Just nu lyssnar jag på den här boken. Jag tycker den är väldigt bra och speciellt bra för att förstå hur olika behov vi har. Den här boken är inte riktad till personer som har en närstående med autism eller själv har dem men den borde vara det! Den hjälper mig att förstå att självvald ensamhet inte är negativt. Jag får ju allt för ofta för mig att Gustav, ja även Louise känner sig ensamma när det väljer att vara för sig själva och så är det ju inte alls ofta är självvald ensamhet mycket energi givande. Som jag skrivit om förut så är ensamhet väldigt nytt för mig. Det är en helt ny lärdom och när jag verkligen vågade vara själv, göra saker på egenhand växte jag något enormt som människa. Ett citat ur boken:
Vi har svårt att acceptera känslan av att vara nöjd. Precis alla förväntas vara på väg någonstans.
Ja det är ju en sanning om dagens samhälle. Vi förväntas sträva uppåt och om man är nöjd där man är så verkar man konstig. Trotts det är jag övertygad om att det är just det människor som är nöjda precis just där de är och med det det har som är det lyckligaste.
Den här mannen gör mig lycklig! 1 juli firar vi 10 år. Vi har tänkt att fira det men inte bestämt hur än.
Micke jobbar som ni vet i Norge och fredagar är verkligen speciella för oss. God mat, sitta och prata och få skratta tillsammans.
I fredags blev det till och med en flaska Champagne bara för att liksom. Inte för att fira något utan just precis bara för att det var fredag och vi var tillsammans.
Underskatta aldrig de små enkla stunderna i livet!
Jag cyklar på om man säger så! Två långturer har det blivit.
Totalt 15 mil cyklade av mina 100 som ska vara cyklade fram till 19 juni. Det ska bli en tur idag också.
Men jag är väldigt sugen på att gå på promenad också.
Kolla vilken fin! Jag får faktiskt abstinens utan promenader. Linnéa och jag pratade om det. Hon har ADHD och massa energi som om hon inte får ut den blir till oro. Att röra på sig mycket och blir fysiskt trött hjälper henne att koncentrera sig. Precis så är det för mig också. Jag måste röra mig få ut överskottet. Annars sover jag inte på natten och inte funkar jag som människa heller.
I lördags var vi till min lillasyster, hon har fyllt år.
Kalas med de mina <3 systrar, mamma, svågrar och alla barn.
Igår åt jag frukost med den här vackra utsikten! Underbart inte sant!
Anledningen var dock inte så vacker och solfylld som utsikten. Jag skulle besikta bilen och försov mig så jag hann inte äta frukost. Det var med andan i halsen och stressnivån uppe på rött som jag nästan på två hjul tog kurvan in på besiktningen. Efter besiktningen skulle jag vidare till Karlstad på föräldrasamtal med Emil. Så därför fick det bli picknick i solen på en rastplats mellan Filipstad och Karlstad. Vilket faktiskt gjorde att stressnivån sjönk ner till grönt igen.
Min pärla gick igenom!! Jag hade i och för sig inte väntat mig något annat för hon har inte gått så långt än.
Emil sköter sig i skolan. Han är duktig och intresserad. Sånt gör mamma stolt.
Jag bjöd honom på lunch för idag fyller han 17 år. Det går nästan inte att få in i min skalle! Världens finaste kille är han i alla fall. Mjuk, varm och omtänksam. Grattis min fina Emil!
Efter lunchen passade jag på att hälsa på min pappa.
Där blev det massa kaffe, jag hade några koppar att dricka i fatt efter min "sovmorgon" För när jag köpte min frukost på OK stod jag i valet och kvalet hur många koppar jag skulle köpa. Det finns ju en begränsning i hur länge det håller sig varmt så det fick bli en stor bara. Med den kom jag inte upp i den koffeinhalt som min kropp är van att få på morgonen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar