Jag är tillbaka på jobbet efter en veckas semester. Jag frågar mig själv, hur fort kan en vecka egentligen gå? Även om den tog slut väldigt fort har jag haft en väldigt skön vecka. Jag hade inget speciellt planerat utan jag tog dagarna som de kom. En av anledningarna till att jag tog semester förra veckan var för att Gustav och Linnéa hade höstlov. Jag har nu verkligen insett att jag har tonåringar. De har en helt annan dygnsrytm än mig. Att tro att jag skulle få se mer av dem när jag var hemma hela dagen var helt fel upptäckte jag. De vaknade typ vid den tiden jag skulle kommit hem från jobbet. Nej nu överdriver jag lite men nästan så var det i alla fall.
Deras extremt långa sovmornar betydde att jag fick förmiddagarna för mig själv och det är inte helt fel det heller. Så det blev en hel del promenader med ljudbok i öronen.
Om du ska läsa något om ADHD så rekommenderar jag den här boken. 5 timmar lång men jag stäcklyssnade på den. Vetenskaplig på cellnivå men ändå väldigt lätt att förstå. För mig var det väldigt många frågor som fick svar i den här boken.
En av dagarna gick jag 12 km!! Jag är glad att jag orkar det nu. Jag är så sugen på att börja träna igen på riktigt. Jag känner mig själv allt för väl och jag vet att kan inte riktigt kan vara lagom med något så därför tänker jag inte dra igång något projekt utan 3,5 träning/promenad timmar i veckan som jag ligger på nu får vara nog.
Även om jag säger att jag inte gjorde något under veckan så är det inte riktigt sant kanske. En av dagarna lunchade jag med min man i skogen. Han jobbar förtillfället med att gräva diken efter en skogsväg.
Mat smakar bäst ute!
Jag ska inte säga att vi firat Halloween men Linnéa och Jullan fick i alla fall designa årets pumpa.
Jag hade köpt hem lite godis ifall det skull komma några barn. Det gjorde inte det men godiset tog slut ändå 😲.
Jag, Gustav och Linnéa var också och hälsade på farmor.
I februari fyller hon 90 år. Hon är helt enastående. Hon fick fram fika och hade bakat bullar till vi kom.
Efter besökt hos farmor åkte vi till graven och tände ljus.
Det är verkligen vackert på kyrkogården med alla ljus.
De här två var hemma i helgen och hälsade på.
De är bara att inse att barnen blir stora och får egna liv. Det är så klart det jag också är mest stolt över. Att de blivit fina självständiga individer. Emil jobbar i Kongsvinger på ett dataföretag med att laga datorer.
När jag tänker på det blir jag nästan sentimental men jag har verkligen så många fina människor omkring mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar