Att jag skulle bli sjuk innan jul var inte min plan och inte hade jag tid med det heller. Det är tur man kan beställa julklappar på nätet men sista veckan innan jul när jag var bättre och hade möjlighet att åka i väg och fixa allt. Var jag så stressad att jag hade ångest. Det är då man frågar sig är det verkligen så det ska vara, är detta julefrid? Micke säger alltid: det blir jul i alla fall Pillan och visst har han rätt. Fast jag vill ju att saker ska vara på ett visst sätt och i år såg det nästan ut som att vi skulle bli utan gran. För de var slut överallt, till slut hittade Micke en svindyr på Coop men det var väldigt fin så det fick bli så. Jag jobbade också ända fram till den 23:e men då var jag i alla fall klar med allt. Så när jag åkte från jobbet hade jag till och med tid att åka till graven och tända ljus. Vilket kändes bra i hjärtat att få göra. När jag kom hem var jag och hämtade våra små tjejer som kom och klädde granen. Sen drack vi varmchoklad med polkagrisstång och marshmallows. Just då infann sig julstämningen även i mig.
Julafton och juldagen blev precis så som jag ville. Jag hade mina barn hemma vi åt anka, hjort och fransyska på julafton. En ganska ny tradition som vi började med när vi inte längre kan åka till barnens farmor på julafton som vi alltid gjort innan. Juldagen åt vi traditionell julmat. De enda som saknades var Julribben, som vi inte hann med att åka och köpa i år. Julribbe är en norsk tradition som Micke tagit med sig från alla sina arbetsår i Norge. Fast som han säger min man, det blev jul även utan Ribbe.
Nu är det inte många dagar kvar av 2022 och det börjar bli dags att summera året men det ska få ett helt eget inlägg.