Sommar, förlovningsdag och Pokémon

Startar bloggen med att bjuda på en liten selfi från gårdagen! 

Jag är verkligen inte gjord för att gå upp 05:00, tänkte att jag skulle vänja mig och kanske kanske är det lite lättare nu men det är marginellt. 

Idag är jag ledig och har haft sovmorgon! Jag vaknade i och för sig klockan sju men gick inte upp förrän halv nio, så himla skönt! 

Så var vi inne i augusti och skolstarten för mina barn närmar sig. Jag tycker det ska bli ganska skönt att komma igång med vardagen igen. Jag längtar efter den kalla luften och höstlöven. 

För jag gillar nog inte sommaren så mycket egentligen. Sol, bad och lata dagar gillar jag men det är ju sällan så sommaren ser ut. Istället är det en massa krav på att man ska göra en massa saker hela tiden. Sen undrar jag om sommaren egentligen inte är som bäst när man i maj går och längtar efter den?  

Hela det här landet är ju ett stort undantag på sommaren. Inget behöver fungera utan man kan skylla på att det är semester. På mitt jobb har vi det skittufft, för att det är sommar och då får vi de tröstande orden: snart är det slut på semestrarna då blir det bättre! Ja det hoppas jag verkligen!!! 

Jag har ett roligt jobb men det är verkligen jättetufft. Det fattas folk över allt, vi går kort på personal på min avdelning plus att själva rekryteringen tar mycket mer tid än det brukar för att det som sagt fattas folk i alla verksamheter under sommaren. 

Det jag behöver lära mig är att stänga av, att det inte får ta för mycket energi. Att inte bli arg och irriterad över hur folk beter sig. Fast jag undrar ju vad det är för fel på folk som ringer och sjukanmäler sig och som sen lägger ut bilder på socialamedier att det är på sjön och fiskar eller på Kålmorden med sina barn!!

Det är då den åter igen kommer till pass, sinnersro bönen!

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."

Jag är nog faktiskt lite bitter över att jag inte haft någon längre semester i år. 

Jag är lite gnällig just nu, jag känner inte helt igen mig själv. Livet är upp och ner men när det är ner så blir jag så analytisk. Vilket jag i och för sig alltid är men vid mina downs så är jag värre analytisk än vanligt. Jag försöker dock att tänka på att om man inte hade några downs så skulle man ju heller inte ha några ups och när jag har dem brukar jag ju känna en euforisk lycka som kolsyra i kroppen. Det är ju så att det ena ger det andra och en sak som jag har kommit fram till är hur viktigt det är att vara här och nu. Att inte fundera så mycket på hur det ser ut sen livet. 

För det vi har är nuet inget annat har vi. 

I söndags var jag barnvakt åt min lilla Ellie bebis <3 

Fast jag hade äran att umgås med lilltjejen även på lördagen. Vi tog en tur till Bjurbäcken och fikade.

Sen hade jag fullt hus

Det är då jag trivs som bäst. Det är så här jag vill att det ska se ut. Alla de mina hemma. 

och få dricka lite bubbel med min Zätt <3 

Den 26/7 hade Micke och jag varit förlovade i 10 år

Det firade vi genom att glömma bort det. Att vi är lika glömska Micke och jag tror jag är det bästa med oss. Vi anklagar aldrig varandra för att någon glömmer något. Vi har heller inte minne nog att vara långsinta. Så ingen av oss surar speciellt länge över något. Fast förlovningsdagen ska vi fira längre fram om vi inte glömmer det förstås!

Med den här bilden vill jag säga äntligen! 

Jag inser med mitt nya jobb och mitt nya liv att om jag vill träna lika mycket som förut så kommer det kräva lite mer planering. Jag kommer rent av inte kunna få till lika mycket träning. Jag jobbar med en plan just nu. 

Huvudsaken är att jag får till mina promenader tills den är klar.   

Jag håller i mitt Pokémon spelande, tycka vad man vill om det men faktum är att det där spelet i alla fall gjort att jag gått 1,5 mil i veckan i ett helt år.