Svar, ups and downs och 12 strike på rad

Vet ni vad jag får mest frågor om när det gäller min träning? 

1. Hur har du tid?
2. Hur hittar man motivation?

Svar på fråga 1:
Även om man jobbar heltid, har barn, hus och hem så kan man träna om man vill. Men man måste prioritera det, annars finns det inte någon tid. Jag prioriterar att träna, jag prioriterar bort andra saker. Självklart är tiden ett problem om man vill träna men man kan faktiskt kolla vad man gör med sin tid. Jag kan tipsa dig om att göra en tidsdagbok över hur en dag ser ut i ditt liv. Det kan hjälpa dig att se vad du skulle kunna prioritera bort. Jag prioriterar bort att se på TV och att sitta vid datorn där har jag ännu mer tid att spara om jag vill träna mer. Jag prioriterar inte att ha ett skinande rent och nystädat hem alltid. När jag jobbar 9 -19 prioriterar bort träningen till förmån för något som känns viktigare. Tiden med mina barn och vila. 

Svar på fråga 2:
Den hittar man inte någonstans, den ligger inte under en sten i skogen som en skatt som du finner och sen blir du en träningsmänniska. Så här funkar det. Du bestämmer dig för att du är en träningsmänniska och så tränar du 3 gånger i veckan om det är vad du vill och sen kör du varesig du vill eller inte den dagen. Ibland är det kul och underbart, ibland är det INTE det. Men om du väntar på motivation kommer du förbli kvar i soffan framför TV:en för alltid. 

Med hjälp av pappas råd och lite annan cykelteknik låg jag sjukt bra till efter 2 mil på min vanliga runda i måndags.

Men med iskall motvind från norr de sista 13 km och det faktum att det är segt uppför nästan hela sista biten gjorde att jag inte tog mer än 2 minuter på min förra tid. Ja ja ny chans nästa gång!!

Jag verkligen njuter av mina ledighet. Nu var jag i och för sig in och jobbade 1½ timma igår men det var bara roligt och självklart ställer man upp när det är kris.  

Våren är väll helt underbar igår satt jag på trappen i solen och drack kaffe. Njuta av livet här och nu för att fylla på med energi när man är låg och låg var jag igår.  

Jag har ju mina ups and downs och de har jag förstått att jag får leva med. Jag är sån helt enkelt, det är förmodligen lättare att acceptera det än att försöka göra något åt det. Även om jag försöker hitta olika vägar för att ta det med mer ro. En sak som verkligen hjälper är att sänka kravet på sig själv de låga dagarna. Försöka att vara extra snäll mot mig själv och inte så jävla kritisk och hård som annars. Jag tänker lite så att man har en energitank i kroppen och när man är nere är energin låg så då ska man inte köra på utan man ska försöka göra sånt som ger energi och inte tar. Som att sitta i solen och dricka kaffe. 

Jag tog också en cykeltur med Lillbus bak på, vad skulle kunna ge mer än det liksom? Vi hämtade påskris också, hon har en sån fantastisk personlighet den här tjejen. Hon har sån energi och så mycket skratt att man blir varm i hela hjärtat. 

Den här vackra buketten plockade hon åt mig också

Det är ju självklart så att man inte alltid är på topp. Även om jag älskar våren så är det något med ljuset så här års. Det är minnet av Magnus så klart. 
Ju närmre årsdagen vi kommer ju mer kommer allt tillbaka. 

Han finns med oss alltid! Jag har kommit långt i sorgen och acceptansen men än idag kan det komma över mig. Va fan var det som hände, hur kunde det bli som det blev och såklart varför blev det så här. Jag har skapade ett bra liv till mig och mina barn. Jag är lycklig och har det bra. Har världens finaste man som älskar mig och mina barn som sina egna. Jag tycker jag förtjänar att ha det bra efter allt som varit jobbigt. Jag vet att Magnus inte planerade att försvinna ur våra liv, det var en olycka men ändå kommer frågan VARFÖR. Jag vet att man inte kan svara på det. Att det kanske inte fanns någon menig med det eller så fanns det en högre mening som jag som liten människa aldrig kommer kunna se eller förstå. 

Jag kan till och med säga att jag har ett bättre liv idag hur hemskt det än må låta. Fast jag önskade mig inget nytt liv innan. Jag var nöjd med det jag hade och var lycklig även då. Fast att jag idag har ett bättre liv är inget jag har fått!! Utan det är ju något jag skapat genom hårt arbete och målmedvetenhet. 

Jag skulle skapa ett bra liv för mina barn, de skulle ha det absolut bästa. Det enda de skulle känna att de saknat i livet är sin pappa. Men de skulle ha allt annat, trygghet, kärlek, omsorg, stöd, skratt och glädje. De har jag lyckats ge dem. 

Jag lever att vanligt liv och ingen som ser mig kan se min sorg. En del kanske tror jag har glömt. "Hon skapade sig ett nytt liv så snabbt" Ja det gjorde jag och med fyra små barn så fortsätter livet. Jag kunde inte sluta leva. Jag hade ju 4 barn som var små och som hade hela sin uppväxt framför sig. Det är någon som sagt att jag verkade ta de så lätt att jag miste min man. Det kan den personen i så fall få tro. För detta är inte lätt, har aldrig varit och kommer alltid att finnas med mig. Det har gjort mig till den jag är och det smärtar än och för alltid. Jag hade inget val! Ingen frågade mig vad jag ville. Louise fick cancer och Magnus dog. Det är inga val jag gjort i livet utan mitt liv blev så. Det jag valde var att göra det bästa av det jag hade kvar. 

Du är så stark Pillan och ja det är jag nog men åter igen har jag inte haft något val. Barnen och famijen först nu och alltid inget annat är viktigt i mitt liv. 

Nog om det nu.  

Ser ni vad detta är?

Ja precis en 300 serie i bowling, 12 strike på rad, det högsta poäng man kan få. Nej det är inte jag som lyckats med detta utan min kära make. Behöver jag säga att jag är stolt över honom? Mycket bra gjort, efter 11 strike behöver man nerver av stål för att sätta den 12:e. Jag vet inte hur många serier jag sett under de år Micke och jag varit tillsammans med 11 strike men sen får man inte till det 12:e. Sjukt bra gjort älskling!!