Nu har jag verkligen varit långledig. I och med att jag skulle följa med mamma till sjukhuset och hade tagit ledigt en extra dag, blev jag ledig i 8 dagar. I morgon drar min jobbperiod igång. Jag känner mig utvilad och redo. Jag har hunnit med massa roliga saker och massa träning.
Igår blev det både styrka på gymmet och en långpromenad i skogen. Min axel är inte helt okej än så det blev ingen bänkpress. Jag körde knäböj igår. Jag tycker den övningen är lite läskig. Jag är rädd för att tappa balansen. Jag är heller inte så stark i den övningen eller så är det rädslan som gör att jag inte är så stark. Fast det går framåt, jag blir säkrare och säkrare och igår vågade jag prova 60 kg och det gick bra!
De vidriga små djuren var med den här gången också på min skogspromenad.
Jag gick uppför, det är ju det jag måste träna. Jag behöver också träna på att gå med trötta ben. Jag fick ett så himla bra tips från Träningspodden. Det är ju lite svårt att gå sig trött i benen. För ju mer tränad man blir ju längre måste man ju gå för att benen ska bli trötta och vem har tid att gå i två, tre timmar först för att trötta ut benen och sen efter det gå en mil till med trötta ben? Man kan helt enkelt köra ett hårt benpass i gymmet och sen gå! Det låter lite som självplågeri jag vet men det är ju verkligen ett bra sätt och att vänja sig vid smärtan av trötta ben. Det är något jag verkligen behöver vara van både inför för Kebnekaise och Lidinöloppet.
Jag gick uppför, det är ju det jag måste träna. Jag behöver också träna på att gå med trötta ben. Jag fick ett så himla bra tips från Träningspodden. Det är ju lite svårt att gå sig trött i benen. För ju mer tränad man blir ju längre måste man ju gå för att benen ska bli trötta och vem har tid att gå i två, tre timmar först för att trötta ut benen och sen efter det gå en mil till med trötta ben? Man kan helt enkelt köra ett hårt benpass i gymmet och sen gå! Det låter lite som självplågeri jag vet men det är ju verkligen ett bra sätt och att vänja sig vid smärtan av trötta ben. Det är något jag verkligen behöver vara van både inför för Kebnekaise och Lidinöloppet.
Jag och Lollo tog en tur till Filipstad för att Louise skulle få övningsköra. Jag bodde i Filipstad i 12 år men har faktiskt aldrig besökt John Ericsson Mausoleet.
Det var verkligen jättestort och fint! Det är en Pokéstopp också :)
Tänkte också dela med mig av denna!
Jag tänkte på att jag snart bloggat i 18 år. Fast från början hade jag en hemsida för bloggar fanns inte. Jag skrev dock dagbok på min hemsida så man skulle kunna säga att det var en from av blogg. Det går lite i perioder och jag sörjer att Passagen, där jag hade min blogg förut gjorde något fel så alla bloggar försvann. Det gör ont i hela hjärtat när jag tänker på det faktiskt. Varför fortsätter jag att blogga år ut och år in då? Jo för att jag verkligen gillar det så klart. Det bästa är som nu när jag kan vara här och nu i bloggen att vara i skrivande stund. Just det är svårt för jag hinner ofta inte uppdatera varje dag. Fast jag har inga ambitioner om att blogga mer eller oftare. Bloggar gör jag för att det är kul och för att när jag blir gammal ska gå tillbaka och läsa om jag inte har något annat att göra om dagarna då :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar