Värmland

Det är det här jag menar! Avkoppling och vila kan man finna lite var stans vi världen med den inre ron i kroppen hittar jag bara  

i en Värmlandsskog. 

Idag tog jag med mig min förkylning och promenerad nästan en mil.   

Zakyntos i alla ära med detta är mitt hem. Där jag hör hemma och jag känner mig som jag! Där alla vägar är bekanta, där jag känner alla människor jag möter på vägen och alla hälsar med ett glatt leende. För mig är det så jag vill ha det, många som flyttar här ifrån gör det för att det är just så det inte vill ha det. 

Jag pratade mig lillasyster igår, hon sa att några av våra kunder hade frågat efter mig och undrat när jag skulle komma tillbaka efter min semester. Vart någonstans kan man få den uppskattningen som butiksbiträde tror ni? Tack gode gud att jag inte bor i någon storstad det det bara är ytlighet och hälsar du på någon tror de att du inte är klok. Än värre om du spontant skulle börja prata med någon i tunnelbanan i Stockholm då utmärker man sig som en lantis på en gång. Lantisar och Bönder med en sån där negativ klang. Ja jag är så mycket lantis att jag inte skulle passa in på Stureplan men det är ju heller inte det som är mitt mål, jag vill inte ha ett liv där. Jag vill inte passa in där. Jag vill gärna vara som jag är och även om jag gillar lyx, glamour och Stockholms helger med min man. Så gillar jag också att dra på mig vandringskängorna och jaktbyxorna sitta på pass och vänta på en älg, sitta i båten och vänta på fiske eller leta efter svamp i skog och mark.