En månad kvar till jul 😲. November är alltid en dålig månad för mig men nu är den snart slut och den bara kom och gick.. jag klagar inte.. väldigt skönt faktiskt.
Vi börjar bli färdiga med renoveringen av toan nere men det går långsamt nu, vi väntar på hantverkare och när man gör det får man ha tålamod. Jag har varit och firat min pappa på farsdag och umgåtts med de mina. Bilden längst ner i mitten är på pappa och mig för ett barn år sen 🙈😂
I lördags skulle vi vara barnvakt hela dagen åt våra små älsklingar och passade då på att åkta till badhuset med dem och avslutade med Burger King. Juni somnade på tre sekunder när vi satte oss i bilen. Ellie höll sig vaken lite längre typ 3 minuter. Ja jag ska inte säga annat än att mormor också var lite sliten efter badandet och tog en powernap på soffan när älsklingarna blivit hämtade.
Gustav och jag hårdkör med övningskörning just nu. Jag tycker inte det är kul alls för att jag är så rädd men det är faktiskt inte det största problemet utan det är att jag är så inihelvete åksjuk.
Igår gjorde jag något som jag är stolt över. Jag var med vår socialchef på möte i Kommunstyrelsen för att lägga fram vårt ärende om förändring av avgiften inför nästa år. Nu var det inte så att jag gjorde speciellt mycket utan jag var med vår chef som stöd om det skulle komma frågor. Mitt jobb är inte jätteavancerat så men avgiften är ganska komplex och det är inte så att om man skulle höja en avgift med 100kr att det är 100kr som man får in utan det får man bara av de som har råd enligt den uträkning jag gör att betala höjningen. Därför är det inte helt enkelt för de som inte jobbar med detta dagligen som jag gör att förklara det för andra. Nu var det inte det jag skulle säga utan vad jag är stolt över och det är att jag vågade och stå där framför kommunstyrelsen och svara på frågor.
Dagen till ära hade jag lockat håret som ni ser på bilden uppe till vänster. Jag har använt hårskum och frotté remsor och låtit håret självtorka alltså helt utan värme. En gång i tiden när jag var 10-12 år hatade jag mitt röda hår. När det sen dessutom var så att några killar i min parallellklass bestämde sig för att reta mig och kalla mig för fire och slängde vatten på mig hatade jag det ännu mer. Fast nu är jag faktiskt väldigt stolt över mitt hår. Det är tjockt och starkt och inte ett enda grått hårstrå än och jag fyller snart 45 år. Bilden bredvid är på min lillasyster som har exakt samma färg som mig. Henne hade jag äran att träffa över en fika på IKEA i tisdags.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar