Så har vi kommit fram till midsommarafton och jag har bara några dagar kvar att jobba innan jag går på semester. Det är en mycket välbehövlig semester kan jag säga.
Fast jag vet inte om jag kan vila mig pigg igen. För trötthet tillhör ju troligen min hypotyreos och helt pigg blir jag nog inte förrän jag är rätt medicinerad. Jag är verkligen trött på att vara trött. Trött på att vara nedstämd och känna mig orkeslös. För det stora problemet är att livet inte stannar upp, bara för att jag inte orkar hänga med utan det fortsätter i samma takt.
Nu har alla mina barn sommarlov! Emil har tagit studenten, Gustav har slutat nian. Jag kan inte vara stoltare över mina barn än vad jag är.
Finaste Emil
Här är de alla de våra!
Stolta föräldrar!!
Gustav har ni gått klart grundskolan
Helgen efter skolavslutningen hade jag semester. Meningen var ju att jag skulle cykla tjejvättern men det blev ju inte så i år som jag skrivit om tidigare. Campingplatsen var betald sen innan och jag hade som sagt tagit semester så jag åkte ner till Motala i alla fall.
Jag hade sålt min startplats till min lillasyster Sandra som cyklade tillsammans med sin bonusdotter. Jag stod och tog i mot dem i mål. Det var lite plågsamt att vara på plats i Motala utan att få cykla. Nästa år då hoppas jag att jag ska kunna vara med. Vädret var i alla fall helt fantastiskt under helgen när jag var i Motala. Nästan galet varmt.
Solnedgång över Vättern
Jag tog en lång strandpromenad på lördagmorgon. Varamon i Motala är väl värt ett besök om ni inte varit där.
Pappas sambo cyklade Halvvättern på söndagen och även då var jag på plats och tog emot vid mål.
Sen kom min Therese med sina barn och hälsade på mig.
Då var det så varmt att jag badade med kläderna på!
Trotts att jag inte är helt pigg har jag försökt att börja träna lite i alla fall så mycket att kroppen kommer igång lite smått. Jag har fått med mig min Lizette och det är väldigt roligt att ha en träningskompis.
Syftet är inte att prestera något utan att bibehålla det jag har.
Jag har varit i väg på ett konditionstest på jobbet och ska tillbaka till hösten. Min kondition var bra trotts att jag har övervikt och inte tränat på länge. Han som gjorde testet sa att det är verkligen skillnad på om man har övervikt om man är tillräckligt tränad för att bära den än om man inte är det.
Jag gillar att träna och jag försöker verkligen men den här jävla sköldkörtelsjukdomen gör förutom att jag är trött också att jag har väldigt låg puls (42/min i vila och i mitt fall beror det inte på att jag skulle vara extremt vältränad) Det som händer när jag tränar med min långa puls är att blodtrycket inte riktigt hänger med, så jag får blodtrycksfall och bli fruktansvärt yr. Jag är orolig för att jag faktiskt ska svimma så därför är det extra skönt att jag nu mer har fått en träningskompis.
I morgon är det dags igen för oss.
Som sagt är det midsommar idag och vi ska inte ha vår traditionella midsommarfest hemma som vi haft i alla år. Jag jobbar även i morgon så därför har vi fått ställa in den i år. Känns lite konstig faktiskt. Nu familjen ses hemma hos syster Sandra så lite firande blir det i alla fall.
Igår hade jag och Micke bröllopsdag!
I 5 år har vi varit gifta! Älskade Micke! Vi ska fira detta med semester till veckan!
Höjd dos, högsommar och en vardag satt på undantag
Jag firar nationaldagen med att sitta på mitt jobb. Jag var helt ofattbart trött i morse men funderar på om inte det beror på att jag vet att jag nu ska vara ledig i några dagar.
Det är mycket jag har framför mig nu. Emil tar studenten och Gustav och Linnéa slutar skolan. Vi ska ha studentmottagning och sen ska jag till Motala med min husbil. Som jag berättat tidigare blir det inget cykellopp för mig i år men jag hade redan betalt campingen och tagit semester så åker dit och hejar på min syster som köpt min startplats. Det ska bli skönt med liten minisemester.
Förra veckan var jag och tog prover igen. Jag mår så himla mycket bättre. Jag trodde verkligen att proverna skulle vara bra nu men det var det inte. Det var ännu sämre.. jättekonstigt tycker jag men det kan tydligen vara så innan man fått rätt dos.
Förra veckan var jag och tog prover igen. Jag mår så himla mycket bättre. Jag trodde verkligen att proverna skulle vara bra nu men det var det inte. Det var ännu sämre.. jättekonstigt tycker jag men det kan tydligen vara så innan man fått rätt dos.
Doktorn höjde dosen igen och nya prover ska tas om 8 veckor. Nu är det bara att vänta och se men ni får hålla tummarna för mig.
Igen kan ju klaga på vädret den senaste månaden i alla fall. Jo om man inte ska gnälla om att det är för varmt vill säga.
Detta är vår nyaste investering och en av de bästa vi någonsin gjort. Både jag och Micke går upp väldigt tidigt på mornarna och det betyder också att vi måste lägga oss tidigt för att orka. Det har varit helt omöjligt, vid 22 tiden har vi haft 30°C i sovrummet. Med hjälp av den här investeringen är det 20°C. Så den var värd var enda krona.
När det blir så här fint och högsommarvarmt sätter jag mitt liv på undantag. Jag antar att jag inte är ensam om det. Jag städar inte hemma, jag lagar inte bra mat och vi har inga rutiner. Vi passar liksom på.
och under de två lediga vardagarna jag hade förra veckan tog jag med mig Ninni och kusin Wilma ut och campade. Vi hade så himla mysigt! Det var dock för kallt att bada något annat än fötterna i Vänern. Just det här att man passar på tror jag är typiskt svenskt och kanske just för att vi har det klimatet vi har. Jag kan ju inte tänka mig att spanjorerna slutar med alla måsten för att solen skiner.
I söndags tror det var årets hittills varmaste dag.
Vi hade familjedag och var ute med båten och åkte.
Vi badade, fikade och stannade och åt mat. Det blev en jättemysig. Solen stekte dock på oss. Jag som blir totalt uppbränd hade smörjt mig och Ellie med solskyddsfaktor 50. De andra i familjen som inte riktigt är lika känsliga hade slarvat med solkrämen och ser nu ut som kokta kräftor hela bunten.
Vi har också hunnit med att fira mina fina lillasyster som fyllt 40 år
Hon bjöd på god mat och fika.
I förrgår gjorde jag något som jag inte gjort på väldigt länge. Något som jag inte kunnat göra på väldigt länge.
Jag sprang!! Inte fort och bara nerför men jag sprang. Det var härligt och kroppen kändes för första gången på ett år stark. Idag ska jag försöka
Det känns som om jag är på väg åt rätt håll, fast jag är samtidigt väldigt rädd att ta i för hårt och bli så där utmattade igen.
Det här året har varit väldigt tufft men jag har också lärt mig väldigt mycket om mig själv.
Igen kan ju klaga på vädret den senaste månaden i alla fall. Jo om man inte ska gnälla om att det är för varmt vill säga.
Detta är vår nyaste investering och en av de bästa vi någonsin gjort. Både jag och Micke går upp väldigt tidigt på mornarna och det betyder också att vi måste lägga oss tidigt för att orka. Det har varit helt omöjligt, vid 22 tiden har vi haft 30°C i sovrummet. Med hjälp av den här investeringen är det 20°C. Så den var värd var enda krona.
När det blir så här fint och högsommarvarmt sätter jag mitt liv på undantag. Jag antar att jag inte är ensam om det. Jag städar inte hemma, jag lagar inte bra mat och vi har inga rutiner. Vi passar liksom på.
Vi har åkt och badat, myst på altanen, varit på kalas,
och under de två lediga vardagarna jag hade förra veckan tog jag med mig Ninni och kusin Wilma ut och campade. Vi hade så himla mysigt! Det var dock för kallt att bada något annat än fötterna i Vänern. Just det här att man passar på tror jag är typiskt svenskt och kanske just för att vi har det klimatet vi har. Jag kan ju inte tänka mig att spanjorerna slutar med alla måsten för att solen skiner.
I söndags tror det var årets hittills varmaste dag.
Vi hade familjedag och var ute med båten och åkte.
Vi badade, fikade och stannade och åt mat. Det blev en jättemysig. Solen stekte dock på oss. Jag som blir totalt uppbränd hade smörjt mig och Ellie med solskyddsfaktor 50. De andra i familjen som inte riktigt är lika känsliga hade slarvat med solkrämen och ser nu ut som kokta kräftor hela bunten.
Vi har också hunnit med att fira mina fina lillasyster som fyllt 40 år
Hon bjöd på god mat och fika.
I förrgår gjorde jag något som jag inte gjort på väldigt länge. Något som jag inte kunnat göra på väldigt länge.
Jag sprang!! Inte fort och bara nerför men jag sprang. Det var härligt och kroppen kändes för första gången på ett år stark. Idag ska jag försöka
Det känns som om jag är på väg åt rätt håll, fast jag är samtidigt väldigt rädd att ta i för hårt och bli så där utmattade igen.
Det här året har varit väldigt tufft men jag har också lärt mig väldigt mycket om mig själv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)