50 års kalas, Juni-bebis och Lollo

Jag har så förbannat mycket träningsvärk i mina lår.

Jag fick med mig Micke till gymmet i lördags

Jag körde knäböj och eftersom det var väldigt längesen jag gjorde det körde jag inte speciellt tungt och det var nog tur det för som sagt det är ju tre dagar sen och jag har lite svårt att gå till och med.

Förra helgen var vi till Ludvika och friade Mats, som fyllt 50 år. Det är alltid lika trevligt att få en helg med våra fina vänner.

Nu har hon gått halva tiden min Lizette. I juni kommer den en liten

Juni. Det är alltså en liten flicka som kommer. Jag hade själv bestämt att jag inte fick börja köpa några saker eller kläder förrän Lizette varit på ultraljudet men nu har hon varit det.  

Så när jag var och hälsade på Lollo i Örebro passade jag på att handla lite kläder. Storlek 50, alltså så smått! Man kommer liksom inte ihåg från gång till gång hur himla små nyfödda bebis är. För se bara min Lollobebis som är ett huvud längre än mig och precis fyllt 21 år. 21 år är lång tid men jag kan exakt minnas känslan av när hon låg där som ett litet knyte i min famn endast 51 cm lång. Hon önskade sig vinglas i födelsedagspresent och det fick hon och så bjöd jag henne på Sushi för det vet jag att hon älskar. Jag längtar mest efter att få hem henne en helg just nu och bara pyssla om henne. 

 

Träning, pyssel och en snarkmaskin

Igår var jag till gymmet och lyfte tungt. Eller så jäkla tungt lyfte jag inte, i alla fall om man jämför med hur tungt jag kunde lyfta innan jag blev sjuk. 

Det kändes bra igår, det har tagit ett år på Levaxin och inte förrän nu känns det bra att träna. Jag är så glad för det att känna sig stark är verkligen bästa känslan man kan ha. Det får mig att verkligen gilla både mig själv och min kropp. 

Jag har inne i en pysselperiod just nu. Jag tycker det är väldigt roligt att greja hemma. 

Jag börjar bli klar i sovrummet nu. Jag beställt en ny soffa från Mio som kommer vecka 6. Vår soffa är jättetrasig, gissa om jag längtar till att få göra fint i vardagsrummet.

Idag är jag trött ska jag säga. Jag är gift med en snarkmaskin, det brukar inte vara något problem eftersom jag i princip alltid somnar först. Tyvärr somnade han före mig igår 👎Fast jag kan vila när jag kommer hem för den här helgen som kommer har jag tagit semester.

Förra helgen hade vi vår lilla älskling hos oss.

Det betyder fullt ös från det hon kommer till hon åker hem.

Mobil bloggande, depression och nyårslöfte

Nu när jag kommit på att det faktiskt inte är så jobbigt att skriva blogg inlägg från mobilen kanske jag kan få fart på min blogg igen.

Jag bad mina fb vänner att ge mig ett ord att ta med mig in i 2019. Ordet var tvungen att börja på samma bokstav som personens namn.

Jag fick så många bra ord!

Med lite tillförsikt tror jag 2019 kommer bli ett bra år. Det bli förhoppningsvis året då jag orkade börja träna igen.

Under våren kommer jag förmodligen byta jobb på ett eller annat vis. Jag kommer inte byta arbetsgivare men det kommer bli en stor omstrukturering. Jag vet inte om jag kommer jobba kvar på social sidan eller om jag kommer jobba på personal efter detta. En både spännande och lite skrämmande förändring.

Jag har fått väldigt många nya insikter ADHD-diagnosen. Hur säker jag än var på att få diagnos. Så är det mycket som jag faktiskt omvärderar nu. Speciellt synen på mina egna depressioner. Jag har nog hela tiden sett på dem som om jag har en oförmåga att vara glad. Att liksom få papper på att de orsakas av min ADHD gör ändå lite skillnad och att depressioner orsakas av brist på vissa ämnen i hjärnan. Lika lite som man kan råda över om man får hormonbrist i kroppen kan man råda över om man får brist på de tre viktigaste signalsubstanserna för vårt välbefinnande, Serotonin, Noradrenalin och dopamin. Jag har fått börja med en medicin för min ADHD den är inte centralstimulerande som många ADHD-mediciner är utan den här höjder dopaminet och noradrenalinet. Jag har nu ätit den i två veckor och jag kan inte med ord beskriva hur glad jag är över den här medicinen. Jag känner mig som mig själv igen. Så här har jag inte känt mig sen långt innan jag drabbades av sköldkörtel problemen. Jag har heller inte haft några biverkningar att tala om. Kände mig lite speedad i början man det har gett sig nu. Att få vara sig själv och känna livet i sig som Madicken sa är underbart. Speciellt när det var så länge sen som jag gjorde det!   

Ett nyårslöfte har jag faktiskt avlagt. Jag ska göra en hälsofrämjande sak varje dag. Jag vill äta bättre och verkligen försöka låta bli mjöl. Eftersom jag till och med är glutenintolerant så borde jag verkligen inte äta det men det kan kan göra av mjöl är ju sjukt gott som bullar och kakor. Jag ska i alla fall minimera intaget.

2018

Jag ligger på soffan och har gjort det nästan hela dagen. Det beror inte på att vi hade någon stor nyårsfest igår. Utan på att jag haft en liten mini-människa sovande tätt tätt intill mig i natt. 

Vi hade treårs kalas för henne igår ❤️ sen trerätters nyårsmiddag. 

Saffranssoppa med lax och räkor, oxfilé och hasselbackspotatis allt avslutades med en Daimpannacotta. Mycket mysig nyårsafton. 

Om jag skulle försöka mig på att summera 2018 så har det handlat mycket om  väntan och blodprover. 2018 har inte varit mitt bästa år, samtidigt har det hänt mycket roligt också. 

I februari fick jag diagnoserna hypotyreos, utmattningssyndrom och depression. Jag fick börja med Levaxin för sköldkörteln och Sertralin mot depressionen. Jag valde att inte sjukskriva mig vilket jag kanske borde ha gjort i alla fall några veckor för att få vila lite. Fast mitt i allt blev jag erbjuden en ny möjlighet på jobbet och tog den. Jag fick internutbildning och kan nu titulera mig som avgiftshandläggare. Mitt hårda slit, mitt i allt jobbigt jag hade med mig själv just då, betalade sig i alla fall. Jag fick senare med löneökning med 5 % 

I slutet av februari kostade jag på mig en semestervecka och åkte på spa med min Therese. Ja inte hela veckan men två dagar i alla fall. 

När medicinerna fick göra lite nytta under våren började jag må bättre och få lite krafter tillbaka. Jag försökte komma igång och träna men det gick inte. Kropp var för svag eller min puls och blodtryck var för lågt. Så fort jag försökte ta i, blev jag yr och blev svimfärdig. Jag tröstade mig med att det kommer gå över bara jag bllir rätt inställd på Levaxinet. 

Jag fick nöja mig med att gå på promenader. 

I maj fyllde min lillasyster 40 år och vi överraskade henne med en heldag. 

Den dagen skrattade vi oss genom och den gav energi som räckte länge fram över. 

Jag åkte även till Stockholm i maj och träffade mina fina vänner från 98:orna. 

Sen kom värmen som aldrig gick över. Sommarens absolut bästa köp var en AC till sovrummet. Utan den hade jag nog inte överlevt. 

100% vila för mig är när vi är ute med husbilen och det var vi så mycket det var möjligt.

Lugnet vid mitt älskade Baggerud. 

Lite sent fick vi upp växthuset men det kom på plats och vi började odla i det. 

I juni fick jag vara en väldigt stolt mamma. Både till Emil som tog studenten och Gustav som gick ur 9:an. 

Emil fick jobb i Konsvinger på en gång och Gustav kom in på sitt förstahandsval till gymnasiet. 

Eftersom jag inte kunde cykla Vätternrundan i år tog Micke och jag husbilen och åkte runt Vättern på vår första semestervecka. Vi cyklade på Visingsö och myste en hel vecka. Vädret var fantastiskt. 

Sommaren bjud på mycket sol, bad, husbil och värme. När jag började jobba igen var det helt jävla galet varmt. Jag mår inte bra av värme och jag led i slutet av sommaren. Micke och jag har också passat på att låna våran Elliebebis så mycket som möjligt. Hon fick följa med ut i husbilen men då blev hon sjuk Snuttan våran. 

Vi hann faktiskt med en helg i Ullared under sommaren med Mats och Rosie också. 

På bilfronten var 2018 året då jag fick nog av dyra reparationer och köpte mig en ny Volvo. Mitt livs dyraste köp men också ett av det köp jag är mest nöjd med. Jag älskar min Volvo!! 

Efter att ha ätit medicin i ett halvt år mådde jag mycket bättre men inte helt bra och sköldkörtelproverna var fortfarande inte helt bra. I februari började jag med 25μg Levaxin, i augusti var jag uppe på 100μg. 

Sommarlovet avslutade jag för barnen genom att ta med mig dem ner till Göteborg och trycka in oss i husbilen. 

Det var trångt men väldigt roligt alla mina 4 barn och så Emils Elin. 

Jag hade njutit hela sommaren av att få ha Lollo hemma. Så när hon återvände till Örebro och universitet blev det väldigt tomt här hemma. 

Årets största utmaning var att gå upp på Snöhätta. Innan vi åkte mådde jag ganska bra. Men efter den fysiska ansträngningen bergsbestigningen innebar tog det mig flera veckor att återhämta mig efter den resan. 

Fast det var så roligt att åka med Linnea och vi fixade att nå toppen och det är vi stolta över. 

När sköldkörtelproverna tog igen så var det äntligen bra och jag fick fortsätta äta 100μg Levaxin. 

Under hösten fick jag efter att ha väntat i över 5 år tid på vuxenpsyk för ADHD utredning. Skattningsskalor, intervjuer av mig och mamma och blodprover. Det har blivit en hel del besök nere på vuxenpsykiatrin under hösten. 

Under senhösten fick jag veta att jag ska få bli mormor igen! 😍 

Den här under bara bilden skickade Lizette till mig.  

I november tog jag ut lite semester bara för att få vila upp mig lite. Jag tror det var ett väldigt bra beslut. Jag tog med Micke och åkte på spa och julbord. 

Jag tog med Micke och åkte på spa och julbord.

December har varit som december alltid brukar var. Stressig och fyllt upp men även stämningsfull och mysig. Jag firade min 24:e jul i hos farmor i Pardis. 

Nu i december fick jag också efter utredningen diagnosen ADHD. I knapp en månad har jag vetat om det. Jag har försökt låta det sjunka in. Diagnosen kom inte som någon överraskning men det är ändå en del som måste sorteras om i hjärnkontoret nu. I snart två veckor har jag ätit en medicin som behandlar både min depression och ADHD symptomen. Den här medicinen har fått mig att kunna avsluta 2018 med att må bättre än jag gjort under hela året. 

Nu ser jag fram mot ett nytt år!