Träning, lunchdajt och tulpaner

2017 cyklade jag först Halvvättern (15 mil) och sen en vecka senare Vätternrundan (30 mil). Jag är idag väldigt imponerad och stolt över att jag har gjort det.

Förutom att klara av att cykla 30 mil så var jag dessutom väldigt stark. Fast något hände 2017 och min väldigt goda fysiska form gjorde att jag hade kunnat pusha mig själv riktigt långt över gränsen. Uppsägning från jobbet, nytt jobb, ingen semester och 45 mil på cykel på mindre än en vecka fick mig på fall. Klart att man är trött och sliten efter den prestationen jag gjorde men jag kom aldrig igen efter det. Jag blev sämre och sämre, jag drabbades av utmattning och depression. Jag fick fel på sköldkörteln, jag fick psoriasisartrit och diabetes.

Det är som sagt var 6 år sen strulet började och jag blev sjuk. Nu har jag fått ordning på mediciner och livet i största allmänhet. Jag har försökt så många gånger under de här 6 åren att börja träna igen. För jag tyckte mycket om känslan av att vara stark. Första gången jag gick till gymmet efter att jag vart utmattad, svimmade jag nästan. Jag var inte redo då. Som sagt vägen tillbaka är lång men nu tror jag att jag är redo. Inte redo för att börja träna för att cykla någon Vätternrunda men redo för att få in någon form av träning i mitt veckoschema.

Jag har börjat gå på promenader och till och börja med ska jag försöka gå en promenad efter jobbet 4 dagar i veckan. När man tränat mycket som jag faktiskt gjorde innan jag blev sjuk, är det svårt att förstå hur man ska börja, var man ska börja. Ett sånt exempel som jag skrattade åt var när jag förra året skulle börja cykla igen. Vad är rimligt att tro sätta upp som lagom träningspass. Jag cyklar en timma sa jag till mig själv. Jag gjorde det men jag var helt slut efteråt för benen trampade ju på i den takt jag hade innan. Det blev bara en enda cykeltur, det var inte så kul att bli helt slut av vad som kändes som inget om jag nu jämför med hur jag en gång cyklade. Det är det som är det stora problemet att man inte kan jämföra sig med hur det en gång var. Jag ska verkligen försöka att inte jämföra mig med vad jag en gång klarade av. Så nu klappar jag mig själv på axeln och säger bra jobbat Pillan för 3 dagar den här veckan har jag faktiskt varit på promenad.

Jag lunchade med min lillasyster i måndags. När livet rusar på kan jag tycka att jag inte alls har den tiden jag önskar med vänner. Då tycker jag en lunchdajt är ett väldigt bra sätt att träffas. Man kan till och med luncha över Teams om ens vän bor långt borta. De har jag och min Malin gjort några gånger faktiskt.

Nu är inne i februari, jag längtar efter vår och ljuset. Nog för att det redan märks stor skillnad. Det är ju faktiskt lite dagsljus kvar när jag kommer från jobbet. Jag fick så fina tulpaner av Micke här om dagen 😍 jag verkligen älskar tulpaner. Jag har planterat massor i min rabatten som jag grävde i somras. Fast jag är rätt att det inte kommer se klokt ut. För det stod att man skulle ha dem på ett visst avstånd från varandra och det följde jag väldigt noga. Vilket kommer att göra att det förmodligen kommer vara väldigt glest mellan mina tulpaner men ser det för jäkligt ut får jag väll gräva upp lökarna och sätta om dem 🙈

Tetris, pussel och 100 köttbullar

Söndagkväll igen, det är bara måndag, fredag och söndag på veckan känns det som. Tiden går för fort, man brukar säga att man försöker få ihop sitt livspussel. Jag älskar att lägga pussel men det finns ingen likhet med att lägga ett vanligt pussel med att lägga livspusslet i alla fall. Den som kom på det uttrycket vet inte vad den talade om. Att lägga pussel är för mig en avkopplande sysselsättning, att få ihop livet har mer varit som ett Tetris. Alla bitar rasar ner över en och man försöker febrilt att få dem att passa någonstans och hinner man inte med så blir det kaos. 

Den här helgen har inte varit något Tetris utan jag har lag livspusslet i lugn takt och pysslat med att lägga lite pussel på riktigt också. Vi har firat Ubbe som fyllt 50 år och lagat mat. Vi gjorde över 100 köttbullar och frös in så det ska vara lätt att ta fram och laga när man behöver en snabb middag. 

Jag hade inga nyårslöften i år men jag har saker som jag vill jobba på. En sån sak som jag vill bli bättre på är att planera så livet inte blir ett Tetris. När jag planerar saker i förväg hinner jag med bättre och allt det där som jag vill göra och tycker är roligt hinner jag med. Om man åtminstone får till en matplanering så har man vunnit väldigt mycket tid. Så i torsdag gjorde vi en matlista för 30 dagar och sen medan jag jobbade på fredagen åkte Micke och handlade allt. Jag avskyr att handla mat så jag är så tacksam för att han åkte. Jag vill också bli bättre på att göra stor kok och frysa in. Det spar både tid och pengar och just nu är maten är så himla dyr så finns det verkligen pengar att spara i att planera. 

Jag har inte varit så hormonell den här veckan. Tur att det inte är riktigt lika illa hela tiden utan att det faktiskt känns ganska normalt ibland. 

Hormoner, klimakteriet och 25 årig trollunge

Jag har verkligen funderat ett tag på vad som händer med mig. Livet går upp och ner och jag kan ha perioder när jag känner mig lite nere, för att sen ha perioder med massa energi. Jag har lärt mig att det är så det funkar efter att ha levt med mig själv i 46 år. Jag har också drabbats av depressioner tidigare i livet. Så jag tycker mig veta skillnaden på att vara nere och när man är sjuk. Så va fan är det som händer nu? Förlåt att jag svär men vad är det här? Sen en tid tillbaka känner jag verkligen inte igen mig själv. Jag har drabbats av en känslomässig bergochdalbana och det skiftar ganska snabbt. Jag kan gråta för vad som helst, sen bli arg som ett bi för inget och sen vilja göra revolt och förändra allt. Så kom jag på det... det är detta som är klimakteriet. Jag känner mig som en hormonell tonåring ibland. Nu har jag faktiskt läst på en del och när man vet vad det handlar om så känns det mycket lättare. Fast hela processen tar mellan 7 och 10 år 😭 när jag läste de ville jag gråta. Om du är där jag är i livet, så vill jag tipsa om

Klimakterierpodden


Jag fyllde alltså 46 år i december och min först födda trollunge fyllt precis 25 år. Så sa jag till Micke så där som man alltid säger och som är klyschornas klyscha: jag känner mig verkligen inte som 46 år. Vadå känner mig inte som 46 år, när bestämde jag mig hur det skulle kännas? Det är väll ett väldigt korkat uttryck.... För förmodligen var jag 15-16 år när jag bestämde hur en 46 åring var och skulle känna sig. Man var i alla fall mycket yngre när man bestämde det. Yngre och med väldigt mycket mindre erfarenhet av livet har det fått satt ett riktmärke på hur det är att vara 46 år. Det är väll precis så som jag känner nu, det känns att vara 46 år..... gud så dumt uttryck 🤪🙈 

Hur det än är och hur gammal eller ung men än känner sig så är det längesen jag själv var 25 år. Jag ansågs med mina 21 år, redan 1998 som en ung mamma. Fast det var inte jätteovanligt då. Det har förändrats mycket på 25 år. Det är mycket mindre vanligt idag. När jag var 25 år hade jag två barn och ett i magen. Innan jag hunnit fylla 28 år var jag fyrabarnsmamma. För min 25 åriga trollunge är ens tanken på ett barn långt borta. Precis som det är för de flesta 25 åringar.        

Minsta trollet har fyllt 18 år hon önskade sig pengar till en tatuering och det fick hon. Jag tycker den blev jättefin. Blir lite sugen på att fylla i den jag har på min fot för den har bleknat så i färgen. 

Jag bakade i helgen. Bakning är inte min grej riktigt, med min ADHD har köket alltid sett ut som ett katastrofområde efter att jag bakat. Det gör det inte längre för jag har med tiden och åren blivit jäkligt pedant av mig. (hur nu det gick till?) Fast bakning kräver tålamod även om jag inte stökar till längre och det är just tålamod som jag saknar 🙈 Fast jag över mig på att göra saker som kräver tålamod. Så det blev lite bröd i alla fall. Jag hade en för stor form så brödet blev för platt men annars blev det helt okej. 

El, svartvinbärste och gallsten

Om jag ska summera 2022 så har det varit ett bra år. Det har flutit på i ganska lugn takt, utan något större drama eller kriser. Utom el-krisen så klart som drabbat oss ganska hårt, just för att vi har ett stort hus. Vi har försökt att dra ner på vår el konsumtion och faktiskt lyckats sänka den med 7323 kWh från 2021 till 2022. Fast trotts att vi aldrig någonsin förbrukat så lite el i december som vi gjorde nu, slutade ändå räkningen på 19 800kr. 

Min Ellie har fyllt 7 år, hon fick en shoppingdag med mormor i present. Tänkt att en sån liten grej kunde göra hennes så glad. Kläder, smink, leksaker och grejer till hennes rum shoppade hon och sen åt vi på MC Donalds. Det blev helt enkelt en toppen dag för både Ellie och mormor 😍 Jag köpte med en klänning i regnbågsfärger till Juni och när hon fick den på sig förvandlades hon till Elsa från Frost och dansade och sjöng för oss. Dessa älskade barnbarn 💖

Jag hade semester mellan nyår och trettonhelgen, så förutom min shoppingdag med Ellie passade Linnéa, Gustav och jag på att åka och hälsa på farmor. Vi tittade på gamla kort. Jag var också till min helt fallfärdiga lilla sommarstuga och hämtade hem min Höganäs servis som stått där. Jag älskar den och det är väll helt onödigt att den står där som vi aldrig är. Så nu dricker jag mitt kvällste ur den härliga temuggen. Jag har börjat dricka te, jag har aldrig gillat det, nu fuskar jag lite och dricker endast svartvinbärste och jag har lite svartvinbärssaft i. Någon tyckte det var en galen kombo men testa, det är jättegott. 

Hur kommer det sig att jag börjat dricka te när jag aldrig gjort det i hela mitt liv innan? Jo jag var med om en inte så rolig upplevelse under in semester. Jag testade på att få ett gallstensanfall. Eller jag visste inte vad det var just när jag fick det men jag har varit till doktorn och allt pekar på att det var det jag fick. Det är faktiskt det värsta jag varit med om. Det gjorde så fruktansvärt ont att jag tuppade av. Jag kände att det var på gång så jag hann luta mig framåt mot golven men slog nog ändå i huvudet rätt rejält för ja var helt öm i pannan efteråt. Som sagt jag har fött fyra barn och jag kör hellre repris på alla förlossningarna i följd än att få gallstensanfall igen. Jag väntar på ultraljud nu och framtill dess är jag väldigt noga med vad jag äter. Jag är på riktigt livrädd för att råka ut för det där igen. 

Det sista jag gjorde innan jag skulle tillbaka till jobb och vardagen igen var att städa bort julen. Lika roligt som det är att ta fram alla julsaker och pynta, lika roligt att det att plocka bort det. Köpte mig en tulpanbukett också. För att få liten känsla om att det kommer komma en vår.