Även kvinnor med superkrafter behöver vila har jag insett.
Jag är mitt i min långperiod på jobbet just nu och inte en enda stund får jag och lillasyster vila. Nedläggningen av butiken är så klart byns stora snackis. Alla har så himla många bra förslag och jag välkomnar en lösning men jag tänker INTE försöka driva en butik som går 1,1 miljoner med förlust vidare. Folk verkar tro att det finns en lösning och att någon annan ska fixa detta åt dem.
Jag är trött, sliten och psykiskt utmattad. Jag orkar inte lyssna på dumt folk som på riktigt tycker att vi ska ringa och fråga om ICA har lust att öppna en filial istället... hallå!!! vad är det folk inte förstår med att vi går med 1.100 000 kr/år i förlust? Varför skulle en ICA-handlare starta upp en butik i ett samhälle där folk uppenbart inte vill stödja sin lokala butik? Ni får ursäkta mig ilska men jag är så trött efter att ha hört detta från klockan 10-19 i 6 dagar. Trött för att jag själv har annat att tänka på som till exempel att jag blir arbetslös.
Mitt huvud är så fullt av tankar och funderingar att jag blir helt utsliten bara av det. Micke tycker att jag är alldeles för uppstressad och har har säkert helt rätt.
I lördags körde mitt 3 träningspass den här veckan men det gick verkligen inte alls bra.
Startade lite lugn med 50 kg marklyft men efter 8 lyft på 70 kg såg jag stjärnor. Det var som om någon startade en virvelvind i huvudet på mig. Jag brukar inte vara mesig och lägga ner ett träningspass men jag blev på riktigt rädd för att jag var ensam på gymmet och sagt till Micke att jag skulle bli borta länge, så jag gick hem.
Jag inser att det påverkar mig mer än jag vill detta. Jag tycker inte riktigt om att inte ha kontroll och veta hur saker blir. Micke frågade mig igår vilken vecka som vi kan planera att åka till Skåne med husbilen som är vår sommarplan i år. Det kan jag ju inte ens svara på i nu läget. Jag vet ju inget. Får jag ett jobb kommer jag troligen att arbeta. Får jag inte det har jag planen att ta lite semester för att spara stämplingsdagar.
Efter lördagens misslyckade träningspass bestämde jag mig för att försöka lugna ner mig lite och stressa ner.
Jag inser att det påverkar mig mer än jag vill detta. Jag tycker inte riktigt om att inte ha kontroll och veta hur saker blir. Micke frågade mig igår vilken vecka som vi kan planera att åka till Skåne med husbilen som är vår sommarplan i år. Det kan jag ju inte ens svara på i nu läget. Jag vet ju inget. Får jag ett jobb kommer jag troligen att arbeta. Får jag inte det har jag planen att ta lite semester för att spara stämplingsdagar.
Efter lördagens misslyckade träningspass bestämde jag mig för att försöka lugna ner mig lite och stressa ner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar