Vad är då en depression? Jo en nedstämdhet som varar över lång tid.
Vad beror de på? Man vet idag att det beror på brist på signalsubstanser i hjärnan.
Vad som orsaker bristen på dessa, verkar inte vara helt utrett och klart.
Det viktigast att framföra i detta är, att det inte är något som du själva riktigt kan styra över. Ingen väljer att bli deprimerad.
Visst finns det saker som man kan göra för att undvika att drabbas. Vi kan motionera, äta bra mat, inte använder droger eller alkohol och se till att vi inte stressar.
Jag anser att det största problemet för oss som drabbas är att skulden läggs på oss själv. Jag menar inte att man är ett offer som är maktlös inför det man drabbats av men jag menar att den information som finns och ges ut i samhället är att man kan påverka och att man har större makt över sin psykiska hälsa än vad man i själva verket faktiskt har.
Självklar kan man göra mycket själv om man drabbas av depressioner men idag finns det så mycket självhjälpsböcker så att man som individ känner en ännu större belastning.
Jag ska ge er ett av jättemånga exempel på detta. Jag läste Kay Polaks bok Att välja glädje när jag var som sjukast. Jag konstaterade ganska snabbt att det var alltså mitt eget fel att jag mådde som jag mådde. Jag hade inte förmågan att välja glädje, utan jag valde att vara nedstämd. Kunde jag bara ändra mitt sätt att tänka så skulle jag ju bli frisk. Nu kunde jag inte det. Hur mycket jag än kämpade och läste ännu fler böcker så var jag en sån totalt misslyckad person som inte kunde välja "glädje" när det var så enkelt att bara tänkt rätt och välja!
När jag kom till läkaren och hon förklarade för mig att depression handlar om signalsubstanserna i hjärnan och att man kan få brist på dem så föll en väldigt stor sten från mig. Det kanske inte var så att jag valde att vara nedstämd. Jag kände inte längre en sån skuld över att jag inte orkade vara glad, pigg och full av energi. För första gången insåg jag att jag var sjuk och det var sjukdomen som gjorde att jag inte orkade välja någon "glädje"
Hon sa att när man har järnbrist fyller man på med järn. Har man brist på C vitamin fyller man på med det. Så för att bli frisk från depression behöver man fylla på med serotonin, dopamin och noradrenalin. De kan man göra genom medicinering, KBT och tålamod men att bli frisk genom välja glädje!! Nej ni hör ju, hur dumt det låter. Även om det ligger mycket i Kay Polaks böcker är det inget man behöver läsa för att bli frisk från depression.
Som sagt att få upp nivåerna på de tre viktigaste signalsubstanserna i hjärnan tar väldigt lång tid. Man kan ta hjälp av olika mediciner men vill man inte göra det får man räkna med att det tar tid. Då är det också viktigt att man vet varför det tar tid. Så man inte lägger skulden på sig själv och sen oförmåga att välja "glädje".
Livet går upp och ner och lika naturligt som att vi är törstiga och hungriga varierar vi i hur vi mår i psyket. Vi har bra och dåliga dagar och det är så livet ser ut. Livet består av perioder av nedstämdhet som inte behöver beror på något som ofta vänder av sig själv. De är en del av vårt liv. Att se det som en naturlig del av livet är viktig men svårt.
För i den lyckohysteri som finns idag är det så lätt att tro att jag är den enda som inte orkar vara glad och tacksam för jämnan. Hos många av oss orsakar detta en stor stress som i sin tur påverkar våra signalsubstanser i hjärnan.
Om ni kommit hit i min text så låter det kanske som att jag menar att KBT och tanke förändringar inte skulle kunna göra oss som lider av depression bättre och det menar jag inte alls. Förändring i tankemönstret och att värdera om sitt liv när man drabbats är helt nödvändigt för att inte bli sjuk igen. Man behöver hitta vad som gör just dig/mig sjuk och angripa problemet därifrån
För min del är det min ADHD som gör mig sjuk. Jag har så högt tempo och vet inte hur man hushåller med energin att jag ständigt kört slut på mig själv. När jag drabbats av utmattning har jag också blivit deprimerad.
Det finns mycket i samhället och synen på psykisk ohälsa som behöver lyftas till ytan. Jag har inga större problem att prata om detta men jag märker att många tycker det är obehagligt att prata om.
Jag anser att ju fler som vågar tala öppet om att man inte alltid mår så bra, ju friskare kommer vi i samhället att bli. Det finns de som skriver att de tycker jag är modig som går ut med att jag har ADHD. Jag vet inte om det är modigt, det är ju det jag har och varför skulle jag skämmas för det? ADHD orsaker mycket psykiskt lidande och det är ju ingen hemlighet att många som har det hamnar inom missbruk. För att man försöker medicinera sig själv. Tänk då om man istället vore öppna med detta och man inte behövde fundera på vad som är fel utan man faktiskt hört andra berättat om ångest, oro och rastlöshet.
Kkan min öppenhet leda till att en enda människa söker hjälp så är det värt att lämna ut sig. Om någon skulle se på mig på annat sätt efter att läst detta så kan jag inte göra något åt det.
Jag är den Pillan jag är och jag är glad, pigg, rolig, skrattig och full av energi!! Jag är driftig och envis men jag är också en person som i många långa perioder i livet lidit av psykisk ohälsa och det är också det som är den jag är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar