Det hjälper henne också med koncentrationen. Nu dricker inte Linnéa kaffe varje dag så det kanske är därför hon får den effekten när hon tillför kroppen koffein. Bra/dåligt? Vet inte?
Att ha ett barn som har ADHD är påfrestande på många sätt och jag lider ständigt av dåligt samvete. Jag skäller på Linnéa mest hela tiden tyckte jag, fast jag vet att det inte är så.
När femte tallriken den här månaden åker i golvet för att hon inte har koll på den när hon går blir jag irriterad. Jag vet att hon inte kan rå för detta och jag minns tydligt känslan av oduglighet som jag själv hade som liten när jag hade sönder något. Jag minns så väll hur jag försökte vara som alla andra. Hur jag liksom gång på gång rätade in min i ledet men passade inte in där. Jag hade ett eget led. Jag försöker att påminna Linnéa innan hon gör saker. Titta på talliken hela tiden nu Linnéa och då också säga det utan förmaningsröst utan bara tala om för henne hur hon ska göra. Det är lång tid kvar innan vi kommer till NP-enheten för utredning men under tiden får hon i alla fall stöd i skolan. Jag har förstått att det inte är så på alla skolor. Ingen diagnos=inga resurser och då kan ju tiden man väntar kännas väldigt lång är väldigt tacksam att barnen går i en så bra skola som utgår från barnets behov och inte diagnos!
Idag är det 20 år sen jag träffade Magnus.
Oj vad ung jag var då :)
Det går inte en enda dag utan att jag tänker på honom. Han är med mig när jag springer och hejar på mig och jag ser honom i barnen. Ibland blir jag väldigt ledsen och sorgen kan komma över mig totalt. Fast för det mesta är det med ett leende på läpparna jag minns honom. Han har gett mig det finaste och värdefullaste jag har, barnen och i våra hjärtan kommer han alltid att finnas!
Idag ska jag träna, men vet vad riktigt. Jag har världens träningsvärk efter styrketräningen i måndags. Jag har lite ont i min höft och mitt ben och det är nog lite för kallt för att cykla. Jag ska bara skriva klart så ska jag ta tag i detta stavgång kanske? Vi får se.
För min del har det jobbigaste med att träna på gymmet varit att våga gå dit. För jag kan ju inget och är ju så svag och förmodligen tjockast också. Jag får ta ett djupt andetag innan jag kliver in genom dörren och ser att det är massa folk där. Tanken på att vända redan innan jag klivit in har faktiskt kommit. Men så har jag tänkt på mina mål. Ska de här människorna som är där på gymmet hindra mig från att nå dit jag vill? Förra gången var jag till och med så modig så jag frågade muskelknutten som körde marklyft före mig om han ville kolla en gång om jag gjorde rätt. Jag fick en hel lektion i marklyft som bonus för att jag vågade fråga och så massa pepp: bra, kör på och starkt jobbat! Träning har gett mig så mycket självkänsla och självförtroende så jag känner inte ens igen mig själv ibland. Jag har verkligen förändrat mitt liv! Jag är samma Pillan som alltid men jag är mer den Pillan jag vill vara nu och jag tycker väldigt mycket mer om mig själv eller man skulle kunna säga att jag lärt mig tycka om mina brister och mina fel.
Idag har jag beställt den här fina till mig själv, lite belöning för att slit med träningen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar