Ont, nöjd och lycklig

Det tar på krafterna att renovera och att som reumatiker kliva upp och ner på en pall. Det leder egentligen bara till en enda sak, ONT. Fast det kan uppvägas om det leder till en sak till, NÖJDHET.

 

Jag måste alltid anpassa vad jag gör efter min sjukdom och jag har blivit bättre på att hushålla med krafterna så att jag ska orka med varje dag. Fast ibland är viljan väldigt stark och då gör jag saker som kostar förmycket. Då kan jag knappt gå efteråt men jag måste få göra så också ibland. 

Jag är väldigt glad att jag har fått diagnos och får hjälp. Jag tar en spruta varje måndag som håller nere sjukdomen och symptomen. Fast jag har väldigt ont ibland ändå men jag skulle faktiskt inte vilja tänka på hur det skulle varit om jag inte hade mina sprutor. Det är en långprocess att acceptera en sjukdom och sen lära sig den och hur man ska leva med den. Fast det handlar jättemycket om inställning till den. 

Det är egentligen just inställningen till saker som nästan allt handlar om tänker jag. Någon klok människa sa att de lyckligaste människorna inte är dem som haft det enklas i livet utan de som kan förhålla sig på ett sätt som ger dem energi och styrka trotts det de har gått igenom. Jag kommer ihåg när jag var 16 år och fick mitt första skov av psoriasis. Att vara ung, ska börja gymnasiet och sen vara helt täckt i Psoriasis från halsen och ner. Var jättetufft. Jag gick på behandling 3 dagar i veckan. En gång när jag var på behandling mötte jag en dam hon var kanske i den ålder som jag är nu mellan 45-50år. Hon var förtvivlad och grät när hon visade sköterska sina knän och armbågar. Jag minns så väll att jag tänkte att jag hade varit väldigt glad om jag hade så där lite på kroppen. Jag vill inte förminska henne problem för det var säkert precis så jobbigt för henne som hon upplevde det. Jag har genom mitt liv tänkt på ett annat sätt, jag lyckas inte alltid och är verkligen ingen expert men jag försöker fokusera på det som är bra. Det som gör mig lycklig och inte det som jag inte har eller inte kan. När man gör det kan man ibland faktiskt uppleva en sån där euforisk lycka som bara vara i stunden. Bara av att tänka på vilka fina så barnbarn jag har, vad mycket kärlek de ger mig, att gå ut och äta lunch med en kär vän och att få njuta av mitt ny tapetserade rum, firat farsdag med pappa, köpt en ny duk och tänt ljus och gjort fint på graven.