Inspiration, knä ont och ett dygn i Linköping

Det är himla konstigt, jag älskar att skriva men ibland går det verkligen inte. Jag försökte hela dagen igår att få till ett inlägg. Det är ju inte så att det inte har hänt något i mitt liv som är värt att berätta om. Det är inte heller så att jag inte tagit bilder för det gör jag ju alltid. Fast ibland kommer liksom inte orden till mig. Jag tror det kallas för att inspirationen fattas. Nu är ju inte jag författare på något sätt men jag förstår vad de menar när de säger att de har huvudet fullt med idéer men ingen inspiration och att det då inte går att få till något. 

Jag hade en dålig dag igår. I mitt liv existerar verkligen begreppet söndagsångest och när den lyckas infalla med en av de värsta hormondagarna som jag har i min menscykel så är jag inte på topp precis. Kanske var det dömt att misslyckas med ett inlägg igår och kanske hade ingen velat läsa det heller. 

En sak som jag ofta tröstar mig med när jag blir så där jäkla nere är att det går över. Jag försöker också tänka på att de här dagarna kommer fast det inte finns någon orsak. För om man börjar analysera vad som är fel eller ännu värre skuldbelägga sig själv för att man är nere. När man egentligen borde vara glad och positiv för att livet faktiskt är toppen på alla sätt och vis, då blir det inget bra. Jag försöker att bara liksom konstatera: jaha det är en sån här dag idag och försöka göra det bästa av den. Jag var sjukt trött igår så jag vilade, sov middag på soffan en stund och sen tog jag en kort promenad. Det blev kanske inte bättre men det blir i alla fall inte värre och idag är en helt annan dag och jag mår bra igen som jag så väl visste att jag skulle göra även om dagen igår var tung.

Jag har skadat mitt knä! Det hände för två veckor sen. Det var i ett knäböj med 90 kg på ryggen som mitt vänsterknä föll inåt. Just då gjorde det inte så ont men sen kunde jag inte fortsätta. Det har varit så illa att jag inte ens kan stå med tyngden på vänster ben. Det är tack och lov bättre och igår kunde jag gå på en liten promenad.  

Som tur är har jag lyckats få syrran att börja träna med mig på gymmet och nu är ju hon ny på detta och vill i väg annars vette tusan om jag kommit i väg när jag inte kan köra några ben övningar.

Tre pass har vi kört den här veckan 👍👍 

Jag undrar vart barnens påsklov tog vägen? Idag är det skola igen och jag hann liksom inte blinka. Jag tog Linnéa med mig och åkte till min Therese ❤️ i Linköping i tisdags.

Vi stannade till onsdagen. Therese och jag har känt varandra i 36 år, vilket är en väldigt stor del av ens liv när man är 40 år. Vi har något som är helt unikt tycker jag. Vi ses inte och hörs inte så ofta men när vi gör det är det bara att fortsätta där vi slutade på något sätt. Hon är en av de finaste människor jag känner och någon som har en väldigt stor plats i mitt hjärta. Vi drack rosa bubbel fast det var tisdag, klart man måste fira att man ses. Sen satt vi uppe halva natten som vi brukar och bara pratade. När jag åkte hem på onsdagen var jag full av energi och livskraft igen.