Livet är upp och ner......

som banprofilen på Tjejvättern :)

Nu är det pirrigt i magen! Det ska bli regn när jag ska cykla på lördag så idag åkte jag och köpte en regntålig cykeljacka, cykling är verkligen en billig sport ;)

Men nu kan det regna hur mycket det vill. Jag är verkligen taggad, det ska bli så roligt och jag ska se till att ha roligt och verkligen ta in och försöka njuta om man nu kan njuta samtidigt som man cyklar 10 mil. Tanken är i alla fall att ha kul och kämpa väl. Det kommer självklart en fullständig rapport efter loppet. Så funderar jag på om jag ska lämna ut mitt startnummer här på bloggen eller inte. Ska man våga det? Jag kanske misslyckas totalt och får en skit dålig tid, eller måste bryta. Ja tänk om jag gör det? Blir det så illa så beror det ju på något. för jag borde fixa att komma i mål i alla fall! Jag säger ingen tid men räknar med åtminstone 5 timmar. Planen var att ha minst 50 mil i benen på startdagen men astman satte stopp för det, så jag har bara fått ihop 42 mil men jag bjuder på mitt startnummer. Vill man kan man då följa hur det går för mig under loppet på Vätternrundans hemsida!  

3243

Morgonstund med Gustav i morse, det måste nog vara en av de bästa stunderna man har i livet!

Att få höra ens barn säga, jag älskar dig mamma måste vara det vackraste man kan höra! 

Den här lilla tjejen kom stolt hem med denna skapelse som hon gjort i slöjden. Hon hade kämpat med att få armar och ben på plats. Det ligger mycket jobb bakom denna kan jag lova er. 

Ja som ni förstår av alla shopping bilder har även jag fått tillbaka på skatten! :) Jag har kostat på mig ett par nya löparskor. Jag fick dem utprovade efter mina fötter 

Så nu kommer det inte ens vara jobbigt att springa :) 

Jag längtar till jag får springa igen, har faktiskt lite ont så jag måste vänta. 

Gustav och jag hade ett viktig och långt samtal igår. Han hade lite frågor om Magnus. Jag inser att jag glömt att berätta en massa saker för barnen om Magnus. Jag tror att de vet, för att jag vet och för att de var med. Att de sen var så små att de inte minns det är svårt för mig att förstå. Jag berättade för Gustav om hur Magnus brukade ropa på honom att han sa Gystav. Det är ju så självklart att Gustav inte minns, han var 3 år då men jag har inte tänkt så förut. Jag har sparat massa grejer efter Magnus som Gustav och jag tittade igenom igår. Det är saker som skrivblock där vi skrev vardagliga ting till varandra, Magnus plånbok som den var när han gick bort. Hans medaljer från alla lopp han sprang. Oj vad han hade varit stolt över mig och min träning. Jag tänker mycket på honom när jag tränar, för han var så himla duktig med att träna både löpning och styrka. Någonstans i det kan jag hitta min styrka. Jag kan höra honom säga att jag ska kämpa på. Gustavs och mitt samtal igår var ett av det viktigaste jag gjort med något av mina barn på länge. Det är faktiskt inte så lätt, det slutade med att jag grät och Gustav och jag satt och kramades. Jag orkade inte berätta mer, grejen är den att jag kan hur bra som helst prata om när Magnus levde men det var när vi började kolla på minnesalbumen från begravningen som jag inte riktigt fixade det. Magnus fick en väldigt vacker begravning men det kommer aldrig vara något fint minne i mitt liv det var bara hemskt man ska inte begravas när man är 38 år. 

På lördag är jag säker på att Magnus är med mig hela loppet. När det är tufft kommer han säga att jag ska kämpa och det kommer jag göra för allt jag är värld! Så önska mig lycka till nu!!!!!!!!!!