Den här bilden skickade min lillasyster till mig här om dagen, med orden: Jag går förbi den här butiken varje dag på väg till mitt jobb och varje gång tänker jag på dig, förlåt :)
Ja det är nog lite så att hon har rätt lillasyster. Jag har svårt att passa tider men jag har blivit väldigt mycket bättre och jag kommer nästan aldrig försent nu mera men jag är ju inte så himla ofta ute i god till heller om jag säger så.
Ska jag kort försöka förklara vad som är mitt problem så är det en konstig rädsla för dötid. Vänta är det absolut värsta jag vet. Sitta 10 min och vänta på att få komma in till tandläkaren är rent slöseri med min tid. Kommer jag lite försent får jag komma in på en gång. Ja nu är jag inte uträknad och liksom tänkt ut det på det här viset men det är så min hjärna funkar. Fast även detta har jag nog hittat ett botemedel mot och det heter Storytel. Nu kan jag göra något bra under min väntan och detta har gjort att det inte alls känns som ett sånt slöseri med tid. För faktum är att stressen det innebär att alltid vara ute i sista minuten mår jag ju heller inte bra av. Inträffar det något efter vägen blir jag ju ännu mer sen och då mår jag riktigt dåligt av både stress och misslyckandet av att komma i tid.
Det nya i mitt liv är just att jag tänker på ett annat sätt nu. Jag tar till de där 15 minuterna extra som man faktiskt behöver för oväntade saker och händer inget oväntat lyssnar jag på min bok i 15 minuter. Tänk om jag hade kunnat komma på detta lite tidigare i livet!
Jag har ju väntat en hel evighet på att få komma till reumatologen men i måndag var det min tur. Det var ett bra besök och en bra doktor. Han skickar mig vidare på magnetröntgen av höfter och rygg. Sen fick jag också två olika mediciner som ska hjälpa mig mot smärtan i både foten och höften. Jag fick också svar på en del av mina frågor om hur man ska träna.
Det var skönt att få mina besvär bekräftade. Det är svårt att leva med en sjukdom som inte syns på utsidan annat än när kroppen är full i psoriasisfläckar. Det är inte bara det att ingen ser att man har ont man har också svårt att acceptera att man har en sjukdom själv.
Jag måste verkligen utgå från mina egna förutsättningar och det ska jag så klart göra.
I onsdags var det verkligen fullt på min att göra lista men det blev en bra dag i alla fall. Jag startade dagen med ett löppass på 2,5 km sen hade jag samtal med min coach från reumatikerförbundet. Ett bra samtal! Tanka-->apoteket-->ärenden på jobbet--> Ica Kvantum Filipstad och insättning av pengar--> Forex Karlstad köpa Islänska kronor--> avslutningssamtal på barnpsykiatrin Karlstad--> Sen lunch i bilen--> besiktiga bilen i Filipstad--> in på jobbet och göra charkorder-->handla-->hem-->laga mat. Jag tycker faktiskt att jag var hemskt duktig som hann med allt detta på samma dag men det är tur att inte alla dagar ser ut så här.
Ja det är nog lite så att hon har rätt lillasyster. Jag har svårt att passa tider men jag har blivit väldigt mycket bättre och jag kommer nästan aldrig försent nu mera men jag är ju inte så himla ofta ute i god till heller om jag säger så.
Ska jag kort försöka förklara vad som är mitt problem så är det en konstig rädsla för dötid. Vänta är det absolut värsta jag vet. Sitta 10 min och vänta på att få komma in till tandläkaren är rent slöseri med min tid. Kommer jag lite försent får jag komma in på en gång. Ja nu är jag inte uträknad och liksom tänkt ut det på det här viset men det är så min hjärna funkar. Fast även detta har jag nog hittat ett botemedel mot och det heter Storytel. Nu kan jag göra något bra under min väntan och detta har gjort att det inte alls känns som ett sånt slöseri med tid. För faktum är att stressen det innebär att alltid vara ute i sista minuten mår jag ju heller inte bra av. Inträffar det något efter vägen blir jag ju ännu mer sen och då mår jag riktigt dåligt av både stress och misslyckandet av att komma i tid.
Det nya i mitt liv är just att jag tänker på ett annat sätt nu. Jag tar till de där 15 minuterna extra som man faktiskt behöver för oväntade saker och händer inget oväntat lyssnar jag på min bok i 15 minuter. Tänk om jag hade kunnat komma på detta lite tidigare i livet!
Jag har ju väntat en hel evighet på att få komma till reumatologen men i måndag var det min tur. Det var ett bra besök och en bra doktor. Han skickar mig vidare på magnetröntgen av höfter och rygg. Sen fick jag också två olika mediciner som ska hjälpa mig mot smärtan i både foten och höften. Jag fick också svar på en del av mina frågor om hur man ska träna.
Det var skönt att få mina besvär bekräftade. Det är svårt att leva med en sjukdom som inte syns på utsidan annat än när kroppen är full i psoriasisfläckar. Det är inte bara det att ingen ser att man har ont man har också svårt att acceptera att man har en sjukdom själv.
Jag måste verkligen utgå från mina egna förutsättningar och det ska jag så klart göra.
I onsdags var det verkligen fullt på min att göra lista men det blev en bra dag i alla fall. Jag startade dagen med ett löppass på 2,5 km sen hade jag samtal med min coach från reumatikerförbundet. Ett bra samtal! Tanka-->apoteket-->ärenden på jobbet--> Ica Kvantum Filipstad och insättning av pengar--> Forex Karlstad köpa Islänska kronor--> avslutningssamtal på barnpsykiatrin Karlstad--> Sen lunch i bilen--> besiktiga bilen i Filipstad--> in på jobbet och göra charkorder-->handla-->hem-->laga mat. Jag tycker faktiskt att jag var hemskt duktig som hann med allt detta på samma dag men det är tur att inte alla dagar ser ut så här.
Det börjar närma sig. Det är snart dags för vår resa! Det ska bli så himla spännande!
Min Lollo hon ritar den här skulle jag vilja ha som tatuering på min axel. Vist är den fin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar