Blodsband, pressat TSH och grillspett

På min lediga dag skulle jag ta det lugnt och bara göra sånt som jag tycker är roligt. Tydligen tycker jag det är roligt att städa, diska och tvätta för det var det jag gjorde. Jag skulle bara ta lite här och lite här sen var det städat. Fast det behövdes verkligen städas också.

 

På eftermiddagen kom i alla fall min lilla energigivare nummer ett.

Le åt mormor sa jag och det gjorde Ellie! Visst är hon den sötaste som finns!

 

Jag tänkte på det är med att vara mormor/farmor eller mamma och pappa också för den delen. Det krävs inte speciellt mycket för att bli det. Att bli mamma kräver i och för sig en graviditet men att vara mamma, pappa, mormor/farmor eller morfar/farfar kräver mycket mer. Många anser att det är just blodsbanden som är viktiga. Jag som har en väldigt stor bonusfamilj tänker nog att just blodsbanden inte alls är viktiga. Utan det viktigaste är den villkorslösa kärleken. Att finnas där, att ställa upp, att bry sig om och älska dem. Farmor kan du bli för att din son fick en son men att vara en farmor kräver något mer.

 

Mina barn har växt upp utan sin biologiska pappa. Ingen kan ersätta honom men de har ändå inte växt upp utan en "pappa" Utan blodsband är Micke en av de viktigaste personerna i deras liv. Lizette, Jesper och Ellie är inte mina biologiska barn eller barnbarn men de är ända in i mitt hjärta, mina barn.  

 

Apropå hjärtat så har jag nu fått blodtrycksmedicin. Jag började med den i måndags och känner ingen skillnad. Jag kände i och för sig inte så mycket av att jag hade högt tryck heller så allt är nog i sin ordning.

 

Jag mår riktigt bra med pressat TSH. T4 ligger nu äntligen lite högre i intervallet. Fast eftersom doktorerna är helt överens om att sköldkörtelsjuka patienter inte har förmåga att känna om de mår bra eller dålig. Utan måendet hos oss beror på andra saker, läs inbillning så lyssnade hon inte på vad jag sa.

Det funkar så här att vara sköldkörtelsjuk. Man får kämpa med näbbar och klor för att få behandling och hjälp. Att tro att någon ska lyssna på dig, kan du helt glömma. Jag måste nu sänka min Levaxindos. Själv skulle jag vilja höja den lite för att få upp T4 lite till, det var det inte tal om. Att jag mår väldigt bra just nu måste beror på något annat. Ja vad ska man säga... det kanske är vädret som gör att jag mår bra!!! Fast jag borde kanske vara tacksam att jag får behandling över huvudlaget. Min förra läkare ville ju sätt ut behandlingen helt.

 

Nu är grillsäsongen i full gång i vår familj. Vi grillar alltid jättemycket i början av sommaren sen blir vi ofta helt less på grillat   

När jag hemma och var ledig gjorde jag grillspett.

Tidsinventering, konfirmation och baby shower

I morgon är jag ledig och då är min plan att göra så lite som möjligt eller att göra sånt som ger mig energi. Det har varit mycket ett tag nu. 

Förra veckan var jag till min arbetsterapeut och vi började jobba med balans i livet mellan aktivitet och vila. Det är viktigt att prioritera när det är mycket omkring mig. För att göra det tydlig hur mycket tid som egentligen finns började vi med en tidsinventering.. Ett dygn har 24 timmar. Min dag börjar 05:00.

Sen började vi räkna bakifrån och utgå från hur mycket sömn man behöver.

7-8 timmar behöver jag sova om det ska vara optimalt för mig. Så klockan 22.00 ska jag alltså ligga i min säng och släkt lampan. Personer med ADHD behöver oftast lite mer sömn än andra för att fungera. Just sömnen är någon som jag genom åren inte varit så noga med. Har jag haft mycket att göra är det den jag prioriterat bort. Nu vet jag bättre. För att få livet att fungera så måste sömn prioriteras före allt annat.

Efter att vi gjort hela tidsinventeringen stod det ganska klart att det inte finns så mycket tid över. Det finns också saker som måste göras och när vi hade identifierat vilka som var verkligen måsten och måsten som man kan tumma på och sänka kraven kring. Blev det ännu mindre tid kvar.

För mig var detta en väldigt nyttig genomgång. För det gör det lättare att se en rimlighet i de krav jag ställer på mig själv. För min del handlar det om ca 1-2 timmar per dag efter jobbet som jag har tid över. Det är också så att den tiden inte alltid finns att lägga på mig själv. Vill någon av mina barn ha hjälp eller bara få prata en stund så kanske det vissa dagar faktiskt inte finns någon tid över alls. Så att då ställa den tiden i relation till vad jag tycker att jag borde hinna, göra och prestera är en viktigt insikt.

Linnéa har konfirmerats. Konfirmation i kyrkan är verkligen inte det roligaste man kan vara på i kyrkan men den var trotts att den var en och en halv timma lång så var det en fin konfirmation med sånger och skådespel

Jag passade på att ta lite kort när alla barnen var samlade för en gångs skull
Här är de alla de mina, barn och barnbarnet. 

Efteråt hade vi hyrt en lokal där vi samlades och åt smörgåstårta och tårta. Om konfirmationen inte var så rolig så tycker jag verkligen väldigt mycket om när vi samlas och sitter ner och fikar alla tillsammans. 

Micke och jag gick upp ganska tidigt i lördag. Emil och Elin har köpt en lägenhet tillsammans som de fick tillträde till i fredags.

De är så fina <3 Jag var så klart jättenyfiken och så hade vi lovat och köra Emils grejer till honom. De var en jättefin lägenhet de köpt. De är så fantastiskt att få vara med och se på när de skapar sig ett hem, sitt första riktiga hem. Jag minns ju själv hur den känslan var.

Förberedelserna har varit många och smusslandet stort.
I söndags överraskade vi en inte ens anande Lizette med en baby shower. Det var så kul just för hon hade inte misstänkt något. Nu är det mindre än en måndag kvar till hon ska komma lilla Juni. 

Om ni undrar hur det går för mig med blodtryck och ADHD-medicin så går det bara sådär! Jag är dödstrött på morgonen och mitt dåliga morgonhumör har kommit tillbaka. Jag försöker att skärpa mig och jag lyckas för det mesta men innan jag fått i mig kaffe försöker jag att inte prata med någon. Ofta är jag uppe själv när jag går upp som tur är. Blodtrycket har gått ner något så är nu bara mina njurar som de ska så får jag nog börja med blodtrycksmedicin och ADHD-medicin samtidigt.

Glömska, blodtryck och golf

Nio dagar utan ADHD-medicin och jag är tillbaka till mitt vanliga förvirrade tillstånd. jag är också mitt vanliga medvetslösa jag på morgonen. Jag kan inte riktigt säga att jag känner något av medicinen när jag äter den men det gör ju att jag får flyt i livet. Jag glömmer inte saker och kan fokusera utan att bli helt utsliten. 

 

Här om dagen glömde jag plånboken hemma. Hade ingen diesel i bilen och fick lösa det med att hämta Gustav efter skolan och tanka på hans kort. Man blir jäkligt lösningsorienterad av att ha ADHD. 

Min sköterska har ringt upp mig. De har bestämt att det ska kolla upp min njurstatus och sen ska jag få blodtrycksmedicin. Blodtrycket har visserligen gått ner nu när jag inte ätit någon ADHD-medicin men det ligger på 134/94 så det är fortfarande för högt. 

 

Jag tror att mina sköldkörtelprover är bra nu för jag känner mig piggare än på länge. De provet ska jag ta till veckan, det tycker jag ska bli spännande att se om mitt mående stämmer överens med provsvaret. Bara jag tänker på hur läkarna behandlar oss sköldkörtelsjuka blir jag förbannad. Att bara skriva i brevet till mig att mitt mående är av sekundär betydelse i fråga om behandlingens vara eller inte vara. Grrrrr........

Micke har frågat mig flera gånger om jag vill följa med till golfbanan och häromdagen lät jag mig övertalas. Det är verkligen jättefint vid glofbanan och efter en hel dag inne på mitt kontor utan syre så var det skönt med friskluft.

 

Jag har två dagar ledigt och igår cyklade jag mountainbike lite lugnt. Det var helt underbart härligt, solen sken och min kropp blir glad av att få röra på sig. 

Jag försöker komma ut på promenader så ofta som möjligt. Fast ärligt talat så hamnar jag i soffan oftare än jag önskar. Fast samtidigt så behöver jag återhämtning och det är ju det jag varit dålig på.
 

Förra veckan hade jag min lilltjej hos mig. 

Vi gjorde allt hon önskade vilket betyder att det var fullt upp hela dagen. 

Vad kan jag göra NU, tallrikar och övervikt

Vi har precis avslutat en husbilshelg min make och jag. Vi kom hem ganska tidigt i morse. Gustav och Linnéa är så stora nu att det klarar av att vara ensamma en helg. Det är helt klart så att jag saknar dem mer än vad som saknar mig. Linnéa sov fortfarande när jag kom hem och jag kröp ner bredvid henne i sängen och bara kramade henne en stund. Mitt liv, är mina barn!

Första natten stod vi på Åråshults Camping. Det var verkligen en annorlunda camping.

Väl värt ett besök!

På vägen hem pratade Micke och jag om vad vi lärt oss på den här resan och dessa tre lärdomar tar vi med oss till nästa gång. 

1. Om man inte fyller hela vattentanken, kan vattnet ta slut.
2. Har man inte nivåklossar, få man stå i lutning.
3. Tar gasen slut, blir det kallt inne i husbilen. 

När vi till sommaren åker till Lofoten hoppas vi att vi lärt av våra misstag så att den resa blir fri från strul. Fast det händer alltid något när Micke och jag är i väg så det kan vi nog inte räkna med. 

I natt stod vi på Degernäs camping, en fin och barnvänlig camping. Fast utan något extra eller speciellt. En vanlig camping helt enkelt. Mysigt men eftersom gasen tog slut någon gång under natten vaknade jag klockan 05:00 då var det -3°C ut och ca +12°C inne i husbilen. 

När vi är ute med husbilen känner jag att jag verkligen är här och nu och det är precis vad jag försöker vara mycket mer än jag är nu. En av mina största rädslor är att jag ska stå där vid 80 års ålder också säga. Jag visste inte att livet var de dagar som gick. 

Fast det är inte lätt att vara här och nu. Vi människor går liksom alltid i väntans tider och det är en naturlig del av livet. Vi behöver något att se fram mot och vi behöver mål och det är viktigt för oss alla att ha det. Fast problemet uppstår när vi bara är i framtiden och det är det väldigt många som är. Det är där jag hamnat. Jag tänker hela tiden, bara alla prover blir bra och medicinen blir rätt, då ska jag börja leva igen, jag ska träna och jag ska göra allt det där jag inte kan göra just nu. 

Ett steg jag gjort för att försöka vara mer här och nu är att ändra mina prestationsmål till genomförande mål. 10 pass skulle jag göra. 

Jag har gjort två cykelpass. Sen var jag i väg och tog blodtrycket igen….



….och då fick jag träningsförbud. Jag ska inte göra något ansträngande alls förrän läkarna får ordning på detta har jag blivit tillsagd. Då hamnade jag ju där igen. Bara jag blir bra, bara de får ordning på detta, då ska jag........

Så nu har jag skaffat mig ett nytt tanke sätt. Jag ska flytta fokus från vad jag ska göra sen till att ställa mig frågan: Vad kan jag göra NU med det förutsättningar jag har? 

Jag har ont i min rygg och det beror på att jag inte kunnat träna. Med mitt gamla fokus skulle jag tänkt att jag ska ta tag i detta så fort jag får ordning på allt.

Med mitt nya fokus ställer jag mig frågan, vad kan jag göra nu? Jag kan göra några avslappningsövningar, jag kan göra några lätta kettelbellsvingar och jag kan ta en värktablett. Helt plötsligt är jag inte heller så maktlös över min nuvarande situation. Fast om jag ska lyckas med detta kommer jag vara tvungen att tjata in det i huvudet på mig själv. Jag om någon vet hur fort livet kan förändras och borde därför vara bra på att vara i nuet kan man tycka men jag kommer få jobba hårt. 

Detta är den sista bild som jag tog på Magnus 

Det är i natt 13 år sedan jag såg honom. Han gav mig en puss och sa att jag skulle ropa om jag behövde något. Sen stängde han sovrumsdörren och gick ner. Älskade, älskade Magnus du gav mig det finaste jag har, våra älskade barn och jag kommer aldrig sluta älska dig. 
 
Under veckan var jag ner med blommor och tvättade ren stenen. Jag kan inte göra något annat för honom. Jag har lovat honom att alltid finnas för våra barn och det löftet kommer jag aldrig svika. Det är så sorgligt och jag blir så ledsen när jag tänker på det här att jag tänker byta ämne till något helt annat för nu rinner mina tårar. 

Vi har verkligen haft en tidig vår i år. Jag jobbade både Valborg och 1 maj så jag tänkte inte gå i väg på någon brasa. 

Fast när Micke sa att Ellie skulle komma till brasan så gick vi dit för att få en chans att krama henne lite. Lizette börjar verkligen bli höggravid nu och det börjar verkligen närma sig nu till hon kommer lilla Juni  

Det är så mycket blommor i vårt plommonträd. Det är verkligen himla vackert ute just nu, när allt börjar bli grönt. 

Ni ska få se en bild på mitt kommande projekt. Bilden längst ner till höger är min inspirationsbild som jag hittat på Pinterest. Jag ska försöka göra något liknade av mina tallrikar. 
fortsättning följer.... om jag inte tröttnar eller ändrar mig innan jag blir klar vill säga. 

Jag ska berätta en annan sak också som inte är så kul och det är det faktum att jag gått upp i vikt. Jag var dessutom överviktig redan innan jag fick fel på sköldkörteln. Jag hade hoppats på att det kanske inte syntes så mycket ända till min brutalt ärliga pappa var kompis nog att tala om det för mig. Egentligen skiter jag i hur mycket jag väger. Min viktuppgång har medicinskaskäll och jag är hellre tjock än att må som jag gjorde när jag hade brist på sköldkörtelhormon. 

Jag försöker tänka på att övervikt är inte farligt om man har kondition nog att bära den. Det hade jag innan men efter allt som varit och som är just nu har jag inte det längre. Jag har ett väldigt stillasittande jobb också. För att då använda mitt nya fokus och inte vänta på vad jag ska göra när allt blir bra, har jag ställt mig frågan. Vad kan jag göra just nu idag. Jag kan ta en promenad. Förut gick jag nästan 10.000 steg på en dag och det har gjort att jag nu tycker det känns helt meningslöst om jag inte får ihop det när jag ska gå. Den tanken är ju helt bakochfram: kan jag inte gå 10.000 steg går jag inga alls!! Hur dumt är det inte att tänka så. Nytt fokus är att bara gå.    

En annan sak som en vikt uppgång för med sig är att kläderna blir trånga så jag måste köpa nya kläder. Jag har rensat i min garderob och det blev tomt!  Det är inte lika roligt att köpa nya kläder för att man gått upp i vikt som det är när man gått ner. 10 kg har jag lagt på mig ungefär och det mesta har satt sig på rygg och bröst. Det betyder att nästan alla mina toppar är tajta. Fast att ständigt gå omkring i lite halvt försmå kläder gör att man känner dig ännu tjockare. Så jag måste handla nya helt enkelt. 

Det är ju aldrig kul att gå upp i vikt men jag försöker älska mig själv och min kropp i alla fall. Försöker fokusera på att den duger och att jag duger ändå. Vad det gäller min vikt så vet jag att jag har så pass mycket övervikt att det inte finns någon quick fix. Det jag i första hand får satsa på är att ha kondition nog för att bära min övervikt. Jag har bantat och plågat mig själv nog i livet och det enda det ledde till var att jag blev ännu tjockare och fick en ätstörning som jag tack och lov kan hantera idag. Fast jag vet att monstret finns inom mig, jag bråkar med det varje dag och det vill övertalar det mig till att börja banta igen för att jag inte duger. Fast jag duger vist och jag vet att det bantning för mig slutar med hetsätning och kräkning och dit ska jag aldrig tillbaka igen!

Dessutom säger Ellie att mormor är en väldigt mjuk och go mormor och inget kan väll vara bättre än att få vara det!