Semestervecka, midsommar och gösfiske

Min första semester vecka lider mot sitt slut. Nu kör jag jobb i 3 veckor innan det blir semester igen. Jag inleder med två veckor heltid. Det kommer bli intensivt och väldigt ovant för mig. Jag har i alla fall förberett så att barnen ska ha något att göra och att det finns mat åt dem.       

En annan som har två intensiva veckor framför sig är min lilla Lollo som i morgon börjar intensivkursen i Karlstad för att ta körkort. Det kommer gå så bra för henne men hon är jättenervös och det förstår jag, för det var man ju själv! 
Min fina Lollo <3 

Den här veckan har jag vilat och funderat vad jag vill göra. Det är dags att sätta upp nya mål med min träning. Jag har uppnått väldigt mycket mer än jag kunnat tro när jag började träna för lite mer än tre år sedan. Det är dags att både summera och fundera vad och varför jag tränar. Det viktigaste är att träna för att bygga upp kroppen. Helt självklart kanske ni tycker men faktum är att allt för många tränar och drar på sig skador. Tränar ändå och sliter och går sönder. Jag ska träna för att hålla och efter mina förutsättningar. Samtidigt så behöver jag utmaningar. Att springa en halvmara är en dröm som är under bearbetningsfasen. Löpning är hårt för kroppen men jag vet att det går om jag ger mig fan på det. 

Ett mål har jag redan satt upp och det är att jag ska cykla Halvvättern nästa år. Det blir troligen helan också nästa år men det har jag inte bestämt till 100% än. Campingplatsen är i alla fall bokad åt mig för hela Vätternveckan nere i Motala. 

Det är verkligen viktigt med återhämtning efter en stor prestation. Jag är verkligen inte 25 år längre, i och för sig är jag ju i bättre form nu än jag var när jag var 25 men hur som helst så kräver förtioåriga sportande tanter mer återhämtning än tjugofemåringar. Så det var ett klokt beslut av mig att ta semester en hel vecka efter Vätternrundan. 

Så jag har mest bara vilat och gjort roliga saker den här veckan. Inte haft några förpliktelser. Mer än att jag i tisdags tog jag med mig Lollo och åkte till Jönköping och hämtade Emil, en kompis och kussarna efter Dreamhack. 
Trötta och illaluktande brukar de vara och så var det även denna gång. Emil hade sovit mer än vanligt i alla fall. Vi stannade i Mullsjö och åt lunch och efter det sov de gott hela vägen hem. 

Sommarlovet är långt har Linnéa redan konstaterat. Hon blir lite rastlös och vet inte riktigt vad hon ska hitta på att göra. 
Hon har inte så mycket tålamod heller. Fast det är mycket bättre nu än när hon var liten. Vi satt faktiskt nästan en hel kväll och gjorde pärlplattor här om dagen. 

Jag har också passat på att umgås med mina favorittjejer den här veckan. 
Ellie bebis kan sitta nu och det dröjer inte länge innan hon kryper. Jag var barnvakt en stund här om dagen. Det enda Ellie inte är bra på är att sova
Hon är så nyfiken och ska vara med och se allt omkring sig. Fast 45 minuter fick Lollo och jag henne i alla fall att sova när vi promenerade på kanalbanken. Sessan Lizettes katt följde troget med hela promenaden. 

Trotts att jag är totalt ointresserad av fotboll så har det inte kunnat undgå mig att det är EM. Min stackars man kan inte se Sveriges matcher när han är i Norge vilket han är väldigt ledsen för. 
Men så fick jag en skit bra idé. En laptop med Webcam framför TV:n så kunde han ju se lite i alla fall. Idén var ju skitbra men uppkopplingen var tyvärr dålig. Jag tycker det såg väldigt roligt ut!   

Varje år brukar vi ha en stor midsommarfest tillsammans med våra nära och kära. Förberedelserna är många. Lekar ska fixas och mat ska handlas
Linnéa river inredningen på COOP :) vet inte riktigt hur hon lyckas men är det någon som lyckas med detta så är det just Linnéa
I år kokade jag 74 ägg. 
Vi var några färre i år än vi brukar men vi var i alla fall 28 st! Jag tycker det är så himla roligt att ordna och fixa detta. 
Det var en hel kul kväll med lekar, mat och bärnboll. Det kom dock ett helt gäng objudna gäster också som gjorde att det inte gick att sitta ute på kvällen. Dessa jäkla knott! 
Våra fina vänner från Ludvika <3
Lillasyster <3
Varma barn svalkade sig i poolen efter brännbollen. 

Ärligt talat så brukar jag vara kopiös bakfull på midsommardagen. De brukar vara den dagen på året då jag ligger utslagen hela dagen. För mig brukar inte midsommarfesten sluta förrän fram mot fem, sex på morgonen men jag tror jag börjar bli gammal. För jag orkar inte det längre och det är inte riktigt värt det heller. Så redan klockan ett sov jag och vaknade därför både pigg och fräsch igår morse. 

Micke och jag åkte till stan. Jag skulle handla saker till husbilen igen. Micke undrade om vi ev skulle försöka bygga ut bilen för att få plats med alla saker som jag ska ha med mig. Ja jag måste säga att det är en hel del grejer man behöver och i en husbil finns inte så värst mycket förvaringsutrymmen men jag tänker praktiskt. Igår köpte jag ett förtält som jag trodde skulle passa i den befintliga skenan på väggen men NEJ det gör den inte så nu måste jag köpa skenor också! Sen köpte jag en madrass som jag ska sova på i bilen, den var kanske onödigt dyr men om man ska vara ute en lite längre tid är ju det en förutsättning att man sover bra.

Det är delar av mina skattepengar jag shoppar för. 

Jag kostade på mig och Micke en varsin ny kudde också en Wellpur!! Den har jag sovit på i natt och den var helt underbar att sova på! 

Det har faktiskt varit väldigt mycket för både mig och Micke se sista veckorna, skolavslutning, Vättern, Micke har bytt jobb, Trollingtävling för Micke och golf. Jag har varit så fokuserad på cyklingen att det nästan inte existerat något annat. Jag har lagt mycket tid på att övningsköra med Louise också. Det var ganska längesen som vi hade tid för varandra bara han och jag. Så igår tog vi oss en hel dag. 

En tur med båten på Östersjön med sol och fiske! 

Veckert!

Rogivande! 

Personbästa på Gös för mig. Micke tycker inte att man fiskar i klänning men jag tror faktiskt inte att fiskarna bryr sig om hur jag är klädd och jag fick ju faktiskt fisk trotts klänning och allt. Jäkligt stolt blir man i alla fall och det kommer bli en väldigt god middag idag. 

Man måste ha med godsaker när man fiskar tycker jag! Picknickmaten är halva fisket! 

Som sagt vi behövde detta och det var jätteroligt! 

Vätternrundan 2016

Den senaste veckan har allt kretsat kring Vätternrundan i mitt huvud. Det har på riktigt varit helt jäkla upp och ner och kaos hela tiden. Ja ett känslomässigt totalkaos faktiskt. När jag sen på torsdagskväll fick veta att Gudde som jag skulle cykla med blivit sjuk, fick jag på riktigt panik och bröt ihop. Kan man cykla 30 mil själv när man aldrig cyklat Vätternrundan förut? Vädret skulle bli skit också!

Jag är med i en träningsgrupp för tjejer på FB och slängde där ut en fråga om någon har cyklat själv och om man fixar det? Det var då det otroliga hände. Detta borde verkligen inte ens kunna ske. I gruppen på FB är vi ca 3200 tjejer av dessa är det kanske max 50 som ska cykla Vätternrundan. I Vätternrundan startade 19653 personer. 50 personer startar varannan minut, det finns alltså nästan 400 startgrupper. En tjej som heter Emma svarar och undrar när jag startar och jag svarade 23:54. Då kan du cykla med oss svarade hon. De var tre tjejer från Trollhättan som hade samma starttid som mig. Vad är sannolikheten för detta? Det borde inte ens vara möjligt att det kan ske!  

