21 åring, sista husvagnsturen och tiden med en 4 åring med cancer i blodet

Den 26 oktober 2002 föddes Gustav. Det kom lite snö på natten och fram till jag fick Gustav hade det alltid varit lite snö på backen när jag fött mina barn. I januari april och 26 oktober. När Linnéa sen föddes i slutet av augusti 2004 var det inte snö på backen. Han fyller alltså 21 år idag han kommer hem om något timma. Han har fått bestämma mat och jag ska göra efterrätt. Så som det ska vara när någon fyller år. För första gången i hans liv har det också varit lätt att hitta på en födelsedagspresent. Det blev en mikrovågsugn, som jag tror han kommer ha stor nytta av i sitt enmans hushåll.

I helgen åkte vi ut på sista turen med husvagnen. Då var det också snö på backen när vi vaknade. Det är inget fel på värmen i husvagnen för det var faktiskt näst in till för varmt ett tag där på natten. Nu har vagnen inställ för i år. Summerar vi året blev bara 5 turer i år och egentligen är det ju inte ekonomiskt försvarbart att han husvagn när man inte är ute mer. Fast jag kan inte tänker mig att vara utan den faktiskt. Jag kände det nu när vi var på sista turen. Vi är dock inne på att byta vagn till en med en annan planlösning men vi får se. Vi spanar men vi sitter inte i sjön precis så vi kan ha tålamod.

Att Gustav flyttade förde som jag skriv om innan med sig att tre rum på övervåningen behövde fixas till. Jag är inte helt klar för jag vill verkligen kolla tänka igenom hur jag vill ha det men jag har flyttat gardinstängerna så att det blev gardin hela vägen och det blev jag väldigt nöjd med.

Ja den 26 oktober 2002 kommer för alltid vara den bästa och den värsta dagen i mitt liv. För det var dagen jag inte bara blev mamma för tredje gången utan några timmar senare samma dag även mamma till en fyra åring med cancer i blodet.

Bilden är tagen på barnavdelningen på CSK där Louise blev inlagd.

Vilken kämpe hon var och är!! Hon genomgick en 2,5 år lång cellgiftsbehandling.

Läkaren på barnsjukhuset i Göteborg sa: De blir starka de här barnen. Ja det är sant det blir det för att de måste. Jag ville inte, varför skulle min Louise behöva vara så stark? 

Det var många sjukhusbesök och lekterapin var en plats vi kunde gå till för att fördriva tiden under alla många och långa behandlingar. Jag säger att detta var den tuffaste tiden i mitt liv. Så undrar många om det inte var ett större trauma när Magnus gick bort. Det går egentligen inte att jämföra trauman på det sättet. Den stora skillnaden var att i Magnus bortgång fanns ingen oro. Det värsta hade redan hänt och man stod inför ett faktum. När Louise var sjuk var jag orolig hela tiden. Att hon skulle få en infektion, att skulle få feber, att hon skulle få vattkoppor, att hon skulle bli sjuk igen om hon blev friskt, att hon inte skulle svara på behandlingen och att vi skulle mista henne. De åren med den oron har på något sätt gnagt hål i mig. Jag blir aldrig den jag var innan. 

Louise blev frisk är 25 år idag och nästan alla barn med Akut Lymfatiskt Leukemi blir det. Tack vare forskning men tyvärr blir inte alla barn friska så mer forskning behövs. Vill du göra en insatts kan du 

💖 Skänka pengar till barncancerfonden

💖 Skänka pengar till din lokala barncancer förening. (pengarna går till aktiviteter och uppmuntran för de sjuka barnen under sjukhusvistelser bland annat)

💖 Lämna blod

💖 Anmäl dig till Tobiasregistret

Derssingroom, kattkalas och inihelvete för mycket parfym

Nu har jag precis avslutat en väldigt intensiv arbetsvecka. Jag kommer somna ovaggade ikväll och frågan är om jag kommer orka hålla mig vaken och se vem som åker ut på Idol. 

För att försöka fokusera på något positivt och inte på att det bliv supertomt hemma efter att Gustav flyttat. Så började jag tapetsera om i Gustavs före detta rum redan i lördag. Det ska bli ett dressingroom till mig. Väldigt lyxigt att ha ett sånt och kanske också ganska onödigt om det inte vore för att man har en massa rum över som man behöver fylla med något. Linnéa hjälpte mig lite med tapetseringen, precis som jag hjälpte min mamma en gång i tiden. Jag är så oerhört tacksam att jag kan såna där saker. Min Micke är också en väldigt händig man. Jag pratade med en bekant som precis fått en faktura tapetsering och målning i ett rum hemma och skulle vi haft hjälp hade det inte blivit tapetserat på många ställen för herregud vad sånt är dyrt om man ska anlita någon som gör det åt en. 

Jag hörde en utländskperson på TikTok som tyckte att vi Svenskar var så konstiga som firade mat. Först tänkte jag va det gör vi väll inte.. men så kom jag på att det flesta av oss firar semeldagen, våffeldagen och kanelbullensdag har ju också fått ett uppsving de senaste åren. Vet ni vad det är den 19 oktober? Jo då är det Gin och Tonic dagen 🤣 Jag trodde Micke skojade när han kom in med en GT till mig och sa att vi skulle fira den dagen. Jag var tvungen att kolla upp det och det stämde så i år har vi alltså också firat den dagen😂 

Det har varit fullt upp den här veckan. Jag har varit barnvakt till små skruttarna. I helgen när jag träffade Ellie skojade jag med henne om att vi skulle ha kalas den dagen de kom för att Lillis fyllde 14 år. Jag brukar inte fira katten 🙈 men Ellie tog mig på orden och hade sagt till sina kompisar att hon skulle till mormor på kattkalas. Så det var bara för mormor att fixa tårta och ha kattkalas. Föremålet för firande höll sig dock väldigt långt borta. Hon är inte och har aldrig varit av den sociala sortens katt. Det fick bli picknik med saft och tårta på vardagsrumsgolvet och sen legobyggande till deras fader slutade jobbet. 

Lollo och jag har kommit på en jättetrevlig grej. Vi åker halva vägen var och möts upp och äter kvällsbuffé tillsammans. Supermysigt att få någon timma med henne 💖

Förutom det så har jag pysslat i mitt dressingroom hela veckan. Micke och Jesper bar upp min tunga gamla kökssoffa som jag bestämt att jag skulle ha i rummet. Jag blev jättenöjd. Nu är det bara två rum till som jag behöver fixa med på övervåningen innan jag kan landa efter Gustavs flytt

Ja så veckan har varit bra om man bortser från den "lilla" intendenten på jobbet i måndags. Jag är astmatiker och har varit den länge. För det mesta har jag inga bekymmer. Det är bara det att bägaren kan rinna över och då får jag ett anfall. Jag har varit sjuk och efter det så är jag extra känslig. I måndag kom jag till jobbet och någon trotts att vi har en parfymfri arbetsplats hade massor med parfym på sig. Jag började hosta men stängde in mig på mitt rum. Så fort jag gick ut i korridoren så började jag hosta och tillslut fick jag ett anfall. Jag fick lov att åka hem. Jag kunde inte vara kvar. Hur kan man ha så mycket parfym på sig att det luktar i en hel korridor? När jag inte är överkänslig kan jag själv ha parfym men då luktar det av mig och inte av hela korridoren. Jag hatar att vara den där gnällspiken men nu hade jag verkligen inget val jag fick be mina chefer skicka ut brev. Jag fattar ändå inte varför har man på sig så inihelvete mycket parfym? Jag har fortfarande besvär av det. För efter ett anfall tar det minst en vecka att bli återställd om jag medicinerar och de gör jag så klart nu.  

Oxveckor, familjen samlad och den första egna lägenheten

Min mamma brukar kalla den här perioden som vi är i nu, för höstens Oxveckor. Jag tror det är ett gammat uttryck för perioder som saknar extra lediga helger. Ja och det gör verkligen den här tiden man jobbar, jobbar och jobbar. Sen blir det mörkare och mörkare också. Jag brukar också tycka att allt liksom lugnar ner sig på hösten. Man har inte så mycket planerat men den här hösten vet jag inte vad det blivit för jag är nästan uppbokad hela tiden. Tiden den bara rullar på och jag vet inte heller när jag senast hade så här mycket på jobbet. I början av veckan hade jag utbildning för våra nya enhetschefer. Att utbilda är nog bland det roligast arbetsuppgiften jag har. Näst efter att leta systemfel 🙈 Det är tur att någon gillar att göra det säger mina kollegor. Jag kan verkligen nörda ner mig och jag ger mig inte förrän jag hittat felet. Jag tror att jag har min ADHD att tacka för att jag kan envist fokusera på något så länge.   

Gustav hämtade nycklarna till sin lägenhet under veckan. På fredagkväll fick jag hem hela min stora familj. Det är fördelen med att de inte bor hemma längre. Den lyckokänslan som jag känner när jag har alla hemma. När mina så barnbarn klättrar i mitt knä. När alla är samlade är svår att beskriva. När det en gång i tiden var vardag att ha alla hemma kändes det ju inte så här. Ren och skär lycka 😍

Sen kom då dagen då vi skulle hjälpa Gustavs att flytta. Det blev väldigt fint i hans nya lägenhet men det har varit så jobbigt. Jag har gråtit 😭 det var ingen som sa att det skulle kännas så här mycket. Fast det är lite bättre nu när han väl flyttat än innan det väl blev av. Kanske för att jag nu måste anpassa mig. Jag försöker faktiskt fokusera på att Gustav är lycklig och på att jag ska få göra om i hans rum hemma och jag älskar att inreda. Det var ju också det som var den stora grejen när man själv flyttade hemifrån. Kommer ni ihåg känslan? Det här är mitt hem och här är det jag som bestämmer? Jag kommer verkligen ihåg den. Det var så härligt, fast jag minns att jag första natten ändå var lite ledsen över att jag faktiskt var vuxen nu. (Jag inser att jag egentligen aldrig gillat förändringar 🙈) Fast mest av allt njöt jag över att få skapa mig ett eget hem. 

I-landsproblem , 98:or mammor och att lunchdejta

Jag gjorde en cheesecake med jul inspiration efter ett recept som jag hittade på Pinterest i igår. Den blev supergod och det är redan nu bestämt att det kommer bli efterrätten som serveras på julafton hos oss. Jag börjar inte få julkänslor än  utan det var mer att Cheesecaken såg så god ut.  Fast vi närmar oss faktiskt. Vi är redan inne oktober.

Julinspirerad Cheesecake

🟤 Pepparkakssmulor smulas och läggs i botten på en springform

🟤 En sats Cheesecake, ställ i frysen i 3 timmar  

🟤 En bruk Dulce de leche, späd med grädde till hanterlig konsistens och lägg uppepå kakan. 

🟤 Flingsalt och Lingon 

Nu ska jag skriva om mitt största I-landsproblem: att hitta en ny handväska. Min vardagsväska. Den jag har fram och tillbaka till jobbet. har jag haft i 10 år. Den gick sönder förra året men jag har haft den ändå, för jag har inte hittat någon ny som jag ville ha. Fast skam den som ger sig nu har jag äntligen köpt en ny som har alla krav jag hade svart, skinn, stor, ingen dragkedja upp till, innerfack på sidan, inget mittenfack i väskan, inte för långa handtag och inte för korta handtag 🙈 kan det vara alla kraven som gjort det svårt att hitta en ny tro? 

Som sagt vi är inne i oktober och det känns och märks att det är höst. Vi plockade upp de sista morötterna här om dagen och fick upp en liten familj som verkade gilla varandra. Jag blir ofta väldigt inspirerad att inreda och göra mysigt hemma när det blir höst. Jag älskar att få pyssla och greja hemma. 

Idag har vi varit med Gustav till IKEA. Det är inte klokt vad mycket saker men behöver när man ska flytta hemifrån. Nu har han dock varit lite smart och frågat både mig, sina syskon och mostrar. Om vi har något av det han behöver till övers och han fick tag i väldigt mycket. 

När jag fick Lollo 1998 så skaffade jag också min första egna dator. På den tiden fanns en sida som hete FöräldraKanalen. På den sidan fanns mail grupper med olika teman som man kunde bli medlem i. Jag gick med i en sån grupp för mammor som fick barn 1998. Vi var över 50 stycken från början och gud vad mycket vi skrivit under åren. Dessa mammor blev riktiga vänner och vi har följt varandra genom åren. De har betytt väldigt mycket för mig. Eftersom det är 25 år sen det var 1998 så firar vi alltså 25 år i år. Det gjorde vi genom att några av oss träffades för att spendera ett dygn tillsammans på Hotell i Nyköping. Det var verkligen jättetrevligt. Långt att åka för mig men det var det värt.  

På vägen hem stannade jag hos Lollo och åt lunch med henne 💖 

Apropå lunch så har jag bestämt mig för att jag ska ta mig från jobbet och luncha tillsammans med någon lite oftare. Förra veckan hade jag äran att få luncha med Sandra och Cina. Det tagit tag i det där med att jag känner mig lite ensam på jobbet ibland efter omorganisationen och min kollega placerades på en annan avdelning. Det är både ett behövligt avbrott i arbetet och det ger energi att träffa vänner, nära och kära. Jag kom liksom fram till att det är bara jag själv som kan försöka göra något åt min situation. Det är som det är på jobbet och både mina huvudansvarsområden på jobbet är ensam jobb. Så jag tycker själv att det här med att ha fler lunchdejter är en jättebra idé.