Långpass, vår och vänner

Att vara i Ketos betyder att kroppen använder fett som drivmedel och att man tömt kroppens glykos depåer. Det betyder inte att kroppen är utan socker för levern producerar ketoner som fyller samma funktion i hjärnan som socker. Dock tar det lite tid för kroppen att vänja sig.  Detta var jag kanske inte helt medveten om när jag gav mig i väg på mitt löppass i fredags. Det stod långdistans på mitt schema. Efter den hårda styrketräningen jag körde i tisdags har jag lär mig att när man är i Ketos har man inte heller några vätskedepåer i kroppen så jag tränade mig till vätskebrist och fick huvudvärk. Detta hade jag tänkt på innan långpasset och laddat upp med vätska och extra fett.   

Det jag däremot inte visste var att processen där musklerna lär sig att använda ketoner istället för kolhydrater kan ta flera veckor. Efter 1 km var benen helt slut. Jag fick stanna och gå och töja på benen för det blev som kramp. Helt ovetande om att detta är helt naturlig pressade jag mig upp för branten, väl där uppe fick jag sitta och vila en stund men sen sprang jag hela vägen ner. Nu när jag fattar varför, känns det bra att trotts allt orkat det jag orkade. Det konstiga var att när jag kämpat på i en timma så var det som att kroppen fattade och jag kände mig stark och uthållig och det är just det som kännetecknar att träna på lågkolhydratkost men blir inte explosiv utan uthållig! Jag tror att det är just uthållighet jag kommer ha nytta av när jag ska cykla tjejvättern! Tester har gjorts att en person i ketos som tränar nästan bränner dubbelt så mycket fett under att löppass som en person som laddat med kolhydrater. 

Hur mår jag annars då på denna kost? 
Jag har känt mig lite ledsen och nedstämd och det beror på att kroppen inte får något socker. Socker ger signaler till vårt belöningscenter och så uteblir alla belöningar och man blir lite håglös. Detta är övergående och blir man för nere kan man ju alltid ta ett löppass så man får lite endorfiner så blir man lite lycklig igen :) Men i det stora hela mår jag jätte bra annars skulle jag så klart inte fortsätta. Magen är lugn och hela min kropp är mindre stressad. Det skönaste är att ha kontroll. Eftersom allt sug efter sött försvunnit så har jag kontroll över vad jag stoppar i mig och den känslan av kontroll är helt fantastisk för en sockermissbrukare som kan trycka ut halva tuben med chokladsås rakt i munnen. 

Den 4 april ska jag väga mig och då får jag liksom svaret på hur givande det är att hålla kroppen i ketos, spännande som fan ska det bli!! 

Det är vår nu! Jag vet att det kan komma lite snö igen och förstör allt men våren är på väg. Mina krokusar sticker upp ur rabatten och min kära make har satt på sommardäcken på min bil. 

Lollo och jag passade på att ta en promenad i solen. 

Igår morse sa Micke ska vi åka till Mats och Rosie och fika om de är hemma. Jag tyckte det var en bra idé för vi har inte sett dem på jätte länge. Det är lite långt att åka men de var hemma så vi åkte. 

Alltid lika trevlig och när vi åkte hem sa jag till Micke: det var en riktigt bra idé du hade älskling! Goda vänner ska man vara rädd om <3

Körde årets cykelpremiär idag. En väldigt kort runda på 1 mil blev det bara. Hade tyvärr inte mer tid idag och min cykel är mer än kass. Måste köpa mig en ny och det väldigt snart.  

På eftermiddagen har vi varit och fira min fina lillasyster som fyller 32 år i morgon. 

Det har varit en mycket bra helg helt enkelt! 

Ketos, ny frissad och min Zätt

Jag har jobbat 8 av det senaste 10 dagarna och jag tror faktiskt att det var därför jag vaknade med världens huvudvärk igår morse. Det hjälpte inte ens med kaffe och Alvedon utan jag fick ta till mina migräntabletter innan det släppte. Fast jag var lite dåsig i huvudet hela eftermiddagen på jobbat faktiskt.

Men nu är jag ledig i 4 hela dagar och det är så skönt!

Idag hade Louise och Emil ont i huvudet när det vaknade och har varit hemma från skolan. Nu ikväll klagade Linnéa på huvudvärk så man kan ju nästan fundera på om det är något som går just nu också.

Jag har kört strikt LCHF i snart i 14 dagar med målsättning att få kroppen i ketos. Idag köpte jag urinstickor på apoteket för att mäta ketoner. Bäst är att mäta i blodet men det har jag ingen utrustning för så det får duga med urinstickor som riktmärke.


Jag fick ett bra mätresultat tumme upp för mig!

För er som inte äter LCHF är detta helt oviktigt och ni har heller inga att mäta. Varför vill jag vara i ketos då? För att få maximal fettförbränning när jag tränar, så att jag går ner i vikt och samtidigt behåller mina muskler. Jaa jag vet att detta kan verka extremt men det får man tycka om man vill :)

*/ Ketos är ett naturligt tillstånd där kroppen till allra största delen går på fettförbränning. Hemligheten är att äta mycket lite kolhydrater och måttligt med protein. Samt att äta sig lagom mätt på fett.
Okunniga förväxlar naturlig ketos med det sjukliga tillståndet ketoacidos som har helt andra orsaker (vanligen typ 1 diabetes och extrem insulinbrist). Vid detta farliga tillstånd har man runt tio gånger högre koncentration av ketoner samt skyhögt blodsocker.
Naturlig ketos är däremot ofarligt och innebär stabilt välkontrollerat blodsocker och välkontrollerade blodketoner. Källa kostdoktorn.se

Varför LCHF?
Det var en tjej på ett forum jag är med på som skrev att hon inte förstod vitsen med LCHF och det kanske man inte göra man inte haft några viktproblem i sitt liv. För mig är ju LCHF ett sätt att gå ner i vikt utan att svälta och vara hungrig. Det är självklart lätt att banta för den som är mätt. Fast det gäller i LCHF som i alla andra dieter om du vill gå ner i vikt så kan du inte över äta. Fast du kan äta dig mätt på riktigt, inte som rekommenderas på lågkalorikost 80% av din mättnad. Sen är ju även vitsen hur man mår i magen, min mage älskar LCHF.

Jag hade träningsdag idag men jag är sliten i kroppen efter det hårda styrkepasset i tisdags så jag bestämde mig för att ta en vilodag till. Jag brukar nästan få dåligt samvete när jag inte följer mitt schema. Jag är rädd att en vilodag ska leda till 2, 3, 4, och sen tränade jag aldrig mer. Fast jag börjar nog tro att jag på riktigt kan lita på att jag kommer fortsätta med detta! Så i morgon är det INTE någon vila!!

Jag hade en tid hos Jessica idag för att frisera mig.

En gång i tiden när jag var liten hatade jag det, jag blev retad för det också. Fast idag är det en av det saker som jag är mest nöjd med mig själv: mitt röda hår

Jag är också väldigt nöd med resultatet som Jessica fixade till :)

Efter besöket hos Jessica så mötte jag upp min Zätt <3 för lunch på stan. Hon ville inte vara med på kort idag men var som vanligt finast i världen. 

Det blev lite shopping, jag gillar smink. Det är Zätts förtjänst. Det är hon som lärt mig att sminka mig. Förut var det helt enkelt bäst att avstå för det blev bara massa kladd. Men nu får jag till det. 

Påsen var full med överraskningar ut över det jag köpte, sånt gillas!! 

En annan sak som jag gillar är att i morgon kommer min make hem. Jag saknar honom jätte mycket just nu! 

Proteinpulver vs stödägg :)

Jag har åsikter om en massa saker men en grej som jag stör mig på är proteinpulver som verkar vara så inne just nu. Vi har två färdiga drycker att köpa på jobbet men med för mycket socker i så klart. Proteinpulver är inte LCHF om någon tror det. Som vanlig motionär behöver man inte äta det. Jag citerar Ida på alla kan träna: är du osäker på om du får i dig ordentligt med protein så ät ett stödägg om dagen. Många som äter LCHF har en förmåga att över äta just protein och äta för lite fett. För mycket protein omvandlas till socker i kroppen och du gör dig själv en björntjänst liksom. 

Pulver skulle möjligen en elitidrottare behöva och så länge som du inte är det så kör på stödägg! 

1g protein per kilo fettfri kroppsvikt räcker gott. För min del motsvarar det ca 60g protein/dag Här kommer några exempel på vad som ger 60g protein

300g nötfärs eller 6 ägg eller 250g lax per dag för att fylla behovet.

LCHF för mig är naturligkost och då passar inte proteinpulver in i min LCHF värld helt enkelt. 

Ekologiska ägg ska det vara helst också!! 

Ledig, gymmat och vårtecken

I morse var det inte lätt att få upp min lilla Gustav. Vissa dagar är han så trött. Jag får massera honom på armar och ben för att få igång honom. 

Jag var också ganska seg i morse och låg och drog mig ganska länge man får passa på att göra det när man är ledig. Känns som om det var länge sen jag var ledig nu. 

Sist jag var till gymmet så var det skittråkigt och det är så det är. Det är inte alltid roligt att träna och det är därför jag har ett träningsschema och idag stod det gym + cykelintervaller och då får man bara köra på det liksom. 

Det var mycket roligare den här gången. Det bästa av allt var att jag var helt ensam en stund och då passade jag på och testa sånt jag inte provat förut. Marklyft har jag inte gjort förut men varit nyfiken på att prova. Jag har studerat flera videor på nätet och kollade i spegeln när jag gjorde så jag tror jag lyfte rätt i alla fall. 

Jag körde på ganska hårt! Totalt blev den 1½ timma. Armar, ben och cykel så klart. Men intervaller på cykel var verkligen skitjobbigt efter att ha kört med tunga vikter

När jag kom hem skulle jag steka mig några ägg till frukost. Det måste väll vara så att om man då knappt orkar lyfta stekpannan så får man vara nöjd med dagens armpass eller?

Jag var sugen på att åka och shoppa lite men bestämde mig för att stanna hemma och bara ta det lugnt på eftermiddagen.  

Jag och Lillbus tog en promenad i vår solen. Vi letade efter våren. Vi hittade Tussilago men kunde också skymta att Vitsipporna är på gång

Vet inte om det var morgonens träning eller det att jag jobbat många dagar. För medan barnen gjorde sitt Emil och Gustav var hos kompisar och  Louise och Linnéa gick i väg på filmkursen och jag blev ensam hemma en stund så somnade jag på soffan. Det var så skönt så det förstår ni inte. 

Sen var det bara att fixa mat och disk och nu är den här lediga dagen snart slut. Jag ska få mig lite kvällsmat sen blir det sängen nästa!!

Intressen, barntid och kvällspromenad!

Jag vaknade före klockan och startade dagen med en löptur. En väldigt kort men jag gjorde det i alla fall. Jag är så förvånad, vad är det som händer med mig?

Det är faktiskt jobbigt att springa, ändå gör jag det och jag gör det om och om igen.

En gång i tiden hade jag små barn och verkligen inget eget liv, på den tiden var egentid när man stod i duschen ensam. Jag skulle aldrig velat vara utan den där småbarnstiden men jag vill heller inte ha den tillbaka. I takt med att barnen blivit äldre så fans det plötsligt tid över till mig. I början visste jag inte vad jag skulle göra med den tiden. Micke sa flera gånger att jag skulle skaffa mig ett intresse men hur skaffar man sig ett sånt bara så där, undrade jag. Fast det gick ju inte att sitta hemma och stirra i väggen tills barnen kom från skolan och även om jag borde ha städat och pysslat i mitt hem i stället så ville jag nog inte ha städning som mitt intresse. Jag började ta promenader med kameran, för jag gillar att fotografera. Med tiden så hittade jag ett intresse som jag då aldrig trodde att just jag skulle ha. Jag tränar!! Det är väll ett väldigt bra och nyttigt intresse!

Här om dagen när jag skulle till jobbet frågade jag min lilla Lollo som skulle tvätta sina kläder om hon kunde slänga med några arbetströjor åt mig. När jag kom hem låg de tvättade och vikta min säng.

Har jag inte världens bästa Lollo så säg!!!

Jag har jobbat ovanligt mycket den här veckan och då har jag alltid dåligt samvete som mamma. Varför får man alltid det? Man har ju liksom inte valet att vara hemma och jag har trotts allt valt att bara jobba halvtid ändå har jag dåligt samvete för att jag tycker jag är borta mycket från mina troll.

Torsdag var jag i alla fall ledig och då tog vi en heldag med mys!

Vi bakade kladdkaka och spelade kort! Fast det vi gjorde mest var att sitta och prata om allt från skolan till vulkaner och elaka bakterier som finns i vattnet i tropiska regioner. De har ju lite speciella intressen mina barn. Linnéa kollar väldigt mycket på nyheter. Favorit programmet är Lilla Akutellt. Vet inte om jag skrivit detta förut men här om dagen kom hon ner från sitt rum och sa.

Linnéa: Vet du vad jag skulle vilja säga till Ugandas president? Jag: Nej ingen aning
Linnéa: att han är dum i huvudet, för vet du mamma på en del ställen där är det dödsstraff på att vara homosexuell och jag tycker man ska få bestämma själv vem man är kär i.

Hon är klok min lilla tjej

Nu i kväll har jag känt mig väldigt rastlös och bestämde mig för att ta en promenad och då en så snabb promenad som jag bara kunde. 

Det roliga med detta är inte att jag gick det fortast jag någonsin gjort utan att jag faktiskt GICK 5 km fortare än jag SPRANG 5 km första gången jag sprang den sträckan. Häftig vad ett års träning kan göra! 

Efter den här promenaden var jag svett och när jag kom ut från duschen satt Micke på golvet och Gustav i soffan. Micke lärde honom att knyta rosetter på skorna och han fixade det till slut. Jag blev alldeles rörd av det. Micke är en helt fantastisk man och jag är väldigt glad att just jag fick honom. Den här helgen har jag haft jobb helg och på lördagen medan jag jobbade tog Micke med sig alla fyra barnen till Karlstad och köpte vårskor åt dem. För att underlätta för mig, han och barnen vek också in alla tvätt som fanns i källaren. Jag hinner tvätta när jag jobbar men det är svårt att hinna med att vika in allt. Älskar att jag får hjälp av min man, att vi hjälps åt med allt och verkligen försöker se till att vi båda två får det så bra som möjligt.

Han är bäst i världen min Mickis! . 

Lårhöjden, helgen och massa jobb

Jag har en fråga vem beställde den här snön? Inte jag i alla fall! :( Jag tröstar mig med att den går bort och det är trotts allt TORSDAG.

Torsdagar är mina favorit dagar, för jag är alltid ledig på torsdagar och då betyder det också så klart att det är träning som gäller. Som jag har skrivit förut så får jag bara löpträna en gång i veckan och det har jag lagt på torsdagar. Förra torsdagen firade jag 1 år som träningsmänniska med att göra mitt livs största bedrift!

Jag sprang 1 mil terräng med en stigning på 203 m. Man kanske borde fira på något annat sätt men detta kändes som absolut bästa sättet. Jag var helt jävla slut sista kilometern men sprang på vilja och lycka över prestationen!

Jag har växt som människa det här året, att ens våga ge mig ut i skogen och springa ensam fanns ju inte på kartan för ett år sen. Att sen springa en mil var ju inte heller tänkt bart. 

Det var blött i skogen och när smältvattnet från is och vinterns snö rann in i mina skor och gjorde mina fötter iskalla funderade jag för ett ögonblick om jag var riktigt klok.

Men när jag såg hustaket på Lårhöjdsstugan som jag aldrig sett i verkligheten för att jag inte orkat gå dit var lyckan total.

Jag ska skriva ett helt eget inlägg om mitt första år som löpare! 

Fredagen fick bli vilodag och jag hade verkligen träningsvärk överallt men var ovanligt pigg och glad i kroppen. Så jag passade på att städa. Detta nödvändiga ont som måste göras. Det var i alla fall mycket roligare när den här tjejen tittade in.

Jag passade på att bjuda henne på lite lunch och så blev det en masssa massa prat.

I lördags bjöd Micke och jag pappa och Gudde på mat på Mongoliska i Karlstad. Det var ett tack för att pappa hjälpt Micke med allt som skulle ordnas inför att Micke skulle ta utökad B-behörighet för att få dra vår husvagn. Inte ett enda kort tog jag?? Jag som alltid tar en massa kort. Tessa och Stefan följde också med och käkade. Vi hade en god och trevlig lördagkväll.

I söndags när vi kollade ut så det så fint ut. Så vi tog en promenad jag och min kära make. Det var fint ut men det var svinkallt. Jag trodde på allvar att mina öron skulle ramla av.

Men det var en trevlig promenad ändå så klart!

Oftast är jag trött när jag vaknar och för det mesta är jag nog dödstrött. Sen händer det att jag vaknar och det känns okej att gå upp men att vakna pigg händer INTE ofta. I måndags var jag PIGG, så pigg att jag drog på mig löparskorna och sprang en snabb runda innan jag skulle till jobbet!

I det vackra vädret och mitt pigga humör tänkte jag att en liten runda asfalt kan ju inte skada, jag får ju bara springa ett pass i veckan och INTE asfalt. Det var jätte skönt och det gick så bra, gjorde inte ont alls när jag sprang bara lite mot slutet... så fel jag hade, jag fick så klart ont i mitt ben igen :( Så idag när det står långpasslöpning i backe så fick jag gå till gymmet och köra cykel intervaller istället.

Sjukt tråkigt, men nu är det gjort och jag hoppas jag kan springa på lördag istället!

Den här veckan har till mesta delen bestått av jobb och jag är bara ledig idag sen fortsätter den med fyra arbetsdagar till

Det är extra skönt att vara ledig när man jobbat mycket.

Underbart att mysa på morgonen, man får ta vara på tiden här och nu. Så himla viktigt. Mina barn mitt allt!

Det är lite för mycket saker som jag måste ta tag i just nu och jag vill inte känna den där stressen som det gärna blir när man har för mycket att göra och för lite tid.

Jag gjorde klart bokföringen åt BK-Filippa i måndags och nu har jag gjort en prioriteringslista på alla andra saker som ska göras och jag har även lagt in det i kalendern så att jag tar mig tid till det. Det är faktiskt därför det blir lite dåligt med blogginlägg. Jag har insett att när jag kommer hem efter jobbet och barnen fått mat och jag sätter mig här framför datorn och tänker skriva är liksom huvudet tomt. Jag orkar inte få ner något alls. 

Igår var jag på möte  om StorforsRuset, 4,4 km som jag och två tjejer till ska anordna. Den kommer bli den 24 maj kl 14.00 så är du i närheten och vill springa så anmäl dig nu! 

Gruppen finns på FB och heter StorforsRuset!

Inlägget försvann

Det här inlägget försvann! 

Lägger tillbaka bilderna men minns inte riktigt vad jag hade skrivit!

Jag hade haft besök av Angelica och liten söt Gustav 

Min stora pojke hade haft praktik med Sandras Mikael och träffades på stan och käkade lunch en av mina lediga torsdagar!

Micke och jag hämtade en hemgris! 

Och jag har äntligen fått börja löpträna igen!

Självkänslan

Alla har vi våra ups and downs och jag är nästan alltid glad. Jag är egentligen inte så ledsen nu heller men jag är lite nere. Ofta beror det på hormoner PMS helt enkelt men också på om jag är sliten och trött. 

I går kväll grät jag. För allt och inget, känns som om det var väldigt länge sen jag fick gråta, jag hade tid att gråta. Jag är alltid stark alltid alltid men ibland måste jag bara få släppa ut alla livets sorger. Jag måste, för att orka. När jag är ledsen känner jag mig ensam. För jag möts alltid av: gråt inte Pillan. Jo det är det jag behöver, jag behöver få gråta ibland jag också. Jag är inte ensam för jag har väldigt många fina människor omkring mig utan jag vill nog kanske rent av få vara ensam.  

Jag är dessutom en ovanligt analytisk människa så när jag blir så här nere så måste jag ju alltid analysera varför, istället för att bara acceptera att det är så att man har sina ups en downs. 

Det sista jag sa till Micke igår var att jag ska gå och lägga mig nu för i morgon då är det en bättre dag.

Ja och det var det, vädret är förstås ingen höjdare men jag är ledig idag. Jag har tagit ut en ledig dag för att inte göra något, en dag enbart för att vila. Jag har prioriterat mitt välmående!  

Så nu ska det bli lite kaffe och lite mer goda tankar om mig. 

Få upp den där självkänslan som sviker mig totalt ibland. Nästan alla människor har ganska dålig självkänsla som inte ska blandas ihop med självförtroende för det har jag inget problem med alls. Självkänslan är det som är du när du tar bort alla prylar, bilar, hus, pengar, jobb och karriär, när du ensam och naken sitter på sängkanten på kvällen och ska gå och lägga dig vad har du då för känsla om dig själv?

Jag har någon gång i min uppväxt fått lära mig eller fått för mig att jag inte är bra nog. Jag har dessutom varit en väldigt slarvig person som inte kunde fokusera, hålla saker i minnet, hade impulsproblem, var överaktiv och var ouppmärksam. Idag vet jag att om jag skulle varit liten idag hade jag fått diagnosen ADHD och inte bara det att jag själv varit och är kritisk till mig själv. Så har jag ju fått väldigt mycket klagomål på min person under min uppväxt. Sitt still, måste du prata hela tiden, kan du aldrig hålla ordning på något, kan du inte äta fint. Massa såna saker som bidragit till att jag haft känslan av att inte duga

Alla har vi en inre röst som talar till oss, alla har det även om man inte är så medveten om det. Det är din inre dialog. Om du inte tänkt på det så lyssna vad säger du till dig själv egentligen? När jag är nere och självkänslan låg säger jag väldigt elaka saker till mig själv och den inre dialogen påverkar hur vi mår och hur vi känner oss. Så har man en negativ dialog så är det idé att göra något åt det. För det går, det finns massa bra tips på hur man gör. Till att börja med är det att få tyst på den där elakingen. Be honom hålla käft helt enkelt. 

Jag sa precis till min att göra det för nu när jag skev om detta så dök han upp igen och sa: tror du någon vill läsa om detta? varför skulle någon vilja det? De kommer tro att du är dum i huvudet Pillan, en del kommer tro att du är psykisktsjuk kanske till och med att du lider av schizofreni. 

Den här känslan av att det jag är och det jag har aldrig är bra nog har följt mig hela livet och det var nog det plus mycket annan som ledde fram till min depression 2010 

Idag har jag kommit väldigt långt med mig själv och har förstått att den enda mitt liv ska vara bra nog för är mig själv. Jag har slutat jämföra mig med andra. Där emot kan jag ofta använda andras styrkor att också ta mig dit jag vill. Kan hon så kan jag! Fast att inte jämföra sig med andra är något som man måste tänka på och jobba med hela tiden. Jag är inte helt fri men jag hoppas bli det!

Det är ju ganska sjukt hur mycket tid vi lägger på att jämföra oss med andra, tid som vi skulle kunna lägga på oss själva. Ingen är perfekt och när du avundsjuk får en glimt in i någon annans liv så har vi alla våra demoner. Du vet faktiskt väldigt lite om hur andra människor har det för det du ser är oftast den fina fasaden man medvetet och omedvetet lägger ut på Facebook till exempel. Jag ska ta ett exempel på detta. En tjej lägger ut bilder på all god mat hon lagar fina upplägg och hon har bakat bullar idag igen! Suck säger jag som bjudit familjen på snabbmakaroner och färdiga köttbullar ketchupen var slut också så de blev senap till och inte ens en liten grönsak. Å vad jag önskar att jag var som den där mamman och inte som jag är. Men så bytte vi liv och all denna bak och matlagning var faktiskt för att dölja något, de faktum att den lilla mamman har svåra ätstörningar. Du kan räkna med att alla döljer vi något. 

Det finns fler exempel på materiell avundsjuka. Jag köpte mig en husvagn som jag länge velat ha. Jag köpte den kontant och det blev därför inte heller någon ny vagn precis. Tanken är att vi ska kunna ha den i skogen och var som helst. Den är gamla men fin och jag är sjukt nöjd med min vagn. Så precis en vecka senare lägger någon ut på FB bilder på sin nya vagn som var nästan helt ny. Jätte snygg och fin och jag blev avundsjuk, ja jag blev det. Min vagn är inte alls så fin. Men så slog det mig en annan sak. Vad var viktig när jag köpt min vagn? Att inte ta något lån nu vet jag ju inte om de som jag blev avundsjuk på att hade lån men det är inte viktig egentligen det viktiga är ju att jag slutar vara avundsjuk och inte jämför vad andra gör eller har. Så slut slut sluta med det!!  

Ett annat problem man kan ha är att man fått för sig att man är tankeläsare. Jag har trodd det nästan hela mitt liv. För när jag pratat med någon eller ser andra människor så tror jag att jag vet vad de tänker. Grejen är också den att de tänker inte positivt om mig. Hur i hela välden vet jag det? Ja säg det för jag är ju inte tankeläsare. Vad de tänker om mig när jag lämnar rummet måste få bli deras ensak för jag kan inte göra något åt det som jag inte ens få reda på det. Måste du försöka tänka dig in i vad de tänker så bestäm dig för att de tänker något bra! 

I en av alla böcker och artiklar som jag läst om detta, så hittade jag en sida som sa att man ska helt enkelt skriva ner det som gör mitt liv underbart. 

Som jag skrev så har jag gjort en väldigt lång resa i mig själv från att vara sjuk och deprimerad 2010 tills idag. 

Vad har jag då gjort. En del har jag ju skrivit om men jag har också gjort mycket annat. Till att börja med har jag funderat ut vad JAG vill med MITT liv. Då 2010 kämpade jag för att bli metallurg, för det var det jag trodde jag ville, jag hade 9,5 hp kvar till examen. Jag är förmodligen den ena "metallurg" som jobbar på COOP. Men det är det som JAG vill. Utifrån vad som är viktigt för mig allra viktigast bestämde jag mig för att inte jobba heltid. För mig är det viktigast att ha tid med mina barn. Nu lägger jag ingen vikt i hur andra gör och dömer ingen som gör andra val. JAG skaffade 4 barn för att mitt liv var barn, inte karriär och inte barn och karriär. När jag kom fram till detta infann sig något lugn. För man styrs av så mycket normer, man ska jobba heltid man ska en massa saker som jag inte ville och nu heller inte gör. 

Sen jobbar jag fortfarande på att bara bry mig om det som är viktigt och skita i det andra. Det är svårt och man får ibland ställa sig frågan när man tänker för mycket på något eller någon som egentligen inte är viktig. Är det någon som tjuvar din energi? Jag har gjort slut med energitjuvarna i mitt liv. De får inget längre. Jag har varit en sån där som alltid hållit i relationer med andra människor, jag har ringt och ställt upp på allt utan att folk ens bett mig om tjänster så har jag erbjudit mig. Vet ni vad jag fått för att jag alltid varit snäll mot andra? Ett tack kanske på sin höjd men för det mesta har jag inte ens fått det för många har bara räknat med att jag ska ställa upp. Jag har blivit tagen förgivet nog i mitt liv nu.    

