Jag är i alla fall mycket bättre nu! Jag längtar till jag kan träna igen på riktigt igen. Med lite tur kanske det funkar om en vecka. Snälla håll tummarna för det!
Promenader har tack och lov funkat under den här veckan även om det inte blivit så många pga andra orsaker som jobb, barn, hus och hem.
Fast jag vill egentligen inte skylla på det. För träningen handlar om att prioritera och vi människor prioriterar det vi tycker är viktigt. Att inte hinna promenera eller träna handlar om både för mig och andra vad man prioriterar, för alla hinner om de vill! (ja men jag jobbar så mycket så jag skulle aldrig hinna! Precis då har du prioriterat att jobba så mycket. Mina barn har sina aktiviteter! Ja då har familjen prioriterat att barnen ska ha det.)
När jag hörde dem första gången kände mig mig lite trampad på tårna, tills jag kom på att det är sant. Hur hinner man med att träna 5 gånger i veckan? Det är ju en sak som jag verkligen inte fattar. För själv har jag svårt att få till de tre träningspassen jag vill göra. Jo de hinner, för att det prioriterar det och prioriterar bort något annat. Jag har prioriterat bort att se på TV till exempel och jag har inte det mest välstädade hemmet. Jag har inga andra intressen. Jag har i och för sig fyra barn men de har inga aktiviteter som jag måste engagera mig i flera kvällar i veckan. Jag har valt att bo nära aktiviteterna så barnen kan ta sig dit på egenhand. Jag har valt att jobba deltid för att ha tid till annat än att jobba. Det är kanske lite hårt att få det kastat i ansiktet att man kan få till 5 dagar i veckan om man vill när man kämpar med att få till 3 men faktum är att visst skulle det gå om jag avstod något annat. Då kommer samvetsfrågan är jag beredd att göra det? Där kan ju faktiskt svaret vara NEJ och det är helt okej men då ska man också sluta att plåga sig själv med dåligt samvete över att inte få till de där 5 passen och man ska definitivt inte hålla på göra sig själv till offer för omständigheterna. Man kan ändra saker i sitt liv så man får till de där 5 dagarna om man vill. Jag är nog inte beredd att göra det ändringarna men sluta säg att det är så lätt för andra för att de inte jobbar si eller så eller måste göra ditten eller datten. För de prioriterar också och är man inte nöjd med sin livssituation är det man själv som måste göra något åt den. Det kan ingen annan hjälpa mig eller dig med med. Varje människa har ansvar för sitt liv. Lyssna på träningspoddens avsnitt uppläxning hon har en poäng där Lovisa.
När jag nu varit hostig och snorig och regnet piskat mot marken har jag helt enkelt faktiskt profiterat bort att gå på promenad.
Soffan, travet och ett glas rött har känts som ett roligare alternativ. Det jag däremot inte tänker göra är att ge mig själv dåligt samvete för att jag borde varit ute och gått. Det kanske hade varit nyttigare och jag hade förmodligen somnat skönare igår kväll. Så idag har jag bestämt mig för att prioritera att ta en långpromenad.
Jag blev mycket mer stressad förut när jag blev sjuk just för att jag var rädd att bli en soffpotatis igen. Nu är träningen en så stor del av mitt liv och det roligaste jag vet så jag är inte så orolig att tappa det längre. Det är inte längre så att jag bara skulle falla tillbaka för nu mer skulle jag bli tvungen att byta livsstil för att kunna soffa till mig igen.
Apropå att sova dåligt, det blev under veckan klart att Gustav ska få prova Melatonin. Min "lilla" pojke som blivit så stor. På onsdag fyller han 14 år men han har redan fått sin present
Behöver jag säga att han är nöjd? Den heter gaming extrem Nach och det enda jag verkligen förstod var att hårddisken var 1 Tera bite. Men tydligen var processorn i7-6700k något häftigt och även grafikkortet som hade en så lång beteckning att det ser ut som ryska men om någon förstår så heter det GEFORXE GTX 1070 8GB. För bara några år sedan kände jag att jag fortfarande hängde med och var ganska bra på datorer men utvecklingen går så snabbt och mitt intresse har minskat nu när barnen kan så mycket själva, har jag blivit en sån där mamma som ber mina barn om hjälp. Emil fick vara mitt stöd när datorn till Gustav skulle köpas. Det måste ju bli rätt också för det finns en uppsjö att välja mellan och så mycket olika prestanda.
Kolla vad vår lilltjej kan
Så duktig! 😃
Det har varit en lugn vecka men i mitt liv är det ganska fullt upp även de veckor som jag anser som lugna. Bobil är urplockad och uppställd för vinter förvaring.
Längtar redan till nästa sommar när vi ska ut på äventyr igen.
Igår var det öppethus på Vargbroskolan. Jag var ledig och kunde för första året på länge följa med. Har man fler än ett barn eller jobbar och inte kan följa med så får man alltid dåligt samvete när det är öppethus.
Vi delade och var en stund hos både Gustav och Linnéa.
Den här helgen har ingen av våra stora barn varit hemma och det är väll så det kommer vara. Emil hade annat för sig och bestämde sig för att stanna i Karlstad över helgen. Louise åkte på ett konvent men kommer hem idag. Jag säger att tiden går så fort och det gör den men ändå känns det som om tiden stannat upp lite som om allt går i ett lugnare tempo än det gjorde förr. Hela jag är lugnare och inte så stressad. Det är väldigt skönt. Helt plötsligt har jag tid att planera saker så vilket i sig gör att jag också stressar mindre.
I torsdags var jag med min mamma till sjukhuset. Hon gillar inte att köra i Karlstad så jag brukar försöka följa med henne. Innan vi åkte hem var jag in på Plantagen för köpa med ljung till Magnus grav
Det är viktigt för mig att få göra höstfint där.
Jag passade också på att köpa en liten present till min Lollo som varit lite nere. Det är höst och mörkt och hon är väll inte sin mammas dotter för ro skull. Barnen hade väll kunnat få ärva bara mina bra sidor. Det där att vara höstdepp hade de ju kunnat få slippa.
Tänkt att så lite kan göra så mycket! En liten kaktus kan betyda mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar