Löpning, frihet och smärtor

Jag har ont i min fot! :(

Det för troligen en inflammation i senfästet i hälen. Detta är alltså ytterligare en inflammation i min kropp. Träningen handlar bara om rehab känns det som. Det är 13 veckor sedan jag fick en kortisonspruta i höften och nu tyckte jag att höften var okej när jag sprang i tisdags men fick lite ont i den igen. I julas drabbades jag av en stressfraktur i underbenet efter att ha plågat mig 7 km med en jävla smärta... jo jag borde kanske inte fortsatt springa när det gjorde så ont men jag hade ju ett rekord på gång och vad kunde vara farligt med den smärtan? Det är ju inte så att man kan gå sönder mitt på benet liksom.... eller det kunde man visst.. 

Jag verkligen älskar att springa. Jag känner mig fri, att springa fram, röra sig fort att fortfarande springa efter 4 km. Att kroppen kan, att JAG har kondition att springa över en mil, att jag kan springa i 2 timmar.  Med musiken i öronen, bara jag och mina ben. Mysjogg, spelar ingen roll om det regnar det är så skönt och jag får så mycket energi av det! MEN min kropp håller inte :( måste jag inse. Minns ni min löpchoach Ida? Jag skrev till henne i ren frustration när jag på onsdagmorgon inte kunde stödja på min fot. Jag fick som vanligt väldigt bra svar och en del att tänka på och fundera igenom. 

• Syfte
• Mål 

Det är två punkter jag ska fundera lite kring. Jag har i alla fall beslutat att jag måste läka ihop till 100% innan jag springer igen. Fick nämligen helt klart för mig att efter Idas svar att springa med skador kommer aldrig göra mig till en bra löpare.  

Värmland

Det är det här jag menar! Avkoppling och vila kan man finna lite var stans vi världen med den inre ron i kroppen hittar jag bara  

i en Värmlandsskog. 

Idag tog jag med mig min förkylning och promenerad nästan en mil.   

Zakyntos i alla ära med detta är mitt hem. Där jag hör hemma och jag känner mig som jag! Där alla vägar är bekanta, där jag känner alla människor jag möter på vägen och alla hälsar med ett glatt leende. För mig är det så jag vill ha det, många som flyttar här ifrån gör det för att det är just så det inte vill ha det. 

Jag pratade mig lillasyster igår, hon sa att några av våra kunder hade frågat efter mig och undrat när jag skulle komma tillbaka efter min semester. Vart någonstans kan man få den uppskattningen som butiksbiträde tror ni? Tack gode gud att jag inte bor i någon storstad det det bara är ytlighet och hälsar du på någon tror de att du inte är klok. Än värre om du spontant skulle börja prata med någon i tunnelbanan i Stockholm då utmärker man sig som en lantis på en gång. Lantisar och Bönder med en sån där negativ klang. Ja jag är så mycket lantis att jag inte skulle passa in på Stureplan men det är ju heller inte det som är mitt mål, jag vill inte ha ett liv där. Jag vill inte passa in där. Jag vill gärna vara som jag är och även om jag gillar lyx, glamour och Stockholms helger med min man. Så gillar jag också att dra på mig vandringskängorna och jaktbyxorna sitta på pass och vänta på en älg, sitta i båten och vänta på fiske eller leta efter svamp i skog och mark. 

En vecka på Zakyntos

Idag har jag lovat barnen att vi inte ska göra någonting alls. Vi ska vila och spela dator om vi vill, vi ska bara vara. Jag är dyngförkyld och skittrött. Klockan 22.00 bäddade jag ner mig i min mjuka fluffiga säng efter nästan 12 timmar på resande fot från Zakyntos sol till det höstliga Värmland, mitt hem <3. Borta bra men hemma bäst är något som stämmer på mig i alla fall.

Vi har haft en helt fantastisk vecka vid medelhavet, sol, bad, god mat, glass till barnen och goda viner till mor och far.

Resan startade vid 22 tiden på måndagkväll förra veckan. Vi åkte bil i 30 mil innan vi var framme i Oslo och Gardemoen, på vägen hämtade vi upp Micke som redan var i Oslo. Allt flöt på fint trotts att vi var så många och vid lunchtid landade vi på Zakyntos. Jag tror man faktiskt inte kan tänka ut hur varmt det är, alltså hur stor skillnaden verkligen är när det är 10°C och spöregn när man packar. Alla barnen hade fått packat med sig ett par jeans och en tjockare tröja. Själv hade jag packat med 3 par jeansshorts. Inget av detta fick vi användning för. 28°C är varmt och luftfuktigheten gör att man inte orkar ha några varma jeansshort. Mina två tunna klänningar jag köpte på rean för 100 kr innan vi åkte har jag nästan bott i.  

