Systrar, hallen och nu läget

Ärligt talat funderar jag på om tiden inte på riktigt går fortare nu än när jag var barn? Det är idag en vecka sen vi firade syster Tessa med en heldag tillsammans vi systrar. Hon fick massage,

lunch på Hennikehammar, Bodaborg, middag

och bubbelbad! Det var länge sen jag skrattade så himla mycket. Jag har så fina systrar!

Fast allt snurrar på så fort. Har man ledighelg så tar den slut utan att man hinner blinka och så är det jobbhelg igen.

I måndags fick jag dock en extra dag ledig. Det så dags för återbesök hos Ortopeden för Linnéa.

Vi passade på att gå på stan en stund och äta Sushi buffé. Allt hade läkt som det skulle med Linnéas arm men den kommer troligen bli lite kortare än den andra armen när hon är färdigväxt men det kommer vara så lite att det inte kommer att synas.

 

När jag kommer hem idag har jag tänkt att vi ska fira Micke som fyllt år under veckan.

Världens finaste pappa, morfar och make.

 

Nu börjar vi bli klara i hallen. Igår kom de och la in stegen i vår trappa. Jag blev så nöjd.  

Jag bjuder på en före och efter bild. Det fattas lite lister och sånt. 

Jag har inte heller helt klar med allt men det börjar bli klart.

Även om det verkligen går trögt så är ändå våren på gång. Det var väldigt fint väder förra helgen.

Ellie hjälper morfar att grilla. Vi brukar grilla så himla mycket i början av våren och sommaren att vi nästan tröttnar fast bara nästan för grillat kan man ju äta nästan hur ofta som helst.

Den här helgen jobbar jag och idag fick jag börja lite tidigare för att först och rekrytera personal till min egen avdelning så jag inte skulle behöva vara själv. 

Förra helgen var ganska intensiv så jag var lite sliten efteråt. Innan jag drabbades av den här utmattningen och sköldkörtelsjukdomen kunde jag köra på utan att tänka mig för. Nu måste jag hela tiden anpassa livet efter min energi nivå. Det är väldigt svårt när man är van att orka i princip hur mycket som helst. Nu kan en promenad blir för mycket. När jag var ledig i onsdags städade jag och fixade i trädgården. Sen gick jag på en promenad jag blev så trött halvvägs att jag fick sätta mig på en sten och vila. Fast jag hade ju ingen annat val än att gå hem för ingen kunde ju hämta mig där uppe i skogen. 

I nu läget vet jag inte om jag kommer kunna cykla Tjejvättern som planerat. Jag känner mig stressad över att inte komma igång med träningen för att jag inte riktigt orkar. Så jag har beslutat mig för att ändå åka ner till Motala den helgen så får vi se hur jag känner mig och hur mycket jag klarat av att träna.