan förändring som jag också skulle vilja göra. Jag vill börja cykla igen. Det är verkligen inte så lätt. Eller det är faktiskt bara att ta på hjälmen och cykla iväg men det finns en massa om och men som gör det mer komplicerat. 

Jag har cyklat och tränat ganska mycket i mitt liv. För 6 år sen cyklade jag både Halvvättern 15 mil och helgen efter hela Vätternrundan 30 mil. Jag var väldigt vältränad. Jag styrketränade flera gånger i veckan och målet med styrketräningen var att börja tävla lite. 

Så hände något, jag blev sjuk. Det blev alla möjliga fel på mig. Först fick jag Hypotyreos (underfunktion i sköldkörteln) tappade all ork men kämpade hårt vidare. Vilket gjorde att jag också fick utmattningssyndrom och depression. När jag börjat återhämta mig lite från det fick jag så jävla ont i min kropp. Kunde inte gå på ojämna underlag och orkade inte ens lyfta ur stekpannan ur skåpet. (drar inte hela historien) Det visade sig då att jag fått reumatism, närmare bestämt Psoriasisartrit. Jag fick behandling som jag fortfarande får och blev mycket bättre. Så började jag känna mig trött och hängig igen trodde utmattningen var på väg tillbaka. Det var inte det utan jag hade också fått Diabetes. Jag behandlas för det också nu och har gjort i över ett år. 

Att jag nu 6 år senare inte är på samma nivå är självklart men det är så svårt att inte lägga förväntan på samma nivå. Förra året höll jag på att ta livet av mig själv med mina cykelturer men så blev det bara två gånger för det var ju inte kul att vara helt slut efteråt. 

Igår tog jag en cykeltur och och det första jag märkte var att det var slut på batteri i cykeldatorn. Det var det bästa av allt tror jag. Jag har ingen aning om hur fort eller sakta jag cyklade och i och med det var jag väldigt nöjd med att ha kommit på en tur. Så det blir inget batteri i den där datorn till nästa gång heller för nu tror jag faktiskt att det kan bli en nästa gång. 

Vitsippor, vårstädning och panikångest

När Lollo var hemma och vi gick på promenad så kunde man ana lite grönt som skulle bli vitsippor. Mindre än två veckor senare var de i full blom. Jäklar vad snabbt det går så här på våren. 

Jag är inne min vårstädningsperiod just nu. Det är inget som jag har bestämt att jag ska göra varje vår men lusten att rensa och fixa kommer av sig själv. Det var en sak som verkligen var ett måste och det var att fixa ordning på hemmakontoret så att jag kan sitta bekvämt när jag jobbar hemma. Det krävde en ganska stor städinsatts men det blir väldigt bra när jag blev klar. 

Lite nya tavlor fick jag upp i mitt sovrum också. Micke har både fyllt år och varit på fiskeresa med en kompis. Tanken var att jag skulle passa på att göra sånt där som är avkopplande som att lyssna på bok och vila. Jag fått lära mig att det är viktigt med återhämtning. 

Det är bara ett enda problem med det och det är att jag har adhd. Jag måste prioritera vila och behöver lägga det i almanackan. För gör jag inte det så blir det inte av. Nu en period har jag haft väldigt mycket på mitt jobb också. Så återhämtning var viktig. Har jag gått över gränsen och börjat bli stressad och uppvarvad kan jag inte varva ner utan jag varvar upp. Så istället för att vila, städade jag och möblerade om i hela huset. Jag blir sliten så att jag nästan gråter men ändå går det inte att varva ner. Så håller det på tills jag inte kan sova och när jag får så där en till två timmars sömn per natt: Brukar det inte ta många dagar innan jag kraschar. Hjärtklappning, yrsel, förlamande trötthet och panikångest. Detta är inte första gången men troligen första gången som jag satt stopp direkt vid fösta panikångestattacken. Jag bad om semester och kunde få det, vilket jag tror kan rädda mig den här gången. Jag har inte haft någon ångest alls sen jag började sova igen men jag är inte helt återställd. 

I helgen var jag och hämtade mina nya glasögon. Frågade Linnéa vad hon tyckte. Sa aldrig att det var glasögonen jag menade. Hon tittade på mig och sa: nytt läppglans snyggt 🙈😂 

Jag har verkligen försökt att bara göra saker som ger energi den här ledigheten som med mina extra semesterdagar blev lite längre. Juni och jag lekte en eftermiddag och det är verkligen något som ger energi. Se hennes glädje när man sitter och spelar spel eller puttar på henne på gungan. 😍

Micke var och hämtade med husvagnen från vinteridet och sen bjöd hans sin familj på tacoskallas för att fira att han fyllt år. 

Nu vill jag börja vårstäda husvagnen och det ska jag göra men jag ska inte göra allt på en gång.