Oxveckor, familjen samlad och den första egna lägenheten

Min mamma brukar kalla den här perioden som vi är i nu, för höstens Oxveckor. Jag tror det är ett gammat uttryck för perioder som saknar extra lediga helger. Ja och det gör verkligen den här tiden man jobbar, jobbar och jobbar. Sen blir det mörkare och mörkare också. Jag brukar också tycka att allt liksom lugnar ner sig på hösten. Man har inte så mycket planerat men den här hösten vet jag inte vad det blivit för jag är nästan uppbokad hela tiden. Tiden den bara rullar på och jag vet inte heller när jag senast hade så här mycket på jobbet. I början av veckan hade jag utbildning för våra nya enhetschefer. Att utbilda är nog bland det roligast arbetsuppgiften jag har. Näst efter att leta systemfel 🙈 Det är tur att någon gillar att göra det säger mina kollegor. Jag kan verkligen nörda ner mig och jag ger mig inte förrän jag hittat felet. Jag tror att jag har min ADHD att tacka för att jag kan envist fokusera på något så länge.   

Gustav hämtade nycklarna till sin lägenhet under veckan. På fredagkväll fick jag hem hela min stora familj. Det är fördelen med att de inte bor hemma längre. Den lyckokänslan som jag känner när jag har alla hemma. När mina så barnbarn klättrar i mitt knä. När alla är samlade är svår att beskriva. När det en gång i tiden var vardag att ha alla hemma kändes det ju inte så här. Ren och skär lycka 😍

Sen kom då dagen då vi skulle hjälpa Gustavs att flytta. Det blev väldigt fint i hans nya lägenhet men det har varit så jobbigt. Jag har gråtit 😭 det var ingen som sa att det skulle kännas så här mycket. Fast det är lite bättre nu när han väl flyttat än innan det väl blev av. Kanske för att jag nu måste anpassa mig. Jag försöker faktiskt fokusera på att Gustav är lycklig och på att jag ska få göra om i hans rum hemma och jag älskar att inreda. Det var ju också det som var den stora grejen när man själv flyttade hemifrån. Kommer ni ihåg känslan? Det här är mitt hem och här är det jag som bestämmer? Jag kommer verkligen ihåg den. Det var så härligt, fast jag minns att jag första natten ändå var lite ledsen över att jag faktiskt var vuxen nu. (Jag inser att jag egentligen aldrig gillat förändringar 🙈) Fast mest av allt njöt jag över att få skapa mig ett eget hem.