Auktion, 11 år och Egobok

Jag har precis lagt ett bud på en Grön Keshan

Auktionen går ut om 11 dagar och jag kommer inte få den för 350 kr som jag nu har lagt. Jag får nog gångra med 10 om jag ens ska ha en chans men lägger man ett bud så får man mail om det kommer nya bud vilket är bra när man vill följa en auktion! Vaggan jag budade på åt Lizette fick vi. Så den ska vi hämta till veckan. 

Lizette, Urban och Wilma var här och fikade förut. Hon börjar bli riktigt rund om magen nu och jag tror att det börjar gå upp för oss på riktigt att det kommer finnas en ny liten krabat med oss till jul! Det är väldigt spännande! 

Det var i fredags ingen vanlig dag, det var min Linnéas 11 års dag och där med också 11 år sen jag  blev mamma för sista gången. 

 

Frukost på sängen och bestämma mat fick hon men någon present fick hon inte :( Jag har beställt en mobiltelefon åt henne på express som skulle ha kommit redan i torsdags men som kommer först nästa fredag. Aningen arg var jag när jag ringde och det hade blivit något fel. För varan var slut på lager men det hade inte synts på hemsidan grrr  Jag hade betalt extra för att få den på express men den avgiften får jag tillbaka i alla fall. Jag köpte en chokladask åt henne och gjorde fläskpannkaka och glass till efterrätt. Allt enligt hennes önskemål men det kändes verkligen inte bra att hon ska få vänta en hel vecka på sin present! 

Igår tog jag en cykeltur. Det gick långsamt. 

Jag var trött redan från början och då är det svårt att prestera. Man kan inte prestera varje gång och det är så viktigt att lära sig fatta det! Jag har sprungit 1 mil på personbästa tid för en vecka sen. Jag har kört ett tufft backpass i torsdags. Förut kunde jag vara nästan elak mot mig själv och se ett dåligt träningspass som ett stort misslyckande. Nu tycker jag, att jag faktiskt lärt mig något viktigt. Jag försöker ha fler än en parameter när jag mäter mina prestationer. Jag cyklade inte så fort men hastigheten är ju bara en parameter. Sträckan är ju bra, upplevelsen var bra och träningen blev av. På så sätt blir det ju något bra trotts att hastigheten inte var som jag önskat. Jag har så lätt att nedvärdera det jag själv gör. Det är så lätt att aldrig vara nöjd med det man gör och presterar. Grejen är ju den att om man aldrig är nöjd så når man ju heller ingenstans för misslyckanden blir man ju inte stark av precis. 

Jag har en vacker bok som heter bästa Pillan. Min egobok! Alla skulle ha en egobok faktiskt! Där samlar jag mina tankar och mina goda råd till mig själv. Jag har den i handväskan alltid nära till hands. Jag samlar sanningar jag kommit fram till själv men även andras goda råd som funkar i mitt liv. På första sidan finns ett stort hjärta. I det står namnen på de mina. De personer som är viktigast i mitt liv. Detta för att inte ge massa energi till personer som inte är viktiga. Man kan ju ibland reta sig i timmar på någons facebookstatus till exempel. Att man har makt över sina egna tankar är en väldigt viktig lärdom! Man väljer hur man vill tänka och med hjälp av att skriva ner tankar blir det lättare. Här kommer två bra tankar jag kommit fram till. 

Att fortsätta göra något som inte fungerar. Fungerar inte! Byt strategi!

Sträva mot dina egna mål! Vad någon annan gör, kan och presterar har inget med dig att göra. Det säger absolut inget om dig och egentligen väldigt lite om personen som gjort prestationen också!

Du ska också skriva ner allt som är bra med dig själv i boken. Allt du kan. När du sen har pissdagar kollar du i din bok. Fylla huvudet med positiva saker om dig själv.  

Nu i kväll fick jag hem en glad tjej med ytterligare en peruk i samlingen från Uppsala! Jag har saknat henne.
 
Visst är hon världens sötaste! Jag tycker hon är skit tuff som vårar ta tåget och dra i väg som hon gör! 4 månader kvar tills hon blir 18 år :( var tog min bebis vägen? 

Emil har jag i alla fall haft hemma i helgen men han tog en tidig buss till Karlstad idag för att vara med en kompis. Han tycker skolan verkar bra. Jag har släppt lite på den oro som jag tror man alltid har som mamma om att inte ska ska trivas när de börjar gymnasiet. 

Micke och jag tog en tur till skogen 

Så nu har jag även lite lingon i frysen. 

September är nog min favorit månad faktiskt. Jag älskar att se löven bli gula och plocka svamp lingon är inte så kul men trattkantareller är nog det roligaste som finna att plocka och snart är det dags för dem. 

Dagens tanke

Dagen tanke.

Sträva mot dina egna mål! Vad någon annan gör, kan och presterar har inget med dig att göra. Det säger absolut inget om dig och egentligen väldigt lite om personen som gjort prestationen också!

Hittade de här orden i mitt eget måbrablock. Måbrablocket är en bok som jag skriver ner tankar och känslor när jag har mina svackor här i livet.  Mina svackor kommer ofta i november. Vet inte om det beror på att jag älskar hösten så mycket att man inte kan leva med den euforin som jag känner då hur länge som helst. Den tiden som är nu är liksom alltid den bästa på året för mig!  
Jag har arbetat mycket med mig själv och min hälsa. Både den fysiska och psykiska. Det är spännande att vara med på den här resan tycker jag. Målet och min förhoppning är inte att jag aldrig mer ska få några svackor utan att jag ska kunna hantera och leva med dem på ett bra sätt.

Träningsdagen!

Träningsdag var det ja! Med de senaste dagarnas fina väder hade jag hoppas på att min lediga torsdag skulle bjuda på sol men NEJ enda variationen på vädret i dag har varit om det regnat mycket eller lite mindre. Den vanligaste frågan jag får om min träning är hur jag motiverar mig och nej det gör jag inte. Jag ser det bara som en uppgift någon som ska göras det är enda sättet att komma i väg på. Det hjälper lite att tänka på att man aldrig ångrar ett träningspass och den fantastiska känslan man har efteråt gör dig aldrig besviken den är underbar!

Idag körde jag backträning 2,8 km uppför i min favorit backa upp till höjden med det passande namnet Lårhöjden. Det är så jävla brant att RunKeeper tror att jag står still och pausar av sig själv i de två värsta backarna. Idag hade jag nästan blodsmak i munnen innan jag var uppe. Fast sen sprang jag 2,8 km nedför i lyckorus jäklar vad jag sprang! 

För två och ett halvt år sedan rökte jag, hade högt blodtryck och tillhörde de som inte rörde sig mer än nödvändigt. Har berättat förut om när Linnéa och jag var på väg hem från badstranden och jag visade henne vad hoppsasteg var. Jag gjorde 6 stycken och fick sen ett astmaanfall. Nu har jag en månad kvar till mitt livs stora utmaning större än något jag gjort innan. Lidingöhalvan 15 km terränglöpning! Håll alla tummar och tår att jag fixar det! 

Efter träningen blev det en snabbdusch och sen till stan för att möta den här grabben. Vi hade lite ärenden till banken. 

Sen bjöd jag honom på lite fika. Måste passa på när jag får träffa honom en extra dag mitt i veckan. 

Gustav verkar ha det bra i Dovre. Jag har pratat med honom varje kväll och det är verkligen tomt och tyst här hemma. Ja Linnéa brukar ju prata så mycket hon bara kan! Men jag saknar ändå mina grabbar mycket. 

Gungstol, hårbollen och lyckligt lottad.

Hittade den här på facebook!

det är ju så sant som det är sagt men ibland är de skönt också! Detta ska inte bli ett "gungstolslinlägg" utan bara massa positiv energi så som jag känner mig! 

I morse startade jag dagen bredvid den här hårbollen och livsnjutaren. Hon ligger hos mig även nu i skrivande stund utan att gnälla vill jag då bara förmedla att det är en smula tyngre att skriva när man har 4,5 kg katt på armarna. 

Det är dags för lite pälsvård också. Just när det behövs brukar jag och kissen inte vara helt överens om. 

Jag har jobbat några långdagar nu men eftersom jag bytte helg och redan jobbat två helger på rad får jag nu ledig två på rad. Ska bli skönt. I morgon har jag planerat en träningsdag. Jag ser så fram mot det! Jag ska till stan och möta upp Emil också. Jag saknar honom, det är tomt här hemma men desto härligare när jag får träffa honom. 

Kolla vad Linnéa ritat till mig! 

Vackra rosor som står i min stora kristallvas på bordet.  Detta är återvinning på hög nivå. Plockade upp dem ur soporna på jobbet. De flesta hade blivit bruna och fula och kunde inte säljas men om man plockade ut de få som var okej blev det denna fina bukett. 

Precis som jag skriver om när jag inte riktigt mår som jag ska så måste jag ju skriva om när jag gör det. För tillfället mår jag verkligen jätte bra i mig själv. tror jag börjar hitta ut från min 40 års kris. Helt plötslig känner jag mig väldigt lycklig och tacksam över vad jag har och vad som är mitt. 

Barnen, Micke, systrar, mamma, pappa och mina vänner. Jag behöver inte så mycket mer! Jag är helt enkelt väldigt lycklig lottad! 

Skolresa, minisemster och Metallica

Att ha många små barn är jobbigt på ett annat sätt än det är att ha stora barn. Det är verkligen två skilda världar men sen skolan drog i gång för barnen den här terminen har det varit fullt upp med att ringa, fixa och trixa. Gustav åkte till Dovre på skolresa i morse och kommer hem först på torsdag. Jag har förberett packning, pratat med lärarna och förberett dem. Det har inte kännts helt okej att släppa i väg sitt barn som har Asperger på skolresa för det är inte bara att vara på skolresa om man har Asperger. Jag har i alla fall gjort vad jag har kunnat och pratat med alla lärare som ska med fått en stödperson till Gustav så han vet vem han ska vända sig till. Så i morse när jag lämnade honom vid bussen kände jag mig trygg trotts allt. 

Emil började gymnasiet i torsdags och när han sa att allt kändes okej så kände jag en väldigt lättnad. 

För Louise har första skolveckan varit så jobbig att vi i morgon ska ner på krismöte. Det här går inte! Det är så rörig och jobbigt på skolan att jag inte fick henne att gå dit idag. Men som sagt i morgon krismöte. Louise har Autism och röran och ett flytande schema är verkligen katastrof för henne. 

Fast mitt i allt detta har jag haft ett andningshål en liten minisemester till Göteborg tillsammans med min älskade make! 

Vi åkte på fredag förmiddag ner till Göteborg. Det blev lite shopping! För utom en handväska till mig som fått ett helt eget inlägg var jag in på Shock och handlade kläder till mina tjejer. 

Middag på Italiensk restaurang så klart

God efterrätt 

och så en liten pubrunda. 
Vi hade en helt fantastiskt rolig kväll.

Vilket kändes lite i huvudet på lördag morgon. Fast det var inte värre än att lite hotellfrukost kunde fixa det. 

Under dagen strosade vi mest om kring. Det var varmt och soligt och verkligen sjukt mycket folk. Det blev kaffe på stan och sen sushibuffé. Jag älskar sushi så jag höll så klart på att äta ihjäl mig. Var till och med tvungen att vila en stund efter all mat. 

Sen var det dags för hela syften med den här helgen

Live på Ullevi. Jag är inte något hårdrocksbrud men jag gillar konserter. 63000 st var vi på Ullevi bara det är mäktigt kan jag lova! 

Kvaliteten är inte den bästa på min inspelning.

De hade också en helt fantastisk ljusshow som inte alls gör sig rättvis på bild

Mycket upprymd efter konserten somnade både jag och Micke. Sov gott och vaknade ganska utvilad. Så redan klockan nio bar det av mot Värmland igen. Micke kände att han ville ha några timmar hemma innan han skulle åka till Norge. 

Jag passade på att umgås med min son lite innan han skulle åka 

Sen fick det bli en cykeltur också! 

Så summeras min bästa helg på länge! 

Konsten att köpa en handväska

Jag har alltid älskat handväskor och köpt och köpt! Både dyra och billiga och i alla möjliga former och färger! 

Så hände något, jag tror det har med åldern att göra! Jag visste precis hur den skulle se ut och vad jag ville ha för fuktioner på den.  

1. När man har den på axeln ska man med en arm kunna ta fram väskan utan att armbågen fastnar! 
2. Väskan ska kunna stå på golvet!
3. Man ska kunna öppna hela väskan och få en bra översikt över innehållet. 
4. Den ska vara snygg!

Snygg kom faktiskt på 4:e plats det är det jag menar med att jag tror jag blivit en mogen kvinna. 

Micke hade en ängels tålamod när jag sprang omkring i hela Nordstan och letade väskor. Tillslut hittade jag en som höll måttet. 

Det blev en Esprit 

Som jag är jätte snygg i J

Jag har verkligen börjat tänka på ett annat sätt och jag tror det har med ålder att göra. Jag köper inte massa saker bara för att jag vill ha sakerna är mer genom tänkta. Är det för att man har mer tid att tänka. Detta handlar inte om en väska bara utan om hela mig. Jag har liksom ändrat hela mitt sätt att se på saker. Väskan är barnen en symbolen för den nya Pillan. 

Autism, flygplansläge och avkoppling

Dagen startade med föräldrasamtal för Gustav. Han är i en väldigt tyst period just nu. Han vill inte svara när man pratar med honom. För både mina barn med autism är det väldigt jobbigt att börja skolan igen efter sommarlovet. Gustavs klass ska på skolresa nästa vecka. Jag är orolig för hur det ska gå faktiskt. Speciellt nu när Gustav liksom tappat talförmågan. Han säger inget utan bara svarar på tilltal eller det gör han inte heller ibland. Vet att Louise också hade en sån period i början av tonåren. Standardsvaret på allt är. VET INTE! Jag lirkar och försöker ändå få svar och han blir rätt trött på mig. Det är här det blir svårt, ska man låta dem vara ifred eller ska man tvinga fram kommunikation? Till viss del tror jag man måste tvinga fram den. För de ska ju klara sig i livet sen.

Hittade den här bilden på nätet och kunde inte låta bli att le. Nog för att man slår knut på sig själv för att hitta lösningar för att det ska bli så bra som möjligt för barnen i skolan trotts deras funktionshinder. Men allt för ofta tycker jag att jag känner mig halvt förtvivlad.

Jag har också ringt till BUP idag om Linnéa ville höra hur lång tid hon har kvar i kö innan det är dags för utredning. Väntetiden är för närvarande 2½ år. Det är verkligen under all kritik men man kan välja vård någon annanstans och det ska vi göra. Så om två månader ungefär är det äntligen dags för min Linnéa att få hjälp. I morgon ska jag själv få komma på ett stödsamtal på skolan. Ska bli skönt att få prata ur sig lite om det som faktiskt är väldigt jobbigt att få prata ger mig energi.

Ett annat sätt att samla krafter på för mig är ju min träning! Idag hade jag lite ont om batteri när jag skulle träna men ville verkligen lyssna på musik. Då kan man sätta telefonen på flygplansläge så spar man verkligen batteri. Enda nackdelen är att du inte går att nå.


Första gången jag gjorde detta kändes det läskigt som att avskärma sig från världen. Så det var faktiskt inte helt självklart att jag var okej med detta. Fast det är något som är fel om man inte kan göra detta. Världens klarar sig utan mig i 1 timma och 30 minuter. Jag tror inte jag är ensam om att först tänka som jag gjorde. Nu tycker jag att det är ganska skönt att veta att ingen kan störa mig det är min tid som är till för bara mig.

På träningsschemat stod det löpning en mil i lördags men jag hade min sträckning så jag avstod och beslutade mig att köra den idag i stället. Eftersom jag nu är smärtfri i låret.

Jag är så jävla lycklig! Det gick bra, jag var visserligen helt slut efteråt men jag sprang 1 mil idag. Det är över 1 år sen sist och den här gången höll min kropp! Det blev personbästa för mig på terräng löpning!

På eftermiddagen idag har jag och Emil varit till Karlstad vi handlade de sista tills han börjar gymnasiet i morgon och idag kändes det okej när jag lämnade honom även om det kändes nu också. Annat var det i måndags när han tog bussen för att åka och "provsova" sitt studentrum. Jag visste att han skulle komma hem redan dagen efter men när han stängde dörren och gick mot bussen för att åka kunde jag inte hejda tårarna som kom. Det välde över, det blev en känslostorm och det tog nästan 30 minuter innan jag lugnat gråten så mycket att jag kunde ringa till min egen mamma för att få lite tröst.

Jag minns så väl hur det var när man fick ett eget hem. Känslan och lyckan men också rädslan. Känslan när man lagade sin egen mat och man för fösta gången kände sig vuxen. Den underbara känslan av att få råda över sig själv och sitt liv. Som mamma är jag så stolt över honom, han är så duktig, självständig och klok. Han är vuxen på något sätt. Han är mogen för sin ålder. Men det gör ont i mammahjärtat, ont för att man snart inte behövs, ont för att jag inte vill att tiden ska gå, vill inte att de ska bli stora. Vad ska jag göra då?

Fast jag kommer nog ha en massa saker att göra, första barnbarnet är ju på väg redan nu, även om jag bara blir bonusmormor än så länge. Jag hoppas att jag kommer ha samma kontakt med mina barn när de blir vuxna som jag har med min mamma.

En annan sak man kan göra för själen är att lyssna på böcker. Jag är så glad att jag skaffade mig storytel Jag har lyssnat på jätte mycket böcker sen jag skaffade det. En helt ny värld för mig som är dyslektiker och även om jag läste förut så blev det inte alls i samma omfattning som jag lyssnar! Jag har precis lyssnat ut den här boken och ska fortsätta med nummer 2

Rekommenderar den verkligen om man gillar deckare.

Jag måste få visa er denna. Jag har inte gröna fingrar. Gustav kallar mig för blommördare.

men kolla min Orkidé. Den blommar om med tre stänglar!

Studentrum, sträckning och kräftor

Jag är bättre i nacken så det ska bli mindre gnäll det här inlägget. I morgon börjar 3 av 4 barn i skolan och jag tycker det ska bli skönt. Sommarlovet är underbart men jag saknar rutinen med skolan. Emil som börjar i Karlstad får jag ha hemma några dagar till. I torsdags var vi till hans studentrum och skruvade ihop alla möbler som vi köpte, sist vi var på IKEA. Den blev trotts att jag tycker jag tänkt på det mesta en hel lista till med saker som måste inhandlas men i det stora hela är det klart.

Emil är nöjd och då är hans mamma det också så klart! Det är inte stort men det är mysigt. Hur lite jag än vill att barnen ska bli vuxna så måste men ju både acceptera och respektera det. Att man uppfostrat dem till självständiga individer. Sen kommer jag ändå böla som en skitunge när jag lämnar honom där nu under veckan. 

Den här helgen stod det att jag skulle springa 1 mil på mitt träningsschema och jag var taggad till tusen men jag har sträckt mig på baksidan låret. 

Efter just den här cykelturen hände det :( Det är surt att inte kunna hålla sig till planen man jag har lovat mig själv att inte träna skadad någon mer gång. Vet ju hur lång rehabtiden blev sist när jag gjorde det. 

Vi har haft ett helt fantastiskt väder de senaste dagarna och jag försöker som alla andra fatta att det är nu det är sommar. Jag hade liksom redan ställt mig mig på höst. Tänka om blir nästan svårt men jag njuter av sommarvärmen som vi har fått. 

I fredags var det dag för det årliga kräftfisket i Ludvika med min familj och våra fina vänner där. 

Micke och jag åkte upp tidigt på förmiddagen Micke och Mats åkte ut på ön och vaktade fiskplatsen tills det skulle bli dags medan jag och Rosie gjorde sån som vi gör bäst, shoppar, äter lunch ute på stan och solar! En arbetsfördelning helt i min smak. Tror inte det var så synd om våra män de hade med massa fika och fiskegrejer. Lizette och Urban kom upp vid sextiden och hade gå med sig resten av barnen. 

Jag och min fina Zätt. Hon börjar bli lite tjock om magen nu. Jag vill inte börja köpa saker till bebisen men har inte kunnat låta bli helt. 

Nackspärr, träning och shopping

Jag ska även detta inlägg börja med att gnälla lite men jag lovar att jag inte ska gnälla hela inlägget. Jag har nackspärr L Det gör fan skit ont men det positiva är att det i alla fall inte hindrar mig från att träna. Jag kör i och för sig inte axelpress just nu men benen funkar J

Helgen som gick var väldigt stressig. Vi hämtade en tjurkalv som skulle styckas och få ner i frysboxen. Problemet var bara att jag inte hade någon plats i frysboxen så Micke fick fixa en ny på lördagförmiddag. Fördelen med att bo på ett litet ställe är att man kan ringa till föreståndaren till vitvaruaffären och få köpa en frysbox fast de har stängt. Men hela källaren fick lov att möbleras om för att få in den nya frysen och eftersom i alla fall jag inte städar allt för ofta och torkar golven i källaren bakom lagerhyllor och bråte fick jag ju lov att göra det också. På söndagen packade vi allt kött och frös in. Det är underbart att ha mat i frysen. Förutom allt de jobbet med tjurkalven, så jobbade jag också hela helgen. Så jag var ganska så sliten på söndagkväll. Förutsättningarna för ett cykelpass hade kunnat vara bättrec. 

Jag cyklade ganska bra än då men jag hade liksom inget att ge kände jag. Kedjan hoppade också några gånger men den är som tur är väldigt lätt att få på. men man blir svart om händerna och oftast krigsmålad i ansiktet eftersom jag inte kan låta bli att klia mig där. 

Louise ställde ut sina tavlor på hembyggdsgården på lördagen. Det var många som kom och kollade. Vi hade inte förberett ordentligt men nu vet vi hur vi ska göra till nästa gång. Vi ni köpa en plansch av henne så hör av er. De är de två motiven som är på bilden som hon målat i datorn 100 kr styck tar hon och de finns i begränsad upplaga.

Hon är verkligen duktig tycker jag! 

Den här veckan har jag tagit lite ledig från jobbet för att hinna med allt som jag ligger efter med och allt som behöver fixas inför att barnen börjar skolan. De enda var att jag hade fyra timmar jobb på schemat igår som jag jobbade men på förmiddagen kom min Ia och vi satt ute i solen i varsin solsäng och filosoferade om livet. Gud vad bra vi är på det!

Den här bilden är inte från igår, den är från min möhippa och jag älskar bilden för det är vi, som tokskrattar som vi gör för det mesta! Hon är den finaste vän man kan ha min Ia ♥

Igår kväll efter jobbet hände något märkligt Linnéa var rastlös och då brukar hon åka inlines för göra av med energi klockan var halv tio men jag såg på henne att energin behövde ut så hon fick lov att åka en stund. Bara 5 minuter senare kommer hon in och frågar om en tjej hon känner får långa lite ström för att ladda sin mobil. Det visar sig att tjejen skulle sova över hos en annan tjej här i Storfors med så blev kompisen hon skulle sova över hos osams med din styvmamma och då fick hon inte sova där. Grejen var den att flickan inte ens bor här i kommunen. Fattar inte hur man kan göra så? Flickan var förtvivlad vi fick tag i hennes mamma sen fick hon stanna hos oss i natt. Men än en gång man ställer väl inte ut en 13 åring på gaten klockan 21:30 utan batteri i mobilen på det sättet även om man inte vill att hon sover kvar. Man kontaktar väl föräldrarna! Helt jävla galet i alla fall! 

Idag har som sagt varit ledig! Fixat med papper och haft shoppingdag med mina brudar inför skolstarten. Gustav fick också massa kläder men han behövde inte
följa med. Han var väldigt nöjd med att mamma handlade åt honom.

Mat och fika blev det också för det hör till!

Jag handlade också lite grejer. En grön kofta, mellanled till mitt armband och sen smink sånt som faktiskt tar slut. 

När vi kom hem blev det en löprunda på elljusspåret. Det kändes inget bra innan jag skulle i väg men när jag väll började springa kände jag mig stark. 

Det blev rekord tid för i år. Träningen går verkligen bra just nu. Kunde nu bara nackspärren släppa så vore allt toppen! 

Migrän, kabelbrott och backträning

Kör solglasögon inne idag! Vaknade klockan tre i natt av migrän. Gick upp och tog två Alvedon vilket jag vet inte hjälper men något måste de ha hjälpt för jag somnade om. 

När jag vaknade var dock huvudvärken kvar. Jag skulle haft besök av min bästaste Ia idag men jag fick lov att ställa in det. Det blev två Alvedon till en migräntablett och en lugnande. Den lugnande är en slags muskelavslappnade som hjälper när jag får dessa anfall. Två migrän anfall på mindre än en vecka, jag hoppas det är tillfälligt. Nu har i alla fall alla tabletter börjat verka och jag har vilat och lyssnat på bok så nu orkar jag i alla fall sitta här vid datorn. 

Jag tror jag vet anledningen till anfallet och det är att jag inte kan göra lagom av något. När jag ska städa så ska det liksom städas i 180 och det gjorde jag igår. Jag var sjukt duktig. Städade 3 förråd, slängde hur mycket skräp som helst och var till återvinningen. 

Jag slängde också en massa annat också. Jag förstår inte att man spar på trasiga saker. Jag spar på massa slitna kläder som jag ska ha om jag måla även gamla skor spar jag på så att jag ska ha om jag ska måla. Detta går över mitt förstånd faktiskt. Hur ofta målar jag? Med tanke på alla kläder jag har så skulle jag kunna ta ett sommar jobb som målare faktiskt men igår åkte de på tippen alla målarkläder. 

I lördags morse inträffade något konstig. Jag och Lollo skulle till OK och hämta ett paket, då min bil startade inte. Den hade gått helt fel fritt fram och tillbaka till Göteborg dagen innan ju. Den var helt död, batteriet funkade men inte ens startmotorn gick runt, det bara klickade när jag vred på nyckeln. Så Mekonomen Jocke hämtade den på tisdagen och igår fick jag tillbaka den. 

Kabelbrott och tack och lov blev det inte en så jättedyr historia! 

Efter allt städande igår stod det fortfarande backintervaller på mitt träningsschema Körde träningen i den älskade/hatade Lårhöjdsbacken.

Stigning 138 m på 1,5 km Det känns i låren kan jag lova. När jag helt dödstrött spurtade mot bilen igår funderade jag på om jag verkligen är riktigt klok som gör detta! Fast det är jag! Träningen har gett mig ett nytt liv, inte ett smalare liv som jag hade hoppats på men skillnaden är enorm i vad jag orkar. Jag är ju inte någon elitidrottare precis ändå får jag frågan om hur jag hittar motivationen att träna. Jag hittar den inte någonstans, jag tränar ändå. Ibland är det kul och ibland inte. Jag har ett mål och det är att se hur bra jag kan bli. 

Hur långt kan jag komma? Jag hade aldrig tränat innan, rökt i 23 år och började träna som 36 åring. Är det möjligt att ta halvklassikern då? Hur långt kan jag komma med just mina förutsättningar. Eller kanske brist på förutsättningar egentligen.  Jag har alltid varit den där personen som fascinerats av andra som lyckats men vetat att för mig funkar det inte tills någon faktiskt sa till mig att alla kan om de vill. Ja alla kan kanske inte bli elit idrottare men alla kan göra något. För min del handlade det om blodtrycket, jag var 35 år och hade ett blodtryck på 140/100 och nu ligger det på 120/70 helt normalt för en kvinna i min ålder. Klart att jag hoppades på att bli smal men det blev jag inte. Jag väger till och med lite mer nu än när jag började träna men jag ser lite annorlunda ut. Jag har omfördelats lite grann. Jag känner mig alltid så stolt när jag genomfört ett träningspass. Varje pass är en seger och en lycka! 

Jag tyckte jag hade gjort mig förtjänt av detta efter löpturen men i det röda vinet har vi nog en orsak till nattens migrän anfall. 

Nu vart det allt ett gnälligt inlägg. Fast nu är huvudet faktiskt mycket bättre. Jag kan faktiskt ha mina vanliga glasögon på mig till och med. 

Liseberg, 8 mil och svamp i skogen

Det blev absolut ingen träning på torsdagen för mig :( Huvudvärken över gick i migrän och eftersom jag inte kunde vila så kom illa måendet i vågor över mig. När Louise, Emil och jag var på Ikea och shoppade till Emils studentrum trodde jag att jag skulle kräkas. Jag tog en migrän tablett men det tog många timmar innan värken försvann och då kände jag mig helt slut. Fast vi fick tag i det mesta som han skulle ha till sitt rum och det kommer bli jättefint när vi blir klara. Självklart kommer det lite bilder på det sen

I fredags åkte jag lillasyster, Wilma, Lollo och Ninni på en tjejdag till Liseberg. 

Vi hade verkligen en toppen dag men köerna var extremt långa så väntan blev väldigt tråkig. 

Jag var så modig att jag faktiskt åkte HELIX (lånad bild) Även om jag skrek nästan hela tiden. Jag försökte verkligen vara tyst men det gick inte för det var så jäkla läskigt. Lollo höll på att skratta ihjäl sig åt mig. 

Mina tjejer är inte rädda för något så de åkte allt! Det gjorde jag också när jag var liten men nu är jag ju så åksjuk att går det runt så kräks jag och det vill man inte göra i en karusell. Helix var dock så hemsk att jag inte hann må illa. 

Jag blir väldigt stolt när jag gör något som jag är lite rädd för. Ja nu tänker jag inte på att jag åkte Helix utan på att jag vågar köra själv ner till Göteborg, hitta parkering och köra hem igen. Det kanske inte är något för en del andra men jag brukar inte våga göra sånt själv. Micke min älskade make pushar mig till att våga saker som jag vill. Som Islandsresan, jag var helt livrädd men jag gjorde det själv och tog mig både dit och hem!  

Att bara vi tjejer åkte har en väldigt enkel förklaring men en förklaring som är väldigt svår att acceptera för mig. Gustav ville inte med. Det gör ont i mamma hjärtat att åka bort och göra något så kul som Liseberg och inte ta med alla barn. Det är det här som är svårast med att ha ett barn med funktionshinder. För Gustav gillar inge karuseller och inte köer. För honom skulle Liseberg varit en plåga men trotts det grät jag en skvätt för hans skull. Jag frågade honom 100 gånger om han inte blev ledsen för att vi åker. Till slut sa han bestämt till mig: NEJ mamma jag blir inte ledsen, det enda jag blir ledsen för är om du tvingar mig att åka med! Jag får lov att lära mig att förstå detta fast det är svårt. Svårt att acceptera att han inte har samma sociala behov som andra barn. Svårt att acceptera att han är lycklig när han får vara ifred och råda över sin egen tid. 

Igår blev det cykling i alla fall och då blev det 8:an 

Cyklingen går väldigt bra just nu! Känner mig stark och följer mitt träningsprogram. 

Idag blev det en tur till skogen med Lizette och Urban

Vi passade på mellan skurarna om man säger så. Vi hittade inte så mycket kantareller men det kommer räcka till några mackor i alla fall.

Idag fick jag äntligen inviga mina Friluftsbyxor från Engelson mycket sköna och praktiska!