Ett glas rött vid hotellpoolen fick bli starten på semestern för mig. Framåt eftermiddagen började det kännas att man varit vaken i över ett dygn. 

Gustav orkade inte mer utan däckade i en solstol under parasollet vid hotellpoolen så fort att hade fått lite mat i magen. 

När Gustav vaknade till liv så gick vi ner och tittade vid havet. Medelhavet är verkligen så där kristallklart som man ser på alla bilder. 

Micke och jag avslutade fösta dagen med att sitta på balkongen på hotellrummet och prata. Linnéa hade somnat för länge sen och när jag varit vaken i 39 timmar orkade jag inte mer. Jag fungerar inte utan sömn för jag blir nästan som om jag vore stenfull, jag gråter för ingenting och blir yr och helt konstig. Så det jag behövde mest var helt enkelt sömn men det skulle visa sig att här hade jag gjort mitt största misstag på hela resan. Vårt hotell låg på Laganas partygata nummer 1. Precis klockan 01:00 drog det igång. Fulla, skrikande och helt jävla galna britter skrek, gapade och bråkade hela natten. När vi gick till frukost klockan 8:00 kom det fortfarande aspackade britter och raglade hem. Detta förstörde verkligen en hel del av vår resa. Festande utanför var så högljutt att inte ens hörselproppar hjälpt helt. Vissa av oss sov dock bra ändå men jag har nästan inte sovit på hela veckan. Fast å andra sidan har jag ju inte gjort många knop på dagarna så det har ju gått bra i alla fall.

En av de första sakerna som inhandlades var simglasögon och snorklar till barnen

Detta var verkligen ett stor nöje för barnen. De såg fiskar, krabbor och sjöstjärnor. Själv är jag så fjantig att jag får lätt panik när jag har snorkel på mig så det är ingen idé ens. 

Detta var utsikten från restaurangen vi åt på. 

Vi kunde som sagt inte klaga på varken väder eller värmen! 

Paraplydrinkar vid hotellpoolen till alla barn och vuxna  

Lollo var också med på resan men vägra att vara med på kort, Det hjälper inte att jag tjatar på att hon kanske kommer tycka det är tråkigt att det aldrig finns några kort på henne när hon blir äldre :(

Det finns en massa saker som man inte får missa när man är på Zakyntos ett av dem är det berömda skeppsvraket

Som måste vara Zakyntos mest fotograferade objekt. Vraket låg på andra sidan ön mot vart vi var. Med den nätta summan av 25€/person kunde man ta sig med båt för att se vraket. Jag tror inte barnen hade uppskattat det så mycket så att det varit värt de pengarna. Vi var ju dessutom 10 stycken så kanske ni förstår varför det inte blev ett besök där 

Glass i stora lass har i alla fall intagit under resan. Vi gjorde ett besök i Zakyntos huvudstad och på turtleisland. Vi såg en sköldpadda som gauderna i båtarna höll på att stressa livet ur för att vi turister skulle få se dem. Usch och blä säger jag för det. Både jag och Linnéa mådde dåligt över att det verkligen kändes som djurplågeri. När vi åkte hem skänkte vi pengar för att rädda sköldpaddorna. 

En snorklande familj vid sköldpaddsön, hittade på något roligare att använda båten med undervattenfönster till än att jaga sköldpaddor.  

Om det inte framgår så hade vi väldigt roligt där ute! 

Men självklart blir det cirkus när så många är på semester, det är olika viljor och väldigt många saker att hålla ordning på. Kvar på turtleisland blev Linnéa foppatofflor och Gustavs snorkel. Det är ju en konst i säg att bara gå på shopping tillsammans när man 10 personer. Vi har hållit väldigt sams, Gustav har fått gått undan och legat på hotellrummet en stund när han har behövd vara för sig själv. Linnéa har fått badat i 8 timmar för att få utlopp för all energi. Tror vi är bra på att visa varandra respekt faktiskt.  

Den här resan har verkligen bara varit sol, bad och avkoppling. 

Vissa av oss fick för mycket sol och blev brända. 

Att ligga i en solstol med ena foten i havet under ett parasoll och titta på när barnen leker och snorklar, det var en ny upplevelse för mig. Härligt avkoppling men för att finna mitt inre lugn behöver jag en Värmlandsskog. 

Emil, Jesper, Linnéa, Lollo, Wilma och Gustav

Mina slipade solglasögon kom verkligen till pass, här vilar mamman i familjen under en palm :)

Även pappan i familjen njuter i skuggan! 

myser i poolen

Ja ni ser alla möjliga sorters lyx för både kroppen och själen.

Alla barnen provade på fiskspa. För Linnéa som har väldigt nariga fötter var detta en väldigt bra investering, tror inte hon haft så mjuka fötter som hon hade efter detta sen hon var bebis faktiskt. 

Men allt har ett slut och så även en fantastisk semestervecka

Familjen samlad i lobbyn igår, väntar på bussen som ska ta oss till flygplatsen.

Som sagt idag har jag mest försökt att sortera alla intryck av resan och ta det lugnt. Med tiden och i takt med att jag lär mig mer om vad Linnéa behöver för att fungera så bra som möjligt trotts sin ADHD så inser ju även jag vad jag behöver. Hur jag måste prioritera. för att inte huvudet ska sprängas. Att blogga om allt och få resan på plats är ett sätt för mig att sortera och lägga till handlingarna. 

Jag borde ha packat upp idag men det fick vara för idag skulle vi ju bara vara.

Det enda jag packat upp är det som jag handlat under resan och detta är några av mina inköp.

Packa, kålsoppa och Oxhälja

- Packar du?

- Ja jag packar. 

- men är det inte idag ni ska åka?

- Jo det är idag vi ska åka! 

Just nu är jag lite irriterad, självklart skiter jag i hur andra gör och hur andra vill göra och gör på mitt eget sätt men jag har nog aldrig känt mig så mycket som ett UFO som nu. Alla förväntar sig en sån jäkla framförhållning och alla verkar vara så välplanerade. Jag är faktiskt också ganska välplanerad men jag gör på mitt sätt. Jag kan inte tänka på vad jag ska ha med mig på Semestern en månad innan vi åker. Skulle jag packa så tidigt skulle jag hinna slarva bort den färdigpackade väskan. Vi är olika och jag har ett annat sätt att göra saker på: MITT SÄTT och det är det sättet som passar just mig!

Som vanligt till Oxhälja i Filipstad ska det kokas kålsoppa. 20 liter kokade jag och Lizette till Filippas försäljning i Strandvägskolan. 

Lite träning har jag hunnit med också!

Att få springa är för mig det bästa sättet att stressa ner, bara jag, mina ben och bra musik. Det var länge sen jag sprang så jag får vara nöjd med detta. 

Ny favorit inköpt. Det fanns massa olika ord att välja på men faith blev mitt val. Kärlek är vackert men tro är starkare. Tro är inte en gudstro utan för mig är tro det jag har inom mig min tro på mig själv. Den starkaste av alla, den fick mig framåt när jag blev ensam med barnen jag hade en stark tro på att jag fixar det här!  

Jag har haft sjukt mycket att göra hela veckan och ikväll åker vi till Norge och Gardemoen för en semester vecka i Grekland, Zakyntos. 
Fast lite marknad måste man ju hinna med, tycker det blir sämre för varje år. Köpte lite kryddor annars är det mest skräp som dessutom är dyrt.

Gustav nöjd med Oxhälja! 

Höst, cykellopp och mat för magen

Jag är ganska van med att det är fullt upp i livet men just nu så är det så fullt att det känna som om varje sekund är planerad. 

Höst för mig betyder svamp, bär och kött och så även i år. Älskar att plocka svamp men gillar inte att äta men det finns det andra som gör :)

Lingonsylt gillar jag i alla fall. Allt sånt här är kul i måttliga mängder och i år har jag inte gjort mitt vanliga misstag. Plockat 50 kg lingon och sen ska de rensas och kokas sylt och innan man är klar med hälften är man så trött på skiten att man har lust att kassa bort lingonen. Jag kokade sylt av 5 liter lingon i år vilket var en helt överskådlig mängd för min hjärna.  

Att få hem en halv tjur så hela boxen är full blir full känna också skönt. Även om man tror att man aldrig ska bli klar när man står där och packar. 

I söndags var det en stor dag för syster och mig vi cyklade Fagersta Höstklassiker! Vi tog oss runt den nästan 88 km långa banan på lite mer än 4 timmar. Sjukt nöjda över vår prestation är vi. Det var dock väldigt få startande så vi såg inte några andra cyklister. Nu var det också lite skillnad i klass på de som kom i mål först de cyklade på 2 timmar och 12 minuter. De snittade alltså nästan 40km/h och jag och syster var uppe i 46km/h som max i nedförsbackarna och då bromsade vi för att det gick så snabbt. 

Hur som helst så var vi i alla fall jätte duktiga. 

Jag velar fram och tillbaka med den här maten och vad man bör och ska äta. Efter att försökt mig på att äta vanligt mat så inser jag att det funkar bra men jag tål verkligen inte mjöl. Jag är inte glutenintolerant men jag får ont i magen och blir helt uppsvälld. 

Så nu blir det mat som jag mår bra av helt enkelt. 

Jag är inte rasist men......

En kund kom in på mitt jobb och läste på tidningarnas löpsedlar. En olycka hade skett ute i världen, 3 svenskar omkom.

- Fy vad hemskt säger han, det var tre riktiga svenskar. Jag tittade till på löpsedeln som hade en bild på tre vita människor var av ett var ett barn.

Det gick en rysning genom min kropp och jag kände en avsky mot mannens åsikter. Han tyckte alltså att det skulle varit mindre hemskt om den lilla flickan på bilden som omkom varit svart och kommit från Somalia?

Tycker man att det är skillnad, då är man rasist! Då tycker man inte att alla människor har lika värde och såna människor har jag svårt respektera. 

Den gången sa jag inget tyvärr men ställde mig frågan vad som är en svensk? Efter den händelsen har jag så fort jag sett någon skriva något om svenskar och svenskarna, bett dem definiera vilka som är svenskar. Jag har fortfarande inte fått något svar. Vilket är väldigt konstigt, för de som skriver att vi måste se till Sverige och svenskarna först innan vi hjälper andra borde ju kunna ge ett bättre svar än att det är de andra som inte är svenskar och det är vi som är svenskarna. Ja ni hör ju, det låter ju jättekonstigt! 

Jag har dock sett några försök till att definiera vilka som är svenskar. Ingen definition som jag sett håller.  

•  Man ska ha ett svenskt namn. Namn går att byta, Ali Hussani kan bli Gustav Frideling bara han kommer på ett eget efternamn som ingen har så kan han välja ett som låter svenskt. Likväl som om Johan Andersson inte blir mindre svensk om han byter namn till Ali. Ditt namn avgör inte om du är svensk eller ej.
•  Man ska prata svenska för att vara svensk. Så är du då döv eller stum är du inte svensk då? Eller blir en japan som bor i Japan och är professor i svenska språket automatiskt svensk? Vi har svenskar som har sitt ursprung i Finland som bott här i 50 år och inte kan det Svenska språket, är de då inte svenskar? Ditt språk av gör inte om du är svensk.
•  Man ska fira svenska högtider. Många av våra högtider hör kristendomen till och vi har sen länge religionsfrihet i landet och jag blir inte osvensk om jag konvertera till Buddism eller Islam. Så din religion avgör inte om du är svensk.  
•  Man ska ha ett jobb och jobbar här. Så jobbar du och bor här i 30 år och blir arbetslös är du inte längre svensk? Eller bor du i Sverige men jobbar i Norge är du inte svensk längre. Så din sysselsättning avgör inte om du är svensk.
• Man ska se svensk ut. Detta argument faller på en gång, tycker du detta så är du rasist och då skrämmer du mig verkligen. Det är precis det som Hitler förespråkade!  

De som skrämmer mig i debatten är detta vi och ni tänkande. Det som SD försöker elda på genom fördommar, felaktigheter och rena lögner. Precis det som hände i Tyskland innan andra världskriget. Ja men sånt händer inte här, det kan inte bli krig i Sverige, vi är så fredliga av oss. Jaså det är vi tänker jag då och drar mig till minnes en dödad fotbollssupporter för inte alls så länge sen. Kan hatet mellan två grupper inom ett land bli så stort att någon dödas över vilket lag man håller på i fotboll så kan ett hat mot en etnisk grupp växa till lika starkt om man tillåter att det eldas på med fördomar, felaktigheter och rena lögner.

Jag läser väldigt många artiklar om hur människor i andra delar av världen har det och det berör mig enormt. Jag kan tänka mig in i hur det skulle vara om jag var tvungen att fly, om jag fick sälja allt jag ägde för att kunna skicka mina barn här ifrån för att de skulle överleva. Jag kan tänka mig in i hur hemskt det måste vara att tvingas lämna sitt hem under hot med gevär. När jag kan tänka mig in i detta och vilja hjälpa dessa människor varför kan en del inte tänka som jag? Hur kan man inte bli berörd av detta?

För att man som kunden jag skrev om i början inte tycker att alla människor har lika värde och för människor som är av den åsikten är det ingen idé att förklara. De är allt för egoistiska att se till några andra än sig själva. De skrämmer mig att dessa människor kan få inflytande i vårt land. Att vissa vill ha ett osolidariskt samhälle där vi skiljer på människors värde. Fast jag kan kanske vara lugn ett tag till, för dessa människor har ju fortfarande inte lyckats få fram ett svara på frågan vilka är vi och vilka är de andra. Så medan de funderar på 
det kan vi som vill ha mångfald och mänskliga rättigheter, jobba på att förbättra världen för ALLA.


Jag kommer nog inte kunna ändra någons uppfattning men jag kan i alla fall se till att mina barn förstår att alla människor har lika värde!