Det finns också människor som funnit i mitt liv som sårat mig och som fortfarande tar energi när jag tänker på dem och det beror ju på att man inte kan eller vill förlåta. Men så läste jag något så bra, du ska inte förlåta dem. Du ska så klart bara förlåta dig själv, du är mänsklig förlåt dig själv för att du tillät sig bli sårad. 

Lär dig prioritera rätt. Hur gör man det? Jo tänk en liten otäck tanke tänk att du blir svårt sjuk. Det är inget kul men vad är viktigast då? Gör en lista ut ifrån det tänket och prioritera ditt liv efter detta. Min lista blir så här. 

Barnen
Hälsa
Micke
Alla de mina (mamma, pappa, systrar, Lizette, Jesper, farmor)
Mina vänner

Här kommer jobbet väldigt långt ner på prioriteringslistan ändå finns det väldigt många som prioriterar det föra allt annat. 

En klok kvinna sa en gång till mig. Du vet när allt kommer till allt och du ska gå över på andra sidan finns det INGEN som säger: Jag önskar jag jobbat mer i mitt liv. 

Semlor, skogspromenad och inbrott

There’s one strange thing about swedes they celebrate food they have a day called Våffeldagen and one day called Semmeldagen.

Ja och igår var det Semmeldagen, jag hade bestämt att jag skulle få äta en Semla igår.

Jag har någon form av ätstörning egentligen. Jag har inte anorexi eller bulimi men jag har inget bra förhållande till mat och jag är sockermissbrukare. Det var som sagt inte förrän jag provade LCHF som jag fick någon form av kontroll över mig själv och maten. Alla år av bantande och alla dieter hit och dit har gjort att jag inte vet hur man äter om man är normal. Det var då jag hittade det där superbra inlägget som jag nu inte hittar och kan länka till om en sund och hållbar livsstil.

Klart man ska äta en semla på semmeldagen men min kropp skulle vilja ha semlor till kaffet varje dag. Därför måste jag dra ner mitt socker intag för det är det enda som minskar mitt sug. Fast det blev ingen semla igår av en enda anledning jag tänkte först och jag var inte sugen och då är det väll himla onödigt, för jag vet ju att jag hade fått ont i magen av mjölet. Jag åt två stora bitar laxfilé och sen mango med lite lättvispad grädde och jag kände mig mer än nöjd.

Ja apropå nöjd så känner jag mig väldigt nöjd med mig själv nu. Jag har gjort något som jag inte gjort förut pga att jag inte vågat. Det finns en sak som jag älskar med att bo där jag bor och det är naturen och då särskilt skogen. Fast jag har varit lite feg för att ge mig ut ensam. Ska detta verkligen få stoppa mig? Nej tänkte jag idag och knallade 4 km rakt ut i skogen upp på höjden här i närheten en liten stigning på 192 m vilket jag kan säga är uppför. Jätte bra träning både för kroppen och psyket.

Det var en fin utsikt där ifrån kan jag säga mitt hus såg ut som en liten prick!

Mitt ut i skogen ringde syster så pga sjukdom tog min lediga dag snabbt slut och jag fick åka och jobba. Nu trivs jag ju på mitt jobb som tur är men vi hade en ovanligt jobbig dag där igår. För vi hade haft INBROTT under natten. Man blir verkligen både arg, ledsen och förbannad. Det blir så mycket mer jobb. Vi kunde inte öppna när vi skulle, för vi var tvungen att vänta på en tekniker från Polisen. Larmet har gått och vad vi kunde se har de i alla fall inte fått med sig mycket saker ut. De har gått in via taket. Det känns också obehagligt och hela dagen igår blev ju upp och ner med både Poliser, tidningen och så kom vår säkerhetschef också.

Nej nu ska jag ta en tidig kväll lägga mig och läsa och bra ta det lugnt!