Hormoner, barnen och vinterns fösta snö

Om jag är piggare vet jag inte riktigt. Jag får väldigt lätt huvudvärk när jag gör något ansträngande och jag blir väldigt lätt trött. Det har nu gått 3 veckor sen jag gjorde operationen. En vecka kvar på sjukskrivningen och jag längtar efter mitt jobb så otroligt mycket men jag är så trött och orolig, tänkt om jag inte hinner bli pigg och inte orkar. Nej det är nog ingen fara. Det blir i alla fall väldigt bra för min hjärna den måste få något att göra. Den har tråkigt och hittar då på det mest tokiga saker att lägga energi på. Jag har helt enkelt tråkigt hela jag. Jag får inte göra något som är tungt, jag kan inte träna och jag kan jobba. Om envishet är ett ord som beskriver mig bra så är brist på tålamod två andra. 

Jag har lite hormonsvallningar just nu. Jag har alltid varit känslig för förändringar och alla fyra gånger jag varit gravid har jag vetat att det varit så innan jag kissat en blått sträck på stickan på grund av min psyke. Jag har aldrig kunnat äta p-piller eller mini-piller. Mini-pillar har varit värst, de innehåller gulkroppshormon. Det hormon som också bildas i kroppen i början av en graviditet och det hormon som får mig att se nattsvart och gråta för precis allt. Så jag försöker i detta som just nu känns som ett kaos inuti med både känslor upp och ner i en salig blandning och alla tankar, klappa mig själv på axel och tänka. Det går över, det blir bättre, sen gråter jag en stund för att i nästa ringa kvittrande till min man bara för att få säga att jag älskar honom. Känslorna kommer så starkt då och jag måste bara får säga det till honom annars spricker jag. Han uppskattar mina samtal och är alltid så snäll och varm som bara han kan vara. Vår kärlek är den finast som finns tycker jag. 

För ett tag sen läste jag ett inlägg på FB om singelliv och tvåsamhet. Det var skrivet av en stark, snygg och oberoende singel kvinna. Hon klankade verkligen ner på tvåsamheten, speciellt för kvinnan. Jag tyckte inlägget lös av dåliga erfarenheter bara. Att välja en tvåsamhet för att man inte vill vara själv var i hennes ögon inte rätt och ett tecken på svaghet. Jag vill verkligen inte vara själv, herre gud vad hopplöst tråkigt jag skulle tycka att det var. Jag skulle däremot klara mig själv. Det finns faktiskt inget jag inte skulle fixa om jag var tvungen. Jag vill ha tvåsamheten för att jag vill dela mitt liv med något som jag älskar. Jag har den inte för att jag måste utan för att jag vill. Har man dåliga erfarenheter eller inte haft ett förhållande som för båda framåt mot sina mål kan jag förstå att man inte är intresserad. Men att döma en kvinna som väljer en tvåsamhet för att vara vek och osjälvständig låter så fördomsfullt i mina öron.  

För att första få ordning på alla dessa tankar och analyser som min hjärna ständigt håller på med startade jag veckan med dessa ord.  

Tänkte att om jag i alla fall har en regel jag utgår från när tankarna och analyserna tar över mig helt så blir det kanske mindre oordning inne i skallen på mig.

När barnen kommer från skolan har jag inte tråkigt. Det är så skönt att verkligen ha tid att prata med dem och finnas här. Vore det inte för att jag själv skulle bli galen av att gå hemma så önskar jag att jag skulle kunna få vara hemma och ta emot dem efter skolan varje dag. Krama om dem och få en pratstund och bara finnas där. Jag har njutit så av det. Louise och jag låg på soffan under filten när hon var kall och frusen och jag värmde henne. Hon är trött just nu. Hon är som mig tror jag och känner av ljusets frånvaro. Hon var i och för sig på konvent i helgen och sov väldigt lite. Hon har varit så blyg förut men har hittat sig själv och är så stark. Nervös var hon när jag lämnade av henne ensam på konventet i Frövi i torsdags. Hon hade fått jobb som funktionär och kände ingen. Fast när jag ringde henne på torsdagkväll var det en sprudlande glad tjej jag pratade med. Jag är så stolt över henne, hon har haft det tufft i sitt lilla liv. Men växt upp till en fantastiskt tjej, hon är intelligent, rak, ärlig och jag beundrar henne för att hon alltid är sig själv. Hon gör sig aldrig till för någon. Jag önskar ibland att jag varit mer som henne när jag var ung, vågat gå min egen väg och på riktig inte bara saga att jag skiter i vad andra tycker utan verkligen skitit i det på det sätt som hon gör.   

Emil och jag har pratat om hans framtid och det kommande gymnasievalen som är jobbigt. Han har väldigt många funderingar och mycket som sliter i honom. Ska han följa sin fars fotspår? Han har fått för sig att han skulle de för att det var det som förväntades av honom. Jag blev nästan upprörd över det och rädd att det skulle vara jag som satt den pressen på honom. Det var inte jag utan han själv som kände att Magnus hade blivit stolt över honom då. åå min älskade Emil. Det är inte lätt för någon att välja sin egen väg i livet och speciellt inte om man tror man har massa skyldigheter mot en död pappa. Jag vet ju inte alltid bäst men förklarade för Emil vad jag tror och hur jag känner. Magnus har inte någon rätt att tycka något, han finns inte längre och vi vet ju inte vad han hade tyckt. Han hade säkert inte krävd att du skulle bli samma sak som han. Hans mål med er var ju som mitt att ni skulle bli lyckliga, självständiga vuxna en dag. Jag tror det lugnade Emil som nu fortsätter att leta en datautbildning. För det är det som han brinner för min son. Just nu har han praktik och är med min systers man på It-avdelningen i kommunen. Emil tycker det är väldigt rolig och berättar vad han gjort när han kommer hem. Han är duktig Emil. Jag som alltid skött allt här hemma med våra datorer, nätverk, installationer och ominstallationer tycker det är så skönt att jag nu mera kan be Emil: snälla Emil kan du kolla Linnéas dator den har blivit seg säger hon. 

Gustav ska få ett kedjetäcke, vår sköterska på BUP ringde här om dagen och berättade att det nu var beviljat. När vi får det vet jag inte riktigt. Jag hoppas det ska hjälpa min lilla morgontrötter :) Han är så smart den killen och får han bara rätt hjälp i skolan och framåt kommer han kunna bli vad som helst. Han är så intresserad och förstår verkligen allt. Jag tycker det är så roligt att försöka svara på hans frågor. Igår undrade han om ett laddat batteri väger mer än ett oladdat. Ni kan ju gissa på om jag också lär mig massor på att finna ut svaren åt honom och sen förklara dem på ett begripligt sätt. Ja vad tror ni väger ett laddat batteri mer än ett oladdat? Ja det gör det faktiskt men det är försumbart lite 0,000000001 g mer. Fast hur förklarar man det lilla talet? Jag fick en jätte bra idé jag tog en värktablett som jag hade den vägde nästan ett gram och så förökte jag dela den i 10 bitar för att visa Gustav vad 0,1 g var det blev ju inte så bra precis men sen tog jag den pyttiga biten... men det gick ju så klart inte att dela i 10 bitar den var för liten redan från början men Gustav förstod principen på en gång om hur liten biten skulle vara när vi kom ner till 0,000000001. Om inte något tar död på hans vilja att lära under skolåren så kommer han kunna komma långt. Hans ser allt på ett annat sätt och även Einstein hade Asperger. 

Linnéa lillbus vår egen lilla virvelvind. Hon är nästan magisk hon kan vara på två ställen samtidigt :) Eller kanske inte men hon kan vara vid dörren in till köket och ändå lyckas riva omkull ett glas som står på köksbordet. Grejer och saker rasar, hon faller och slår sig. Hennes intressen är människor och världen. Hon är ända in i hjärtat en god människa, rättvis och står för mänskliga rättigheter. Hon är också väldigt känslig och känner in allt omkring sig. Ja hon är bara 10 år men hon vet mer om Ebolan, kriget i Syrien och de homosexuellasrättigheter i Ryssland än många vuxna kan jag lova. Här om dagen frågade jag henne vem hon var kär i och skojade om att jag skulle tala om vem jag var kär i om hon sa. Den gick hon så klart inte på utan sa: Du är ju kär i Micke det vet ju alla. Ja men fortsatte jag finns det ingen pojke i klassen som är fin. Hon rynkade sina ögonbryn och tittade på mig väldigt bestämt och säger: det är väll inte självklart att det är en pojke. Jag tittade upp på min lilla 10 åring som kommer bli en förståndig flicka och inser att hon har helt rätt. Det är ju inte självklart. Hon fortsatta med att säga att man inte får säga så som jag gjorde. Lite generad av min lilla dotters tillrättavisning blev jag. Fast hon har ju helt rätt. Vem hon nu var kär i fick jag dock aldrig veta.

Alla har vi äntligen kommit iväg till Jessika som klipper oss. 

Mamman gjorde ingen större förändring, Louise färgade sig svart igen, Linnéa tog bara topparna och mina pojkar som var så långhåriga har nu båda två pojkfrisyr. 

Emil var verkligen långhårig. 

Igår föll fösta snön här. Den ligger faktiskt kvar även om det är ett väldigt tunt lager. Jag var med Linnéa till tandläkaren och det var när vi kom ut där ifrån hon såg alla flingorna i luften. Den otroliga lycka detta naturfenomen kan ge ett barn är fantastiskt och helt underbart att få höra. På eftermiddagen gjordes det försök att få till en snögubbe men så mycket snö hade det faktiskt inte kommit. Det blev endast några snöbollar som Gustav och hon envisades med att försöka stoppa in i nacken på varandra men leken pågick länge och det var två ganska trötta barn som kom in för kvällen. 

Jag önskar mig också mycket snö i år så jag kan över och få riktigt många mil i benen på mina skidor inför halvvasan. Oj vad nervös jag börjar bli att jag ska ha tappat all min kondition under den här eviga vilan efter operationen. Visade Lollo övningarna i Lofsans 500-pass för lår och rumpa igår och jag gjorde en av varje och blev nästan lite yr. Nu ska jag ju inte träna just nu så kanske kroppen sa ifrån på en gång. Åter igen Pillan TÅLAMOD.