Prestationer, Champagne och återbesök

In för nästa år har jag tagit beslutet att bara cykla tjejvättern.

Jag är nu anmäld och mitt mål är att cykla på en bättre tid än jag gjorde 2014 när jag cyklade Tjejvättern sist. Det är ett realistiskt mål och ett mål som kommer kräva en del träning men inte alls så mycket som det krävs när man ska cykla hela Vätternrundan. Jag har lite svårt med att vara måttlig, är det verkligen någon prestation att "bara" cykla Tjejvättern? Man kan ju också fråga sig, måste jag prestera? Vem är det som bestämmer om det jag gör är en prestation eller inte? Jo i grund om botten är det ju jag själv och ibland skulle jag vilja skak om mig själv och skrika: var inte så jävla hård mot dig själv!

 

Fast det är svårt, för jag har väldigt svårt för att vara lagom med något. Allt jag gör, kör jag till 110% eller inte alls. 

Det här är i alla fall bland det roligaste jag vet och förra veckan fick jag till alla mina inplanerade träningspass. Jag skulle tagit en löptur på lördagen men det fick bli två långpromenader. En på lördag och en på söndag istället för jag har något skit i mina luftrör som inte vill släppa helt.

Efter lördagens promenad, lagade jag mat och packade mina väskor. Micke åkte redan på fredag morgon till Alingsås på Golfresa. Linnéa och jag åkte till min Therese i Linköping

Vi stannade på Brunneby och köpte saft, marmelad och balsamico vinäger. Den med chili som jag brukar köpa var slut men jag köpte en med fikon istället och det var inte alls dum.

 

Jag hade en så mysig lördagkväll hos min Therése. Vi åt en massa god mat och pratade massor. Det är något speciellt med de där allra finaste vännerna. De fyller på energiförråden på ett sätt som inga andra kan göra.

I 37 år har vi varit vänner och det firade vi med riktigt findricka! Riktigt god var den här.

 

Det var helgen det och nu så har det dragit igång en ny vecka. Jag började veckan med att jobba halvdag. Jag skulle med min lilltjej på återbesök hos doktorn. Vi vet inte anledningen men det blev en väldigt väntan igår fast vi hade tidbokad. 

Linnéa har inte så mycket till tålamod och tillslut hade hon tröttnat så mycket att hon kröp på golvet. Inte var det helt bra med hennes handled heller utan den har flyttat sig lite vilket kan komma att påverka hennes rörlighet i handen. Fast om det vet vi inget än, det kan bara framtiden utvisa.

 

När vi kom hem från sjukhuset igår skulle jag träna men som ni förstår så var jag väldigt försenad mot vad jag trodde. Jag borde naturligtvis gått i väg i alla fall men den här gången tror jag latmasken tog ett stor tugga bak i ryggen på mig för jag fick skitont bara helt plötsligt. Jag tror jag stäckte mig för idag känns det väldigt mycket bättre.