Nyår, jul och skidor

Ja som jag skrev igår så har jag inte bara funderat på livet utan även på bloggens vara eller inte vara. Kanske en blogg ändå borde ha ett slut någon gång. Men så tänker jag på när jag ibland har skrivlust så texten bara blir längre och längre. Ibland när jag kommer i rätt sinnes stämning och bara kan låta orden flöda fritt på pappret. Det är då jag älskar att skriva. Däremot så kan jag tycka att det blir fel när det blir för långt mellan inläggen. Jag tappar liksom den röda tråden och det blir bara en massa upp stakning på vad vi gjort den sista tiden utan hjärta och känsla. Så det är därför jag nu bestämt mig för att blogga på ett nytt sätt. Detta nya sätt skulle starta idag och jag hade skrivit ett långt inlägg på telefonen medan jag drack mitt morgon kaffe och hade liksom den perfekta känslan tyckte jag…. så jag lyckades radera inlägget innan jag hade publicerat det. Fy vad sur jag blev och nu känns det inte riktigt lika lätt att hitta tillbaka till den där goa varma känslan eftersom jag är skitsur på telefonen, men gör jag helt enkelt ett nytt försök på datorn :)

Men kaffet smakade i alla fall utmärkt i den fina julklappen som jag fått av Linnéa

Jag är ledig idag och hade sovmorgon ända till 9:30. Det fanns inget som gjorde att jag var tvungen upp ens då men jag kände att jag sovit klart. Det finns nog ingen gång man uppskattar lediga dagar så mycket som när man jobbat väldigt mycket. December har verkligen varit en tuff måndag på jobbet för både mig och min syster. Stundtals har det känts som om man varit mer tid på Coopan än hemma faktiskt.

Jag har alltid varit och kommer alltid vara en mycket socialmänniska men något som jag märkt eller om det kan ha med åldern att göra är att jag har ett ensambehov. Jag har skrivit om det förut. Att ha såna där ”bara vara” dagar. Micke och jag hade en sån igår. Det är nog ganska många som har en sån dag 1 januari men vi valde att ha en sån dag. Vi hade den inte för att vi haft ett stort nyårsparty att vi inte orkade något annat utan för att vi valde att ta det lugnt. Självklart firade vi också nyår men på ett väldigt lugnt sätt. Vi åt trerättersmiddag tillsammans med familjen Rudnick, pratade, skrattade och sköt raketer.

Louise har lånat hem en systemkamera från skolan och lyckades fånga en del av det vackra skådespelet.

Vi skålade in 2015 i champagne. Linnéa gjorde fina mönster i luften med tomtebloss.    

Jag behövde verkligen denna ledighet nu. Hade nog inte hållit mycket längre till faktiskt. December är den stressigaste månaden på jobbet och när man har 6 barn är det också den stressigaste månaden hemma men jag fick ihop det. 

Granen blev klädd

Godis och fruktbordet var färdig 

Granen var så vacker! Riktig gran för att Gustav ska vara nöjd. Förmodligen också den finast gran vi haft. Han vet att hur man fixar saker den där mannen i huset. 

Till och med papperskrafset var på plats i taket. Det är Micke som kallar det för papperskrafs och vi har den här diskussionen varje går om deras vara eller icke vara. För mig är det jul, något som fanns i mitt hem när jag växte upp och även hos min farmor. Farmor hade dessutom girlanger i blanka glittrande färger. Jag stod under dem och fascinerades och tyckte de var så vackra. De jag har i taket själv är i papper och jag tycker de är vackra. Jag vet att jag förmodligen är ensam om att tycka det men nu älskar jag dem.   .

Julafton firade vi som vanligt ute hos farmor i Pardis. Hon är verkligen helt fantastisk som orkar stå och fixa julmat till oss alla. Hon fyller 86 år i februari. Det var också min 20:e jul hos farmor det är mitt livs längsta jultradition. På juldagen kom alla de våra hem, alla barn, mor, far och svärmor. Juldagen är lite stressig för oss men vi hjälps åt både Micke och jag och lagar maten.

Jansson, norsk julribbe och surkål, skinka, ägghalvor, mormors omeletter, min egen rödbetssallad, hemrökt lax från Vänern med hjotronsås, Mickes köttbullar, prinskorv, kalvsylta, min egen sillsallad och min inlagda sill, rullsylta och sist men inte minst en stor skål med ris ala Malta är vad som stod på julbordet hos familjen Larsson Nordling den här julen. 

Det har varit riktigt dåligt med träning under december. Nu är det färdigt latat, jag måste igång på allvar nu för i morgon är det bara 2 månader kvar till jag ska stå på startlinjen till halvvasan. 

Det är inte så lätt att åka skidor om det inte finns någon snö men skidpremiären tog jag i alla fall föra helgen ute vid Kallhyttan i -15°C. Det blev bara 3 km i den kylan. I tisdag blev det längre. Då var jag med min faster Ann och pappas Gudde till skidtunneln i Torsby. 

Jag och Gudde. 
Detta var en häftig upplevelse. Så har du vägen förbi Torsby och är sugen på att åka skidor, testa detta. Jag tror de har öppet från 1 juli till sista mars. Detta ska jag prova göra en gång i sommar i alla fall!

Anna och Gudde. -3°C är det i tunneln och det är både uppför och ner för. Riktigt roligt!