Curling, eget ansvar och fortkörningsböter

Nu är skolan igång. Alla barnen tror jag tycker det var både rolig och skönt att komma tillbaka i skolan. 

Louise var nervös men verkar väldigt positiv över sitt gymnasieval. 

Andra dagen försov hon sig min Lollo. De som känner Lollo vet att hon är perfektionist. Hon gör allt till 100% och kan hon inte det så gör hon det inte alls. Hon och jag diskuterade spanskan som hon är jätte duktig på men valt att inte fortsätta med på gymnasiet. Jag tycker det är synd och säger att du kan ju börja läsa och hoppa av sen om det blir för jobbigt för det går ju inte att ångra sig och hoppa på sen. Men så funkar det inte i min Lollos hjärna man kan inte hoppa av då kör man på max och inte misslyckas. Hur som helst hade hon ställt sin klocka men glömt sätta på larmet. Så på tisdagmorgon hade jag en lätt hysterisk tjej här. 

Jag är den sortens mamma som inte sopar efter mina barn. Jag har alltid haft inställningen att de ska ta eget ansvar. Jag vet många många mammor som packar gympakläder för att det skulle vara så förargligt om barnen inte hade med det. Ja för barnet ja men för mig nej. Självklart får man skapa alla förutsättningar för barnen. Det finns en tydlig tavla i hallen eller någon annanstans där det står uppskrivet vilka dagar det är gympa. Handdukar ska finnas och kläderna ska finnas i lådan för gympakläder så det är lätt att packa. Glömmer de ändå så är det inte mitt fel då får de gå hem och hämta på rasen eller stå över. Kommer Lollo missa bussen någon mer gång kommer hon få komma för sent men jag kände att första dagen med riktiga lektioner kunde hon ju få slippa det pinsamma med att vara försenad så hon fick skjuts till skolan. En sak kan ja nog lova och det är att hon aldrig kommer missa att ställa larmet igen. 

Curlar du och skämmer bort dina barn?

Just detta med att skämma bort och curla sina barn diskuteras det ju ganska mycket om nu för tiden. Jag vet att jag skämmer bort mina barn. De får i princip allt de vill ha och det är skrämmande när Linnéa som nu fyller 10 år inte ens vet vad hon önskar sig i present och detta vet jag att jag inte är ensam om. Varför gör vi då så här? Jo för att vi kan och har råd med det. Jag vill skämma bort dem faktiskt. Så länge de inte är otacksamma för då vore det slut på en gång!

Sen hur mycket ska barnen hjälpa till hemma? Mina barn har en varsin diskdag. Då plockar man ur och i diskmaskinen och diskar grytor och formar för hand. De har också andra uppgifter ca 4 i veckan som ska göras. Exempel vika tvätt, tvätta, dammsuga, städa toalätten eller ta kattlådorna. Vi hjälps åt för att få tid till roliga saker. Om disken är klar när jag kommer från jobbet kan vi äta en hel timma tidigare än annars och får massa tid till att prata och skratta. Vi är ju en familj och vi hjälps åt.

Sen har barnen stort eget ansvar för sina saker och det som de ska göra. De kan be mig om hjälp och råd för att nå sitt mål och jag ställer alltid upp och hjälper men jag kommer sällan med hela lösningen åt dem. Ex så om Louise kommer på att hon ska åka till en kompis i stan så får hon kolla upp busstider kanske gå till OK och fylla på busskortet innan och se till att hon har allt klart. Frågar hon sen om jag kan skjutsa henne till OK så gör jag ju det om jag kan men hon får fixa ordning allt själv. Jag packar inte ner frukt åt Linnéa, jag köper hem men får hon inte med sig den till skolan blir hon utan. Det är ju en avvägning vad det klarar själva och Gustav hände det ju att jag klädde när han gick i trean bara för att han var så trött.

Så ja jag skämmer bort mina barn men jag curlar dem inte!

Hur ska barn som aldrig behöver göra något kunna bli rustade för livet. Hur ska de kunna fixa saker åt sig själva om de fått allt serverat. Om de aldrig behöver ställa undan tallriken eller diska den, tror jag det kommer bli jobbigt i livet när de upptäcker att den står kvar när de kommer hem från jobbet eller ännu värre om de förväntar sig att deras partner ska göra det mamma/pappa alltid gjorde! 

Så över till något annat. Jag och blommor är ingen riktigt bra kombo faktiskt. Jag kan i princip döda vilken blomma som helst på ganska kort tid och sen när de är döda så kastar jag dem inte på en gång utan liken får stå kvar i fönstret. Min man tröttnade på det och köpte två nya blommor till köksfönstret. De är så fina och jag ska göra vad jag kan för att hålla liv i dem. 

Jag har klarat 2 veckor nu så idag när han kommer hem min man kommer han bli imponerad. Även basilikan som hon för två veckor sen lever. 

Igår skulle jag hämta upp min mamma för vi skulle ha en mamma och Pillan dag i Karlstad. Precis lika mycket som mina barn tycker om att få en heldag med sin mamma så gillar jag också det. 

Fast den hade ju kunnat starta lite bättre. Pratade med Micke i telefon och var i egna tankar när jag får syn på polismannen med radarn mitt i vägen precis utanför mitt jobb. Jag kollade snabbt på hastighetsmätaren och såg att det gick för fort men tack och lov inte jätte fort. 

Det finns inget försvar till att man kör för fort och som jag skrev på FB när jag delade den här bilden är ju att även om det är jävligt surt med 2000 kr i böter så kan det ju i trafiken hända väldigt mycket mer allvarliga saker så att man istället hade hoppats att man "bara" fått 2000kr i böter. Där emot blir jag galen på att en del tycks tro att en fortkörning inte skulle kunna hända dem. Jo om du kör bil väldigt sällan men kör du som jag 3000 mil på år så kommer du någon gång under dessa mil vara lite okoncentrerad och råka köra för fort. Du kommer någon gång vara ouppmärksam och missa en 30 skylt eller en 70 skylt lik väll som du någon gång kommer att köra 90 km/h fast det är 110 för att du aldrig såg skylten. Det är mänskligt att fela. 

Det pinsamma i det hela är både att kört för fort och att jag blev stoppat precis utanför jobbet. Det bildades en liten publik utanför, jag borde kanske tagit betalt för underhållningen så kanske jag fått ihop till mina böter. 

Resten av dagen blev väldigt trevlig ihop med mamma. Dock blev det väldigt mycket mindre shopping än planerat, jag hade ju plötsligt fått lite oförutsedda utgifter. Mamma bjöd mig på mat och det är så härligt att få prata ostört så länge. 

Jag avslutade kvällen med ett 500 pass för ben, så idag har jag lite träningsvärk igen. Idag är det armar som gäller men nu ska jag fylla på kaffet och ge mig ann den heders värda uppgiften: laga Linnéa käraste mjukisdjur Lejon, han är 8 år gammal och håller nästan inte ihop längre. Han ska få lite ny stoppning och ny päls här och där. Linnéa har tagit tag i detta helt själv. Hon diskuterade med mormor och fick stoppning, pälsen ska bättras på men hans trasiga ögon måste vara som de är!