Depression, de mina och nya uppgifter

Sitter på jobbet mitt i morgonrekryteringen. Det är fullt upp men just nu har jag 10 minuter över när jag sitter och väntar på att bli uppringd. Jag borde kanske vara hemma och vara sjukskriven just nu men jag har valt att fortsätta jobba. Vad är det som hänt då?? Jo inte oväntat men jag hade inte räknat med detta, har jag än en gång kraschlandat. Jag trodde de åtgärder jag gjort och min nya plan skulle räcka.

Jag tycker det är svårt att acceptera att det gått så här långt. Trodde att jag lärt mig någon sen sist och att jag om någon skulle känna igen symptomen. Fast det gjorde jag inte, inte förrän nu när jag insett att jag är sjuk. För nu känner jag igen alla symptom jag har. Så lite sömn som jag får just nu är det ganska imponerande att jag fungerar så pass som jag ändå gör.  

Jag har varit till doktorn och mina ämnesomsättningsprover ska tas om igen om en månad. För ett av proverna var inte helt bra. Det låga värdet kan tyda på att jag håller på att insjukna i en sköldkörtelsjukdom eller att jag har en tillfällig inflammation.  

Jag har inte mått bra sen i somras och jag har känt åt vilket håll jag är på väg men ändå inte kunnat bromsa. Den sista tiden har jag dessutom städat som en tok hemma. Precis som om jag skulle klämma ut det absolut sista som fanns kvar av mig. 

Ja så nu ligger jag där på botten i en hög och måste kravla mig upp igen och det är där jag startar nu. Jag lider av depression :(

Jag har beslutat mig för att inte vara sjukskriven utan jobba. Jag blir för isolerad om jag är hemma. Fast skulle det var så att det inte går nu när jag börjar medicinera så får jag värdera om den tanken sen. Kanske jobba lite mindre en tid.

Sömnen började krångla för mig efter jul och när den börjar krångla då vet jag egentligen att det är dags att söka hjälp. Fast jag gjorde inte det förrän nu.

En av mina stora styrkor här i livet är att jag kan känna att det kommer bli bra. Jag vet att jag kommer bli frisk igen men att det kan ta tid.

Det är inte som min febertopp som jag hade här om dagen, som var över efter ett dygn. Utan detta tar tid.

Det handlar om vad som är viktigt i mitt liv och vad jag ska prioritera.
Vila och återhämtning.
 
Jag har ju troligen ADHD och jag tror att det är där roten till allt ligger. När jag blir trött och sliten går jag upp på högvarv. Då orkar jag väldigt mycket... en stund till. Det är så jag ringat in mitt problem.
 
Jag fick ihop 196 träningspass förra året. På slutet blev det nästan bara promenader för som sagt har jag inte orkat.

Målet ar 200 pass men är hur nöjd som helst med 196.

Jag har ett lite mantra här i livet som är jag och det är orden

De bästa, de fina, de älskade, de mina!

Ja det är så det är, det är just de mina som är helande som gör mig frisk igen.

Hur sliten jag än kände mig och var så åkte vi till stan och gick ut och åt mat för att fira min fina lilla Lollos 20 års dag.

Det är så ofattbart att min lilla bebis fyller 20 år.

När vi kom hem där ifrån mådde jag bättre. Att få vara med dem jag älskar mest är det bästa för mig!

och Lizettan fyllt 26 år.

Om man ska se någon fördel med att jag kör slut på mig själv till max det sista jag gör så är det ju att när jag väl då helt kraschat är det ganska fint och välstädat överallt hemma hos mig.

Jag har till och med varit lite pysslig. Första lampan är en fot från min farfar och glödlampan är ett fel köp från Wish. Det andra är en lyckta jag fått av min syster som jag satt en led-slinga i.

Med hjälp av den här lilla fiffiga grejen från Biltema en dimmer kunde jag få så starkt ljus jag ville ha också.

Jag tror att djuren känner på sig när man inte mår bra.
 
Stina katten hoppar aldrig upp till mig i vanliga fall men när jag häromdagen satt i soffa kom hon och lade sig i mitt knä.

Min Lollo är tillbaka i Örebro nu.

Det blev tomt hemma utan henne.

Jag fick en så fin julkapp av Lollo. I bruken ligga små meddelande till mig från henne som jag kan läsa om jag saknar henne mycket. Det är med både skratt och tårar jag läser detta. Det är nog den finaste julklappen som jag fått.

 

Jag har också haft äran att ta tagit hand om den här lilla tjejen

Underbara älskade unge!

 

Fy vad snö vi har fått då

Så här är det ju väldigt vackert!!

Där emot är ju den här sidan inte lika rolig!

Jag är på väg upp nu i alla fall, jag har tagit satts mot botten. Jag tar en dag i taget och vet att det kommer dagar som känns bra för att det sen ska komma sämre dagar. Så ett steg i taget. Att släppa alla krav just nu är viktigt för att jag ska komma igen. 

Mitt i detta har jag blivit erbjuden en ny arbetsuppgift på jobbet. Som jag ser jättemycket fram mot och också tackat ja till. Det var kanske inte helt lägligt men det är sällan saker är det. Jag kommer en tid framöver jobba som avgiftshandläggare, ja först ska jag lära mig det förstås.