10 åring, 10 års present, och solglasögon

Igår var det ingen vanlig dag, igår var det Linnéas 10 års dag!

Frukost på sängen fick hon. Sen har man lyckats skämt bort sina barn så mycket att de inte ens vet vad det önskar sig i födelsedagspresent. Hon fick ett Minecraftkonto för det kom Gustav på att vi kunde ge henne. Sen funderade jag hela förmiddagen vad jag skulle köpa åt henne när jag skulle in till stan. 

Det blev en två timmar lång promenad, vilket verkligen är vardagslyx att ha tid med tycker jag. Solen sken och det var underbart ute och när jag kom hem hade jag kommit på detta med present. 

Hon fick helt enkelt en shoppingdag. Hon fick köpa vad hon ville så det blev en jeansväst, en T-shirt, Pocky i alla möjliga smaker, rosa hårfärg, ett mjukis djur och en monster high docka. När vi kom hem fixade jag maten som hon beställt och valet den här gången blev fläskpannkaka   

Jag hämtade också mina nya glasögon när jag ändå var i stan igår. Jag har den här gången kostat på mig solglasögon med samma styrka som på mina glasögon. Tror det är lite tantvarning på att ha det men jag ser ju inte längre utan glasögon eller det gör jag men det är jäkligt jobbigt. 

Lejon, 8 mil och Sabaton

Så här blev han efter makeowern lilla Lejon. Han var inte helt till belåtenhet för han var lite för hård men nu efter en vecka är han perfekt igen sa hon min lilla Linnéa Lillbus.

I fredags var det dags för systers och mitt långdistanspass innan vår stora utmaning på söndag i Fagersta 8,6 mil ska vi cykla då. 8 mil cyklade vi i fredags. De kräkregnade hela tiden och med 1,5 mil kvar var jag så blöt att det inte ens fanns en torr fläck att torka av regnet från glasögonen på. 

Men vi gjorde det! Sista biten var syster väldigt trött. Vi reagerar väldigt olika, jag får extra energi för att vi snart är hemma och hon blir bara tröttare och tröttare. Jag försökte muntra upp henne genom att prata med henne. Hennes enda önskan var att jag skulle vara tyst men jag babblade på för jag fattade inte att hon inte orkade lyssa. Men orkar du prata meden du cyklar frågade en av chaufförerna på jobbet när syster berättade om vår träningsrunda. 
- Ja herre gud, den där pratade konstant i 8 mil. svarade syster :)
Ja ja jag vet att jag är bra på att prata och vet ju vem Linnéa ärvt talats gåva från i alla fall :)

Helgen som gick var jobbhelg

Morgon fika på Coopan innan vi drog i gång lördagen och lite tid att diskutera träningsvärk som vi hade efter åtta-milaren.

Lördagkväll var Micke jag och våra stora barn till Karlstad på konsert.

Men inte heller där klarade vi oss helt från regnet, jag tröstade mig dock med att jag inte behövde cykla i alla fall. Grejen var den att vi hade tagit med oss paraplyer och det fick man inte ta med sig in så regnkläder hade varit ett smartare val. Nu vet vi det till nästa gång!

Amaranthe var först ut det var dem som Lollo var där för att se
D.A.D spelade sen och det var de som Micke och jag vill se mest
Sabaton spelade sist, Micke och jag har sett dem live en gång förut. De var förband när vi var på Maiden förra året. 

Sabaton är ett väldigt bra liveband måste jag säga. 

Barnen var nöjda och vi var nöjda med kvällen. Det blev inte så jätte sent men man är ju ändå seg när man ska upp på morgonen efter en kväll ute även om man inte druckit något. Jag vet inte kanske man börjar bli gammal?

Curling, eget ansvar och fortkörningsböter

Nu är skolan igång. Alla barnen tror jag tycker det var både rolig och skönt att komma tillbaka i skolan. 

Louise var nervös men verkar väldigt positiv över sitt gymnasieval. 

Andra dagen försov hon sig min Lollo. De som känner Lollo vet att hon är perfektionist. Hon gör allt till 100% och kan hon inte det så gör hon det inte alls. Hon och jag diskuterade spanskan som hon är jätte duktig på men valt att inte fortsätta med på gymnasiet. Jag tycker det är synd och säger att du kan ju börja läsa och hoppa av sen om det blir för jobbigt för det går ju inte att ångra sig och hoppa på sen. Men så funkar det inte i min Lollos hjärna man kan inte hoppa av då kör man på max och inte misslyckas. Hur som helst hade hon ställt sin klocka men glömt sätta på larmet. Så på tisdagmorgon hade jag en lätt hysterisk tjej här. 

Jag är den sortens mamma som inte sopar efter mina barn. Jag har alltid haft inställningen att de ska ta eget ansvar. Jag vet många många mammor som packar gympakläder för att det skulle vara så förargligt om barnen inte hade med det. Ja för barnet ja men för mig nej. Självklart får man skapa alla förutsättningar för barnen. Det finns en tydlig tavla i hallen eller någon annanstans där det står uppskrivet vilka dagar det är gympa. Handdukar ska finnas och kläderna ska finnas i lådan för gympakläder så det är lätt att packa. Glömmer de ändå så är det inte mitt fel då får de gå hem och hämta på rasen eller stå över. Kommer Lollo missa bussen någon mer gång kommer hon få komma för sent men jag kände att första dagen med riktiga lektioner kunde hon ju få slippa det pinsamma med att vara försenad så hon fick skjuts till skolan. En sak kan ja nog lova och det är att hon aldrig kommer missa att ställa larmet igen. 

Curlar du och skämmer bort dina barn?

Just detta med att skämma bort och curla sina barn diskuteras det ju ganska mycket om nu för tiden. Jag vet att jag skämmer bort mina barn. De får i princip allt de vill ha och det är skrämmande när Linnéa som nu fyller 10 år inte ens vet vad hon önskar sig i present och detta vet jag att jag inte är ensam om. Varför gör vi då så här? Jo för att vi kan och har råd med det. Jag vill skämma bort dem faktiskt. Så länge de inte är otacksamma för då vore det slut på en gång!

Sen hur mycket ska barnen hjälpa till hemma? Mina barn har en varsin diskdag. Då plockar man ur och i diskmaskinen och diskar grytor och formar för hand. De har också andra uppgifter ca 4 i veckan som ska göras. Exempel vika tvätt, tvätta, dammsuga, städa toalätten eller ta kattlådorna. Vi hjälps åt för att få tid till roliga saker. Om disken är klar när jag kommer från jobbet kan vi äta en hel timma tidigare än annars och får massa tid till att prata och skratta. Vi är ju en familj och vi hjälps åt.

Sen har barnen stort eget ansvar för sina saker och det som de ska göra. De kan be mig om hjälp och råd för att nå sitt mål och jag ställer alltid upp och hjälper men jag kommer sällan med hela lösningen åt dem. Ex så om Louise kommer på att hon ska åka till en kompis i stan så får hon kolla upp busstider kanske gå till OK och fylla på busskortet innan och se till att hon har allt klart. Frågar hon sen om jag kan skjutsa henne till OK så gör jag ju det om jag kan men hon får fixa ordning allt själv. Jag packar inte ner frukt åt Linnéa, jag köper hem men får hon inte med sig den till skolan blir hon utan. Det är ju en avvägning vad det klarar själva och Gustav hände det ju att jag klädde när han gick i trean bara för att han var så trött.

Så ja jag skämmer bort mina barn men jag curlar dem inte!

Hur ska barn som aldrig behöver göra något kunna bli rustade för livet. Hur ska de kunna fixa saker åt sig själva om de fått allt serverat. Om de aldrig behöver ställa undan tallriken eller diska den, tror jag det kommer bli jobbigt i livet när de upptäcker att den står kvar när de kommer hem från jobbet eller ännu värre om de förväntar sig att deras partner ska göra det mamma/pappa alltid gjorde! 

Så över till något annat. Jag och blommor är ingen riktigt bra kombo faktiskt. Jag kan i princip döda vilken blomma som helst på ganska kort tid och sen när de är döda så kastar jag dem inte på en gång utan liken får stå kvar i fönstret. Min man tröttnade på det och köpte två nya blommor till köksfönstret. De är så fina och jag ska göra vad jag kan för att hålla liv i dem. 

Jag har klarat 2 veckor nu så idag när han kommer hem min man kommer han bli imponerad. Även basilikan som hon för två veckor sen lever. 

Igår skulle jag hämta upp min mamma för vi skulle ha en mamma och Pillan dag i Karlstad. Precis lika mycket som mina barn tycker om att få en heldag med sin mamma så gillar jag också det. 

Fast den hade ju kunnat starta lite bättre. Pratade med Micke i telefon och var i egna tankar när jag får syn på polismannen med radarn mitt i vägen precis utanför mitt jobb. Jag kollade snabbt på hastighetsmätaren och såg att det gick för fort men tack och lov inte jätte fort. 

Det finns inget försvar till att man kör för fort och som jag skrev på FB när jag delade den här bilden är ju att även om det är jävligt surt med 2000 kr i böter så kan det ju i trafiken hända väldigt mycket mer allvarliga saker så att man istället hade hoppats att man "bara" fått 2000kr i böter. Där emot blir jag galen på att en del tycks tro att en fortkörning inte skulle kunna hända dem. Jo om du kör bil väldigt sällan men kör du som jag 3000 mil på år så kommer du någon gång under dessa mil vara lite okoncentrerad och råka köra för fort. Du kommer någon gång vara ouppmärksam och missa en 30 skylt eller en 70 skylt lik väll som du någon gång kommer att köra 90 km/h fast det är 110 för att du aldrig såg skylten. Det är mänskligt att fela. 

Det pinsamma i det hela är både att kört för fort och att jag blev stoppat precis utanför jobbet. Det bildades en liten publik utanför, jag borde kanske tagit betalt för underhållningen så kanske jag fått ihop till mina böter. 

Resten av dagen blev väldigt trevlig ihop med mamma. Dock blev det väldigt mycket mindre shopping än planerat, jag hade ju plötsligt fått lite oförutsedda utgifter. Mamma bjöd mig på mat och det är så härligt att få prata ostört så länge. 

Jag avslutade kvällen med ett 500 pass för ben, så idag har jag lite träningsvärk igen. Idag är det armar som gäller men nu ska jag fylla på kaffet och ge mig ann den heders värda uppgiften: laga Linnéa käraste mjukisdjur Lejon, han är 8 år gammal och håller nästan inte ihop längre. Han ska få lite ny stoppning och ny päls här och där. Linnéa har tagit tag i detta helt själv. Hon diskuterade med mormor och fick stoppning, pälsen ska bättras på men hans trasiga ögon måste vara som de är! 

Mongoliskt frosseri, kräftor och svampar

I fredags bjöd Micke sin familj på Mongoliskbuffé

Det var barnen belöning för att de vikt in all tvätt.

Fast innan matfrosseriet så var jag ute och gick/sprang.

Det går tyvärr inte så bra med min löpning. Jag har ont, benen vill inte som jag vill. Jag vet att jag kanske kör för hårt för att jag hade ju faktiskt promenerat 3.5 mil under veckan och kört två 500 pass benstyrka och cyklat 2 mil så jag vet att mina stackars ben kanske behöver vila... men jag hade vilat en dag och tyckte det räckte. Nöjd ändå sprang ju i alla fall 4 av de 8 km.

I lördags åkte jag och trollen till stan och köpte allt som saknades inför skolstarten. Jag och Lollo var på synundersöktning och det blev inte en billig historia för mig. Jag har ett knepig fel på ögonen. Jag har trög lins vilket gör att jag inte har någon skärpa om jag flyttar blicken på olika avstånd. Det kan ta upp till en minut innan jag ser klart efter att ha fokuserat vid datorn och sen ska se på långt håll. Detta gör att jag känner mig yr och blir åksjuk i bil. Det hjälper inte att jag kör själv om vägen är dålig.



Barnen fick jeans, gympaskor och mamman fyndade nya arbetsskor nedsatta till halva prisen!

På kvällen åkte jag och min man ut på äventyr, det var otroligt vackert på sjön. 

När mörkret föll satt vi ut burar och åtelstickor.  Det var ganska så mörkt när vi skulle syna burarna och jag kan här med konstatera att jag förmodligen är den sjösjukaste människa på jorden. Jag såg bara konturer av land och lite ljus från hus längre bort och sen kräktes jag. Det var det hemskt. 
Det blev inte så många kräftor men alltid något i alla fall.  


Söndagen trotsade vi regnet jag och min man och letade svamp. Det fanns mer svampar i skogen än det fanns kräftor i sjön om man säger så.  

Jag äter varken svamp eller kräftor men resten av min familj gör. Linnéa lillbus var väldigt glad för att få kantarellmackor till kvällsmat. 

Söndag var också sista dagen på sommarlovet och förberedelserna inför skolstarten höll på in långt på kvällen. Jag färgade Louise hår svart och Louise färgade Linnéas toppar rosa. 

Världens sötaste eller hur?

Sömn, trötta ben och massa tvätt

Förut när jag bloggade skrev jag väldigt mycket om min barn. I takt med att det blivit äldre är det av respekt till dem jag inte längre skriver så mycket om deras funktionshinder. Fast jag vet att det är precis det man önskar läsa om man själv har ett barn med funktionshinder. Min Gustav har diagnosen Asperger/ADD efter han fick sin diagnos har det kommit förslag om att ADD inte ska vara en diagnos utan allt ska vara ADHD men han är hur som helst INTE hyperaktiv han har tvärt om han är min egen lilla Zombie. Trött som få. 

Sommarlov är underbart tycker Gustav precis som alla andra barn. Han är en stor kille nu, han börjar faktiskt sexan till hösten och då får man bestämma lite mer över sig själv än man fick när man var yngre. Jag som ser sommarlovet på annat sätt än Gustav kan säga att sommarlovet är en katastrof för honom. Tyvärr är jag för snäll och låter honom få njuta av sin sommar fast jag vet att det kommer surt sen. Hans sov rytmen går åt skogen på en gång. Redan veckan efter midsommar var vi helt ur balans. Ja det är så illa att han somnar vid 5 tiden på morgonen vissa nätter. Detta mår jag fruktansvärt dåligt över. Hur ska jag göra? Jag måste sova för jag har ett jobba att sköta. Jag kan inte kolla om han går upp efter att jag sagt att han ska sova. Nu har jag dragit upp honom tidigt några dagar för att förbereda honom på att skolan snart börjar. Detta är jobbigt som tusan.  

Han provar lite meditation för att komma till ro och han tyckte det var skönt.

Lite över milen gick vi Lizette och jag. Vi hann med att prata en massa på den promenaden. 

Vi fick både sol och regn.

I onsdag började jag lite senare och startade då dagen med en cykeltur. Det var länge sen och benen var jätte trötta efter min och Lizettes promenad dagen före så jag fick verkligen slita och dess utom så regnade det på mig. 

Fast det positiva är att jag ändå utförde träningspasset. 

Även om benen var trötta så får jag en massa energi av att starta dagen med träning. 

Barnen fick mysfrukost innan jag åkte till jobbet. 

Medan jag var där tog mina troll hand om all ren tvätt

Håll med om att jag är sjukt duktiga barn! 

Träning, självkänsla och nya motton

Jag startade dagen med ett 500 pass för armar så just nu ömmar mina biceps lite måste jag säga jag har också hunnit få frukost i magen och ska strax ge mig av till min lilla Zätt för en härlig promenad i solen. Det kommer bli en braig dag :)

Jag har haft några jobbiga dagar nu. Jag har det ibland, med tiden har jag lärt mig att försöka acceptera att jag har perioder då jag är låg helt enkelt. De är helt naturlig och en del av livet och alla har dem men jag gillar dem inte. Jag hatar att känna mig låg och kan ändå tycket att det är svårt att acceptera det efter som det inte finns någon anledning. Det är lite där jag fastnar, jag försöker komma på VARFÖR jag är låg och börjar då att analyserar hela mitt liv och jag kan analysera ska ni veta. Jag blir så trött på mig själv att jag vill kräkas. 

Jag vet ju att dessa perioder släpper och redan nu mår jag bättre! Jag måste bara fokusera på rätt saker som vad som är viktigt för MIG.

Grejen är ju den att jag har världens bästa liv så jag fattar inte varför jag blir så där låg? 

I höst har jag massa roliga saker inplanerat. Det startar med detta. 

Detta blir med våra stora barn! 

I september åker vi till Zakyntos
I oktober åker Lollo och jag på tjejhelg till Göteborg med Kimberly och hennes mamma Minna. 

Hur skönt det än är med sommarlov längtar jag lite till höst och ordningen och vardagen! 

Förra veckan var Lousie och jag till Karlstad hon var på sin näst sista återkontroll på barndagvården. 
Alla blodprover var bra men det är så klart en ganska jobbigt känsla att kliva in där. 

Sushi lunch önskade sig fröken Larson Nordling efter besöket och det ska mamma inte nej till så klart. 

Någon kanske undrar hur det gick med mina 100 dagar strikt LCHF-utmaning? 
Det gick inte, jag klarade 22 dagar. Min kropp började säga ifrån redan efter 14 dagar men man är ju envis och tänker att det går över. Jag rekommenderar LCHF, men inte strikt. LCHF är en beprövad metod som är godkänd av socialstyrelsen. Skaldemans fakir och hans strikta LCHF är INTE godkända och kommer inte att bli heller! Jag fick diarré och kunde inte äta. Jag har aldrig haft problem med gallan men jag fick fruktansvärt ont, jag mådde bara sämre och sämre och efter 22 dagar gav jag upp eller det var min Sara som skällde på mig och tvingade i mig en bruk fiskbullar och de var de fösta kolhydraterna på tre veckor. På kvällen åt jag mer mjuk och fin mat och magen blev bra på ett par dagar. 

Så just nu orkar jag inte med en enda diet till. Jag planerar att leva med mina övervikts kilon träna, äta och vara nöjd som det är och till och med kosta på mig en godisbit ibland! För det är verkligen så jag orkar inte längre halvsvält tills man är hungrig så man hetsäter något.... det låter inte så friskt i mina öron så nu skiter jag i detta och lägger ner. 

Äta för att träna inte tvärt om får bli mitt nya motto! 

15 km promenad här om dagen, då kändes det i låren vill jag lova. 

Jag har också tänkt över min träning. Jag ska minska antal pass högintensiv träning och öka på de medel intensiva.  
Jag tränar ju för livet inte för att bli elitidrottare för det kommer jag ju ändå inte kunna bli! 

Stenar, skogspromenad och bröllopsdag

Då var det slut på semestern även för mig. Igår körde jag ett långpass på Coopan men man ska mjukstarta efter semestern tycker jag så nu är jag ledig i tre dagar. 

Sista semester veckan bjöd också på fint väder, för är det något jag inte kan gnälla på så är det mitt semester väder. Hur underbart som helst eller kanske lite för varmt till och med i alla fall på nätterna. 

Förutom en tur till Norge så blev det ett besök i Långban tillsammans med min faster Gun och hennes man. Är man intresserad av stenar och mineraler så rekommenderar jag verkligen att besöka Långban som är ett av världens mineralrikaste områden. Det finns även en helt unik mineral där som fått namnet Långbannit :)

Fast det finns dock ett ställe som har en ännu större mineralsamling än Långban och det är Bergsskolan i Filipstad. Mineralsamlingen är inte öppen för allmänheten men ibland har de öppethus och då rekommenderar jag att du går dit om du inte varit där. 

Fast med lite fjäsk för en väninna som jobbar på skolan fick vi komma och kolla även på deras samling. Den är helt fantastisk! Vi hade helt enkelt en stenkul efter middag :)

Mina ben vill inte springa just nu, jag vet inte vad det är för fel. Jag får ont i smalbenen. 

Men promenader går bra. 6 km i skogen med Lollo här om kvällen. 

I fredags tog jag med mig barnen på en skogspromenad. Om jag ska vara ärlig så var det inte en enda en av dem som jublade över min idé men ibland skiter den här mamman i vad barnen tycker och de får följa med i alla fall. Det var inte jätte varmt så man orkade gå och belöningen för allt slit skulle bli god matsäck. 

Det var 4 hungriga barn som mumsade tunnbrödsrullar med skinkröra, pannkakor och annat gott.
 

Totalt var vi i skogen i 4 timmar. Är det aldrig slut på uppförsbackar var väll det enda gnället som var. Annars tyckte faktiskt även barnen när vi kom hem att vi hade haft en trevlig eftermiddag.

Den sista augusti skulle Magnus och jag varit gifta i 15 år

Nu blev inte livet som jag trodde den där dagen för 15 år sedan. Istället var jag till graven med en bukett blommor. Vita rosor och något blått precis som min brudbukett.