Vi bestämde att ses vid start och i alla fall hänga ihop i början av loppet. Efter detta kände jag mig väldigt mycket bättre till mods! Jag har trotts allt tränat för detta och följt min plan att göra som jag gjorde inför Halvvasan. Äta lite mer än jag behöver veckan innan. Mat är ju liksom min grej :) Nu kanske man inte behöver göra det men man ska i alla fall inte ligga på något underskott på kcal när man ska genomföra en stor prestation. 

Så jag fortsatta packa 

och kolla utrustningen. Jag fick låna den här lampan av Micke. Den visade sig vara skitbra att ha under loppet! Rekommenderar verkligen pannlampa om du har tänkt att cykla någon gång. 

På fredag förmiddag bar det av med husbilen mot Motala. 
Jag stannade vi Laxsjö och tog en kaffe och en macka. 
Hela Vätternrundan gänget var på plats när jag kom. Pappa och Gudde har varit i Motala hela veckan och de här gänget kom ner i torsdags.

Anders Catharina och Johis (de cyklade skitbra)
De startade redan klockan 20:00, så jämt efter 19 vinkade vi av dem sen var det bara vila och väntan för min del. Pappa och Gudde bjöd på mat. Efter det lade jag mig för att försöka sova en stund men jag var för nervös för att kunna göra det.  

Klockan 23 cyklade jag ner till start och mötte upp tjejerna från Trollhättan.
Här är vi taggade för start
Starten! 

Det var som ni ser mörkt när vi startade. När starten går åker en motorcykel före varje grupp och leder oss ut ur Motala. Det är lite trångt men det är helt onödigt att ha bråttom just i starten så det bästa är att ta det lugnt och inte klicka fast fötterna på en gång. 

Vad tänker man när man har 30 mil framför sig? Att man kommer cykla väldigt länge i alla fall. Jag försökt att inte tänka att jag ska cykla 30 mil utan cykla en depå i taget. Sen försökt jag att inte tänka så mycket alls, utan trampa på bara. 
Som sagt det var väldigt mörkt när vi startade och när vi kom ut ur Motala och gatljusen försvann var jag extremt tacksam för min pannlampa
Första depån är i Ödeshög efter 47 km. Viktigt att fylla på energiförrådet och få i sig dryck och en bulle. Grejen är den att man får inte äta för mycket för då skriker magen nej samtidigt måste man ha energi och vätska. Det var fortfarande behagligt ute, varmt och torrt. 

Men när vi cyklat i 4 timmar började det regna. Först regnade det jättemycket sen regnade de ännu mer. Totalt genomblöta blev vi.
Kaffe att värma sig med var inte helt fel. Trotts regnet gick det bra jag var orolig för att börja frysa men än höll jag mig varm i alla fall. Det regnade på tvären och blåste rakt mot oss. Det var som ett skämt, hur kan det regna så mycket?
  
Jönköping efter ca 10 mil, totalt genomblöta ända in på kroppen men vid gott mod. 
Lite mat i magen och sen torra kläder. Tyvärr var jag inte torr så länge för regnet gav inte med sig. Vilan i Jönköping gav mig i alla fall ny kraft och jag orkade cykla på ganska bra. 

Efter den så kallade Kaxbacken (man är inte kaxig när man kommer upp där) tappade vi bort varandra. Vid nästa depå träffade jag på en av tjejerna igen och vi fortsatte tillsammans. Vi stannade och åt lasagne i Hjo och då hade det äntligen slutat regna helt. Jag och Julia som hon hete tjejen, höll ihop fram till Karlsborg. Sen fortsatt vi var för sig. Man är olika tränade och Julia var piggare än mig, var och en måste göra sitt eget lopp. I Karlsborg vågade jag tror på att det skulle vara uppehåll så jag satta på mig mina sista torra par strumpor. Mina fötter var som vita skrynkliga russin och blev väldigt glada av torra strumpor. 

Mellan Karlsborg och Hammarsundet är det 5 mil och i Karlsborg har man cyklat 20 mil. De 5 milen där i mellan var de värsta på hela sträckan. Där grät jag till och med en stund. Just där ville jag bara sova, jag var så himla trött. Då tänkte jag på de ord som min syster Sandra sa: svackor och toppar har man hela resan det är bara att vänta 20 minuter så har den gått över och det stämde väldigt bra! Mitt i tårarna var jag trotts allt glad över vilken stark kropp jag har. Mitt i tårflödet lovade jag min kropp att om den tar mig igenom det här ska den aldrig någonsin behöva banta igen.. Den ska få all närig den behöver. :) Det löftet tänker jag hålla! 

Jag rekommenderar dock inte att gråta när man cyklar och har cykelglasögon på sig, de immade igen och jag fick lov att skärpa till mig helt enkelt för att kunna se. Även om det lättade lite att få gråta så hjälpte det inte så mycket. Det var lika jävla långt till Hammarsundet ändå och enda sättet att komma dit var att envist fortsätta att trampa och det gjorde jag. 

Man får liksom fel på proportionerna på slutet, när jag såg skylten med 7 mil kvar, så tänkte jag: nu är mål nära!! Men 7 mil på cykel är fortfarande väldigt långt, man har i och för sig cyklat 23 då men 7 mil tar i alla fall 3 och en halv timma ungefär. Jag började också få jäkligt ont i rumpan så jag kände att jag var tvungen att försöka cykla på innan rumpan sa upp sig helt. Jag kom i alla fall fram till Hammarsundet tillslut. Vilken utsikt och sen en depå! Lite vila, sträcka på ryggen och vatten

Jag hade köpt med mig såna här och de var verkligen jättebra att ha med! 
Såna här hade jag också och det behövdes på slutet!  

Trotts att jag var trött och nästan ville grina i uppförsbackarna på slutet så visste jag att jag skulle fixa det. Vid Hammarsundet är det 5 mil kvar till mål och 5 mil är en vanlig träningsrunda, så tänkte jag.  

Sista depån i Medivi får man bullar med honung i. Det låter inte gott men det var ljuvligt. Där klarade jag inte att kliva av cykeln utan fick lägga den på backen för att komma av. 

Sen körde jag med det som fanns kvar av krafter vilket inte var så mycket. 
När man svänger in mot mål och ser alla människor och målet går det inte att hejda känslorna. De svämmar över!
Lyckan är total, en av de härdigaste känslor jag upplevd. Det går inte ens att fatta att man faktiskt har cyklat 30 mil. Gudde mötte mig med en blomma och en nalle. Hur känns det att vara i mål efter 30 mil Pillan frågade hon och jag grät, men den här gången av lycka! Jag fixade det!

Mitt livs största prestation någonsin! Jag cyklade 30 mil på 16 timmar och 39 minuter! Jag är så jävla stolt över mig själv och min prestation! 

Jag hade med mig bubbel för att fira målgång med efter att jag fått lite mat i magen, sov jag som en död. Natten bestod i sedvanlig nattfrossa som jag alltid får efter de lopp jag ställt upp i. Jag frös så jag skakade men var för trött för att orka gå upp och få på värmen i husbilen. Jag har aldrig varit så slut tror jag eller jo efter jag fött barn var jag tröttare. 

Igår när jag kom hem tog jag mitt bubbel! 



10 tips till dig som ska cykla!
  1. Ha en ny servad cykel
  2. Pannlampa
  3. Ha med ombyte och torra strumpor
  4. Ställ in dig på att du kommer cykla jävligt länge.
  5. Stanna vid varje depå och ät, drick och kissa
  6. Cykla en depå i taget 
  7. Smörj in rumpan och muttisen väl
  8. Håll höger (så inte fartdårarna kör över dig) 
  9. Var envis, svackor går över efter en stund och en Japp piggar upp
  10. Upplev och njut av naturen och upplevelsen.  
Några frågor som jag fått efter detta. 
Varför cyklar man 30 mil, för det kan inte vara roligt så länge? 
Nej det är inte roligt i 30 mil, det gör ont och är tråkigt men man gör det för att det är den häftigaste upplevelse jag varit med om. 
Kommer du gör om det? 
Jag är kanske knäpp men redan i mål kände jag att detta vill jag uppleva igen! 
Vad är nästa mål?
Jag ska cykla Halvvättern nästa år sen ska jag fundera lite på vad jag vill och vad jag vill uppnå och varför. 

Idag är det vilodag och jag ska bara vara. Jag känner mig förvånansvärt fräsch i kroppen. Men jag har ont händerna och axlarna i värst, jag har lite ont i en hälsena också. Den här upplevelsen ska bearbetas men som sagt det är en av de häftigaste saker som jag gjort och upplevt. Jag har träffat människor jag aldrig träffat förut. Om man på riktigt växte när man gör det som människa efter något man gjort eller gått igenom så skulle jag ha vaknat 10 cm längre idag! 

Frukost hemma är inte så dumt det heller och att vara med mina barn! Jag har semester den här veckan. Så jag ska vila och förbereda vår sedvanliga midsommar fest för släkt och vänner.  

Regn i Motala, sol här och min lillasyster

Det verkar inte spela någon roll vilken sida jag kollar på. Jag kan nog räkna med att jag i stort sett kommer få cykla hela Vätternrundan i kräkregn! 
Det ser dock inte ur att bli kallt men blir man blöt blir man kall.
Efter många funderingar fram och tillbaka har jag i alla fall bestämt mig för att starta och göra mitt bästa. Blir jag kall, blöt och inte orkar mer så gör jag ju inte då kommer jag att bryta och försöka igen nästa år.

Nu har jag 10 dagars semester som jag ska njuta av bara jag cyklat! 

I tisdags där emot hade vi ett helt fantastiskt väder solen sken och jag var ledig. Lizette ringde redan klockan 9.00 och undrade om hon och Ellie kunde komma ner till oss. Det är klart de kunde! 
Det går så fort, det dröjer inte länge innan den här lilla fröken kryper. 

Ibland blir det bäst när man inte planerar. Jag kom på att vi skulle åka och bada. Jag tog vad jag hade hemma och fixade till en stor pastasallad sen åkte vi.
Det bästa i livet är när jag får ha alla mina troll hos mig och nu mer är det inte ofta jag har dem alla med! 
De modigaste badade! 
Emil och Ellie

På eftermiddagen åkte jag till mamma för där var min lillasyster och hälsade på!
Älskade syster Tessa som bor för långt bort från mig tycker jag! 

Nu ska jag sova för i morgon bär det av mot Motala och Vätternrundan! 

Banprofilen, 9 år i huset och känslostormar

Nu har jag koll på alla depåer och banprofilen. Jag har lagt upp loppet i mitt huvud och tänker cykla depå för depå. Det går ju inte att tänka att man ska cykla 30 mil när man startar. Det mentala är så himla viktigt och svårt!
Cykeln är fixad och jag har så smått börjat packa. Lugnet har inte helt infunnit sig och det kommer det nog inte göra. Jag känner mig dock lite lugnar nu men under helgen har jag varit helt jävla urflippad och ett känslomässigt vrak. Det är inte riktigt så här jag vill må innan ett lopp. Fast jag vet inte vad jag skulle kunna göra åt det för jag är en känslomänniska som känner av och in väldigt mycket. Det har en tendens att bli för mycket känslor och ibland önskar jag att jag hade en avstängningsknapp. 

Fast när jag verkligen går ner mig i mörka svackor försöker jag tänka att det är priset jag måste betala för att kunna uppleva lycka på det sätt som jag kan. Jag har fått förmågan att kunna känna glädjerus och att bli nästan hög på min egen lycka!  

