Hösten, barnbarnen och Yoga

En gång i tiden bloggade jag nästan varje dag. Nu försöker jag få till ett inlägg i månaden. Jag gillar att skriva och det har och är ett sätt att rensa huvudet för mig. När barnen var små var skrivandet den stunden jag hade för mig själv. Nu när de är äldre har jag helt andra möjligheter till att rensa huvudet på andra sätt också.

Jag har verkligen fått ett helt nytt liv sen jag började mitt nya jobb. Även om jag på inget sätt har mindre att göra, så jobbar jag på ett helt annat sätt nu. Att jobba mån-fre gör att jag kan skapa mig rutiner som jag så väl behöver.

Jag har haft en fantastiskt bra höst om jag ska summera den. Jag känner att jag verkligen börjat återhämta mig efter min utmattning även om jag vet att det är en bit kvar. Samtidigt är det ju viktig att tänka på att man inte ska tillbaka till dit man var, för det var ju det man bliv sjuk av.

I början av november höll jag i mitt första APT. Det var lite nervöst men jag hade förberett mig väldigt noga och min personalgrupp består av snälla människor som tur är, så det gick bra. Att jobba som gruppledare är  jätteroligt. Jag lär mig nya saker helt tiden och det är en utmaning. Det är just det som jag tycker om. Ett jobb får inte vara för svårt så man känner att man inte mäktar med det men det får heller inte vara så enkelt att det blir långtråkigt.  

Just nu är jag lite sliten och det nya för mig är kanske att jag lärt mig att acceptera det på ett annat sätt än jag gjorde innan jag blev sjuk. Det har varit mycket några veckor nu och att då ge sig själv rätt att vara sliten och försöka få tid över till återhämtning är så viktigt. Den här tiden på året är också min sämsta tid. Jag som väldigt många andra blir väldigt trött av mörkret. Förr har jag inte vara så snäll mot mig själv utan tvingat mig själv att prestera på topp, även om min energinivå varit lång. Nu kan jag faktiskt säga till mig själv: vila! det behöver du! och jag får inte dåligt samvete som jag alltid fick förut.

Nu ska jag berätta varför jag tycker jag haft en så bra höst. Som sagt så har min ork kommit tillbaka mer och mer. När jag gjort något så har jag inte blivit helt dyngslut efteråt. 
 

I början av hösten var jag och Rosie till Ullared.

Det var nog efter den resan jag verkligen kände att jag var på rätt väg för två dagars shopping och sen gå och jobba på måndagen hade inte varit möjligt för ett år sen.  

I samma takt som min ork kommit tillbaka har ju viljan att göra saker också kommit tillbaka.
 
Även om jag inte äter svamp tycker jag att det är väldigt roligt att plocka och i år har det varit väldigt gott om svamp i skogen. Så det har blivit några turer till skogen för att plocka svamp under hösten

som efterföljts av traditionellt bakluckefika. Jag älskar verkligen hösten när det är fina dagar. Eftersom sommaren oftast är en för varm årstid för mig så älskar jag att vara ute när det är fina dagar på hösten.  

Finns det något härligare än utelunch. (Höstsoppa, gjort av potatis, morot, kålrot, palsternacka, fänkål, falukorv och någon kryddig korv, buljong och tomatpuré) Just att vara ute ger så otroligt mycket energi tillbaka.

En annan sak som inträffar hemma hos mig på hösten är att jag går från att inte ha något intresse av att pyssla i mitt hem till att älska att pyssla. Undra om det beror på att man liksom flyttar tillbaka inomhus när sommaren är slut?  
På Ikea säljer de ledljus som är jättelätta att montera och kostar bara 69 kr. Jag har monterat såna i mina vitrinskåp i vardagsrummet. Jag blev jättenöjd! 
Lika nöjd blev jag med mitt lilla hemma kontor som vi också grejat med under hösten!

Hela hösten har jag gått med Ellie på Zumba eller Pyttedans har det kallats.

Förra veckan var det dansuppvisning på stora scenen i kulturhuset. Det går inte riktigt att beskriva med ord. Det är absolut det sötaste jag sett.

Kolla in detta då! Sååå söt! Fast hon har ju alltid det sötaste som finns tycker mormor!

För några veckor sen var jag barnvakt åt hennes lillasyster en stund. Hon är också det sötaste som finns <3
Det har varit så att storasyster inte varit helt nöjd när mormor brytt som om lillasyster. Att storasyster varit tvungen att dela med sig av mamma och pappa har varit jobbigt nog. Så att hon skulle behöva dela med sig av mormor, har varit helt uteslutet. Vi har låtit det få vara så och nu är det inget problem längre. Att få vara barnvakt åt Juni och ha tid med bara henne var så roligt.
 
Min husbil har fått gå i vinteride. Sista resan gick till min favoritplats vid Värnern.

Jag tog med mig min lillasyster och vi hade en jättemysig helg med promenader och god mat. Jag testade att göra pizza i ugnen på husbilen. Det funkade perfekt!!

Som jag skrev ovan är anledningen till att jag är sliten nu både att jag saknar ljuset men också att jag varit i väg på massa saker den senaste tiden. Tyvärr blir man även trött av att göra roliga saker.  

Vi har varit med Mats och Rosie på Öl och Whisky mässa i Borlänge. Dagen efter mässan var det släktträff i Ludvika. När vi kom hem var det bara att packa om resväskan och sätta sig på tåget till Göteborg.
Jag och min kollega skulle på två dagars utbildning där. Utbildningen var fantastiskt bra. Efter det har jag jobbat och förra helgen åkte jag till Linköping och hälsade på min kompis Therese.

Ni kan bara gissa hur otroligt skönt det ska bli att vara hemma den här helgen. 

Jag har hela hösten försökt att komma igång och börja träna igen. Att göra det efter att varit utmattad är faktiskt inte det lättaste. Inte heller när man är en person som gillar att prestera och träna ganska hård. Inne i mig finns också en jättestor rädsla för att träna. Jag är helt enkelt rädd för att bli utmattad igen.
Jag har försökt hitta något nytt som inte går ut på att prestera. Så idag ska jag på Yoga för andra gången i mitt liv! 


Nytt jobb, nytt liv och höst

Jag är verkligen inte det flitigaste på att uppdatera min blogg längre men rätt som det är dyker det upp ett inlägg. Jag har så mycket att berätta för det har hänt så mycket sen jag skrev sist.

Dagarna innan jag skulle börja på mitt nya jobb blev jag erbjuden att vikariera som chef för personalpoolen fram till sista januari. Det här erbjudandet kom väldigt oväntat för mig men jag bestämde mig för att vara modig och tacka ja.

Så sen den 7 oktober har jag nu jobbat som avgiftshandläggare och chef för undersköterskepoolen i kommunen. Det har varit fullt upp och jag har jättemycket att göra. Fast det är väldigt roligt och jag lär mig något nytt hela tiden. Även om jag har massor mer att göra nu så är ändå detta så himla mycket mindre stressigt.  
Säkert hundra gånger i mitt liv har jag sagt till mig själv att nu ska jag börja ett nytt liv. Har det inte handlat om bantning och träning så har det handlat om städning och ordning. Ibland har jag lyckats göra vissa förändringar och ibland har det gått åt skogen redan första dagen på det nya livet. 

Så nu för hundra första gången har jag startat ett nytt liv eller en början på resten av livet kanske. Med hjälp av mitt nya jobb och mina nya arbetstider blir min vardag att se ganska lika ut från dag till dag och det gillar min ADHD-hjärna. Det gör det helt enkelt lättare att skapa rutiner och rutiner skapar trygghet och mindre stress.

Så det jag gjort är helt enkelt ett schema! Det har jag också provat att göra hundra gånger innan med varierat resultat men som oftast helt utan resultat. Så vad har jag gjort annorlunda den här gången. Jo jag har inte lagt 200 grejer på schemat utan jag har börjat i liten skala. Lagt in att på onsdagar efter jobbet är det städdag hemma och tisdagar går jag på Pyttedans med Ellie. När de rutinerna sitter ska jag lägga till något mer. Så i två veckor har jag faktiskt städat på onsdagar och dansat med Ellie.

Nu när jag på alla sätt är piggare och börjar känna mig som mig själv igen, skulle jag vilja börja träna. Jag drömmer om att cykla men även med det måste jag skynda långsamt. Jag blir sugen på att cykla Vätternrundan men även där måste jag tänka om. Jag behöver kanske inte cykla 30 mil utan 10-15 mil kanske kan vara bra nog. Det är så att när jag är pigg och har energi vill jag göra allt jag inte orkat med förut men med en hjärna som varit utmattad vet jag att jag måste hålla igen. Något har jag lärt mig i alla fall. Eller jag har faktiskt lärt mig väldigt mycket sen jag brakade ihop i januari 2017. Nu vågar jag äntligen se framåt och känner också att jag har ett liv och inte bara en existens som det kändes som då i januari 2017.

Hösten är alltid bästa tiden på året för mig i alla fall fram till vi ställer om klockan.

Då brukar jag alltid drabbas av lite vintertrötthet och den hoppas jag att jag ska kunna möta på ett bra sätt om den kommer även i år. 

Tröttheten, Oxhälja och nytt jobb

Ända sen jag drabbades av utmattningssyndrom och allt annat skit jag fick på köpet, har jag haft svårt att acceptera att det faktiskt är det jag drabbats av.

Inte förrän nu när jag börjar bli frisk kan jag se hur sjuk jag varit. Sen dess har jag kämpat för att hitta en hållbar livsstil. Jag har fått lov att lära mig att tänka om och tänka till kring det mesta i mitt liv. Det som är absolut svårast är att inte bränna den energi jag lyckas samla ihop. Det är ett misstag jag gör gång på gång och vad händer då tror ni? Jo jag drabbas av ett bakslag, för det finns inga reserver kvar.

Förr kunde jag bita ihop och lägga i en växel till när det behövdes. Nu finns inga växlar och ingen energi som lagrats. Man skulle kunna säga att förr hade jag ett konto med hög kredit. Jag kunde plocka ut mycket mer än jag stoppade in. Nu kan jag inte ens få tillbaka allt jag sätter in. Efter semestern hade jag ganska mycket på ”konto”.

Trotts att jag är så medveten om hur det funkar sen jag blev sjuk så har jag så mycket vilja när jag har lite energi. Så utan att tänka har jag kört på lite för mycket under de senaste veckorna.

Så på lördag när jag kom hem från Oxhäja var jag helt förlamad av trötthet. Då menar jag verkligen förlamad. I söndags satt jag i soffan hela dagen. Jag hade så mycket planer för den dagen och så mycket vilja men ingen energi alls.

Idag är jag lite piggare. Jag har ägnat de senaste dagarna till återhämtning. Det kommer behövas många fler dagar innan jag lyckats samla på mig lite energi igen. Det nya är i alla fall att jag är medveten om det, att jag inte blir så nedstämd av att bli orkeslös utan jag kan förstå sammanhanget och så småningom kanske jag lär mig att inte ta ut allt från "kontot" på en gång.

Även om priset är blev lite högre än jag räknat med så har jag både fått mycket gjort och haft roligt. Mina två lediga dagar förra veckan ägnade jag åt att städa, rensa och sortera. Jag var på loppis och köpte en hylla till mitt hobbyrum. Det blev verkligen jättebra när jag väll fick hyllan på plats.

Som jag skrev så var det alltså Oxhälja (Filipstads marknad) den här helgen. Enligt tradition ska det då kokas kålsoppa. Det ska göras från grunden. Fläskben ska kokas och egen buljong ska tillverkats, kål ska stekts med smör och sirap och när allt är klart blir det den godaste soppa du kan tänka dig. Lollo åkte till och med hem från Örebro för att få mammas kålsoppa och gå på marknaden.

Elliebus gillar också marken!

Förutom den fysiska utmattningen som blev en direkt följd av att jag kört på för hårt är det mycket annat som händer just nu.

Jag står inför en spännande höst som jag ser väldigt mycket fram mot. Jag har fått ett nytt jobb!! Ja jag är jätteglad även om det låter som att jag tycker det är till besvär för att jag blir så trött av förändringar. Jag är inte bra på förändringar även om de är positiva. Så är det förändringen i sig som blir tröttar ut mig.

Vad är det då jag ska jobba med nu? Jo jag har fått jobb som avgifshandläggare för äldreomsorg och funktionsstöd i kommunen. Det ska bli väldigt roligt! Jag kommer få helt nya arbetstider och det bästa av allt är att jag inte kommer jobba helg och rödadagar något mer.

Att få vara ledig rödadagar är nog det som känns bästa tror jag. Det är som om det är viktigare nu när barnen är äldre än när det var små för att nu är det kanske enda gången jag träffar de alla samtidigt. 

Sista semester dagarna, tutbingo och plommonmarmelad

Jag är redan inne på min andra arbetsvecka, pigg och fräsch efter semestern!!
Ja nu ska jag inte överdriva men lite energi har jag har faktiskt samlat på mig.
Sista semestertrippen gick till Göteborg och Ullared

tillsammans med lillasyster, hennes Wilma och min Linnéa
Jag kan på riktigt inte minnas när jag skrattade så mycket som jag gjorde under de dagarna vi var borta. Jag hade ingen aning om att man kan bli hes om man skrattar väldigt mycket men det kan man. Det tog över en vecka för mina stämband att återhämta sig men nu kraxar jag inte längre i alla fall. 

Nu börjar det bli höst och det är min favorit årstid. Okej november höst och kräkregn kan ju kvitta men september och oktober höst

Den höga klara luften och man kan andas igen. Nu slog det i och för sig till och blev 29°C varmt igår och de gillar jag verkligen inte! För jag är så himla varm hela tiden. Jag kan på riktigt inte komma ihåg när jag frös sist eller jo när vi var ute med husbilen i april Micke och jag och vi vaknade på morgonen och gasolen tagit slut och vi hade ingen värme. Då frös jag lite när jag gick upp men då var det och andra sidan bara 9°C i husbilen. Jag lästa att man kan känna sig varm som en biverkan på Levaxinet och det förklarar ju en hel del i så fall. Jag trodde jag höll var på väg in i klimakteriet. Tyckte kanske att det var lite tidigt, jag är ju ändå bara 42.

Micke och jag har skaffat oss ett ny hobby

Tutbingo! Det är skitmysigt, vi har med oss fika!

Har ni också fått massa frukt på era träd i år? Jag tror aldrig vi har haft så mycket som år.
Vi har gjort plommonmarmelad. Det var supergott med Digistivekex och Kvibille Gräddädel.

Sommarsemester, Norge och allt annat

Semestern går mot sitt slut och den största anledningen till att jag inte skrivit något, är att vi haft påhälsning av åskan som tog både modemet och nätverkskabeln. Nytt modem har jag fixat men det där med att köpa en ny kabel verkar vara en svår uppgift 🙈 😂

En vecka återstår av min semester. Syster och jag tar med oss våra tjejer till Göteborg och Ullared nu under veckan. Det är nog det sista som jag hinner med den här semestern.

Micke och jag kom aldrig upp till Lofoten. Vi var en god bit på väg när vi fick bekymmer med husbilen. Semester var dock hur bra som helst ändå! Det är så vackert i Norge. Jag verkligen älskar min husbil. Sen vi bytte till en större, alltså den vi har nu så är det som att ha en sommarstuga på hjul. Det enda jag var väldigt missnöjd med när vi köpte den var färgen på dynorna som var hemsk.

Mices kusin Mona tipsade mig om muddväv från Rosahuset i Borlänge. Ett tyg som är som en tub.

Före

Efter. Jag är absolut ingen speciallist på att sy men detta var inte svårt och jag blev så himla nöjd. Det blev som en helt ny husbil.

En vecka var vi borta Micke och jag. Barnen klarade sig hur fint som helst utan mig och men kom längtan efter dem över mig men i det stora hela klarade jag en vecka väldigt bra. Det låter kanske löjligt, speciellt för de som har sina barn varannan vecka men jag har inte varit från mina barn längre än 5 dagar på 21 år så det var kanske på tiden faktiskt.

281 mil fick vi ihop under vår resa och då kom vi ändå inte upp till Lofoten. Allt tog mycket längre tid än vi räknat med och sen när fjädringen fram gav upp när vi körde in på campingen i Bodö bestämde vi oss att försöka ta oss hemåt istället för uppåt. Lofoten står kvar, så någon gång ska jag upp dit men det blir en annan gång. Nästa år bär det av söder över istället!

Fast vi kom väldigt långt upp och ändå och passerade polcirkeln. Så nu kan jag bocka av det på saker jag vill göra i livet.

Fiska i Saltströmmen kan jag också bocka av. Nu var jag kanske mer fascinerad av själva strömmen än fisket men med hjälp av min man så fick även jag upp ett par fiskar. Saltströmmen blev vårt sista besök på resan. Innan vi kom upp dit så hade vi hunnit samla några fler helt oförglömliga upplevelser.

Enligt min beräkning skulle vi åka ändå upp till Mo i Rana första dagen. Min tanke att 60 mil klarar vi att klämma första dagen, visade sig vara jättefel. Vi kom inte ens in i Norge förrän dag 3 på resan. Fast det berodde mest på att vi insåg att saker skulle ta mycket längre tid och beslutade oss för att ha semester och inte bara klämma mil varje dag. 


Utanför Tärnaby
Några mil in i Norge

Första stoppet i Norge blev vid Laxsjön. Där tänkte vi att vi skulle äta lite lunch med just där och då kom vi ihåg hur ofattbart dyrt det är att äta ute i Norge. 249 kr för en dagens lunch fick helt enkelt vara. Det blev en svindyr lunchmacka istället. Platsen var ändå en av de vackraste platser jag sett.

Första natten i Norge stod vi på en ställ plats i Sandnässjöen. Det var också en helt fantastiskt vacker plats.

Om jag hade kommit upp till Lofoten var Späckhuggare någon som jag hade en önskan att få se. Nu fick jag inte se några såna men när Micke stod och fiskade vid Sandnässjöen fick vi se såna här.

Tumlare tyvärr på långt håll och under så kort stund att jag inte hann få upp kameran men de var riktigt häftigt!

Anledningen till att vi åkte just till Sandnässjöen var för att vi skulle ta en båt därifrån till Myken där vi skulle hälsa på bekanta. Myken är en ö ca 8 mil ut i Nordsjön. Det tar över 3 timmar ut dit med båt.

Våra vänner Siv och Staffan bor på ön och jobbar på destilleriet som gör Myken Whisky

Här kokas det för fullt. Whiskyn läggs sen på tunna och lagras i många många år. Vi hade lite tur när vi var där, för precis då skulle en tunna som lagrats i 4 år tappas upp. Som ni förstår så händer detta inte varje dag precis.

Vi fick hjälpa till att fylla, korka och sätta på etiketter. Det gäller att ha tungan rätt i mun :)

Efter "arbetet" åkte Micke och Staffan ut på havet och fiska. Med tanke på vågorna så var det inte ett alternativ för mig som är så sjösjuk att följa med. Istället utforskade jag ön lite på egenhand.

Detta är utsikten för Siv och Staffans balkong. Häftigt va!

Fyren på andra sidan sundet.

Vill man ha helt lugn och tystnad ska man åka hit. Det finns inga bilar på ön och det man hör är fåglar och havet. Micke njöt av lugnet och stillheten till 100% och jag kom till en ny insikt om mig själv. Jag gillar också lugn och ro men inte på en plats jag inte kan ta mig från när jag själv vill. För det faktum att det inte gick någon båt därifrån förrän dagen efter fick mig att känna lite lätt panik istället för ro. Fast det var hur vackert som helst. Staffan som utöver att göra Whisky är kock lagade ordning fisken som Micke och han hade fått upp på turen de var ute. Jag kan säga att det är nog den godaste fisken jag ätit. Kan inte tacka Siv och Staffan nog för husrum, mat, dryck och en upplevelse vi aldrig kommer glömma.

Med oss från Myken fick vi en krabba som blev kvällsmat i husbilen. Från Myken åkte vi till Saltströmmen som jag redan skrivit om.
Sista stoppet på vägen hem blev i Brunflo, där hamnade vi av en slump på tutbingo

Det var riktigt roligt även om vi inte vann något.

Sen jag skrev sist så har jag både börjat och slutat med min ADHD-medicin igen. Blodtrycket steg så fort jag började med den igen. Jag mådde heller inte så bra den här gången. 


Jag har också tagit nya tyreodeaprover. Jag och doktorn är inte alls överens. Jag ville inte sänka dosen vid förra provtagningen för att för första gången på väldigt länge låg T4 närmare mitten av referensen. Doktorn anser dock att jag var övermedicinerad för att TSH var pressat. Hade jag varit frisk och inte stått under behandling och kommit in med det prover jag gjorde hade de ansett det varit helt normalt. Jag var dock en lydig patient och sänkte dosen. Vid senaste provtagningen hade såklart T4 sjunkit och ligger åter igen i nedre referens och min hjärndimma var tillbaka. TSH är fortfarande pressat och doktorn ville sänka dosen ytterligare. Hon skickade också en remiss till Endokrin i Örebro eftersom de inte tar emot mig i Karlstad. Den här gången tänker jag dock inte vara en lydig patient. Jag tänker se till att jag har energi och ingen hjärndimma. Om ni tycker det jag skrev blev rörigt kan jag kort säga så här. Sköldkörteln reglerar vår energinivå i kroppen för lite hormon och du bli slö, trött och deprimerad. För mycket hormon och du blir hyper, nervös och orolig. Jag har bara en enda önskan och det är att ha en normal energinivå och det har jag tänkt att jag ska få ha om jag så tvingas vara min egen doktor.

När jag har en normal energinivå vill jag göra saker, jag orkar saker och det tar inte all kraft från mig med det saker som jag måste göra. Det är två veckor sedan jag började ta den dosen Levaxin som jag själv anser mig behöva och ganska exakt två veckor efter det försvann min hjärndimma. 


Så nu har jag energi igen. Jag tog med mig Lollo och Ninni till Högbergsfältet i Persberg

Sist vi var dit för några år sedan var Tilas stoll stängt men nu var det öppet.

Har du vägarna förbi Filipstad så missa inte Högbergsfältet!

Vi tog oss en tur med båten också här om dagen. Eftersom Micke och jag kom hem nästan en vecka tidigare från vår semester än vi tänkt så blev det väldigt många fler dagar hemma. Jag har verkligen kämpat för att få med Gustav ut men han vill inte och säg vilken 17 åring som vill umgås med sin mamma.

Jag ska njuta en vecka till av semester innan allvaret börjar igen. Det är ändå ganska skönt när vardagen kommer tillbaka och tur är väll att man tycker det med tanke på hur mycket vardag man har mot semesterdagar. Det jag kommer sakna mest av allt är Lollo

Att få ha henne hemma så här under sommaren är helt underbart. För henne väntar nu sista året och ny lägenhet. Hon längtar jättemycket efter att få börja. Hon tycker att livet känns som om det satts på paus.

Jag går en spännande höst till mötes. Jag kommer få ett nytt jobb men riktigt hur det nya jobbet kommer se ut för min del är inte helt klart. På måndag är jag inkallad på möte och kommer får mer information.

Fast förhoppningsvis får jag någon mer dag att njuta av solen och ett glas bubbel på altanen. Jag känner mig i alla fall utvilad och pigg efter de här veckorna hemma.

Här är några fler guldkorn från min semester.

Min fina Malin var på besök!

Detta är min absoluta sommarfavorit!

Ninni och jag en dag på stranden i skuggan så klart.

Tyvärr har vi också haft en och annan dag som inte varit toppen

som allt för mycket påminde om förra sommaren

Den här maskinen är verkligen vår bästa investering någonsin.

Jag har umgåtts med mina favorit tjejer

Mormors älsklingar!!

Nej nu är det nog dags att fånga dagen eller var de säger... Ellie kommer hit om några timmar och då blir det fullt ös som vanlig med den tjejen. Idag är det verkligen perfekt väder för att inte ha speciellt stora ambitioner så jag tror inte jag ska ha det!

Bröllopsdag, midsommar och Juni

Nu har jag verkligen börjat längta efter semester. Mickes och mina planer för resan upp till Lofoten är i fullgång. Vi vet inte exakt när vi kommer att åka i väg men några stopp planerade redan. Jag tycker det känns lite jobbigt att vara från mina barn så länge men Lollo är hemma och jag har inga små barn längre. Både Gustav och Linnéa vill att jag ska åka och ser fram mot att få vara själva med Lollo. Jag vet att det klara sig utan mig så det är inte problemet. Den största frågan är om jag klarar mig utan dom?

På jobbet har vi snart gjort två veckor av semesterperiod ett och allt är precis som det brukar vara, KAOS. Jag orkar inte ens beskriva eländet, för det skulle få er att tröttna väldigt fort. 

Eftersom jag inte skriver så ofta längre hinner det hända ganska mycket mellan gångerna.

Micke och jag har firat får 6:e bröllopsdag eller firat och firat har vi kanske inte gjort egentligen men vi spar den middagen till vi åker på semester. Det har också hunnit med att vara midsommar. Vi brukar ju alltid ha en stor midsommarfest med alla våra nästa och kära men de två senaste åren har jag jobbat så vi har fått ställa in. Nästa år hoppas jag verkligen att jag ska vara ledig! Det fick bli en liten lugn familjetillställning. Fast ingen midsommar utan lekar.

Jag överlät ansvaret för att ordna med midsommarlekarna till mina syskonbarn, det funkade finfint!

MEN Det absolut största som hänt sen jag skrev sist är att lilla Juni har kommit till oss!

Den lilla fröken tog i och för sig väldigt lång tid på sig. Lizette var beräknad till 15:e juni men hon är inte född förrän den 1:e juli.

Redan fredagen innan hon föddes var jag och hämtade Ellie som skulle vara hos oss under tiden Lizette var på sjukhuset. Vi tog en tur med husbilen.

Det hade hon sett fram emot, så det var en stolt och förväntansfull tjej som tog plats i framsätet bredvid morfar. Vi badade, köpte glass och var i lekparken. Det största problemet var att vi inte hade någon ström i husbilen. 12 volt hade vi men 240 volten funkade inte. Micke letade och letade och tillslut hittade han det. Det kan tydligen bli så att om man stänger av huvudsäkringen så har man ingen ström 🙈 Nu hade jag inte stängt av dem med flit utan kommit åt den och det var ju lite synd för hade jag stängt av den med flit hade det kanske inte tagit nästan ett dygn för Micke att hitta vad som var fel. 

Tre hela dagar stannade Ellie hos mig innan hon fick åka hem och träffa sin lillasyster.

Så vi hann med ganska mycket mys och bus. Jag måste säga att jag var ganska så sliten efteråt. Det känns att man inte har några små barn längre. Jag kan inte begripa hur jag okade ha 4 små samtidigt. Fast var sak har sin tid så är det så klart!

Den här fick jag av min man när vi var med Ellie och badade och åt pannkakor, han är för söt ibland min Mickis!