Lucia, julgran och sjuka över jul

Det är mycket som ska fixas inför jul och den vanliga julstressen infann sig även i år. På lucia kom Ellie och Juni och lussade för oss. De var så söta att jag fick tårar i ögonen. Jag har alltid varit blödig men det blir värre och värre ju äldre ja blir verkar det som. 

Jag har fortsatt att träna på att baka, det går riktigt bra om jag får säga det själv och det får jag ju eftersom detta är min blogg. 

Våra små älsklingar kom och hjälpte oss med granen också och när den är på plats är det jul på riktigt. 

I år skulle allt bli som vanligt med julen hade vi planerat men det blir ju sällan som man har tänkt sig. När Linnea kom hem från skolan den 20:e hade hon nästan 40 graders feber. Den 22:e hade både Linnéa och Micke feber de tog prover och de har inte Covid men sjuka var de ju. Den 23 var de lite piggare så jag åkte och hämtade Lollo. 

Julafton har vi alltid firat hos barnen farmor men hon orkar inte längre och det får man förstå även om det är lite sorgligt att inte kunna åka dit. Från förra året införde vi en ny julafton tradition och det är att äta anka och det har inte med att man tittar på Kalle på tv och sen äter upp honom.. 🙈 Men det lät så hemskt när jag sa det på julafton: vi äter ankan efter vi tittat på Kalle 😂😂 

På julaftonskvällen började jag hosta och jag förstod på riktigt att vi skulle behöva ställa in vårt riktiga julfirande som vi har på juldagen. Kändes så jobbigt när jag inte fick träffa mamma och pappa. Jag är glad att Emil vågade sig hit i alla fall. Men juldag utan våra småtroll, Lizette, Ubbe, Jeppe, mamma och pappa. Vart inget riktigt julfirande. Fast vi gjorde det bästa av det. 

Trotts att jag var sjuk under jul så gjorde jag en förändring i mitt hem. Jag tror att det inte går en enda vecka utan att jag fixar, trixar eller pysslar med något. Nu var det Linnéas ateljé som fick en 2 meter lång tavellist. Hon är väldigt produktiv mitt barn. 

Jobb, bakning och 45 år fyllda

Efter att ha varit halvtidsjukskriven sen i september är jag nu tillbaka och jobbar heltid igen. Det känns som om det är lika bara för just nu har jag väldigt mycket på jobbet som jag inte kan överlåta till någon. Det blir många jobbmöten och jag är glad att vi har fått börja ha fysiska möten. Så nu när de hotar med att vi ska jobba hemma igen tycker jag det känns ganska jobbigt. Jag skulle kunna tänka mig att jobba hemma någon dag i veckan kanske men störta anledningen till det är ju att i så fall spara drivmedel.

Jag var väldigt ung när jag började laga mat till min familj och inte för att skryta men när det något som jag är bra på så är det att laga mat. Baka är däremot något som jag aldrig varit bra och heller i princip aldrig gjort. Så nu har jag gett mig fan på att jag ska lära mig och baka. Övning ger färdighet och efter några försök blev det riktigt bra saffransbullar och frukostfrallor.

Jag har fyllt år också 45 år 😲 Det är inte så dumt att fylla år. Jag fick frukost på sängen av Micke, Gustav och Linnéa och en fin lykta. Emil kom och åt lunch med mig. Micke hade bjudit mig på spa och julbord men han är sjuk och har varit ganska så dålig så det fick vi ställa in och ta längre fram. Jag åkte till Lollo istället och vi gick ut och åt god mat och stannade hos henne över natten. När jag åkte hem tog jag med mig Lollo och Micke överraskade mig med att ha gjort Sushi när vi kom hem.  

Har ni sett en så söt Tärna någon gång som hon uppe i hörnet. Lizette skickade mig bilden den är från Junis dagis firande av Lucia.  

Traditioner, Juleribbe och elpriset

Det närmar sig jul med stormsteg just nu, jag har inte julklappspanik än i alla fall. Några julklappar är beställda på nätet och är på väg till mig just nu. Några kommer jag behöva ut i julhandeln för att fixa. 

Det bästa med jul är alla traditioner tycker jag,  fredagen före advent brukar jag ta semester för att julpynta och sen när allt är klart och ljusen är tända provar vi årets glögg. I år får den godkänt av mig förra året var den verkligen hemsk och smakade tandkräm 🙈 Det är så mysigt med julpyssel och jag var i väg och köpte mig en Julros och gjorde ett litet arrangemang. Jäklar vad fina de är Julrosorna, det är ingen blomma jag köpt till jul förut den är liksom helt nyupptäckt för mig. 

När barnen var yngre var vi alltid i väg på julbord. Då tog jag alltid en bild på dem som jag sen gjorde julkort av och skickade. Bilden ovan är tagen för 12 år sedan men blir nostalgisk när man ser dem. Gud va små alla var. 

Förra veckan var jag och Linnéa till Karlstad och passade på att äta lunch med Emil. Det är det bästa jag vet att få vara med mina barn. 

En annan jultradition är det där med att åka till Norge och köpa Julribbe. Micke har lagat ordning Ribbe på juldagen ända sin vi träffades och det är en mycket GOD tradition. Förra året fick vi inte tag i någon för att gränsen var stängd pga pandemin och det såg ju ganska illa ut i år också. Fast vi har ju turen att ha världens gulligaste grannar. Som till vardags bor i Oslo men bor också grannar med oss ibland och de köpte med Ribbe till oss när det kom hit. Det känns som om julen är räddad. 

För 5 år sen när jag skulle fylla 40 år var jag och barnen till Teneriffa, varmt och skönt och jag kan inte säga annat än att jag just nu i den här jävla kylan längtar dit. 

I morse hade vi -17°C det är onödigt kallt tycker jag. Dessutom panikar jag över elen som jag har ett rörligt avtal på just nu. Har man då ett hus på nästan 300m² så drar det fort i väg när priset stiger. Så just nu undrar jag var den där globala uppvärmningen tagit vägen. Roligare saker än el kan man nu köpa för sina pengar eller hur? 

Badhuset, övningskörning och mitt röda hår

En månad kvar till jul 😲. November är alltid en dålig månad för mig men nu är den snart slut och den bara kom och gick.. jag klagar inte.. väldigt skönt faktiskt. 

Vi börjar bli färdiga med renoveringen av toan nere men det går långsamt nu, vi väntar på hantverkare och när man gör det får man ha tålamod. Jag har varit och firat min pappa på farsdag och umgåtts med de mina. Bilden längst ner i mitten är på pappa och mig för ett barn år sen 🙈😂

I lördags skulle vi vara barnvakt hela dagen åt våra små älsklingar och passade då på att åkta till badhuset med dem och avslutade med Burger King. Juni somnade på tre sekunder när vi satte oss i bilen. Ellie höll sig vaken lite längre typ 3 minuter. Ja jag ska inte säga annat än att mormor också var lite sliten efter badandet och tog en powernap på soffan när älsklingarna blivit hämtade. 

Gustav och jag hårdkör med övningskörning just nu. Jag tycker inte det är kul alls för att jag är så rädd men det är faktiskt inte det största problemet utan det är att jag är så inihelvete åksjuk. 

Igår gjorde jag något som jag är stolt över. Jag var med vår socialchef på möte i Kommunstyrelsen för att lägga fram vårt ärende om förändring av avgiften inför nästa år. Nu var det inte så att jag gjorde speciellt mycket utan jag var med vår chef som stöd om det skulle komma frågor. Mitt jobb är inte jätteavancerat  så men avgiften är ganska komplex och det är inte så att om man skulle höja en avgift med 100kr att det är 100kr som man får in utan det får man bara av de som har råd enligt den uträkning jag gör att betala höjningen. Därför är det inte helt enkelt för de som inte jobbar med detta dagligen som jag gör att förklara det för andra. Nu var det inte det jag skulle säga utan vad jag är stolt över och det är att jag vågade och stå där framför kommunstyrelsen och svara på frågor. 

Dagen till ära hade jag lockat håret som ni ser på bilden uppe till vänster. Jag har använt hårskum och frotté remsor och låtit håret självtorka alltså helt utan värme. En gång i tiden när jag var 10-12 år hatade jag mitt röda hår. När det sen dessutom var så att några killar i min parallellklass bestämde sig för att reta mig och kalla mig för fire och slängde vatten på mig hatade jag det ännu mer. Fast nu är jag faktiskt väldigt stolt över mitt hår. Det är tjockt och starkt och inte ett enda grått hårstrå än och jag fyller snart 45 år. Bilden bredvid är på min lillasyster som har exakt samma färg som mig. Henne hade jag äran att träffa över en fika på IKEA i tisdags. 

Snö, överraskning och självsäkerhet

Vi har fått årets första snö men det blev inte lång varit utan den var borta redan samma dag som den kom. Vi har haft kalas för Gustav som nyligen har fyllt år. Han önskade sig jaktkläder och då fick han de såklart. Emil kom hem för att fira sin lillebror. Han håller på att ta körkort just nu Gustav och vi pluggar tillsammans. Jag övningskör med honom också och det är inte alls kul. Inte för att han inte kan köra utan för att jag är livrädd eller kanske inte livrädd men jävligt rädd är jag faktiskt. Det är obehagligt att inte ha kontroll. 

Det är allt bra mörkt och trist den här årstiden och jag går alltid ner mig lite på hösten. Jag försöker komma ut och promenera men vissa dagar vill man bara sitta inne och titta på Vinterstudion som precis har börjat sända. Skidskytte är det jag tycker är absolut med roligt att titta på. 

Mina små skruttisar har varit sjuka i nästan 3 veckor och jag har saknat dem jättemycket så i fredags åkte jag dit med en överraskning. En hel presentpåse med massa grejer. De blev så glada. Det är verkligen roligt att ge presenter när man ser hur glada de blir. 

När vi var till pappa för att fira farsdag i söndags fick jag träffa min lillasyster Tessa. Hon bor en bit från mig så vi ses inte så ofta. Då blir det alltid extra roligt när man ses. 

Det är en sak som jag tänkte på. Jag fyller snart 45 år vilket jag inte alls kan fatta men det är en annan sak. Det finns något som jag verkligen gillar med det. Det är den självsäkerhet åldern har gett mig. Jag vet inte om det är så för alla men för mig är det så. Jag har blivit vuxen på riktigt och jag är så mycket friare att göra som jag vill. Det känns väldigt bra. Jag gör inte längre saker bara för att man ska eller borde. Utan är mycket mer fri i att välja själv hur jag vill ha saker och ting. 

19 åring, cykelplaner och olika syn på ett fynd

Det går verkligen inte att fatta hur klyschigt det än är att säga det men Gustav har fyllt 19 år... 19 år?? Kolla bara på bilden på mig och Lollo längst ner till vänster det är 23 år sedan och jag har inte blivit ett dugg äldre 😂😂 medan som ni ser på bilden längst upp till vänster har det hänt lite med Lollo.   

Jag har anmält mig till Tjejvättern nästa år. Jag hoppas det ska gå att genomföra. Jag vet att jag aldrig kommer kunna bli som jag var förut och mitt mål kommer heller aldrig vara att cykla hela Vätternrundan igen. Jag tycker dock att det är väldigt roligt att cykla och nu sen jag drabbades av reumatism så är det en väldigt mycket större utmaning. Inte bara för att jag ofta har ont i min kropp utan för att den håller inte för överbelastning. Den svagaste länken är min handleder, kommer de stå pall för det statiska i att hålla i styret i 10 mil? 

Ja vad har jag mer pysslat med, Linnéa har haft lov från skolan och jag hade så ett par semesterdagar. Vi passade på att hälsa på farmor och tände ljus på Magnus grav. Vi har fått in husbilen för vinterförvaring och jag har varit på 45 års kalas i Linköping och passade då på att besöka Brynneby gårdsbutik på vägen. 

Ja och om någon undrar vad det är för otroligt fin vas på bilden i mitten så är det en Swedish Grace från Rörstand.. ett fynd tyckte jag 😀 medan min man beskrev köpte som galenskap 🙈😂

Rensa, städa och kasta ut

Nu är det höst på riktigt. Det har varit ganska tråkigt väder ett tag och jag har inte kommit ut på promenader som jag brukar.

Jag har pysslat inne, eller pysslat??? Jag har rensat hela mitt hus och det betyder ett enormt jobb som jag lagt ner. Jag är sån som sällan kastar saker. Jag är oerhört fäst vid mina saker och är en hamster utan lika, plus att jag dess utom gillar att köpa nya saker. Fast jag gillar att ha ordning också. Min ADHD gör att jag får panik av stök. Så har jag inte alltid varit utan förr var jag lika med stök överallt. Mitt problem med att slänga saker som inte används har blivit ett stort problem eftersom jag har ett hus på 280m².

Jag vet inte var det stora behovet av att få rensa ut kommit ifrån? Kanske för att livet är annorlunda en ny fas en fas där man har tid att tänka på sig själv kanske. Jag kastade i alla 4 hela släpkärror med grejer. Vi borde kanske ha sålt sakerna men jag vill bara bli av med allt så när ångan var uppe så åkte det mesta. Jag råkade dock slänga gamla spel till Nintendo NES till ett värde av 6.000-8.000 kr fast det är ju pengar jag aldrig haft får jag tänka och de kostade mig inte så mycket när jag köpte dem. 

Hur som helst är det en väldigt ordning hemma nu. Jag njuter av det, var sak på sin plats. 

Emil har köpt ny bil. Han är så lycklig och den är väldigt fin hans bil och när de kommer hem vill jag ju alltid laga något extra gott åt dem. Så Emil fick älggryta. 

Som sagt så blir jag alltid väldigt pysslig och huslig på hösten och sen på våren vill jag oftast inte göra något hemma knappt städa. Fast jag tappar det aldrig helt för oordning är jobbigt på riktigt. Ja

Socialt umgänge , familj och renovering

Jag tror jag börjat komma till rätta i livet, ja inte för att jag varit ute på fel väg eller så men mycket känns rätt och vet inte om jag varit så säker på vem jag själv är någonsin. Jag har också funderat på vad jag tycker är viktigt och kommit fram till att det viktigaste är de mina. 

Man säger ofta till sig själv att man inte ska bry sig om vad andra tycker och tänker sen är det lättare sagt än gjort i dagens samhälle. Man påverkas verkligen mer än man tror. Fast nu jag tycker inte längre att jag bryr mig så mycket det känns som om jag ändrat mig mycket och det är väldigt skönt.

Jag tror att man ska stanna upp ibland och tänka på vad man har och vad man vill ha. Jag inser att jag vill inte ha mitt liv på något annat sätt än som jag har det. Familjen,  mina nära, hemmet, promenader  och jobbet. Jag behöver inget mer. 

Ibland tror jag man vill göra saker och ändra saker utan att verkligen tänka efter. En sån sak har för mig varit att vara social och umgås med folk. Jag har tyckte att jag måste ju umgås men jag har ju liksom redan fullt upp. 

Min vackra systerdotter Wilma har fyllt 18 år och när det är kalas är vi alltid jättemånga. Jag umgås med mina barnbarn som jag älskar. Jag är social på mitt jobb. Jag firade 2 år som avgiftshandläggare nu i oktober. Sen har jag och Micke 6 barn och jag inser att jag inte har så mycket tid över till annat men skillnaden nu är att jag inte känner att jag behöver försöka få till ett mer socialt liv utan det räcker precis som det är. 

För utöver det har ju jag och min kära make alltid något renoveringsprojekt igång. Fast det går trögt just nu. Vi har haft projekt i snart 15 år i sträck så det är inte lika kul men fint blir det. 

Golf, höst och andlighet

Det var länge väldigt osäkert om jag skulle spela golf någon mer gång i år men så fick jag med mig min faster på en runda. Att tro att man ska kunna prestera något när man aldrig spelar är ju inte att tänka på men det blev en härlig tur i den fina höstsolen.

Jag älskar hösten just nu, sen när vi kommer fram i november tycker jag inte att den är lika njutningsbar. Jag går alltid ner mig lite under sen hösten men har också märkt att sen jag de senaste åren börjat med D vitamin redan i september blir det bättre. Det är såklart avsaknaden av ljusen som gör mig nedstämd under senhösten.

Jag är tacksam för många saker i livet faktiskt och våra barnbarn är verkligen en av dem. Ni vet när de här små ropar mormor och kommer och kramar om en, ja då är det nästan så hjärtat går sönder av kärlek. 

Jag och Linnea har fått uppleva en väldigt häftig grej vi var hos min vän Rosie och träffade en kvinna som är medium. Vilken grej!! Jag är ju sån som aldrig trott på sånt där och vifta bort det med att man inte inte tro om det inte kan bevisas. Fast jag har tänkt om. Det är ju så att om något ger mig ro och glädje så spelar det ingen roll om det är sant eller ej för då har det ändå fyllt sin funktion. Jag vill verkligen jobba på min förmåga och lära mig mer. 

Ost och kex, en T-rex och nytt uppdrag

Kvällen efter vi var hos Emil var vi hos Lizette på riktig mys med ost och kex. Ska man äta ost och kex ska man låta Lizette handla och fixa så kan man bara betala och luta sig tillbaka. För då vet man att man kommer få något ut över det vanliga och så var det även den här gången. Det har blivit lite av en tradition att äta ha myskväll med Lizette när Micke och Urban är på golfresan.

Det är med googel 3D var tydligen inget nytt men när jag upptäckte det blev jag helt fascinerad. Jag filmade en T-rex på baksidan hemma och efter det hade jag känslan av att jag var tvungen gå och titta så den inte var kvar. 😂😂

Det är såklart jättebra att de fixar till vägen som jag åkte på varje dag till och från jobbet. Fast jag vet inte vad det är som händer inom mig när jag tvingas stå i en sån där bilkö och vänta. Jag får typ panik en gång för några år sedan sent en kväll kom jag fram till ett sånt där uppsatt trafikljus. Det var rött och det var det i 30 minuter. Det kom bilar med jämna mellan rum från andra hållet så helt uppenbart funkade ljuset från andra hållet så det blev grönt för dem lite då och då. Jag stod inte först i kön utan det var bilar både bakom och efter mig. Någon i kön bakom mig tröttnade precis som jag gjort och åkte.. jag behövde inte tänka 2 sekunder utan hängde på! Jag viste inte då men nu vet jag att man ska ringa trafikverket när något sånt här händer som är uppenbart fel.

Början av september har verkligen bjudit på fina dagar. Jag har promenerat ganska mycket. Det blev inte mycket vindruvor i växthuset i år men de vi fick är väldigt goda.

Jag vet inte om jag berättat om att jag har fått ett nytt uppdrag på mitt jobb som drog igång nu i september. Jag har varit på utbildningsdagar och fått lära mig massor med nya grejer. 

Jag är sjukskriven på 50% just nu och kommer vara det ett tag. Det är så att min hjärna inte vill vara med riktigt. Jag har så sliten och trött att den inte riktigt går att använda som den ska. Så det är ganska skönt att jag faktiskt får vara hemma och vila på halvtid. Eftersom jag alltid förut i livet kört på tills jag kraschar så tänkte jag att jag skulle försöka bromsa i tid den här gången. Innan jag hamnar i en utmattning igen. Utmattning är för mig ett konsekvens av min ADHD 

Lampa barn och höst

I torsdags var jag in med bilen på service, gud vad jag blev sugen på att köpa en ny bil då. Så nu går jag i såna tankar. Medan jag servade bilen åkte Micke och hämtade hem Lollo och Zeldakatten för jag och alla mina barn skulle åka till Emil och ha en mys helg. Micke skulle åka på Golfresa. Emil frågade om jag vill hjälpa honom att fixa till lite med heminredningen så att det ser ut som någon bor i huset sa han. Det kan ni ju bara gissa om jag ville. Jag som älskar att inreda och göra fint. Det absolut bästa var att Emil var nöjd när jag åkte hem. Han bjöd oss på jättegod mat som han lagat.

Jag är för tillfället halvtidssjukskriven. Jag har haft problem med stress förut och blivit utmattat och även haft flera dispersioner. Så när jag började återfå en del stressymptom bestämde jag mig att göra något annorlunda denna gång. Prata med läkaren på en gång, ta tag i sömnproblemen innan de blivit förstora. Så det är anledningen till att jag är sjukriven på halvtid. Gå hemma på heltid är inte min grej då blir jag för isolerad och dess utom tycker jag om mitt jobb. På mina eftermiddagar försöker jag nu att vila och komma ut i naturen så mycket som möjligt. Jag har varit ute och plockat svamp. Ja inte de på bilden men jag hittade faktiskt trattisar.

På mitt jobb är nu alla tillbaka och jobbar på plats. Det bästa med det är att jag har min kollega och vän hos mig. Jobbet blir väldigt mycket roligare när man har någon man kan prata och bolla saker med. Vi har till och med möblerat om på kontoret. Ellie har också börjat skolan nu och eftersom både hon nu er bor och skolan ligger inom 100 meters radie från där jag bor så är det väldigt enkelt att hjälpa till och vara barnvakt om det behövs ibland. 

Ser ni lampan på bilden. Det är ett av mina absolut bästa fynd. Jag tittade på lampan på Mio och ville väldigt gärna ha den men den kostade 2.795kr och det tyckte jag var för mycket. Gången efter som jag var på Mio var den nedsänkt till 1.295kr men jag blev lite snål ändå. Nu när jag var ner hade de satt ner den till 805 kr sen hade jag ju även min rabattcheck på 300kr så 505kr av jag för den och eftersom det var visningsexet fick jag med 5 glödlampor för et värde av 250kr. Så skulle de vara med allt man köper  

Kortison, bröllop och alla mina barn

Att vara reumatiker innebär att man i princip alltid har ont i sin kropp. Det innebär också att man ibland har inihelvete ont. Det har jag haft ett tag i min höft. Så när jag var hos reumatologen var han snäll och gav mig en kortisonspruta i den inflammerade senan. Jag är något bättre faktiskt. 

Det är verkligen något speciellt att få gå på bröllop. Det är så stämningsfullt och fint. Det var ett så fint brudpar och när hon kom in i kyrkan och jag för första gången fick se henne som brud kom tårarna. Jag är så blödig och gråter så lätt nu för tiden.  

Jag blev alldeles varm i hjärtat av att få vara med och dela deras dag. Varm i hjärtat blir jag också när jag tänker på de mina. Hur otroligt lycklig lottat jag är som har alla mina barn och barnbarn och vänner. 

När Louise var hemma sist så åkte vi och hälsade på hos Emil. Jag tog med mig mat och så gjorde jag middagen hemma hos honom. Det blev en väldigt mysig eftermiddag. Att få vara tillsammans med alla mina barn gör mig hel. 

Trotts att höften krånglar med mig så försöker jag komma ut på promenader, det går bra att gå själv för då lyssnar jag på ljud bok men bäste är när Linnea följer med. Hon har börjat på gymnasiet nu och hon trivs.

Medan Micke och Mats fiskade kräftor fick jag ha min Rosie här hos mig. Jag har världens finaste vänner.  

Kräftor, orakelkort och höstblommor

Det är snart kräftpremiär och tänk vad min älskade make längtar. Det årliga kräftfisket är en tradition som går långt tillbaka i hans liv. Det har fört med sig att vi alltid har vår stora kräftfest några veckor innan det är dags för kräftfisket för då måste alla kvarvarande kräftor ätas upp. Fast det är en ganska trevlig tradition. Jag gillar dock inte ens kräftor, så det är därför det blir så mycket annat till kalaset, Västerbottenpaj, kycklingpaj, räkor, krabbröra i smördegsform, sallad, bröd och hemgjort Aioli. Jag hittade en skitbra recept från ICA lägger det längst ner i detta inlägg.

Det känns som om det är höst redan och jag gillar hösten. Det är min bästa årstid. Man får boa lite hemma och sen kan man plocka svamp. Jag är ju en person som gillar att plocka svamp men äter dem inte. Nu låter det som jag är väldigt kräsen som varken äter kräftor eller svamp men jag äter nästan allt annat det är bara sex saker jag inte äter och det är som sagt kräftor, svamp, surströmming, lever, banan och fiskpinnar och av de sex är det bara surströmming och lever jag inte alls äter det andra går om jag måste. Det är lite lustigt det där med att vara kräsen. Jag tänker på att jag har ett barn som är väldigt kräsen och tre som äter nästan allt. Konstigt tycker jag.   

För ett tag sen köpte jag en orakelkortlek. Jag skulle inte säga att jag är ett medium precis men ibland blir jag nästan lite rädd för mig själv. Min vän som verkligen är ett medium hon säger att man ska lite på sin förmåga men jag har ju alltid hela tiden sagt att detta bara är hokuspokus. Sen när man upplever saker och känner saker som man inte kan förklara eller som stämmer vill jag ju tro även om det går i mot min tidigare övertygelse. 

Jag har varit till Magnus med lite höstblommor också. Ja åren de går, det är som jag skrivit om tidigare 15 år sen han gick bort. På ett sätt känns det som om det är ett helt liv sen och på samma gång känns det som igår. Magnus blir aldrig äldre än 38 år. Jag är äldre än honom nu och en gång kommer jag verkligen vara mycket äldre än honom och det känns så konstigt.

Jag är nu inne på min tredje arbetsvecka efter semestern och nu känns det verkligen som om man aldrig varit hemma och ledig. 

Nu har jag ingen blid på dem men om ni minns bilden på mina fina palettblad så kan jag säga att de är ett minne blott nu. Jag vet inte vad som hände med de tvärdog allihop eller två har jag kvar men alla som var i ett av mina fönster dog samtidigt nästan. Så nu har jag inte det intresset längre för jag blev sur för jag tog verkligen hand om dem så det känns som de har svikit mig.  

Gös, gurka och möhippa

Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen. Det är tur man har barnbarnen som vill åka och bada för mina barn vill inte följa med längre. När Lizette, Juni och jag var och badade var det 26°C varmt i vattnet så det svalkade nästan inte ens. Där emot fick vi med oss Gustav och Linnea på en båt tur för lite Gös fiske.

och de fick en varsin som sen bliv middag, dagen efter. 😍 Gös är utan tvekan det absolut godaste fisken som finns enligt mig.

Dagen efter Gösfisket åkte Gustav och Linnéa till Emil i Hagfors för att vara där några dagar och jag och Micke tog husbilen till Ludvika och spenderade lite tid med våra vänner. Vi besökte några olika gårdsbutiker. Käkade glass på våffelbruket och provade Måns Zemerlöws Cava ,den kan jag rekommendera. Vi avslutade vår lilla husbilstripp med en natt vid Djuprämmen. Där vi hade en väldigt trevlig kväll men en barndomsvän till Micke och hennes man.

Ser ni gurkan? Den kommer ifrån vårt växthus. Jag är väldigt stolt över den! Det är så himla roligt med odling och inte är det så svårt heller. Det som behövs är vatten men för att komma ihåg att vattna behövs ett liv som inte går i 180 hela tiden. Utan ett liv där man har tid att lägga 5 minuter på att vattna sina växter. 

Min lillasyster ska gifta sig. Så i lördags hade vi möhippa för henne. Det var längesen jag skrattade så mycket på en och samma dag. Det ska bli så kul att få gå på bröllop, det är inte så ofta man gör det. Jag har varit bara varit på 6 bröllop i mitt liv och då är två av dem mina egna. 

Ellie var så stolt när hon visade sin glugg, tänk att hon har tappat sin första tand och den 16 augusti börjar hon förskoleklass. 

I morgon börjar jag jobba igen, det är slut på semestern för i år. Den går alltid för fort... 4 veckor till hade jag inte sagt nej till. 

Fast för mig väntar en ganska spännande jobb höst med nya arbetsuppgifter och nya utmaningar. 

4 barn, en lillasyster och glass i Nora

En gång i tiden var det vardag när alla 4 barnen sprang runt benen på en och bråkade med varandra. Nu är det "fest" när man får spendera tid med alla 4 samtidigt, för det är verkligen inte så ofta. Det är ju så livet ser ut men när man är mitt uppe i småbarnstiden så har man faktiskt inte en enda tanke på att den tiden tar slut. Jag skulle inte vilja ha småbarnstiden ogjord men jag skulle under inga omständigheter göra om den. 🙈 Jag förstår faktiskt inte hur jag orkade en 6 åring, en 5 åring en 2 åring och en nyfödd 😰 och deras pappa låg borta på jobb i 8 veckor när Linnea bara var 2 veckor. Egentligen kanske de inte är så konstigt att man inte tänkte på att den tiden skulle ta slut... för jag hann nog inte tänka. 

Ser ni kortet på Lillis. När Lollo är hemma har hon med sig Zelda katten och Lillis är så sur. Zelda är som en busig unge och vill leka men Lillis är exakt lika sur som hon ser ut på kortet. Så ingen var gladare än Lillis när jag skjutsade hem Lollo och Zelda till Örebro. Linnea fick följa med Lollo, Micke åkte i väg några dagar och fiskade och jag åkte till min lillasyster och myste. Blev riktigt bortskämd med jättegod mat, vin och skratt. 

Vädret är det sista men kan klaga på. Så det blev en del sol och bad, glass i Nora, mer bad och frukostar ute. Semester när den är som bäst helt enkelt.