Igår körde jag sista träningspasset innan Vätternrundan. Planen var att få ihop 100 mil eller minst 75 i alla fall. Nu blev det inte så. 
Med det 3 jag cyklade igår har jag fått ihop 51 och jag har gjort allt jag kan. Nu är det träningsvila fram till fredag klockan 23:54 då starten går. Jag cyklade allt jag förmådde igår. Jag behövde känna att jag är stark och kan. Jag har liksom tappat hela mitt självförtroende. Jag har tränat och är nog i mitt livs bästa form men ändå känner jag mig för tillfället slö, tjock och otränad. Ja som sagt jag tänker för mycket!

Fick se på FB att det idag är 9 år sen vi flyttade in i vårt hus. 
Vi har verkligen gjort ett hästjobb jag och min man. Det är en väldigt stor förändring och det är verkligen vårt hem nu!
Mitt kök är husets hjärta! Jag älskar det och det är jag som planerat varje detalj. 45mstort är det vilket är helt lagom till en stor familj :)

Jag tog en så rolig bild på min Micke när vi pysslade med husbilen. Min egen Toker! 
Fast utan honom vore jag vilse helt. Han är min bästa vän och mitt allt. Den här veckan när jag varit helt... jaa.. galen skulle man nog kunna säga. Inte nog med att jag är uppstressad över Vätternrundan jag har haft PMS också. Jag avskyr mig själv när jag är så där för jag är inte snäll, jag fräser som kan katt och min älskade make har ett tålamod och en förståelse som ingen annan. När jag sen mina tårar sprutar för att jag inte vet vad jag ska ta vägen. Kramar han mig fast jag inte gjort mig förtjänt av någon kram precis! Är så glad att just han är min man! 

Jag jobbar verkligen på detta och ibland funderar jag på att söka hjälp för jag står nästan inte ur med mig själv och min PMS. Men så fort det går över är ju allt bra igen och då har man ju liksom inte en tanke på det fören man är där igen.  

Sommarlov, hönsmamma och startbeviset.

Nu är det sommarlov! Emil slutade redan i tisdag. Louise gjorde sista dagen på torsdagen. Gustav och Linnéa slutade i fredags. 
Jag och mina "små" de är inte så små längre det kommer snart växt i fatt mig de också! Efter fredagens avslutning i Bollhallen gick vi hem och åt hallontårta tillsammans med Lizette och mormor som också kom ner och var med på avslutningen.
Ellie vad också med på skolavslutningen i jordgubbshatt och allt. 

Det är alltid fullt ös innan avslutningen, kläder ska fixas och barnen ska klippas. 
Även mamman fick lite ny färg i håret. 

Eftersom jag inte våga släppa Linnéa till badplatsen själv så kommer jag få sitta där mycket i sommar med min baddrottning. Hon är 12 år och hennes kompisar får gå själv men hennes kompisar har å andra siden inte ADHD så det är en viss skillnad faktiskt. 
Vet ingen som älskar att bada så mycket som Linnéa.

Om en vecka vid den här tiden hoppas jag att jag är i mål och sover vid den här tiden. Man ska ju vara ärlig så jag kan erkänna att jag har en ångest inför detta. Jag mår faktiskt inte alls speciellt bra. Jag vet inte varför för skulle jag behöva bryta så är det ju för att jag måste göra det. Då kommer det finnas en orsak. Det är inte alls säkert att kroppen håller 30 mil. Men jag hoppas och jag vill. Jag har tränat för detta och det är mitt mål. 
Samtidigt är jag skitskraj och förväntansfull på samma gång. Den sista veckan har jag haft min cykel inlämnad på service. När jag står på startlinjen klockan 23:54 på fredagkväll kommer jag ha lite drygt 50 mil i benen. Jag hade planerat att få ihop det dubbla men det gick inte. Jag är nervös men jag ska göra mitt bästa mer kan man inte göra. Jag är väldigt glad att jag har Gudrun med mig på turen. Hon har cyklat förut och har massa rutin!