Superkrafter, bänkpress och blodgivare

Jag vaknade i morse med ett leende på mina läppar och med en känsla av tacksamhet. Min största styrka här i livet är att jag besitter en superkrafter. Min superkraft är positivt tänkande och att jag är en obotlig optimist. 

Jag har min mamma att tacka för den här kraften, för även hon har den och delat med sig av den till sina barn. Den här superkraften har så klart varit den som räddat mig varje gång jag ställts på prov. Att alltid ha förmåga att ställa saken i perspektiv till något annat och alltid vara tacksam för att det inte är värre än det är har gjort att jag klarat det prov jag ställts inför i mitt liv. Louise fick cancer men den hade kunnat vara obotlig, den var inte det och hon blev frisk. Att jag blivit uppsagd från mitt jobb går så klart inte att jämföra med Louise sjukdomstid och besked. För en uppsägning är inget, verkligen inget mot ett besked att ens barn har cancer.

  

Likheten ligger bara i att man helt plötsligt inte vet hur framtiden ser ut. Sen är det ju så att detta med mitt jobb är det som händer här och nu. Det jag har framför mig och måste finna en lösning på helt enkelt. Jag är helt övertygad om att jag kommer göra det. Jag har faktiskt redan sökt tre nya jobb och en fjärde ansökan ska gå i väg idag.

Jag har jobbat med ganska mycket olika saker genom livet och är väldigt öppen för nya förslag och utmaningar. Jag tänker se detta som en möjlighet till något nytt och bättre. Är det någon gång i livet man ska drömma är det väll när man måste tänka om helt.

Fick syn på denna på nätet och funderar på om jag ska köra den om jag får komma på intervju! 

Skattar så tårarna rinner här!

Med det sagt ska jag berätta att jag igår gjorde ett personbästa i bänkpress 57,2 kg!!

Jag körde också knäböj, jag är för att nu skryta lite, faktiskt jäkligt stark i mina ben. Nu maxade jag inte igår utan körde många reps på 80% av max. Gillar att köra på hårt men var helt yr i huvudet hela eftermiddagen vilket inte var så behagligt faktiskt. 

Idag var jag tack och lov mycket bättre. För idag var det väldigt viktigt att jag skulle vara pigg. Jag skulle nämligen lämna blod för första gången. Nålen är den tjockaste jag sett och jag fick lov att titta bort när han satte nålen på mig. 

Grejen var den att det gjorde inte alls ont, så jag började faktiskt skratta. När jag för 4 år sedan började träna var mitt mål att bli så frisk och hälsosam att jag en dag skulle kunna få lämna blod och nu är jag där! Att kunna få ge något tillbaka. När Lollo var sjuk var hon beroende av att kunna få blod. Så har du möjlighet så tycker jag att du också ska lämna! För som sagt det gjorde inte ont, det gick fort och det är superviktigt.