Hormoner, klimakteriet och 25 årig trollunge

Jag har verkligen funderat ett tag på vad som händer med mig. Livet går upp och ner och jag kan ha perioder när jag känner mig lite nere, för att sen ha perioder med massa energi. Jag har lärt mig att det är så det funkar efter att ha levt med mig själv i 46 år. Jag har också drabbats av depressioner tidigare i livet. Så jag tycker mig veta skillnaden på att vara nere och när man är sjuk. Så va fan är det som händer nu? Förlåt att jag svär men vad är det här? Sen en tid tillbaka känner jag verkligen inte igen mig själv. Jag har drabbats av en känslomässig bergochdalbana och det skiftar ganska snabbt. Jag kan gråta för vad som helst, sen bli arg som ett bi för inget och sen vilja göra revolt och förändra allt. Så kom jag på det... det är detta som är klimakteriet. Jag känner mig som en hormonell tonåring ibland. Nu har jag faktiskt läst på en del och när man vet vad det handlar om så känns det mycket lättare. Fast hela processen tar mellan 7 och 10 år 😭 när jag läste de ville jag gråta. Om du är där jag är i livet, så vill jag tipsa om

Klimakterierpodden


Jag fyllde alltså 46 år i december och min först födda trollunge fyllt precis 25 år. Så sa jag till Micke så där som man alltid säger och som är klyschornas klyscha: jag känner mig verkligen inte som 46 år. Vadå känner mig inte som 46 år, när bestämde jag mig hur det skulle kännas? Det är väll ett väldigt korkat uttryck.... För förmodligen var jag 15-16 år när jag bestämde hur en 46 åring var och skulle känna sig. Man var i alla fall mycket yngre när man bestämde det. Yngre och med väldigt mycket mindre erfarenhet av livet har det fått satt ett riktmärke på hur det är att vara 46 år. Det är väll precis så som jag känner nu, det känns att vara 46 år..... gud så dumt uttryck 🤪🙈 

Hur det än är och hur gammal eller ung men än känner sig så är det längesen jag själv var 25 år. Jag ansågs med mina 21 år, redan 1998 som en ung mamma. Fast det var inte jätteovanligt då. Det har förändrats mycket på 25 år. Det är mycket mindre vanligt idag. När jag var 25 år hade jag två barn och ett i magen. Innan jag hunnit fylla 28 år var jag fyrabarnsmamma. För min 25 åriga trollunge är ens tanken på ett barn långt borta. Precis som det är för de flesta 25 åringar.        

Minsta trollet har fyllt 18 år hon önskade sig pengar till en tatuering och det fick hon. Jag tycker den blev jättefin. Blir lite sugen på att fylla i den jag har på min fot för den har bleknat så i färgen. 

Jag bakade i helgen. Bakning är inte min grej riktigt, med min ADHD har köket alltid sett ut som ett katastrofområde efter att jag bakat. Det gör det inte längre för jag har med tiden och åren blivit jäkligt pedant av mig. (hur nu det gick till?) Fast bakning kräver tålamod även om jag inte stökar till längre och det är just tålamod som jag saknar 🙈 Fast jag över mig på att göra saker som kräver tålamod. Så det blev lite bröd i alla fall. Jag hade en för stor form så brödet blev för platt men annars blev det helt okej.