15 år, husbilsmys och sovrumstapeter

Solnedgången vid Bua var helt fantastiskt vacker. 1 juli fyllde våran lilla Juni bebis 2 år och vi blev bjudna på kalas. Micke och jag hade också något annat som vi firade 1 juli. Det var nämligen 15 år sen vi träffades då. 💓 Jag har skrivit det förut och skriver det igen. Micke är mitt allt, min trygghet och min största kärlek. 

Ända sen tidigt i våras hade jag lovat Ellie att när mormor får semester ska vi åka ut med husbilen. Ellie ville att alla tjejer skulle med så jag åkte till Örebro och hämtade hem Lollo sen drog vi i väg Ellie, Lollo, Linnea och jag. Vilket mys vi hade, Ellie njöt var enda sekund faktiskt men så var också precis allt på hennes villkor. Det är helt underbart att kunna få göra en sån dag för henne. När Juni blir större blir det hennes tur. 

Livet är inte alltid en dans på rosor har jag fått erfara fler än en gång och det händer saker som är mycket tuffa att gå igenom. Eftersom det inte handlar om mig kan jag inte utlämna det här även om det drabbar mig också. Jag vet i alla fall att jag är väldigt lyckligt lottat som har världens finaste vänner. De hade skickat en present för att uppmuntra mig och jag blev så glad att jag bara grät. Motsägelsefullt kanske men jag är sån som gråter vid alla känslor. 

Emil har köpt hus och honom har vi hjälpt att flytta. Ja hjälpte inte så mycket att bära för jag vet inte om jag skrivit om det tidigare men jag halkade omkull i hallen hemma. Jag har ju alltid för bråttom när jag ska göra något. Ett tips från mig är också att skydda golvet lite om du använder torrschampo för det blir golvet extremt halkigt av. Hur som helst så trillade jag och stukade handen eller ev kan jag ha fått en spricka i något litet ben inne i handen för jag har inte kunnat lyfta något sen det hände. Så jag har inte burit något men jag hjälpte Emil och tapetsera klart i sovrummet. När jag köpte mitt första hus var min mamma hos mig och tapetserade och nu är jag hos mitt barn och gör samma sak. 

Semester, midsommar och Bua hamn

Stina kissen har fått sin sista vila under en sten i trädgården, Gustav har bestämt dekorationen. Den är så himla fin 💕 Jag lyckades så klart gräva av kabeln till robotgräsklipparen när jag skulle gräva ner urnan. Micke var inte ens förvånad utan, han bara lagade kabeln och sa: ja tänk den där katten ska jävlas med mig in i det sista. 🙈

Nu har jag äntligen gått på semester. Det känns som om man inte hade orkat en enda dag till. Fast det är säkert som jag skrev sist, att det är vetskapen om att man ska få vara ledig. 

Nu är jag full vaccinerad och det känns väldigt skönt. Vi har firat midsommar och även i år bara med de närmaste. Jag saknar de stora midsommarfesterna som vi hade innan den här jävla Coronan kom. Fast jag är glad att jag i alla fall får ha mina nära hos mig. 

Pappa skickade det där kortet längst upp i högra hörnet till mig. Det är jag när jag var 11 år tror jag. Det syns både på kortet och frisyren att det är et tag sen. 

Just nu är vi på ett ställe som heter Bua det ligger en bit utanför Varberg. Vi har haft två toppen shoppingdagar på Ullared 👍 Vi släppte av Gustav hos en kompis och jag, Micke och Linnéa står med husbilen här övernatten. I morgon bär det av norr över. 

Doppad, bröllopsdag och Paletter

Det blev inte mycket kvar av huset som brann 😔

Jag vet inte om det själva vetskapen om att man snart har semester som gör att man är så sjukt trött. Eller om det är det faktum att jag den här veckan haft mitt första fall i Förvaltningsrätten och även om jag inte direkt är nervös över hur det kommer gå så har jag aldrig varit i en rättssal förut. 

Micke och jag var på bingo i söndags och när vi åkte hem var det ett sånt jävla åskväder. Det höll sen på i flera timmar. Vi får ju hoppas att sommaren är med sig lite bättre väder än detta. 

Fast trotts det har jag och tagit årets första dopp. Det är tur jag har barnbarnen för det är ingen av mina barn som vill bada med sin mamma längre. 

För ett tag sen började jag samla på Palettblad jag har 8 olika sorter. Jag och Linnea har beställt fröer så vi hoppas få några fler sorter nu. 

Den 21 juni hade Micke och jag varit gifta i 8 år. Tiden går verkligen så snabbt. 

Jag ska snart få min sista vaccinationsspruta, min lilla mamma är nu färdig vaccinerad så jag passade på att ta med henne ut på lunch innan jag ska gå på semester. 

Husbilspremiär, student och 14 år i huset

Förra helgen kom Micke och jag äntligen iväg på årets första husbilstur. Det blev inte en så lång tur men vad spelar det för roll om platsen är vackrare än vackrast. Det enda riktigt negativa med alla fina platser vid någon av alla små sjöar/tjärnar är den helt obefintliga mobiltekningen. Nu åker jag inte ut i skogen för att sitta på min mobil men det skulle kännas tryggare att veta att man kan ringa om något händer. Förra helgen hade vi verkligen ett fantastiskt väder. Söndagen blev det en tur till Degerfors på tutbingo. Sol, fika, lugn och ro. 

Så i fredags var det dags för Gustav att ta studenten 5 av 6 barn är nu klara och vuxna. Det är något speciellt med studenten. Kanske för att man själv minns hur stor den dagen var. Efter utspringet på skolan hade vi ordnat med smörgåstårta och tårta hemma i trädgården. Så Corona säkert som möjligt. Min kompis Linda har målat tavlan ni ser på bilden. Det är Stina som hon målat och den fick Gustav av oss. 

Nu i dagarna är det också precis 14 år sen vi flyttade in i vårt hus som då såg ut som ett gammalt ruckel. Tror inte riktigt att vi fattade när vi köpte det hur enormt mycket jobb det skulle vara. Micke och jag har tillsammans nästan gjort allt själva. Vi har verkligen gjort det till vårt och jag är väldigt hemkär. 

Igår brann en fastighet ner till grunden i byn. Tack och lov så blev ingen skadad. Jag tycker eld är så otäckt. Det förstår verkligen allt som kommer i dess väg.

Morsdag, klantig och Stina kissen

I söndags var det morsdag och Emil kom hem och firade mig, jag fick blommor av Lizette, Ninni och Gustav. Jag bjöd på mat som jag brukar när jag får hem mina barn. Lollo sa en gång: mamma du är en sån där mamma som visar hur mycket du tycker om oss genom att laga mat till oss. Det ligger nog något i det för direkt Emil sa att han skulle komma så började jag fundera på vad han gillar mest av allt. Så det blev hemgjord potatisgratäng och älgkött. 

Jag har ramlat igen. Jag vet att jag alltid har för bråttom när jag ska göra något men vad har hänt med min balans eller om jag bara är ovanligt klantig? Någon sa att när man är reumatiker som jag, så är man mycket stelare än innan och det kan jag skriva under på och då har man svårare att parera när man exempelvis halkar som jag gjorde i hallen. Jag tog emot mig med höger hand och det knakade i handleden men den gick att röra och är inte bruten. Fast så här en och en halv vecka senare undrar jag om jag kanske ändå inte fått en spricka eller något för jag har väldigt svårt att röra handen och borde kanske åkt in med handen när det hände. 

I måndags förra veckan fick vi lov att ta bort vår katt Stina. Det var så sorgligt. Hon var väldigt sjuk och hade varit det ett tag men blivit väldigt mycket sämre och i måndag blev det akut. Gustav och Linnea var med och hon fick ett väldigt fint avslut. De hade tänt ljus i mottagningsrummet hos veterinären. 13 år blev hon vår Stina. Jag grät hela måndagen, det var så sorgligt och det är så jobbigt att ta ett sånt här beslut. Jag tycker det är hemskt jobbigt att ha den makten att bestämma över liv och död ändå vet man att beslutet måste tas och att man verkligen inte ska tacka ett djur som varit hos en så länge genom att plåga den, utan de ska få somna in. När jag somnade på måndag kväll var mina ögon helt svullna och rödgråtna. Vi kramade och tröstade varandra Gustav, Linnea och jag. Så nu är hon i katthimlen vår Stina 💔 

På månad är tre veckor kvar till semestern. Vi håller på att introdisera vår sommarvikarie. Jag blev väldigt glatt överraskad när jag fick veta vem som skulle komma till oss. Min kusindotter 😍 Det känns väldigt tidigt att börja räkna ner men jag vet inte om man gör det omedvetet för jag har varit så fruktansvärt trött de sista dagarna.  

Linnea och jag vi håller på med blommor och har precis beställt Palettbladsfrön. Gissa hur förvånade vi blev när vi skulle hämta jord och en padda hade bosatt sig i säcken. 

I tisdags var jag barnvakt åt mina små snuttisar. Vi gjorde pastasallad och Linnéa och Ellie pysslad. Ja det var min vecka i stora drag. 

Ha det fint alla vänner 

Rosa golfbollar, grillat och nära vänner

Linnéa åkte till storastyster några dagar förra veckan och jag fick en då också möjligheten att krama både Lollo och Zelda. Zelda är Lollos katt den vita lurviga ni ser på bilden. Jag har haft en bra vecka. Jag tycker det är skönt att vi äntligen fått lite värme. I fredags kunde vi sitt ute och käka. Vi körde grillat igen. 😀 Vi brukar alltid grilla så mycket i början av sässongen att vi nästan hinner tröttna på det innan sommaren är slut men bara nästan. 

Ser ni mina fina rosa golfbollar? Det var så att jag skulle ha rosa bollar som inredningsdetalj i hallen. Jag är och har alltid varit intresserad av heminredning. Jag följer inga trender och jag blandar hejvilt mellan stilarna som finns. Vilket då blir min stil. Som sagt så skulle jag ha de där rosa bollarna för att golf är personligt för mig och Micke och rosa är den färgen jag har i andra detaljer i hallen. Tror ni Micke förstod det första gången jag bad honom köpa rosa golfbollar till mig? Nej, det gjorde han inte, utan kom hem med cerise rosa bollar för att de syns bättre i gräset 😂😂 Tillslut så förstod han i alla fall och jag fick bollar i exakt kulör. 👍 

Linnéa har också experimentera med kulörer, jag tyckte hon blev jättefin 💖Hon och jag gjorde klart i målarrummet också. Pappershållare, stolar och lampa kom på plats. 

Jag tycker man hinner så mycket mer när det är ljusare ute. I torsdags jobbade jag först och främst sen var vi och kollade på Ellies fotbollsträning och sen fick jag besök av min Therése. Eftersom hon bor 25 mil från mig så ses vi inte så ofta som vi skulle önska. Jag har oftast inga sysselsättningsproblem och jag har en stor familj men jag saknar faktiskt att ha en riktigt nära vän på nära håll. Därför njuter jag alldeles extra när jag få en kväll med någon av mina allra närmaste vänner. 

17 år, tanter och Palettblad

Vad händer tänker ni nu, inte ett inlägg på 6 månader och så kommer två stycken så här tätt. Fast å andra sidan är jag tveksam på att jag har några följare kvar misstänker att alla tröttnat. Jag tyckte att det var en väldigt bra idé att använda mina Instabilder och göra blogginlägg av. Jag är ganska flitig på att lägga ut bilder på Insta, det blir som en dagbok. 

Allt känns lite lättare när man går mot ljusare tider. Bingosäsongen är igång, jag vet inte om jag tycker själva Bingon i sig är så kul men det är avkoppling, mysigt och så ett måste, fika. Jag försöker lära mig virka, det går så där.... är man som jag reumatiker så får man lätt inflammation av överansträngning och efter två kvällars virkning hade jag fått till både en pytteliten duk och en inflammation i armbågen.

Ser ni bilden på mig som ung, jag var 17 år på bilden och det är 27 år sedan. Det är en klyscha att säga att tiden går men det är ju sant. Man förändras med tiden och även om man är samma person som då. Så händer det väldigt mycket på 27 år. Inte bara i livet utan man utvecklas enormt som människa och tur är väll det för tänk om alla 40 åringen skulle vara och bete sig som 17 åringar... 🙈 

När jag föddes var min farmor 45 år alltså ett år äldre än vad jag är nu. Jag tyckte farmor och farfar var så gamla. De håll på med sånt som gamla människor gör. Sånt som jag nu helt plötsligt har fått ett enormt intresse för. 🙈 Bingo, virka och odla. Ja för helt plötsligt får jag blommorna att överleva 😲 Palettblad är min absoluta favoritblomma att odla ljust nu. Jag har 8 olika sorter men fler är på gång, jag ska byta några skott med syrran. Någon sa att vi börjar bli tanter men vad skulle vara fel med det då? Känns ganska skönt att få vara det om det innebär en bekväm och ganska stressfri tillvaro med tid för sig själv. 

Jag valde att skaffa 4 barn på 6 år och det förstår nog vem som helst att det då blir intensivt. Det fanns ingen tid till mig och mitt och det var inget problem för jag har verkligen gillat att pyssla om mina små. Nu när jag har blivit "tant" kan jag liksom få det bästa av två världar. Jag har barnbarnen att pyssla om. Som jag kan få sitta och pyssla med i flera timmar. För då kan man lägga alla måsten åt sidan vilket man inte kunde när ens egna barn var små. Sen har jag också tid att pyssla med mina blommor om jag vill, eller virka, måla, spela golf, cykla och promenera. Sen när pandemin är över ska jag också umgås mer med folk.    Linnea hoppade av gymnasiet i höstas och börjar nu i höst igen. Hon har gått hemma alldeles för länge men hon har utvecklat sen kreativitet enormt, måste jag säga. Hon målar och pysslar. Eftersom vi huserar i ett hus på 230 m² och nu mer har fler rum än barn hemma, bestämde jag mig för att Linnéa skulle få ett eget målarrum. Eftersom jag dessutom inte bara har ett stor hus, utan också är raka motsatsen mot en minimalist. Så behövde jag bara gå ner i källaren och plocka upp skåp och lådor, så var rummet klart och det fina var att det kostade mig endast 300kr som jag gav för plastbordet som jag köpte på Dollar Store.

Jag har fått min första vaccinspruta och en tid för när jag ska ta nästa. Jag ser fram emot att bli fullvaccinerad och kunna träffa lite mer folk än man gjort. Det har ju i princip varit min familj som jag träffat det senaste året.

Husbilen är uthämtad och i ordning men vi har inte tagit någon premiär tur än. Vi hade planen men jag och Linnéa åkte till Lollo istället. Fast jag längtar jättemycket på att få ta en tur nu men det är ju så himla kallt ute. 

Jag vill förtydliga att bilden på mig med rengbågshår är ett snapchat filter om nu någon skulle tro att jag drabbats av någon ålderskris igen. 

/Pillan

Tåget tuffar och vi med det

När jag beskriver livet så visualiserar jag det ofta som ett tåg på väg framåt. Mina livsval är såna där växlar som styr in mig på en ny väg.

Ibland tuffar livet på i lagom fart, ibland går det för fort och man blir överhettad och måste stanna till hjulen svalnat. Ibland kliver man av tåget och blir stående på perrongen ett tag innan man vet vilket tåg man ska gå på för att fortsätta framåt. Det händer också att man hamnar på villovägar.

Nu hände det sig inte bättre än att mitt tåg spårade helt ur samtidigt som det körde in i en tunnel i november. Det är tufft att vara tonårsförälder och när ens barn inte mår bra, så mår man själv inte heller bra. Vi har liksom blivit stående med vårt tåg och några nya har inte kommit, utan vi var tvungna att fixa det vi har. Det har funkat ett tag men så har vi spårat ur igen. Det är med tillförsikt vi är uppe på rälsen nu och tuffar framåt igen. Rälsen är fixad och vi ser slutet på tunneln men vi är inte där än.

Även om det ibland känns som om livet är på paus så är det ju inte helt det. Nog har jag hunnit med en del det senaste halvåret trotts allt.

Det har varit jul. Det blev inte som vanligt men det blev bra ändå.


Det har blivit 2021 Vår Ellie har fyllt 5 år. Vi började renovera i badrummet.

Jag tapetserade om och fick mig ett helt eget sovrum. Det kan kanske låta lite oromantiskt att inte ens dela sovrum men det är det finaste vi gjort för varandra. Låta den andra partnern få sova. Jag snarkar som fan. Linnea och jag var till Lollo i Örebro och min Emil flyttade ihop med sin Sara i Hagfors.

Jag började känna av mina sprutor och började kunna röra mig igen, så det blev en hel del promenader. Till ett fall i trappen med en spräckt svanskota som följde satte stopp för det mesta.

Det blev lite varmare och ljusare och man kunde ana att det kommer en vår. Jag firade 8 år som rökfri. Lizette med familj flyttade till vår by och Lollo kom hem och hälsade på.

Doktorn var inte nöjd med resultatet av min medicinering och byte ut till en annan sort. Pappa fyllde år. Vi planterade frö som skulle bli plantor till växthuset. Jag blev klar i mitt sovrum och köpte nya skor. Linnea började på praktik hos mig.

Det blev påsk och jag testade på Healing. Hälsade på Emil och umgicks med våra prinsessor.

Emil fyllde år och Linnea provade på golf . 

Mick fyllde år. Vi kalkylerade på den blivande altanen och Ellie kom och sov hos oss. Jag premiär cyklade

Jag klarade det gröna kortet, vilket jag fortfarande är i chock över. Årsdagen för när Magnus gick bort kom med den enorma sorg och saknad den för med sig. 15 år är det sen han lämnade oss i ett förvirrat ögonblick. Lizette gör Kombucha som hon smaksatt med jordgubbar och då blev den där färgen på det. Jag har nya glasögon och mina prinsessor har varit hos oss.