Jag begriper mig inte på smärtan i mitt knä. I morgon ska jag ringa till vårdcentralen så får jag kanske någon hjälp med detta och en förklaring till varför det beter sig som det gör.
Jag kan utan problem gå långa promenader.
Det som verkligen inte går att göra med mitt knä att att sätta mig på huk. Jag kan heller inte vrida mitt underben. Det är helt otänkbart att göra en knäböj med belastning. Då gör det så ini helvete ont att jag inte kan stödja på benet på en lång stund efteråt. Sen går det över efter ca 30 minuter.
Jag har inte vågat cykla med detta, fast jag tror inte det skulle vara något problem. Eller jag hoppas det, kan jag snart inte börja träna och få ihop mer mil i benen kommer det kanske inte vara helt lämpligt att starta på Vätternrundan. Det vore en stor sorg för mig. Fast jag skulle aldrig riskera att bli skadad för att genomföra det. Hur roligt det än är och hur bra ändå känslan är att ha klarat av sitt uppsatta mål.
Jag är i alla fall väldigt glad att jag kan gå på mina promenader som jag älskar att göra. Nu när jag har så mycket tid har det blivit flera promenader om dagen.
Nej men fy vad jag är gnällig, nu startade jag ju med gnäll igen. Fast jag är på ett så bra humör egentligen.
Min make är idag ute på Vänern och skickade för en stund sen den här bilden till mig.
Helt otroligt vackert och där är ju sjön så stilla att till och med jag kanske hade kunnat vara med. Jag är så fruktansvärt sjösjuk att jag måste ta tabletter även när vi bara åker ut på turer här hemma så Vänern är inget för mig utan jag njuter av hans bilder och förhoppningsvis en och annan lax som han får med sig hem ibland.
Nu har jag hämtat hem min Bo-bil från sitt vinter ide. Hon vägrade att starta först 👎👎 Batteriet var dåligt redan innan jag ställde henne i vinteridet och nu var det så illa att det liksom inte gick att starta henne med startkablar ens. Eftersom jag lovat Emil att övningsköra i helgen... ja han skulle inte övningsköra med husbilen utan vanligt bil fick han köra till Biltema så jag kunde köpa ett nytt batteri.
Då startade hon på första försöket. Så hela lördagen städade jag och fixade henne. När jag var klar
invigde vi årets säsong med att ta ett glas vin ute i bilen.
Innan jag hämtade hem henne kände jag mig lite ambivalent husbil/husvagn. Att jag ska ha något av dem är helt klart, för jag älskar friheten och möjligheten de ger mig. Så jag gjorde ett ambivalentskors.
Vilket verkligen talar sitt tydliga språk när man gör det. Fast då är det viktigt att man får med alla parametrar så klart och innan jag hämtade hem min husbil så vägde faktiskt sidan för husvagnsidan över. Ända tills jag lade till hur mycket jag tycker om min gamla skrutt husbil och det faktum att jag inte är helt trygg med att dra husvagn efter bilen.
I fredags kom den här lilla tjejen på besök
Våran älskade lilla Ellie bebis ❤️❤️❤️. Hon är så mycket kärlek och på tisdag kommer hon till mig igen. Det är en ära att få vara hennes bonus mormor!
Läste någonstans att ett tecken på att man börjar bli tant är att ens krukväxter överlever! Det kanske ligger något i det, inte för att jag kan skryta över mina vackra växter precis men det händer allt oftare att några över lever under lite längre tid. För två år sen fick jag en citrusblomma av Micke och den lever än som exempel. Förra året blommade den dock inte om för att jag visste inte att man var tvungen att plocka bort frukten på den.
Men se i år blommar den! De luktar helt ljuvlig!
Igår var Micke och jag ute på tur. Vi kollade efter bra platser att stå med husbilen.
Detta är taget vid Baggerudscamping utanför Kristinehamn. Det blåste isvind men var väldigt vackert.
Nej nu är det nog dags att fånga dagen och ta en promenad igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar